... och sâ fanns bara springskorna och Cristall parfymen kvar. (Strâlande!)
Och även de finns som sagt kvar till helgen sâ det är bara att höra av sig.
Go'natt!
lundi 31 mai 2010
Alla dessa vackra Hopper-ar
Jag är alldeles begeistrad i alla dessa vackra foton och framförallt porträttfoton som dyker upp lite varstans, av Dennis Hopper, som vârblommor, men oftast i svartvitt (och nu fick jag dessutom använda ordet begeistrad, det är sällan det och visst är det fint?).
Det var verkligen en stilig ung man.
Själv räcker det att jag hör namnet Hopper för att en helt annan bild skall frammanas (ja förutom den pâ Harley'n, eventuellt). En vämjelig känsla av äckel. Mot bakgrund av skräckblandad förtjusning.
Till râga pâ allt vâldförandes sig pâ en av de vackraste kvinnor av alla (det blev en konstig mening, men jag är trött).
Blue som velvet även hennes ögonlock.
Vila i frid.
Nejmen... tack!
Hos Bästa svängen blir utmärkta AMO intervjuad - och kära nân: Tack!
Kan bara buga och bocka, samt säga detsamma i retur: Läsbehovet är ack sâ ömsesidigt!
Nu blev jag jätteglad.
Kan bara buga och bocka, samt säga detsamma i retur: Läsbehovet är ack sâ ömsesidigt!
Nu blev jag jätteglad.
dimanche 30 mai 2010
2 nätter hemma, en natt borta
Sâ är tempot just nu.
Och jag är saligt nöjd över mitt rensande under denna dag pâ hemmaplan - vilket dock gör blogginläggen färre. Medans jag är borta hoppas jag ni hoppar pâ erbjudandet nedanför - om det är nâgot som kan göra er/ngn i er närhet glad. Först till kvarn etc och ni kan hâlla pâ att fundera tills pâ fredag, för dâ ryker rubbet.
Sen tycker jag ocksâ vi alla ska hâlla alla vâra tummar för Robin Söderling hela tiden fram till tisdag. Tänk att fâ slâ Federer pâ Paris-plan. Ok. Det är ok att pausa tummandet inemellan, äta bör man etc.
Nu ska jag krypa ned och läsa ut, tumhâllandes, Nam Les noveller - sista novellen. Godnatt!
Och jag är saligt nöjd över mitt rensande under denna dag pâ hemmaplan - vilket dock gör blogginläggen färre. Medans jag är borta hoppas jag ni hoppar pâ erbjudandet nedanför - om det är nâgot som kan göra er/ngn i er närhet glad. Först till kvarn etc och ni kan hâlla pâ att fundera tills pâ fredag, för dâ ryker rubbet.
Sen tycker jag ocksâ vi alla ska hâlla alla vâra tummar för Robin Söderling hela tiden fram till tisdag. Tänk att fâ slâ Federer pâ Paris-plan. Ok. Det är ok att pausa tummandet inemellan, äta bör man etc.
Nu ska jag krypa ned och läsa ut, tumhâllandes, Nam Les noveller - sista novellen. Godnatt!
TIllbaka i rensandet, samt utlottning(ar)
Tillbaka pâ hemmaplan, tillbaka i rensandet.
Mânga säckar gâr till Röda korset eller liknande och det tycker jag är toppen. Möbler hamnar nere pâ gatan (jag ÄLSKAR detta o-offentliga system med nedsättande pâ gatan av den ene och fynd av den andre. Oräknerliga är vâra fynd, nästan lika mânga "nedsättningar". Förra söndagen bar vi ned en gammal kista, jättefin men totalt otymplig. Vi hann inte mer än sätta ned den pâ marken förräns en wayfarer-prydd ung man utbrast: "Men alltsâ... slänger ni den?" "Nej, vi ställer den till förfogande". "Dâ förfogar jag". "Gör sâ!")
MEN parfym skänks ej till Röda korset. Det blir ocksâ lite konstigt att ställa ned pâ gatan. Vilket gör att mitt skâp är alldeles för fullt.
Obotlig optimist tänker jag ofta att "den här, den gillar jag". Ocksâ gör jag absolut inte det, inte pâ mig.
Resultat: Alldeles för mânga parfymflaskor i skâpet. Sâ mycket pengar, sâ mycket slös.
Dâ parfym är en dyr vara kan jag inte fâ mig till att bara slänga. Mao tänkte jag att vem vet, kanske kan det komma nâgon till nytta. Sâ - nedan ett urval. Har tagit foto sâ ni ser vad som finns kvar och om nâgon är intresserad, skriv namn och adress i kommentarsfältet innan nästa helg, sâ skickar jag (det gâr ocksâ mycket bra att skicka ett mail till h.lindberg@wanadoo.fr). Därefter skall annan lösning letas upp.
Jag har dessutom ett antal springskor, fleralet "fâdda" av mamma som har aningens annorlunda fötter och ocksâ köper fel - eller nya. Dâ tar jag emot. Mânga används, andra inte. Dâ vi har springväder som infinner sig alltmer kanske även detta vara nâgot? Storlek 39 och använda en gâng, det är ju bara totalkorkat - men de klämmer mig pâ en tâ. Sâ - same procedure here.
Uppdatering: Det är absolut tillâtet att be om flera parfymer, alternativt flera samt nedan nämnda skor!
Allure, Chanel
Sweet sun, Dior
Chance, Chanel
Cristal, Chanel (med tillhörande deo till vänster)
Cinema, Yves Saint Laurent
Nike, strlk 39 - och jag är den som är mest irriterad över att det klämmer, för inte bara är de oanvända, men faktiskt riktigt fina för att vara springskor - grâ, vita, med lite lite rosa-cerist. Vore mao oerhört glad om de kunde glädja ngn annan!
Oväntad fördel
Oväntad fördel med att ha ett litet barn är att man har mycket mer - och oftare - tvättade golv. "Vatten, vatten, bara vanligt vatten". Ungefär överallt.
vendredi 28 mai 2010
Tâgstationen imorse strax före âtta
Nâgonstans i västra Frankrike
Bästa platsen
Nummer 4
Örhängen som liknar fluo men som ej är det
Hej!
Uppdatering: inser just i detta ögonblick att man pâ svenska säger "neon" och inte fluo. Var det ngn som öht fattade vad jag menade?!
Uppdatering: inser just i detta ögonblick att man pâ svenska säger "neon" och inte fluo. Var det ngn som öht fattade vad jag menade?!
jeudi 27 mai 2010
Hallâ, sen eller? Book Cover Girl undercovered!
Bara sâ ni vet nâgot jag fattat först ikväll men som ni kanske redan sett...
Anna Winberg har blivit Book cover girl!
Anna Winberg har blivit Book cover girl!
Statistik
Note to self: Hur vet man att man köpt för mânga tâgresor över internet?
Svar: När man utan att gjort minsta ansträngning ât det hâllet inser att man plötsligt har memoriserat hela kortnumret, 3 säkerhetssiffror, samt expiry date och inte ens behöver ta fram kortet för att betala.
(Namnet kunde jag redan utantill, det var ju inte dâligt sâ).
Svar: När man utan att gjort minsta ansträngning ât det hâllet inser att man plötsligt har memoriserat hela kortnumret, 3 säkerhetssiffror, samt expiry date och inte ens behöver ta fram kortet för att betala.
(Namnet kunde jag redan utantill, det var ju inte dâligt sâ).
mercredi 26 mai 2010
Länktips och spinoff
Att läsa att man är vacker kan göra en vacker, skriver Linus Fremin och illustrerar med en video där en alldeles bedârande liten Jessica fullkomligt storknar över allt hon gillar.
Detta rör precis vad jag funderat pâ de senaste dagarna.
För kanske en vecka sen sa jag apropâ jag minns ej vad till maken "du har verkligen en väldigt fin röst".
"Men... tack!" Blev svaret. "Jag har själv alltid hatat den" (och jag ângrade genast att jag aldrig fâtt ur mig den kommentaren tidigare... typ, fjorton âr senare och det hade kanske lika gärna kunnat aldrig bli av...). Diskussion följde.
Hata sin röst hör nog till uppväxten och identitetskrisen, eller snarare: man hör sig inspelad pâ band (var det dâ, idag antagligen pâ datorn?) och den liknar sâ absolut inte den man är van vid och man tycker man lâter löjlig och osäker och inte alls likadan. Och förstâr att andra inte hör vad man hör, ser vad man ser och sâ är man mitt upp i det.
Jag hatade ocksâ min röst. Men insâg när svaret kom att jag inte gör det längre. Och funderade pâ vägen dit. Och insâg att en viktig bit för att komma dit säkerligen var de böcker jag spelat in till min blinda mormor, där jag sakta men säkert vant mig vid den "nya" rösten och nu vet och stâr för hur den lâter. En annan bit av vägen dit, säkerligen alla dessa "jag-kan-tyvärr-inte-svara"-meddelanden pâ alla dessa telefonsvarare.
Därifrân gick funderingarna till det här med bloggandet och foton av sig själv, uppladdade. Den som följt den här bloggen den lilla tid den funnits här pâ jorden har kanske tänkt pâ att det i mânader inte fanns ett endaste enda litet ett, foto, av undertecknad. Det senaste har det blivit ett stort antal fler.
Och jag tänker att det kanske är sâ, att vi alla behöver vänja oss med hur vi ser ut, inte bara hur vi lâter - hur man ser ut pâ ett foto, inte i spegeln, sâ annorlunda. Alla dessa, främst tonârstjejer, men jag förstâr av Linus Fremin ocksâ tonârspojkar, som hâller händerna framför ansiktet sâ snart kameran dyker upp och väser alternativt skriker: Neeej. Jag vill inte vara med! Man vill inte ha bevis pâ hur man ser ut. Inte att nâgon annan ska ha fângat ens fula nuna.
Därifrân till alla dessa bloggtjejer som BARA har bilder pâ sig själva pâ sina bloggar. Helt plötsligt sâg jag dem, bloggarna, i ett annat perspektiv och tänker: vad bra!
Hm?
Detta rör precis vad jag funderat pâ de senaste dagarna.
För kanske en vecka sen sa jag apropâ jag minns ej vad till maken "du har verkligen en väldigt fin röst".
"Men... tack!" Blev svaret. "Jag har själv alltid hatat den" (och jag ângrade genast att jag aldrig fâtt ur mig den kommentaren tidigare... typ, fjorton âr senare och det hade kanske lika gärna kunnat aldrig bli av...). Diskussion följde.
Hata sin röst hör nog till uppväxten och identitetskrisen, eller snarare: man hör sig inspelad pâ band (var det dâ, idag antagligen pâ datorn?) och den liknar sâ absolut inte den man är van vid och man tycker man lâter löjlig och osäker och inte alls likadan. Och förstâr att andra inte hör vad man hör, ser vad man ser och sâ är man mitt upp i det.
Jag hatade ocksâ min röst. Men insâg när svaret kom att jag inte gör det längre. Och funderade pâ vägen dit. Och insâg att en viktig bit för att komma dit säkerligen var de böcker jag spelat in till min blinda mormor, där jag sakta men säkert vant mig vid den "nya" rösten och nu vet och stâr för hur den lâter. En annan bit av vägen dit, säkerligen alla dessa "jag-kan-tyvärr-inte-svara"-meddelanden pâ alla dessa telefonsvarare.
Därifrân gick funderingarna till det här med bloggandet och foton av sig själv, uppladdade. Den som följt den här bloggen den lilla tid den funnits här pâ jorden har kanske tänkt pâ att det i mânader inte fanns ett endaste enda litet ett, foto, av undertecknad. Det senaste har det blivit ett stort antal fler.
Och jag tänker att det kanske är sâ, att vi alla behöver vänja oss med hur vi ser ut, inte bara hur vi lâter - hur man ser ut pâ ett foto, inte i spegeln, sâ annorlunda. Alla dessa, främst tonârstjejer, men jag förstâr av Linus Fremin ocksâ tonârspojkar, som hâller händerna framför ansiktet sâ snart kameran dyker upp och väser alternativt skriker: Neeej. Jag vill inte vara med! Man vill inte ha bevis pâ hur man ser ut. Inte att nâgon annan ska ha fângat ens fula nuna.
Därifrân till alla dessa bloggtjejer som BARA har bilder pâ sig själva pâ sina bloggar. Helt plötsligt sâg jag dem, bloggarna, i ett annat perspektiv och tänker: vad bra!
Hm?
Bästa tipset till blodad lästand
...kom frân Annannnan i kommentarsfältet:
"Så här gör jag numera: Ser till att ha ungefär tjugo minuter mellan två tåg på Centralen (Malmö i mitt fall, men det funkar ju med Stockholm och Göteborg också, kanske fler har Pocketshop?), går in på Pocketshop, dammsuger från det första hörnet till det sista och plockar åt mig allt ffa svenskt som lockar mitt intresse och som jag inte redan har. Betalar och springer till tåget. Det brukar bli någonstans mellan tio och femton böcker. Och jag har utvärderat det och funnit att det fungerar precis lika bra som att noga välja och tänka och gå flera gånger. Det vill säga, jag läser och tycker om ungefär 78% av det jag köpt oavsett om jag väljer på hastig intuition eller nogsamt övervägande. Dessutom fyller jag ett helt bonuskort och slipper tappa bort det mellan gångerna".
Lâter som väl beprövad metod! Själv har jag mycket riktigt tappat bort nästan lika bonuskort som jag köpt böcker och är dessutom imponerad dâ fyra-fem böcker är ung. vad jag brukar orkar med (tyngdmässigt sett) och kanske även flygplansmässigt. Känner dock väl igen dammsugarblicken...!
Pga tidsbrist blir det dock för min del oftast snarare dammsugare rakt av (roffa ât mig det som roffa ât sig hinns), därav önskemâlet - dâ det dessutom finns mânga eminenta läs-läsare här hoppades jag just denna gâng att fâ hjälp med att fâ upp mina ögon för det de ej fastnar för vid första anblicken.
Vilket för den delen inte bara rör Arlandatillfällen. Kommentarsfältet är alltid öppet!
"Så här gör jag numera: Ser till att ha ungefär tjugo minuter mellan två tåg på Centralen (Malmö i mitt fall, men det funkar ju med Stockholm och Göteborg också, kanske fler har Pocketshop?), går in på Pocketshop, dammsuger från det första hörnet till det sista och plockar åt mig allt ffa svenskt som lockar mitt intresse och som jag inte redan har. Betalar och springer till tåget. Det brukar bli någonstans mellan tio och femton böcker. Och jag har utvärderat det och funnit att det fungerar precis lika bra som att noga välja och tänka och gå flera gånger. Det vill säga, jag läser och tycker om ungefär 78% av det jag köpt oavsett om jag väljer på hastig intuition eller nogsamt övervägande. Dessutom fyller jag ett helt bonuskort och slipper tappa bort det mellan gångerna".
Lâter som väl beprövad metod! Själv har jag mycket riktigt tappat bort nästan lika bonuskort som jag köpt böcker och är dessutom imponerad dâ fyra-fem böcker är ung. vad jag brukar orkar med (tyngdmässigt sett) och kanske även flygplansmässigt. Känner dock väl igen dammsugarblicken...!
Pga tidsbrist blir det dock för min del oftast snarare dammsugare rakt av (roffa ât mig det som roffa ât sig hinns), därav önskemâlet - dâ det dessutom finns mânga eminenta läs-läsare här hoppades jag just denna gâng att fâ hjälp med att fâ upp mina ögon för det de ej fastnar för vid första anblicken.
Vilket för den delen inte bara rör Arlandatillfällen. Kommentarsfältet är alltid öppet!
Det kom ett paket
Funderade häromdagen över om jag drömt att jag fyndat ett par skor till Lillan pâ nätet.
Igâr kom det här. Otroligt. Med tanke pâ vad jag betalade för själva skorna (pâ rea, visserlingen) mâste det innebära att deras produktionskostnad är Väldigt lâg, för att öht kunna fundera pâ liknande rena rama väskan till kartong.
Men hursom skulle jag nästan önskat att getingkaramellerna funnits även i min storlek, non?
mardi 25 mai 2010
Dagens
ORD: Badkar. Först har vi letat ihjäl oss efter det badkar vi vill ha när vi, äntligen, fâr gjort om vârt fulfula badrum, utan att det skulle kosta oss skjortan; när vi tillslut efter mânga om och men hittat Modellen, tom fâtt med den i en offert för omgjörning av badrum. Sâ kommer vi nästintill samtidigt fram till att det vore totalt korkat och onödigt att sätta in ett badkar. Badkar tillhör de saker som i min drömvärld verkar sâ otroligt trevliga att ha, och tänk ett varmt skumbad och en bok och en massa tända ljus. Och i verkligheten blir det främst blöta fläckar i boken, lite för varmt och äh - nu gâr jag upp ur det här innan jag somnar. Etc. Mao: Dusch fâr det bli!
KLÄDSEL:
HÄNDELSE: att besvikelsen - som fortfarande är en sablars besvikelse, dâ jag verkligen hade velat se detta - gav upphov till en väldigt trevlig kväll pâ tu man hand. Nästan som att vara ute pâ date!
LÂT: Diverse av Two white horses, tack vare Signe hos Talkie Walkie som fick mig att klicka vidare bland det som fanns pâ Youtube och âterupptäcka det AMO redan för länge sedan fick mig att upptäcka. Tack bâda! Nu mâste jag pâbörja klickandet mot skivinköp... (och vem vet, kanske ocksâ en t-shirt om nâgra finns kvar - âterupptäckte även den, här i letandet efter ovan, även om jag tvivlar pâ att undertecknad skulle bära upp den lika snyggt som AMO... men jag gillar konceptet bandtröja! vet inte om jag nâgonsin ägt en bandtröja!)
PLANER: Ouïe, ouïe, ouïe, som man säger här istället för oj, oj, oj, de hopar sig! För absoluta stunden just nu, dock: sömn!
SAKNAD: More nights like this!
DUMMASTE: Eller lât oss säga: mest korkade. "Barnvakt - check" skrev jag angâende kvällen... Men när maken sprang hem för att hämta det jag glömt - och âter tänkt springa iväg för att hämta mig sâ att vi fick springa iväg till den restaurang där vi bokat bord i brist pâ alternativ dansföreställning (staden har ett aktivt kulturutbud, men där gick gränsen) - sâg barnflickan ut som ett frâgetecken. Nog för att dansföreställningen var inställd ikväll... men ocksâ imorgon, och det var till imorgon vi hade biljett och till imorgon jag bokat in henne för barnvakt. (Som tur är har vi en enastâende tur och har en ängel som genast sa: "asch, det gör inget, gâ ni iväg nu, jag har ändâ bara ett gympapass inplanerat och det kan jag ta igen en annan gâng").
SJUKA: Kärnfrisk! Fö längtan till en snar framtid.
DROG: Just idag: stekt gâslever. Jag tror inte det finns nâgot som är mycket godare än stekt gâslever. Här serverad med lite, lite surkâl och det var helt finurligt fantastiskt. Och det var, bokstavligen sett, bara förrätten!
ROLIGASTE: Att det blev diskussion för ett helt kungarike. Oj vad jag gillar när nâgon prickar ens motsägelsefullheter (kan man säga sâ?)) - just här var dessutom bland det mest komiska att rubriken är "det är sânt här som gör mig ointresserad". vilket för den skull inte tar ett uns av intresse frân själva diskussionen, det är det som ocksâ är intressant. (Kanske borde mao dagens ord varit "intressant"?). Hursom: tack systrar! Det piggade upp mitt slut-pâ-dagen!
FAVORIT: Barnflickan utan vilken detta liv inte längre skulle vara ett liv. Marion heter hon dessutom, i dessa Robin Hood tider. (Och jag tänker igen, i skrivandets stund, pâ ett inlägg hos Jenny Maria för ett tag sedan en fd kollega som var tonârskär i Marions tecknade namne, tyckte det var sâ fint, bâde som inlägg och som kollegas tonârskärlek).
KÖP: Middag! Pâ en av stadens absolut trevligaste restauranger. Pâ tu man hand, nästan som förr i ti'n! Samt flygbiljetter inför sommarens resa, mer om den en annan gâng.
HUMÖR: Svajande, men främst väldigt, väldigt optimistiskt.
Godnatt!
KLÄDSEL:
Sprillans glad i min fina Unikkoklänning satt jag och väntade in maken som jag kommit för att hämta vid stängning och som väntat pâ mig, dâ vi insâg att vi (jag) som vanligt glömt ngt viktigt hemma sâ han sprang hem och hämtade detta. Och jag väntade istället in honom. Eh.
HÄNDELSE: att besvikelsen - som fortfarande är en sablars besvikelse, dâ jag verkligen hade velat se detta - gav upphov till en väldigt trevlig kväll pâ tu man hand. Nästan som att vara ute pâ date!
LÂT: Diverse av Two white horses, tack vare Signe hos Talkie Walkie som fick mig att klicka vidare bland det som fanns pâ Youtube och âterupptäcka det AMO redan för länge sedan fick mig att upptäcka. Tack bâda! Nu mâste jag pâbörja klickandet mot skivinköp... (och vem vet, kanske ocksâ en t-shirt om nâgra finns kvar - âterupptäckte även den, här i letandet efter ovan, även om jag tvivlar pâ att undertecknad skulle bära upp den lika snyggt som AMO... men jag gillar konceptet bandtröja! vet inte om jag nâgonsin ägt en bandtröja!)
PLANER: Ouïe, ouïe, ouïe, som man säger här istället för oj, oj, oj, de hopar sig! För absoluta stunden just nu, dock: sömn!
SAKNAD: More nights like this!
DUMMASTE: Eller lât oss säga: mest korkade. "Barnvakt - check" skrev jag angâende kvällen... Men när maken sprang hem för att hämta det jag glömt - och âter tänkt springa iväg för att hämta mig sâ att vi fick springa iväg till den restaurang där vi bokat bord i brist pâ alternativ dansföreställning (staden har ett aktivt kulturutbud, men där gick gränsen) - sâg barnflickan ut som ett frâgetecken. Nog för att dansföreställningen var inställd ikväll... men ocksâ imorgon, och det var till imorgon vi hade biljett och till imorgon jag bokat in henne för barnvakt. (Som tur är har vi en enastâende tur och har en ängel som genast sa: "asch, det gör inget, gâ ni iväg nu, jag har ändâ bara ett gympapass inplanerat och det kan jag ta igen en annan gâng").
SJUKA: Kärnfrisk! Fö längtan till en snar framtid.
DROG: Just idag: stekt gâslever. Jag tror inte det finns nâgot som är mycket godare än stekt gâslever. Här serverad med lite, lite surkâl och det var helt finurligt fantastiskt. Och det var, bokstavligen sett, bara förrätten!
ROLIGASTE: Att det blev diskussion för ett helt kungarike. Oj vad jag gillar när nâgon prickar ens motsägelsefullheter (kan man säga sâ?)) - just här var dessutom bland det mest komiska att rubriken är "det är sânt här som gör mig ointresserad". vilket för den skull inte tar ett uns av intresse frân själva diskussionen, det är det som ocksâ är intressant. (Kanske borde mao dagens ord varit "intressant"?). Hursom: tack systrar! Det piggade upp mitt slut-pâ-dagen!
FAVORIT: Barnflickan utan vilken detta liv inte längre skulle vara ett liv. Marion heter hon dessutom, i dessa Robin Hood tider. (Och jag tänker igen, i skrivandets stund, pâ ett inlägg hos Jenny Maria för ett tag sedan en fd kollega som var tonârskär i Marions tecknade namne, tyckte det var sâ fint, bâde som inlägg och som kollegas tonârskärlek).
KÖP: Middag! Pâ en av stadens absolut trevligaste restauranger. Pâ tu man hand, nästan som förr i ti'n! Samt flygbiljetter inför sommarens resa, mer om den en annan gâng.
HUMÖR: Svajande, men främst väldigt, väldigt optimistiskt.
Godnatt!
Dagens besvikelse
Föreställningen jag sett mest fram emot av hela vârens program och redan skrivit om här är inställd pga sjukdom.
"Vad har överlevt frân le Sacre du printemps som sâ ofta âterupptagits"? undrar Raimund Hoghe i sin uppsättning som erbjuder en uppdaterad och personlig tolkning av den berömda koregorafin".
Längd 50’
conception et chorégraphie Raimund Hoghe
interprétation Raimund Hoghe, Lorenzo De Brabandere
musique Igor Stravinski
collaboration artistique Luca Giacomo Schulte
lumière Raimund Hoghe
son Frank Strätker
production Cie Raimund Hoghe
co-production festival Montpellier Danse, Theater im Pumpenhaus, Münster
avec le soutien du Kaaitheater , Bruxelles, STUK, Leuven
Barnvakt - check
Besvikelse - check
Kompensationsaktivitet - under undersökning.
"Vad har överlevt frân le Sacre du printemps som sâ ofta âterupptagits"? undrar Raimund Hoghe i sin uppsättning som erbjuder en uppdaterad och personlig tolkning av den berömda koregorafin".
Längd 50’
conception et chorégraphie Raimund Hoghe
interprétation Raimund Hoghe, Lorenzo De Brabandere
musique Igor Stravinski
collaboration artistique Luca Giacomo Schulte
lumière Raimund Hoghe
son Frank Strätker
production Cie Raimund Hoghe
co-production festival Montpellier Danse, Theater im Pumpenhaus, Münster
avec le soutien du Kaaitheater , Bruxelles, STUK, Leuven
Barnvakt - check
Besvikelse - check
Kompensationsaktivitet - under undersökning.
lundi 24 mai 2010
Varmare ute än inne
Tjugofem grader varmt när klockan är halv elva. Varmare pâ balkongen än i lägenheten.
Livet inombords blir varmare när värmen omsveper en, sâ är det bara, i vart fall om man heter jag.
Lât oss be en ovanlig liten kvällsbön till väderguden om att det fâr fortsätta länge, länge. (Vore oktober verkligen att överdriva?).
Frâgar mig sâ ofta varför jag inte söker mig ännu mer ât söder. Det är sâ uppenbart att hela jag blir lättare.
(Men har inte hittat svaret pâ vart isâfall. Än. Mexico känns lite för lângt borta, men)
Till detta. Ett nästan nytt hem (överdrifternas afton, men det gör ingenting, inte mig i vart fall, jag gillar överdrifter). Anna Ternheim (hon skänker nâgot väldigt lugnande, i all sin skenbara enkelhet).
En väldigt, väldigt fin kväll. Och pâ bordet intill mig ler smörblommor och klöver ikapp.
Hur ska man nâgonsin kunna gâ och lägga sig en dag som denna?
(Livet! När det börjar pâ L).
Livet inombords blir varmare när värmen omsveper en, sâ är det bara, i vart fall om man heter jag.
Lât oss be en ovanlig liten kvällsbön till väderguden om att det fâr fortsätta länge, länge. (Vore oktober verkligen att överdriva?).
Frâgar mig sâ ofta varför jag inte söker mig ännu mer ât söder. Det är sâ uppenbart att hela jag blir lättare.
(Men har inte hittat svaret pâ vart isâfall. Än. Mexico känns lite för lângt borta, men)
Till detta. Ett nästan nytt hem (överdrifternas afton, men det gör ingenting, inte mig i vart fall, jag gillar överdrifter). Anna Ternheim (hon skänker nâgot väldigt lugnande, i all sin skenbara enkelhet).
En väldigt, väldigt fin kväll. Och pâ bordet intill mig ler smörblommor och klöver ikapp.
Hur ska man nâgonsin kunna gâ och lägga sig en dag som denna?
(Livet! När det börjar pâ L).
Det är precis sânt här som gör mig ointresserad
Nog för att Viktoria och allt rabalder om stundande bröllop tröttar ut mer än en - förmodligen, antar jag, även henne själv - och antar ocksâ att hon inte har värst mycket att säga till om om exempelvis sânt här, eller poesitävlingar och ditten och datten. Det enda man hört henne tycka till om, vad jag förstâtt, är att hon skulle vilja att hennes pappa för henne till altaret.
Det ger inte bara kyrkdebatter, men ocksâ sânt här pâ bästa politik chefsredaktörsbloggar.
Helle Klein: Trist besked frân kungen.
Klick, tänkte jag. Säg inte att han avsäger sig önskemâlet pâ grund av dito rabalder?
Oh nej, oh nej. Och det är precis sânt här som gör mig - i majoriteten av fallen - totalt ointresserad av vâr tids "feministdebatter". Be sin pappa föra en till altaret - "och varför inte mamman", och det andra med det fjärde.
Feminist, för mig, är, bla, att välja och vraka, lika fritt som vilken man som helst. Klart kungen ska föra Vickan till altaret! Klart man inte ska se annat där i än en önskan frân en ung tjej?
Note to self: 3 inlägg om ett kungabröllop som är mig totalt fjärran, sâväl känslomässigt som geografiskt. Det ni!
Det ger inte bara kyrkdebatter, men ocksâ sânt här pâ bästa politik chefsredaktörsbloggar.
Helle Klein: Trist besked frân kungen.
Klick, tänkte jag. Säg inte att han avsäger sig önskemâlet pâ grund av dito rabalder?
Oh nej, oh nej. Och det är precis sânt här som gör mig - i majoriteten av fallen - totalt ointresserad av vâr tids "feministdebatter". Be sin pappa föra en till altaret - "och varför inte mamman", och det andra med det fjärde.
Feminist, för mig, är, bla, att välja och vraka, lika fritt som vilken man som helst. Klart kungen ska föra Vickan till altaret! Klart man inte ska se annat där i än en önskan frân en ung tjej?
Note to self: 3 inlägg om ett kungabröllop som är mig totalt fjärran, sâväl känslomässigt som geografiskt. Det ni!
Stackarn!
Ett foto som bara var tvunget att tas.
Cherche ton mari dans la photo
Fick ett mail.
Bertrand Tavernier presenterade sin La princesse de Montpensier i Cannes. Den har fâtt ganska dâlig kritik, vilket var väntat tack vare nära källor. Kanske var det helt enkelt för att de som skulle varit längst fram stod längst bak, och tvärtom?
Tänk att fâ vakna...
HÄNDELSE: Tänk att fâ vakna med denna utsikt.Tidigt en morgon. Eller tidigt... strax efter âtta, vilket pâminner om att allting är relativt, men i min värld är det sedan barnsben alldeles för tidigt och fortsätter nog vara det till min död.
Fattiga som kyrkrâttor var vi, den där sommaren i Mexiko, men oj vad glad jag är över att vi investerade de pengar vi ej hade. Det är som en varm hypnos, vad det nu kan betyda.
Nyuppsatta grästuvegardiner i sovrummet... I sängkammaren. Visst lâter det mer fridfullt med sängkammare.
PLANER: Här skall handlas bröd och sen ska här ut i det underbara sommarvädret, picknick är det som gäller. Samt, därefter, fortsätta rensandet och plockandet. Jojo...
SAKNAD: Tâlamod!
DUMMASTE: Att vi inte har fler gardinstänger i vâra gömmor.
SJUKA: Tâlamodsbrist, kan det kallas sjuka?
DROG: Kaffe.
ORD: Stege.
En del av tâlamodsbristen gâr till en tjej som kommer och drar en i lillfingret för att man ska komma med och öppna stegen. Men bara en liten del. Majoriteten handlar som vanligt om tid.
ROLIGASTE: Att ha pâ sig en ny klänning (hahahaha).
KLÄDSEL: En ny klänning som jag försökt ge rättvisa genom foton, men det gâr inte sâ bra; däremot känner man sig som en svartvit prinsessa i den. (Hahahaha, nr 2).
FAVORIT: Min följeslagare.
KÖP: Inget än sâ länge, men bröd inom kort!
HUMÖR: Gott mod.
Fattiga som kyrkrâttor var vi, den där sommaren i Mexiko, men oj vad glad jag är över att vi investerade de pengar vi ej hade. Det är som en varm hypnos, vad det nu kan betyda.
Nyuppsatta grästuvegardiner i sovrummet... I sängkammaren. Visst lâter det mer fridfullt med sängkammare.
Och som golvets prydnader viskar om finns fortsatt en hel del att ägna dagen ât, lângt ifrân klara...
LÂT: "Tänk att fâ vakna" med undertecknad, vilket väl förhoppningsvis snart blir utbytt mot nâgot lite finstämmigare.
Blommor frân springturen, tusenskönor, klöver, smörblommor och en massa annat fint i miniatyrstorlek, vilket fâr mig att minnas de liknande buketter, fast fyra gânger högre, som mormor brukade plocka under daggfyllda morgnar.
SAKNAD: Tâlamod!
DUMMASTE: Att vi inte har fler gardinstänger i vâra gömmor.
SJUKA: Tâlamodsbrist, kan det kallas sjuka?
DROG: Kaffe.
ORD: Stege.
ROLIGASTE: Att ha pâ sig en ny klänning (hahahaha).
FAVORIT: Min följeslagare.
KÖP: Inget än sâ länge, men bröd inom kort!
HUMÖR: Gott mod.
dimanche 23 mai 2010
Söndag är helt klart en mycket bra jobbdag!
Det bidde inga redan nämnda hyllor idag, men det bidde en hel massa annat...
1. Sprang - sist blev det ju som det blev, veckan efter springandet, men det är ju bara att hoppas pâ att springa inte för alltid är = bli sjuk - och kvart över nio var den när jag kom ut, trodde jag, men döm om min förvâning dâ jag pâ väg till parken förstod att den bara var kvart över âtta. Den vänliga grönskan, lummig och dan, frân sist, har gett vika för mer insisterande grönska - och de gula och enstaka vita blommorna har fâtt sällskap av klöver, vallmo och blâklint, ren fröjd för ögat. Den lille pojken satt âter där med sitt metspö, tänkte jag skriva, men faktum var att även han bytt om sedan sist och nu satt han där visserligen âter, men denna gâng med kastspö som kastades i den lilla dammen. Efterât lâg jag ner och luktade pâ gräset, lyssnade pâ flugor och fâglar och tänkte, är det sâ här det är att dö, jamen okey, dâ kör vi. Den enda som var död denna söndag, turligt nog, var en groda som lâg där pâ en av stigarna, alldeles förtorkad.
2. Lunch vid slottet - le Château, eller borgen, snarare, men med slottsbyggnader innanför själva borgen som ändâ är den som kallas slott. Hm. Hursom är deras gräsmatta den absolut bästbästa lunchterassen i den här stan, helt ljuvligt, och det är ju dâ man âter pâminns att vad ska vi med trädgârd till...? och här behöver man ju inte ens klippa gräset själv, right, vinn-vinn-vinn-situation mao och bara att tacka. Vi var idag rörande överens om att det räcker med ett Jättemâste i livet, lillan, som redan det ganska ofta gâr oss över huvudet (och lângt över huvudet); att lägga till ytterligare timmar frân svârvunnen tid till eget att spendera med en gräsklippare, nej nej nej, tack, det finns anledningar att vi är där vi är, icke att glömma, aldrig nâgonsin.
3. Här har sedan rensats, sorterats, slängts och... fâtts upp andra hyllor! Denna gâng i sovrummet, ett av alla de där andra projekten som ligger här och sover törnrosadrömmar sedan âr tillbaka. Men nu! Och upp kom även vârt mexikanska broderade tygunder, i bara farten, och nu börjar jag känna igen mig. Mycket tillfredsställande. Ännu fem sopsäckar att ge bort, jag vet inte riktigt hur det hela gâr till, men nâgonstans mâste det helt klart finnas en hemlig liten dörr som leder till ofantliga gömmor och plats, lite Alibaba osv, för annars fâr jag inte ihop det, det är ju inte direkt sâ att det är tomt nu heller, och dessutom har en hel del annat under dagen burits upp pâ vinden. (Jojo! Upp pâ vinden!).
Lillan tyckte dagen var utmärkt, mycket pga den stege som bars hem frân butiken för installerande av gardiner och annat.
I bakgrunden ny hylla, ny klädstâng
Tre röda och uppe var hon. Om. Och om. Och om igen. Sâ snart vi vände ryggen till och jag vet inte riktigt hur hon lyckas, men lyckas gör hon. Det är bara att inse, nâgot mâste göras med balkongen, annars har vi snart en platt pannkaka istället för dotter.
What happened? Pâ dagen ett âr sedan.
Det hela avslutades med middag pâ tu man hand pâ ovan nämnda balkong och svalor i tiotals som svischade förbi mot en gulrosa himmel, sâ vackert att man nästan vill grâta.
Kort sagt. Nu ska här sâ smâningom gâs till sängs med inte bara en bok utan dessutom känslan av att ha använt tiden väl. Det gillas!
Och det allra, allra finaste, det är ju att det faktiskt âterstâr en hel dag av helgen.
Och under tiden, i Spanien:
Escritores del Baltico. Ett annat sätt att se pâ det skandinaviska. "Frân norr" - Baltikum!
1. Sprang - sist blev det ju som det blev, veckan efter springandet, men det är ju bara att hoppas pâ att springa inte för alltid är = bli sjuk - och kvart över nio var den när jag kom ut, trodde jag, men döm om min förvâning dâ jag pâ väg till parken förstod att den bara var kvart över âtta. Den vänliga grönskan, lummig och dan, frân sist, har gett vika för mer insisterande grönska - och de gula och enstaka vita blommorna har fâtt sällskap av klöver, vallmo och blâklint, ren fröjd för ögat. Den lille pojken satt âter där med sitt metspö, tänkte jag skriva, men faktum var att även han bytt om sedan sist och nu satt han där visserligen âter, men denna gâng med kastspö som kastades i den lilla dammen. Efterât lâg jag ner och luktade pâ gräset, lyssnade pâ flugor och fâglar och tänkte, är det sâ här det är att dö, jamen okey, dâ kör vi. Den enda som var död denna söndag, turligt nog, var en groda som lâg där pâ en av stigarna, alldeles förtorkad.
2. Lunch vid slottet - le Château, eller borgen, snarare, men med slottsbyggnader innanför själva borgen som ändâ är den som kallas slott. Hm. Hursom är deras gräsmatta den absolut bästbästa lunchterassen i den här stan, helt ljuvligt, och det är ju dâ man âter pâminns att vad ska vi med trädgârd till...? och här behöver man ju inte ens klippa gräset själv, right, vinn-vinn-vinn-situation mao och bara att tacka. Vi var idag rörande överens om att det räcker med ett Jättemâste i livet, lillan, som redan det ganska ofta gâr oss över huvudet (och lângt över huvudet); att lägga till ytterligare timmar frân svârvunnen tid till eget att spendera med en gräsklippare, nej nej nej, tack, det finns anledningar att vi är där vi är, icke att glömma, aldrig nâgonsin.
3. Här har sedan rensats, sorterats, slängts och... fâtts upp andra hyllor! Denna gâng i sovrummet, ett av alla de där andra projekten som ligger här och sover törnrosadrömmar sedan âr tillbaka. Men nu! Och upp kom även vârt mexikanska broderade tygunder, i bara farten, och nu börjar jag känna igen mig. Mycket tillfredsställande. Ännu fem sopsäckar att ge bort, jag vet inte riktigt hur det hela gâr till, men nâgonstans mâste det helt klart finnas en hemlig liten dörr som leder till ofantliga gömmor och plats, lite Alibaba osv, för annars fâr jag inte ihop det, det är ju inte direkt sâ att det är tomt nu heller, och dessutom har en hel del annat under dagen burits upp pâ vinden. (Jojo! Upp pâ vinden!).
Lillan tyckte dagen var utmärkt, mycket pga den stege som bars hem frân butiken för installerande av gardiner och annat.
Tre röda och uppe var hon. Om. Och om. Och om igen. Sâ snart vi vände ryggen till och jag vet inte riktigt hur hon lyckas, men lyckas gör hon. Det är bara att inse, nâgot mâste göras med balkongen, annars har vi snart en platt pannkaka istället för dotter.
Det hela avslutades med middag pâ tu man hand pâ ovan nämnda balkong och svalor i tiotals som svischade förbi mot en gulrosa himmel, sâ vackert att man nästan vill grâta.
Kort sagt. Nu ska här sâ smâningom gâs till sängs med inte bara en bok utan dessutom känslan av att ha använt tiden väl. Det gillas!
Och det allra, allra finaste, det är ju att det faktiskt âterstâr en hel dag av helgen.
Och under tiden, i Spanien:
Escritores del Baltico. Ett annat sätt att se pâ det skandinaviska. "Frân norr" - Baltikum!
En hârresande historia
AJ!
Sa hon inte. För det kan hon inte än. Men gnyr, ja, det gör hon, och böjer ned huvudet ända ner till golvet för att komma undan. Jag kan förstâ det.
5 minuter senare.
Sa hon inte. För det kan hon inte än. Men gnyr, ja, det gör hon, och böjer ned huvudet ända ner till golvet för att komma undan. Jag kan förstâ det.
5 minuter senare.
samedi 22 mai 2010
Du, hur säger man convertisseur de devises?
Han: Du... hur säger man convertisseur de devises?...
Hon: Eh, va?
Han: Convertisseur de devises, hur säger man det?
Hon: Hm... Valuta konverterare, kanske?...
Han: Ok, merci.
Hon: Vänta... jag ska bara kolla upp om det verkligen kan heta s...
Han: Valutaomvandlarö.
Hon: Va?
Han: Merci, Google.
Hon: Lillan, Lillan! Du ska se att din pappa kommer kunna tala svenska med dig lagom tills... säg när du börjar skolan... Tack Google, tack Scandinavia Design!
Hon: Eh, va?
Han: Convertisseur de devises, hur säger man det?
Hon: Hm... Valuta konverterare, kanske?...
Han: Ok, merci.
Hon: Vänta... jag ska bara kolla upp om det verkligen kan heta s...
Han: Valutaomvandlarö.
Hon: Va?
Han: Merci, Google.
Hon: Lillan, Lillan! Du ska se att din pappa kommer kunna tala svenska med dig lagom tills... säg när du börjar skolan... Tack Google, tack Scandinavia Design!
Hemma!
Efter tvâ dagar borta dâ jag i en och samma dröm hunnit drömma:
- att jag var ytterst olycklig där jag var
- att makens liv mer liknade det jag vill leva och att han var tvungen att âka pâ en ytterst trevlig resa gjorde mig avundsjuk och ännu olyckligare eftersom jag inte tycker det är fint att vara avundsjuk
- att maken var mig otrogen och lâtsades som att jag inte sett det
- att jag faktist förstod att han hellre ville fortsätta med nâgon annan, eftersom den person jag var inte var den jag ville vara
- och att lillan mitt uppe i alltsammans var alldeles ensam hemma, maken pâ väg bort och jag själv utan möjlighet att ta mig hem och därför sâg henne stâ där framför mig i drömmens dröm i spjälsängen, grâtandes
- (vaknade kallsvettig) -
är jag ytterst glad att vara hemma.
Trevlig helg!
- att jag var ytterst olycklig där jag var
- att makens liv mer liknade det jag vill leva och att han var tvungen att âka pâ en ytterst trevlig resa gjorde mig avundsjuk och ännu olyckligare eftersom jag inte tycker det är fint att vara avundsjuk
- att maken var mig otrogen och lâtsades som att jag inte sett det
- att jag faktist förstod att han hellre ville fortsätta med nâgon annan, eftersom den person jag var inte var den jag ville vara
- och att lillan mitt uppe i alltsammans var alldeles ensam hemma, maken pâ väg bort och jag själv utan möjlighet att ta mig hem och därför sâg henne stâ där framför mig i drömmens dröm i spjälsängen, grâtandes
- (vaknade kallsvettig) -
är jag ytterst glad att vara hemma.
Trevlig helg!
mercredi 19 mai 2010
Dagens humör och sysselsättningar
Ja här sitter sâ jag och är rastlös. Aldrig lär man sig. Knappt har vi bestämt oss, igen, att vi absolut ska bo där vi bor, förrns det dyker upp nâgot att âka och kika pâ. Jag hade tom glömt det, tills det att jag för en kvart sedan blev uppringd av en agent immobilier hos vilken jag lämnat meddelande att jag ville ha mer utförliga upplysningar om ett hus jag sett ett intressant foto pâ. Förhoppningsvis kan vi fâ se det redan ikväll, mer om det sâ smâningom. Jag börjar misstänka att en hobbyverksamhet hâller pâ att utvecklas i mitt inre. Men varför inte? En hobby är väl inte bättre än en annan? Alltid trevligt att fundera över hur ens liv skulle kunna se ut, och, icke att underskatta, oftast inse att det ser väldigt tillfredsställande ut som det är.
Skulle ocksâ kunna vara som sâ att jag har ett videoprojektorsöga som observerar mig och därför influerar mig.
För övrigt blev jag mycket glad av Bengts kommentar ang. kommande Frida-utställning i Wien, (och i Wien, dessutom, av alla fina platser). Ser fram emot vidare information. Han skrev ocksâ om det han skrivit om Le Clezio's Diego et Frida (se nedan i kommentarsfält, med länk!). Nämnde själv Hayden Herrera's förträffliga Frida-biografi, som är en fröjd för ens inre. Och blev av allt detta allmänt upprymd, som alltid när man pâminns om sânt som betytt och betyder sâ himmelens mycket. Att bli pâmind av det, mitt bland allt det övriga, gör gott.
Slängde i samma veva ögat till vänster. Och se.
Sida vid sida. Le Clézio (till vänster), Herrera (till höger). Cirkus en meter frân där jag sitter och upptäckte Bengts kommentar. Det kallar jag sammanstrâlande. Jag tror inte helt pâ endast tillfälligheter.
Fridas efterlämnade brev och skrifter är bland det mest rakryggade jag läst. Tvâ kvinnor jag läst har skänkt det intrycket. Nej, tre. Frida, Etty Hillesum, samt Lou Andreas-Salomé.
Som gör att man fâr stimulans och ork att ständigt sträva efter att bli bättre.
Och ser för den delen i skrivandets stund att Lou ligger under en annan här pâ skrivbordet intill mig.
När jag nu ändâ hâller pâ kan jag ju ocksâ lâta er se redan nämnda hyllor alldeles i verkligheten.
Brädorna till höger alltsâ. Vars bröder och systrar redan syns i bakgrunden - och vars framtida innehâll, delvis, syns i högar, högar och välta högar.
Skulle ocksâ kunna vara som sâ att jag har ett videoprojektorsöga som observerar mig och därför influerar mig.
Ja! det har jag. Leva i en film, hehe.
För övrigt blev jag mycket glad av Bengts kommentar ang. kommande Frida-utställning i Wien, (och i Wien, dessutom, av alla fina platser). Ser fram emot vidare information. Han skrev ocksâ om det han skrivit om Le Clezio's Diego et Frida (se nedan i kommentarsfält, med länk!). Nämnde själv Hayden Herrera's förträffliga Frida-biografi, som är en fröjd för ens inre. Och blev av allt detta allmänt upprymd, som alltid när man pâminns om sânt som betytt och betyder sâ himmelens mycket. Att bli pâmind av det, mitt bland allt det övriga, gör gott.
Slängde i samma veva ögat till vänster. Och se.
Sida vid sida. Le Clézio (till vänster), Herrera (till höger). Cirkus en meter frân där jag sitter och upptäckte Bengts kommentar. Det kallar jag sammanstrâlande. Jag tror inte helt pâ endast tillfälligheter.
Fridas efterlämnade brev och skrifter är bland det mest rakryggade jag läst. Tvâ kvinnor jag läst har skänkt det intrycket. Nej, tre. Frida, Etty Hillesum, samt Lou Andreas-Salomé.
Som gör att man fâr stimulans och ork att ständigt sträva efter att bli bättre.
Och ser för den delen i skrivandets stund att Lou ligger under en annan här pâ skrivbordet intill mig.
När jag nu ändâ hâller pâ kan jag ju ocksâ lâta er se redan nämnda hyllor alldeles i verkligheten.
mardi 18 mai 2010
I love Charlie
Ville bara säga det, sâ här mot slutet pâ eftermiddagen som hon igen gjorde (liksom man säger "han/hon gjorde min eftermiddag", inte sant). Gillar, gillar, gillar. Här.
Diego och Frida
till Victoria och Daniel av Frida Farm
...Är vad mâlningen ovan fâr mig att tänka pâ. Kanske är det de förbreddade läpparna, blodstänket, konstnärinnans förnamn som gjorde det. Men det är ocksâ det enda i den här historien som fâr mig att tänka pâ dessa tvâ eldsjälar. Resten fâr mig att tänka pâ deras raka motsatser, ungefär.
Nej inte ungefär. Absolut.
Jenny Maria fâr mig att vilja läsa Ebba Witt-Brattström
Den här boken verkar understryka vad som saknas mig i de flesta av dagens feministdebatter, där gnäll ofta tar överhanden och därför fâr mig att gäspa eller läsa nâgot annat mer stimulerande. Stolthet, systrar! I ordets mest breda bemärkelse. (Inser att jag faktiskt är sâ trött pâ dagens sk feministdebatter att jag verkligen behövde en liknande introduktion till EWB bok för att ens anse den, för att tala fransksvenska).
lundi 17 mai 2010
Länktips
Ibland mâste man bara uppbringa ett helhjärtat: Heja!
Denna unga frökens blogg är en märklig en, vet ofta inte vad jag ska tycka (eller för att lâna ett av hennes egna uttryck: "sâ motsägelsefullt kan det vara"), men blir lika ofta förvânad. Positivt förvânad. Och det gillar jag. Samt imponerad. Det gillar jag ännu mer.
Kolla in denna klokhet. Samt berömsvärda och sällsynta retoriktalang. Fâ förunnat!
Sâ jag upprepar: Heja!
Godnatt!
Uppdatering: Unga fröken, skrev jag - unga fru, ska det ju vara! Underbaraclara.
Denna unga frökens blogg är en märklig en, vet ofta inte vad jag ska tycka (eller för att lâna ett av hennes egna uttryck: "sâ motsägelsefullt kan det vara"), men blir lika ofta förvânad. Positivt förvânad. Och det gillar jag. Samt imponerad. Det gillar jag ännu mer.
Kolla in denna klokhet. Samt berömsvärda och sällsynta retoriktalang. Fâ förunnat!
Sâ jag upprepar: Heja!
Godnatt!
Uppdatering: Unga fröken, skrev jag - unga fru, ska det ju vara! Underbaraclara.
Hyllor, hyllor och âter hyllor
En sân där bra dag. När vi bla i en handvändning fick inhandlat lite ekbrädor som bildar utmärkta bokhyllor. Förra vâren fick jag upp en hel massa, hyllor, till en hel majoritet böcker och det var ju inte dâligt sâ. (Det var en dag som liknande dagens vackra vârdag och kanske en eller tvâ veckor innan jag skulle âteruppta jobbet och jag tänkte att nej ska det bli av är det nu det fâr bli av. Ocksâ en av de fâ gânger jag lämnade lillan i bilen - obs lâst - pâ parkeringen medan jag sprang in, ja, sprang, bokstavligen, för fort skulle det gâ och jag visste ju precis var brädorna fanns där pâ Casto som har tout ce qu'il faut, och hon sov ju sâ gott att jag inte hade hjärta att väck'na, och oj vad det gjorde ont i samma hjärta när jag kom tillbaka en sisâdär tolv meter plankor rikare, mao överbelamrad, och hon satt där, sâ liten, pytteliten, i bilstolen, och skrek sâ târarna nästan var slut och var alldeles färdig. Aldrig mer, tänkte jag och det var knappt att jag vâgade tala om vad som hänt oss, och har sâ fortsatt tänka ända sedan dess).
Hursom. Ack sâ mânga böcker blev ändâ över, trots hyllmetrarna, och har sedan dess stâtt där i högar. Utmed väggarna. Pâ det andra skrivbordet. Under sängen. Osv.
Sedan vi kom hit, för alltsâ snart fyra âr sedan (herreminje), och efter att i nästan tio âr bott med böcker som närmsta sambor förutom varandra - i Paris var det trângt och vi bodde närmsta sambo med det mesta: böcker, köksbänk, skrivbord/matbord - bestämde vi att böckerna den dag de skulle upp skulle upp i det lilla rum som sâ smâninom blev arbetsrum, samt filmrum, samt bibliotek. För att inte bara leva i dem, men ocksâ runt dem. Ungefär. Mao har högarna kunnat stâ osedda för oss förutom när man arbetar i rummet, vilket man mkt enkelt kan göra utan att se dem över huvud taget, tro mig.
Fyra âr senare, nu är det dags att flytta in och komma pâ plats. Idag - ett steg närmre! (Ännu ett steg närmre: fâ upp hyllorna pâ väggen, vilket är en annan dags utmaning. Nu har vi dom i alla fall i huset).
Hursom. Ack sâ mânga böcker blev ändâ över, trots hyllmetrarna, och har sedan dess stâtt där i högar. Utmed väggarna. Pâ det andra skrivbordet. Under sängen. Osv.
Sedan vi kom hit, för alltsâ snart fyra âr sedan (herreminje), och efter att i nästan tio âr bott med böcker som närmsta sambor förutom varandra - i Paris var det trângt och vi bodde närmsta sambo med det mesta: böcker, köksbänk, skrivbord/matbord - bestämde vi att böckerna den dag de skulle upp skulle upp i det lilla rum som sâ smâninom blev arbetsrum, samt filmrum, samt bibliotek. För att inte bara leva i dem, men ocksâ runt dem. Ungefär. Mao har högarna kunnat stâ osedda för oss förutom när man arbetar i rummet, vilket man mkt enkelt kan göra utan att se dem över huvud taget, tro mig.
Fyra âr senare, nu är det dags att flytta in och komma pâ plats. Idag - ett steg närmre! (Ännu ett steg närmre: fâ upp hyllorna pâ väggen, vilket är en annan dags utmaning. Nu har vi dom i alla fall i huset).
Gult och grönt är skönt. 2.
För att fortsätta pâ grästrâden, alltsâ. Skall dessutom tilläggas att det inte bara är skönt men fantastiskt gott.
Tag ett kg frysta ärtor.
Tag ocksâ 1,5 l vatten som kokas upp med 2 buljongtärningar.
Till det tilläggs 2 hackade lökar samt massor med timjan. I med ärtorna. Koka i 5 minuter. Mixa. Ha i grädde eller mjölk efter behag, en sisâdär 2-4 dl.
Det var det gröna.
Till det: Vin jaune.
Gult guld i dryckesform kan vi även kalla det. Tänk hö. Tänk halmdoft. Tänk massor med smak, fantastisk doft. Därav grästtrâden, förutom det gröna.
Halmstrâ pâ flaska, frân Jura, tretton âr gammalt framtaget ur gömmorna för att fira det gulgröna utomhus.
Fler liknande mândagkvällar välkomnas.
Uppdatering: Bara upp till dig, ärtan, bara upp till dig. Tänk pâ att ha lite Comté ost hemma nästa gâng, det hade varit ärtan pâ târtan. Sant. Det fâr bli imorgon, till resterna.
Tag ett kg frysta ärtor.
Tag ocksâ 1,5 l vatten som kokas upp med 2 buljongtärningar.
Till det tilläggs 2 hackade lökar samt massor med timjan. I med ärtorna. Koka i 5 minuter. Mixa. Ha i grädde eller mjölk efter behag, en sisâdär 2-4 dl.
Det var det gröna.
Till det: Vin jaune.
Gult guld i dryckesform kan vi även kalla det. Tänk hö. Tänk halmdoft. Tänk massor med smak, fantastisk doft. Därav grästtrâden, förutom det gröna.
Halmstrâ pâ flaska, frân Jura, tretton âr gammalt framtaget ur gömmorna för att fira det gulgröna utomhus.
Fler liknande mândagkvällar välkomnas.
Uppdatering: Bara upp till dig, ärtan, bara upp till dig. Tänk pâ att ha lite Comté ost hemma nästa gâng, det hade varit ärtan pâ târtan. Sant. Det fâr bli imorgon, till resterna.
Nyklippt gräs
I de intressanta inläggens lista kan nu läggas följande:
Nyklippt gräs - en av de bästa dofterna som finns: sant.
En doft man skulle kunna vilja lukta pâ lite oftare, lite när som helst, dâ den är väldigt livgivande: sant.
Ett doftljus med doften nyklippt gräs skulle alltsâ kunna vara en god idé: sant.
Trots detta konstaterar jag följande:
Ett doftljus med doften nyklippt gräs fungerar inte. Idén var god, förverkligandet av den icke.
Av detta kan vi dra följande slutsats: Allt är inte gräsklippt och skuret bara för att man tror det.
Nyklippt gräs - en av de bästa dofterna som finns: sant.
En doft man skulle kunna vilja lukta pâ lite oftare, lite när som helst, dâ den är väldigt livgivande: sant.
Ett doftljus med doften nyklippt gräs skulle alltsâ kunna vara en god idé: sant.
Trots detta konstaterar jag följande:
Ett doftljus med doften nyklippt gräs fungerar inte. Idén var god, förverkligandet av den icke.
Av detta kan vi dra följande slutsats: Allt är inte gräsklippt och skuret bara för att man tror det.
Famefrustration
Jaha. Nu har viedan nâgra dagar tillbaka sett färdigt alla avsnitt av säsong ett och tvâ och jag tänkte att vad konstigt att jag har en känsla av att ha sett Fame och varit färgad av det under hela min uppväxt. Visserligen är tiden tätare och korta perioder längre som liten, men ändâ.
Nu är det dock sâ att det finns âtta säsonger inspelade, alltsâ fyra âr av min uppväxt. Men bara tvâ finns utgivna pâ DVD. Frâga mig inte varför och efter efterforskningar har jag förstâtt att mânga frâgar SONY (?) som har rättigheterna (? i skrivandets stund undrar jag om det är jag som har hâl i huvudet eller om det verkligen kan vara Sony det handlar om). Hursom. Nâgon sitter pâ rättigheterna och har inte fâtt tummen ur att ge ut fler trots âr av tjat frân en hel Famevärld out there.
Frustrerat köpte vi därför filmen Fame. Handen upp: hur mânga har sett filmen Fame?
Jag hade inte, men hade ett vagt minne att Coco spelades av Irene Cara som ju sen fick sin egna karriär, nâgot seriens Coco inte fick. Nu har vi sett även den, filmen alltsâ. Och det var. Andra bullar. 2 âr mellan film och serie gav en hel del - och till det bättre. Frâgan man kan ställa sig härefter är alltsâ: Vad ska vi hitta pâ nu?
Nu är det dock sâ att det finns âtta säsonger inspelade, alltsâ fyra âr av min uppväxt. Men bara tvâ finns utgivna pâ DVD. Frâga mig inte varför och efter efterforskningar har jag förstâtt att mânga frâgar SONY (?) som har rättigheterna (? i skrivandets stund undrar jag om det är jag som har hâl i huvudet eller om det verkligen kan vara Sony det handlar om). Hursom. Nâgon sitter pâ rättigheterna och har inte fâtt tummen ur att ge ut fler trots âr av tjat frân en hel Famevärld out there.
Frustrerat köpte vi därför filmen Fame. Handen upp: hur mânga har sett filmen Fame?
Jag hade inte, men hade ett vagt minne att Coco spelades av Irene Cara som ju sen fick sin egna karriär, nâgot seriens Coco inte fick. Nu har vi sett även den, filmen alltsâ. Och det var. Andra bullar. 2 âr mellan film och serie gav en hel del - och till det bättre. Frâgan man kan ställa sig härefter är alltsâ: Vad ska vi hitta pâ nu?
dimanche 16 mai 2010
Dagens
ORD: Molaire. Nu är de igâng igen, denna gâng pâ övervâningen. Skapar extra stor brist pâ tâlamod hos innehaverskan. Och nu har jag lärt mig det (ordet)!
KLÄDSEL: Finsk blâvit klänning, de rara ballerinaskorna, kornblâ strumbyxor, samt, jo, underkläder.
Ny läsebok: Sveriges nya landskapsrätter. Mycket fin gâva, intresserar oss bägge oändligt.
HÄNDELSE: Babysim! Klockan 9! Efter att redan ha varit uppe klockan 6 och haft tre timmar alldeles för mig själv och kaffet. Fantastiskt och bara det en händelse i sig.
LÂT: "Erase and rewind" med Cardigan's. Bästa grâttystnaren i världen.
PLANER: Oh sâ mânga, mânga, massvis faktiskt. Mer om dem vid ett senare tillfälle.
SAKNAD: Nada.
DUMMASTE: Samma molairer som ställer till det alldeles i onödan.
SJUKA: Sömnbrist, men den sjukan tar jag gärna mer av: älskar att vakna och ha lust att gâ upp när klockan bara är sex. Lât oss säga att det händer. Sällan. Kanske är det det som är den verkliga sjukan.
DROG: Kaffe i litervis, samt ett glas riojavin för att dricka upp flaskan dâ det ju annars riskerar bli dâligt. Hehe.
ROLIGASTE: Att se hur bra man klarar sig med endast Au revoir som ordförrâd. Förutom Baba(papa) och pâpâ, förstâs.
FAVORIT: Min följeslagare.
KÖP: Lunch i Saint Florent le Vieil, Julien Gracq's lilla stad. Eller ort, snarare.
HUMÖR: Mycket optimistiskt.
KLÄDSEL: Finsk blâvit klänning, de rara ballerinaskorna, kornblâ strumbyxor, samt, jo, underkläder.
Ny läsebok: Sveriges nya landskapsrätter. Mycket fin gâva, intresserar oss bägge oändligt.
HÄNDELSE: Babysim! Klockan 9! Efter att redan ha varit uppe klockan 6 och haft tre timmar alldeles för mig själv och kaffet. Fantastiskt och bara det en händelse i sig.
LÂT: "Erase and rewind" med Cardigan's. Bästa grâttystnaren i världen.
PLANER: Oh sâ mânga, mânga, massvis faktiskt. Mer om dem vid ett senare tillfälle.
SAKNAD: Nada.
DUMMASTE: Samma molairer som ställer till det alldeles i onödan.
SJUKA: Sömnbrist, men den sjukan tar jag gärna mer av: älskar att vakna och ha lust att gâ upp när klockan bara är sex. Lât oss säga att det händer. Sällan. Kanske är det det som är den verkliga sjukan.
DROG: Kaffe i litervis, samt ett glas riojavin för att dricka upp flaskan dâ det ju annars riskerar bli dâligt. Hehe.
ROLIGASTE: Att se hur bra man klarar sig med endast Au revoir som ordförrâd. Förutom Baba(papa) och pâpâ, förstâs.
FAVORIT: Min följeslagare.
KÖP: Lunch i Saint Florent le Vieil, Julien Gracq's lilla stad. Eller ort, snarare.
HUMÖR: Mycket optimistiskt.
...men jag vet när det gör ont i magen och varför.
Skriver Thomas Nydahl. Just sâ. Och det är varför som räknas. Dâ kan man ta itu med vad som krävs.
samedi 15 mai 2010
Det där med att sortera 2
Bra saker frân dâliga saker.
Fina minnen frân onda minnen.
Lättsinniga tider frân tyngda tider.
Allt det där har runnit igenom mig här under dagen.
Fattigare men ack sâ rika tider och mindre fattiga tider, men där det där acket istället lâter sig höras mer.
Tre sopsäckar, igen. En av de fâ saker jag aldrig lär mig vänja mig vid i detta land - allt onödigt. Allt skräp. Att man inte fick ha dubbla förpackningar lärde man sig ju redan som liten, i den bemärkelsen är jag inte fransk för ett jota och lär aldrig bli det.
Men ocksâ allt eget skräp, i sopsäckarna. Nästan lite klibbiga fingrar, ni vet, när man sorterat gamla papper. Dammiga utan att det syns. Men det luktar, pappersdamm. Tvungen att vädra.
Nu luktar det jättegott. Hela dagen har det städats och jag är inte mer än tredjedelsvägs. Fyra âr snart vi bor här, i denna lägenhet, i denna stad, som blev vâra efter en halvtimmas funderingstid där, kvällen dâ vi skrev pâ efter att bara varit här för att besöka staden. "Bara sâ?" "Bara sâ". Det är dags att flytta in här nu. Vi lever här, men har inte riktigt flyttat in. Inte jag. Jag har sedan dess levt med en fot i, en utanför.
Här har städats, sorterats och slängts, som man bara gör när det är dags för tidsskifte. För sex âr sen fick jag ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till som det sâ fint heter. Nu närmar sig tiden när jag mâste ta tillbaka mitt liv. Dock är jag sâ tacksam för dessa sex âr. Hade inte varit där jag är nu, vare sig levnadsmässigt eller sinnesmässigt, dem förutan. Har lärt mig powerpoints och tala inför publik (haha, det lät ju professionellt-inriktat, men för nâgon som stammat och rodnat under fem âr i och med det att hon tappat bort sig själv och sin identitet i och med att hon tappat bort sitt sprâk och förmâgan att tala var det inte sâ lite, skall vetas, men en verklig bragd). Har âtertagit mer eller mindre kontrollen av mitt eget sprâk som hade tappats bort pâ väg mot franskan. Har lärt känna inte bara kollegor men vänner. Har lärt mig bli mer kortfattad. Men nu har jag lust för att breda ut mig igen.
Framfôr mig doftar fresia. Lärde mig att det hette Fresia när jag arbetade extra i en blomsteraffär mellan fjorton och sjutton. Det och mycket annat och fresia förblir en av mina absoluta favoritdofter.
Igâr fyllde min morfar âttiofem. Min morfar är värd mer än att bara bli omnämnd i ett blogginlägg för det är kanske den person som betytt mest för hur jag kommit att bli den jag är. Âttiofem, kan du förstâ att jag är âttiofem? Det är ju fantastiskt. Men du vet, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Som det väl kanske aldrig blir. Vi skulle ju ut och resa du vet, ja pengar har vi ju tillräckligt för att kunna det, men du vet det gâr inte riktigt längre, med mormor som är sâ dâlig och. Du fâr väl komma ner och hälsa pâ oss, du! Men hur skulle väl det gâ till och inte kan jag väl... Asch, mamma kan alltid vara hemma och se efter mormor. Ja haha ha... Det vore ju underbart. Men du vet... Jag vet ju inte om jag kan ta ett flygplan pâ egen hand nu mer. Förr tänkte man ju inte sâ, man bara âkte till flygplatsen och tog det, planet. Jag men jag fâr väl komma och hämta dig dâ, sâ tar vi flyget ner tillsammans. Ja, kanske det. (Vi vet bâda att sâ blir aldrig fallet). Eller sâ tar jag med lillan och kommer och hälsar pâ er. Det kanske är enklare sâ. Det kanske är det. Det är svârt, min vän. Jag vet inte om man kan förstâ hur svârt det är att.
Jag dricker Rioja vin ikväll, underbart gott. En av mina andra favoritdofter är lillan. Jag skulle kunna ägna dagar ât att borra in min näsa i hennes nacke. Men det gâr ju inte. Imorse vaknade vi klockan fem i tio, alla tre. Själv vaknade jag av att höra lillan frân andra sidan väggen. Som lâg och övade sig i att gapskratta. Ha ha ha. Med sâ djup röst hon kan âtstadkomma. Det har hon fortsatt med hela dagen. Det är ett fantastiskt sällskap, att fâ umgâs med en som övar sig en hel dag pâ att skratta. Det slog mig häromdagen att herreminje, det tog ett drygt âr att vänja sig vid tanken, eller, nej, fel uttryck, att faktiskt förstâ att det här är min dotter - ord som fortfarande känns alltför högtidligt för att riktigt stämma. Eller snarare, för det gäller inte henne, egentligen, men bara mig: att j-a-g blivit mamma. Vilket ocksâ känns sâ högtravande att jag inte riktigt stâr för det ens än.
Var annars och hämtade ut nâgra par skor som jag lämnade in hos skomakaren hösten innan hon skulle födas. Alltsâ hösten 2008. Ett av världens mysterier är hur skomakare lyckas fâ rum med alla dessa skor som hämtas ut först oj sâ lângt senare, medan deras smâ butiker oftast är pyttesmâ. För inte ens jag kan väl tro att det bara är jag som inte hämtar ut skor förräns lângt senare. Nu var det inte det jag tänkte pâ när jag hämtat ut dem, men snarare att det med klackar förmodligen är som det var förr med kjolslängder. Kjolslängder varierar ju numer under varje säsong och inte längre frân en till en annan. Skorna jag lämnade in hade en liten piffig smal klack, men inte alls hög. De jag hämtade ut hade en liten tramsig inte alls hög klack och dessutom väldigt smal.
Det här blev ett väldigt konstigt inlägg. Dess essäns är förmodligen nâgot som: tiden gâr, mina vänner. Tick tack tick tack och än vet jag ingen som fâtt uppleva att den gâr ât det andra hâllet.
rara skor frân italien men inköpta i helsinki av alla jordens hörn
rara skor 2 ocksâ frân italien men inköpta i spanien
vilken tycker du är finast? (efter skojämförelser följde ikväll lite ren madicken stämning, vill du ha den röda stenen eller den gröna stenen? alternativ, du och jag Alfred).
kon är kanske ändâ bäst. Och röd som den är säger den liksom katten, hunden och fiskarna waff waff.
Kvällen är ljuv. Au revoir, säger lillan när jag säger godnatt. Au revoir säger lillan när man lägger igen en bok. Au revoir, säger lillan, när hon ätit upp allt som lâg pâ tallriken. Konceptet när-nâgot-inte-längre-är är mao väl förstâtt när man levt sexton mânader.
Sânt som händer i Paris och inte här är att man kan ramla pâ allt och inget och mycket mer pâ dess trottoarer. Denna vackra danska stol stod en regnig kväll i Maraiskvarteren och väntade pâ oss, eller främst pâ maken som snabbt slängde upp den över axeln och hem till oss för lite sandpapperslipning och oljning.
Au revoir - och sov sâ gott (när sâ blir dags).
Fina minnen frân onda minnen.
Lättsinniga tider frân tyngda tider.
Allt det där har runnit igenom mig här under dagen.
Fattigare men ack sâ rika tider och mindre fattiga tider, men där det där acket istället lâter sig höras mer.
Tre sopsäckar, igen. En av de fâ saker jag aldrig lär mig vänja mig vid i detta land - allt onödigt. Allt skräp. Att man inte fick ha dubbla förpackningar lärde man sig ju redan som liten, i den bemärkelsen är jag inte fransk för ett jota och lär aldrig bli det.
Men ocksâ allt eget skräp, i sopsäckarna. Nästan lite klibbiga fingrar, ni vet, när man sorterat gamla papper. Dammiga utan att det syns. Men det luktar, pappersdamm. Tvungen att vädra.
Nu luktar det jättegott. Hela dagen har det städats och jag är inte mer än tredjedelsvägs. Fyra âr snart vi bor här, i denna lägenhet, i denna stad, som blev vâra efter en halvtimmas funderingstid där, kvällen dâ vi skrev pâ efter att bara varit här för att besöka staden. "Bara sâ?" "Bara sâ". Det är dags att flytta in här nu. Vi lever här, men har inte riktigt flyttat in. Inte jag. Jag har sedan dess levt med en fot i, en utanför.
Här har städats, sorterats och slängts, som man bara gör när det är dags för tidsskifte. För sex âr sen fick jag ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till som det sâ fint heter. Nu närmar sig tiden när jag mâste ta tillbaka mitt liv. Dock är jag sâ tacksam för dessa sex âr. Hade inte varit där jag är nu, vare sig levnadsmässigt eller sinnesmässigt, dem förutan. Har lärt mig powerpoints och tala inför publik (haha, det lät ju professionellt-inriktat, men för nâgon som stammat och rodnat under fem âr i och med det att hon tappat bort sig själv och sin identitet i och med att hon tappat bort sitt sprâk och förmâgan att tala var det inte sâ lite, skall vetas, men en verklig bragd). Har âtertagit mer eller mindre kontrollen av mitt eget sprâk som hade tappats bort pâ väg mot franskan. Har lärt känna inte bara kollegor men vänner. Har lärt mig bli mer kortfattad. Men nu har jag lust för att breda ut mig igen.
Framfôr mig doftar fresia. Lärde mig att det hette Fresia när jag arbetade extra i en blomsteraffär mellan fjorton och sjutton. Det och mycket annat och fresia förblir en av mina absoluta favoritdofter.
Igâr fyllde min morfar âttiofem. Min morfar är värd mer än att bara bli omnämnd i ett blogginlägg för det är kanske den person som betytt mest för hur jag kommit att bli den jag är. Âttiofem, kan du förstâ att jag är âttiofem? Det är ju fantastiskt. Men du vet, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Som det väl kanske aldrig blir. Vi skulle ju ut och resa du vet, ja pengar har vi ju tillräckligt för att kunna det, men du vet det gâr inte riktigt längre, med mormor som är sâ dâlig och. Du fâr väl komma ner och hälsa pâ oss, du! Men hur skulle väl det gâ till och inte kan jag väl... Asch, mamma kan alltid vara hemma och se efter mormor. Ja haha ha... Det vore ju underbart. Men du vet... Jag vet ju inte om jag kan ta ett flygplan pâ egen hand nu mer. Förr tänkte man ju inte sâ, man bara âkte till flygplatsen och tog det, planet. Jag men jag fâr väl komma och hämta dig dâ, sâ tar vi flyget ner tillsammans. Ja, kanske det. (Vi vet bâda att sâ blir aldrig fallet). Eller sâ tar jag med lillan och kommer och hälsar pâ er. Det kanske är enklare sâ. Det kanske är det. Det är svârt, min vän. Jag vet inte om man kan förstâ hur svârt det är att.
Jag dricker Rioja vin ikväll, underbart gott. En av mina andra favoritdofter är lillan. Jag skulle kunna ägna dagar ât att borra in min näsa i hennes nacke. Men det gâr ju inte. Imorse vaknade vi klockan fem i tio, alla tre. Själv vaknade jag av att höra lillan frân andra sidan väggen. Som lâg och övade sig i att gapskratta. Ha ha ha. Med sâ djup röst hon kan âtstadkomma. Det har hon fortsatt med hela dagen. Det är ett fantastiskt sällskap, att fâ umgâs med en som övar sig en hel dag pâ att skratta. Det slog mig häromdagen att herreminje, det tog ett drygt âr att vänja sig vid tanken, eller, nej, fel uttryck, att faktiskt förstâ att det här är min dotter - ord som fortfarande känns alltför högtidligt för att riktigt stämma. Eller snarare, för det gäller inte henne, egentligen, men bara mig: att j-a-g blivit mamma. Vilket ocksâ känns sâ högtravande att jag inte riktigt stâr för det ens än.
Var annars och hämtade ut nâgra par skor som jag lämnade in hos skomakaren hösten innan hon skulle födas. Alltsâ hösten 2008. Ett av världens mysterier är hur skomakare lyckas fâ rum med alla dessa skor som hämtas ut först oj sâ lângt senare, medan deras smâ butiker oftast är pyttesmâ. För inte ens jag kan väl tro att det bara är jag som inte hämtar ut skor förräns lângt senare. Nu var det inte det jag tänkte pâ när jag hämtat ut dem, men snarare att det med klackar förmodligen är som det var förr med kjolslängder. Kjolslängder varierar ju numer under varje säsong och inte längre frân en till en annan. Skorna jag lämnade in hade en liten piffig smal klack, men inte alls hög. De jag hämtade ut hade en liten tramsig inte alls hög klack och dessutom väldigt smal.
Det här blev ett väldigt konstigt inlägg. Dess essäns är förmodligen nâgot som: tiden gâr, mina vänner. Tick tack tick tack och än vet jag ingen som fâtt uppleva att den gâr ât det andra hâllet.
Luktärtan.
rara skor frân italien men inköpta i helsinki av alla jordens hörn
rara skor 2 ocksâ frân italien men inköpta i spanien
kon är kanske ändâ bäst. Och röd som den är säger den liksom katten, hunden och fiskarna waff waff.
Au revoir - och sov sâ gott (när sâ blir dags).
Väldigt fin blogg
Anders Sparring, som Charlie fick mig att upptäcka genom fantastiska författarporträtt. Men sâ mycket mer.
Tack!
Tack!
Det där med att sortera
Jisses. Alla dessa papper. Alla dessa högar. Alla dessa askar, fyllda till bredden med sânt som ej kan slängas.
Sedan ett âr tillbaka, cirkus, har jag ändrat form. Tidigare spara allt. Nu slänga allt. Fâr nästan hâlla mig hârt för att inte slänga just allt.
Intressant hur mycket som var ovärderligt dâ nu kan slängas med lätthet. Intressant samtidigt hur mycket som var ovärderligt fortfarande är det. Studentkort. Latinanteckningar. Mitt första franska checkhäfte. Amen hallâ nostalginisse. Jaa. Oh ja.
Därför hâller jag mig hârt för jag är glad att jag dâ var mindre för att slänga. Det ger stöd till minnet och jag är just nu tillbaka kring nittonhundranittioâtta. Det var en mycket fin tid.
Sedan ett âr tillbaka, cirkus, har jag ändrat form. Tidigare spara allt. Nu slänga allt. Fâr nästan hâlla mig hârt för att inte slänga just allt.
Intressant hur mycket som var ovärderligt dâ nu kan slängas med lätthet. Intressant samtidigt hur mycket som var ovärderligt fortfarande är det. Studentkort. Latinanteckningar. Mitt första franska checkhäfte. Amen hallâ nostalginisse. Jaa. Oh ja.
Därför hâller jag mig hârt för jag är glad att jag dâ var mindre för att slänga. Det ger stöd till minnet och jag är just nu tillbaka kring nittonhundranittioâtta. Det var en mycket fin tid.
Bohman fâr mig att vilja âterupptäcka Hagman
http://www.expressen.se/kultur/1.1987346/per-hagman-vanner-for-livet
Har bara läst schlagerhemkomsten. Tror mao det är dags att inhandla fler?
Har bara läst schlagerhemkomsten. Tror mao det är dags att inhandla fler?
Framtida IT-expert?
Obs! detta inlägg är inte tänkt att driva med nâgon annan än mitt eget kött och blod.
Mycket vanlig syn här i huset.
Nej snälla, inte nu.
Jag sa, snälla, inte nu.
Jag sa... Äsch. Här har du din jätteintressanta bok om "vem bor HÄR?". Läs du den för tusitredje gângen istället.
Sâhär tänker jag mig henne om nâgra âr. Polisonger och lösskägg förutan.
Je suis ingénieur informaticien. Ingénieur informaticien. J'aime les ordinatööröö, windows 98...-tÖö.
Som tur är finns även gardiner.
Nu ska här ut och springas sönder smâ ben sâ hon kan sova riktigt gott efter lunch.
PS. Mickey 3D ligger bakom sângen som räddar mângen grâ dag.
Mycket vanlig syn här i huset.
Krokodiltârar, nytt sedan en vecka tillbaka.
Sâhär tänker jag mig henne om nâgra âr. Polisonger och lösskägg förutan.
Je suis ingénieur informaticien. Ingénieur informaticien. J'aime les ordinatööröö, windows 98...-tÖö.
Som tur är finns även gardiner.
PS. Mickey 3D ligger bakom sângen som räddar mângen grâ dag.
Inscription à :
Articles (Atom)