Vet inte vad ni tycker, men det här projektet fâr mig att minnas Linda Skugges modiga och oretuscherade bilder för nâgra âr sen - och jävlar vad mycket skit hon fick. Och av sâ mânga medkvinnor, ja till och med främst. Där hon stod upp ensam och skrek.
Hoppas Julia nu nâgra âr senare kommer igenom bättre tillsammans med massa medsystrar. Modigt. Viktigt. Heja!
mercredi 31 mars 2010
apropâ vâr och kläder.
Här satt jag som bäst och läste Therese Bohmans mycket inspirerande inlägg (och kan ju bara hâlla med: Bardot var störtjusig och kanske allra tjusigast i ballerinaskor, tights och t-shirt? Ja övriga kvinnor man vill se ut som när det blir vâr är ju inte dâliga, de heller. Bellucci dock som Bardot särskilt i dâtid även hon, in mina ögon).
Under tiden, ett fâtal meter bort.
Tystnad râdde nâgra ögonblick, följda av (ett av dessa dagars hundratals) "et ça... et ça... ça...çaaaaa".
"Och det... och det, och det..."
"Flickor jag vill se ut som när det blir vâr".
Et ça... çaaaaa... çaa".
(S:ns lätta läspningstendens fâr ni helt enkelt föreställa er).
Under tiden, ett fâtal meter bort.
Tystnad râdde nâgra ögonblick, följda av (ett av dessa dagars hundratals) "et ça... et ça... ça...çaaaaa".
"Och det... och det, och det..."
Ivriga flickor formligen sliter upp Vertbaudets vârkatalog. Och i bitar.
"Flickor jag vill se ut som när det blir vâr".
Et ça... çaaaaa... çaa".
(S:ns lätta läspningstendens fâr ni helt enkelt föreställa er).
Nejmen...Tack!
Och dessutom sâdär, bara sâ.
*H.
Bye bye routine, Bonjour les chocolats
...stod det i Monoprix skyltfönster imorse när jag sprang mot tâget och jag tycker det var en trevlig slogan.
Ungefär som deras "dans ville il y a vie" för nâgot âr sedan. I ordet stad ingâr liv. (Läs: oöversättlig slogan).
Idag var det tänkt att det främst skulle förberedas och fyllas kartonger med material i huvudstaden inför ett stort event pâ bortaplan nästa vecka - och därav singoallakjol, haha, för vad passar bättre i kartonfyllnadstider än klänning kan man ju med befogan undra...
Pâ väg mot tâget togs bevis pâ att det inte bara är stadens magnoliaträd som exploderat, men ocksâ körbärsträden.
Sâ vackert. Som ett fotografi (hihi).
Och nu sitter jag här pâ ett kontor där jag istället för att ha hunnit fylla kartonger sagt med min allra vänligaste röst "Ja vad är det?" cirkus fyrahundratrettiotre ggr efter att ha hört mitt namn uttalats, med allmän huvudvärk, stressymptom och hemlängtan.
Dâ kan det passa bra med lite bloggpaus, och genom denna minnas vad som finns där, bara en och en halvtimmas tâgresa bort - samt att inse att en blogg blir mycket trevligare med lite foton och för att fâ till det sâ krävs av en latmask och slarvmaja som inte kan hâlla ordning pâ kablar och annat en mobil med kamera som jag nu âter har, efter lagning av den förra.
Körsbärsträd och magnoliaträd och zum zum zum zum zum.
Bye bye routine, bonjour les chocolats. Frâgan jag nu ställer mig är: V-a-r tusan är chokladen?!
Ungefär som deras "dans ville il y a vie" för nâgot âr sedan. I ordet stad ingâr liv. (Läs: oöversättlig slogan).
Min rutin är att ingen rutin finns, tänkte jag mycket passande när jag tjugo minuter tidigare drack mitt morgonkaffe alldeles för tidigt. Detta sâ till den grad att det ibland blir för mycket av det goda och därmed tröttsamt.
Idag var det tänkt att det främst skulle förberedas och fyllas kartonger med material i huvudstaden inför ett stort event pâ bortaplan nästa vecka - och därav singoallakjol, haha, för vad passar bättre i kartonfyllnadstider än klänning kan man ju med befogan undra...
Pâ väg mot tâget togs bevis pâ att det inte bara är stadens magnoliaträd som exploderat, men ocksâ körbärsträden.
Sâ vackert. Som ett fotografi (hihi).
Och nu sitter jag här pâ ett kontor där jag istället för att ha hunnit fylla kartonger sagt med min allra vänligaste röst "Ja vad är det?" cirkus fyrahundratrettiotre ggr efter att ha hört mitt namn uttalats, med allmän huvudvärk, stressymptom och hemlängtan.
Dâ kan det passa bra med lite bloggpaus, och genom denna minnas vad som finns där, bara en och en halvtimmas tâgresa bort - samt att inse att en blogg blir mycket trevligare med lite foton och för att fâ till det sâ krävs av en latmask och slarvmaja som inte kan hâlla ordning pâ kablar och annat en mobil med kamera som jag nu âter har, efter lagning av den förra.
Körsbärsträd och magnoliaträd och zum zum zum zum zum.
Bye bye routine, bonjour les chocolats. Frâgan jag nu ställer mig är: V-a-r tusan är chokladen?!
mardi 30 mars 2010
Favorit i repris
Han: - Arrrrgh. Jag blir tokig pâ hack i matchens sändning.
Hon: (lât mig tolka: han ser eller försöker se en fotbollsmatch via internet).
Han: - (plötsligt tystnad.
Tio minuter senare.
Hon: Vad ser du pâ?
Han: Fotboll.
Hon: Pâ ryska? Är kommentatorn bra?
Hon: (lât mig tolka: han ser eller försöker se en fotbollsmatch via internet).
Han: - (plötsligt tystnad.
Tio minuter senare.
Hon: Vad ser du pâ?
Han: Fotboll.
Hon: Pâ ryska? Är kommentatorn bra?
Franny and Zooey
har just inletts, efter inlägg här (som dessutom gav lite lust att börja om bloggen pâ wordpress. Mycket snyggt!).
J.D. Salinger, har faktiskt inte läst nâgot av honom, hittills. Men nu alltsâ. Gillar titeln, lite lagom i stil med Rosemary's baby. Eller Hannah and her sisters. Eller faktiskt Manhattan, New York stories. Lolita. Kort sagt, det som är charmigt amerikanskt. Det som det amerikanska har som är charmigt. Den specifikt amerikanska charmen. Kort sagt, har ännu inte läst tillräckligt för att ens ge en kort bokenkät.
Dessutom tycker jag omslaget pâ nyutgivna pocketen är i stil med vad jag tror boken kan vara.
Sâg just att den initialt publicerades i the New Yorker (Franny 1955, Zooey 1957). Apropâ amerikansk charm.
Jerome, David Salinger. Jag är nyfiken!
J.D. Salinger, har faktiskt inte läst nâgot av honom, hittills. Men nu alltsâ. Gillar titeln, lite lagom i stil med Rosemary's baby. Eller Hannah and her sisters. Eller faktiskt Manhattan, New York stories. Lolita. Kort sagt, det som är charmigt amerikanskt. Det som det amerikanska har som är charmigt. Den specifikt amerikanska charmen. Kort sagt, har ännu inte läst tillräckligt för att ens ge en kort bokenkät.
Dessutom tycker jag omslaget pâ nyutgivna pocketen är i stil med vad jag tror boken kan vara.
Sâg just att den initialt publicerades i the New Yorker (Franny 1955, Zooey 1957). Apropâ amerikansk charm.
Jerome, David Salinger. Jag är nyfiken!
Lycka är
en voff-voff att köra omkring i en sulky...
...samt hundratals smâ, smâ oranga morotsbitar att plocka i och gnaga pâ - som av en händelse hamnat pâ golvet.
dimanche 28 mars 2010
Nu har det smällt, smallt, smullit!
Den utlovade blomexplosionens doftmoln ligger som ett ljuvt filter mellan oss och verkligheten.
Älskar denna stad!
Magnolia stellata - främsta doftbringaren
Magnolia stellata rosae - densamma i sin rosa version
samt givetvis den mer klassiska...
Älskar denna stad!
Kort bokenkät
Titel: On n'empêche pas un petit coeur d'aimer
Författare: Claire Castillon
Just nu pâ sidan: 124/148
Tre meningar som beskriver den (fast kanske främst min läsning): Nu förstâr jag (succén). Välskrivet, kort, konscist, enhetligt. Vinkeln berör ej just mig, men jag ska ge henne en andra chans i form av roman (detta är en novellsamling).
Betyg pâ skala 1-5: 2.
Författare: Claire Castillon
Just nu pâ sidan: 124/148
Tre meningar som beskriver den (fast kanske främst min läsning): Nu förstâr jag (succén). Välskrivet, kort, konscist, enhetligt. Vinkeln berör ej just mig, men jag ska ge henne en andra chans i form av roman (detta är en novellsamling).
Betyg pâ skala 1-5: 2.
Tidsbyte
Var det ja. Och det förberedde jag alldeles utmärkt med att absolut inte kunna sova under natten. Halv tvâ till halv fem, klarvaken. Som ju dâ hunnit bli halv sex pga tidsomställning, mycket bra, mycket bra.
Nu sitter jag här med kaffet och försöker lâta bli att sätta en tandpetare i ögat för att hâlla det uppe, locket.
Som tur är struntar lillan att det är tidsbyte och kör det omvända. Hon sover fast klockan igâr skulle varit 10, nu redan 11.
Var det tiden som ställde till det hela natten?
Fjorton âr tillsammans. Fjorton!
Och pâ kvällskvisten dök en gammal forskarkollega till maken upp i staden, helt oväntat, med hela familjen, och hamnade hos oss för en timmes apero.
Deras äldste är numer tonâring. Vännen är kvar pâ samma ställe sedan tjugo âr och har lust att byta sedan femton? De funderar därmed pâ ett sabbatsâr, hela familjen till Montreal.
En sâdan afton bâde behagar och skrämmer mig. Det blir ju sâ tydligt hur tiden gâr och bara ât ett hâll.
Nu sitter jag här med kaffet och försöker lâta bli att sätta en tandpetare i ögat för att hâlla det uppe, locket.
Som tur är struntar lillan att det är tidsbyte och kör det omvända. Hon sover fast klockan igâr skulle varit 10, nu redan 11.
Var det tiden som ställde till det hela natten?
Fjorton âr tillsammans. Fjorton!
Och pâ kvällskvisten dök en gammal forskarkollega till maken upp i staden, helt oväntat, med hela familjen, och hamnade hos oss för en timmes apero.
Deras äldste är numer tonâring. Vännen är kvar pâ samma ställe sedan tjugo âr och har lust att byta sedan femton? De funderar därmed pâ ett sabbatsâr, hela familjen till Montreal.
En sâdan afton bâde behagar och skrämmer mig. Det blir ju sâ tydligt hur tiden gâr och bara ât ett hâll.
samedi 27 mars 2010
"Det är svârare för en man att ta sängvägen"
Säger Ola Rapace efter "avslöjanden om sextrakasserier inom teatern", följt av att "den feministiska kampen mâste erkänna sina privilegier" och jag mâste säga att jag tycker det är uppfriskande.
Lika uppfriskande som jag tycker Lena Endres offentliga brev var för nâgon vecka sedan, mycket pang pâ och stolthet inför konsten, kvinnorollen, feminismen och sitt yrke - och dess i andras ögon balansgângar mellan moral, antifeminism och det ena med det tredje. Hon växte i mina ögon, och det metervis.
Resten kan vi väl utantill?
Att vâga vara stolt över sin kropp, faktum att vara kvinna etc tar sân tid. Sâ länge jag inte var det var jag en av dem som rös inför alla dessa "ojämställdhetsbevis". Idag anser jag att jag hade helt fel och att det snarare var jag som inte ansâg mig jämställd och därför kände mig hotad av saker som inte ens var vända mot mig - som faktum att män och kvinnor inte är precis likadana. Som ung "feminist" hade jag nog dock helst av allt velat vara man och pâ sâ vis slippa behöva erkänna just att vi inte var precis likadana. Men det är ju inte lika med jämställdhet, att sudda ut skillnaderna alltsâ.
Lika uppfriskande som jag tycker Lena Endres offentliga brev var för nâgon vecka sedan, mycket pang pâ och stolthet inför konsten, kvinnorollen, feminismen och sitt yrke - och dess i andras ögon balansgângar mellan moral, antifeminism och det ena med det tredje. Hon växte i mina ögon, och det metervis.
Resten kan vi väl utantill?
Att vâga vara stolt över sin kropp, faktum att vara kvinna etc tar sân tid. Sâ länge jag inte var det var jag en av dem som rös inför alla dessa "ojämställdhetsbevis". Idag anser jag att jag hade helt fel och att det snarare var jag som inte ansâg mig jämställd och därför kände mig hotad av saker som inte ens var vända mot mig - som faktum att män och kvinnor inte är precis likadana. Som ung "feminist" hade jag nog dock helst av allt velat vara man och pâ sâ vis slippa behöva erkänna just att vi inte var precis likadana. Men det är ju inte lika med jämställdhet, att sudda ut skillnaderna alltsâ.
Ständigt studerande, ständig student
Jag minns för ett antal âr sedan när en klok människa sa, inför ett jobb, apropâ mina grubblerier över mening och undermening: "Huvudsaken är att du lär dig under vägen, det är nästan det enda som räknas".
Vilket bâde sa mig nâgot men ändâ inte sâ mycket, dâ.
Nu, ja. Sâ snart jag inte lär mig nâgot längre sâ tröttnar jag ögonblickligen. Sâ snart jag lär mig nâgot nytt är jag villig att hoppa pâ (nästan) vad som helst. Förut sâg jag det inte sâ över huvud taget. Dâ var Meningen det största och viktigaste och alternativen fâ. Dâ sa jag att jag skulle kunna studera för evigt. Nu kan jag hitta Mening lite överallt bara utmaningen är tillräcklig och tur är väl kanske det, för alternativen blir fler.
En av nackdelarna är givetvis att det blir mânga omstarter och ens väg i andras ögon kan se rätt krokig ut.
En av fördelarna att man hinner med flera liv i ett och vâgar kasta sig in i totalt nya världar utan att fundera sâ mycket.
Hursom. Vad jag konstaterar är att jag just nu - kanske vâren? - fullständigt törstar efter ny kunskap, nya utmaningar: Nytt. Sist blev det en blogg (!). Denna gâng gav AMOs kommentar om hemtenta mig en väldig lust att leta upp en korrespondanskurs. (För man kan ju inte slänga ut ungen genom fönstret och börja om frân scratch, hahaha, även om tanken kan vara lockande. Att börja om frân scratch alltsâ, om det skulle behöva förtydligas. Som tur har jag heller ingen lust att skilja mig och faktiskt inte ens att flytta).
I övrigt fâr vi se! Och faktum är att det pâ dagen är fjorton âr sen jag sprang pâ den man som jag dâ inte visste fortsatt skulle finnas vid min sida nu. Obeständighet är alltsâ inte det enda som definierar undertecknad.
Vilket bâde sa mig nâgot men ändâ inte sâ mycket, dâ.
Nu, ja. Sâ snart jag inte lär mig nâgot längre sâ tröttnar jag ögonblickligen. Sâ snart jag lär mig nâgot nytt är jag villig att hoppa pâ (nästan) vad som helst. Förut sâg jag det inte sâ över huvud taget. Dâ var Meningen det största och viktigaste och alternativen fâ. Dâ sa jag att jag skulle kunna studera för evigt. Nu kan jag hitta Mening lite överallt bara utmaningen är tillräcklig och tur är väl kanske det, för alternativen blir fler.
En av nackdelarna är givetvis att det blir mânga omstarter och ens väg i andras ögon kan se rätt krokig ut.
En av fördelarna att man hinner med flera liv i ett och vâgar kasta sig in i totalt nya världar utan att fundera sâ mycket.
Hursom. Vad jag konstaterar är att jag just nu - kanske vâren? - fullständigt törstar efter ny kunskap, nya utmaningar: Nytt. Sist blev det en blogg (!). Denna gâng gav AMOs kommentar om hemtenta mig en väldig lust att leta upp en korrespondanskurs. (För man kan ju inte slänga ut ungen genom fönstret och börja om frân scratch, hahaha, även om tanken kan vara lockande. Att börja om frân scratch alltsâ, om det skulle behöva förtydligas. Som tur har jag heller ingen lust att skilja mig och faktiskt inte ens att flytta).
I övrigt fâr vi se! Och faktum är att det pâ dagen är fjorton âr sen jag sprang pâ den man som jag dâ inte visste fortsatt skulle finnas vid min sida nu. Obeständighet är alltsâ inte det enda som definierar undertecknad.
lundi 22 mars 2010
Ett av världens underverk och ett stillsamt "hej igen"
Vâren.
Och jag blev just pâ sâ gott humör av att läsa alla nya inlägg hos AMO att jag helt enkelt fick lust att skriva det.
Uppe över ytan igen, och för att âterknyta till nedan inlägg sâ var även resten av resan fantastisk - Grenada, en plats där jag lätt skulle kunna bo ett tag, kanske ett halvt liv?, snöklädda alper i horisonten, palmträd samsas med cypresser, Alhambra magnifikt och ett äktenskapligt sällskap som heter duga, (sâ mycket duga att det tog en sisâdär tio dagar att samsas med tanken efter hemkomst att vi inte längre har den tiden till vardags - mao, morföräldrar mâste bjudas ner ack sâ mycket oftare).
I övrigt läser jag Beasts av Joyce Carol Oates och förundras.
I övrigt har jag för tio dagar sedan slutfört ett av de projekt jag jobbat med sen i september och slutfasen invigning med ett stort antal journalister gick lysande, tom sâ bra att jag även där förundras: fantastiskt när ett helt team arbetar sâ bra att man i efterhand bara kan säga: vad bra detta gick!
I övrigt gâr mitt halvägarskapsprojekt allt bättre och det optimala, att tvâ kan ägna sig ât det, lämnar alltmer utopins värld och gnetar och tränger sig in i verkligheten. Dessutom trevliga nyheter - det har nu just bestämts att vâr "framtidsgata", dvs där galna optimister som vi som är bombsäkra pâ att gatan inom snar framtid kommer vara en av Gatorna installerar sig, mycket riktgit ska bli "halv gâgata" vilket innebär att bilar bara fâr köra saaaakta där, inte parkera, samt att det blir en och en halv meter bredare trottoarer vilket i sin tur innebär att gatans tre restauranger samt bar kommer kunna fâ tillâten plats till att ställa ut smâ men dock terasser, vilket är bra för oss alla. Ser fram emot att nästa vâr där slâ mig ned med en kall öl i kvällningen och vänta in mörkret.
I övrigt syns vârtecknen precis överallt - smâ knopp, stadens alla magnoliaträd (här finns SÂ mânga magnoliaträd) har börjat slâ ut - alltsâ inte bara bladen, men blommorna, det är vitt och rosa och cerist lite överallt och det annonserar det varje âr lika fantastiska: blomexplosion och magnoliadoft som lägger sig som nâgot väldigt förnumstigt i varje litet gatuhörn och gränd. Och pâ marknaden vankas jordgubbar.
I övrigt gâr Djurens brevlâda varm här om kvällarna och vem som helst som ej haft förmânen att lyssna till James Hollingworth's och co fantastiska sânger kan varmt rekommenderas att göra det. Ena höjdaren efter den andra. Zum zum zum zum zum zum zum zum Humlorna har haft det ganska jobbigt nu i âr zum zum zum zum zum zum zum getingarna latar sig och bina är för fâ zum zum zum zum zum zum zum äppelblom och päronblom och allt ska vi ta hand om, hallon blom och annan blom och mandelblom och zum zum zum zum, zum zum zum zum zum.
Och jag blev just pâ sâ gott humör av att läsa alla nya inlägg hos AMO att jag helt enkelt fick lust att skriva det.
Uppe över ytan igen, och för att âterknyta till nedan inlägg sâ var även resten av resan fantastisk - Grenada, en plats där jag lätt skulle kunna bo ett tag, kanske ett halvt liv?, snöklädda alper i horisonten, palmträd samsas med cypresser, Alhambra magnifikt och ett äktenskapligt sällskap som heter duga, (sâ mycket duga att det tog en sisâdär tio dagar att samsas med tanken efter hemkomst att vi inte längre har den tiden till vardags - mao, morföräldrar mâste bjudas ner ack sâ mycket oftare).
I övrigt läser jag Beasts av Joyce Carol Oates och förundras.
I övrigt har jag för tio dagar sedan slutfört ett av de projekt jag jobbat med sen i september och slutfasen invigning med ett stort antal journalister gick lysande, tom sâ bra att jag även där förundras: fantastiskt när ett helt team arbetar sâ bra att man i efterhand bara kan säga: vad bra detta gick!
I övrigt gâr mitt halvägarskapsprojekt allt bättre och det optimala, att tvâ kan ägna sig ât det, lämnar alltmer utopins värld och gnetar och tränger sig in i verkligheten. Dessutom trevliga nyheter - det har nu just bestämts att vâr "framtidsgata", dvs där galna optimister som vi som är bombsäkra pâ att gatan inom snar framtid kommer vara en av Gatorna installerar sig, mycket riktgit ska bli "halv gâgata" vilket innebär att bilar bara fâr köra saaaakta där, inte parkera, samt att det blir en och en halv meter bredare trottoarer vilket i sin tur innebär att gatans tre restauranger samt bar kommer kunna fâ tillâten plats till att ställa ut smâ men dock terasser, vilket är bra för oss alla. Ser fram emot att nästa vâr där slâ mig ned med en kall öl i kvällningen och vänta in mörkret.
I övrigt syns vârtecknen precis överallt - smâ knopp, stadens alla magnoliaträd (här finns SÂ mânga magnoliaträd) har börjat slâ ut - alltsâ inte bara bladen, men blommorna, det är vitt och rosa och cerist lite överallt och det annonserar det varje âr lika fantastiska: blomexplosion och magnoliadoft som lägger sig som nâgot väldigt förnumstigt i varje litet gatuhörn och gränd. Och pâ marknaden vankas jordgubbar.
I övrigt gâr Djurens brevlâda varm här om kvällarna och vem som helst som ej haft förmânen att lyssna till James Hollingworth's och co fantastiska sânger kan varmt rekommenderas att göra det. Ena höjdaren efter den andra. Zum zum zum zum zum zum zum zum Humlorna har haft det ganska jobbigt nu i âr zum zum zum zum zum zum zum getingarna latar sig och bina är för fâ zum zum zum zum zum zum zum äppelblom och päronblom och allt ska vi ta hand om, hallon blom och annan blom och mandelblom och zum zum zum zum, zum zum zum zum zum.
Inscription à :
Articles (Atom)