Veckans citat - Sigrid Combüchen

"Jag tjuvlyssnar mig fram genom tillvaron", läser jag i VI läser, citat frân författaren Sigrid Combüchen  (aktuell med romanen Spill) och tänker - det kunde ju lika gärna varit jag.

Trevnad är

- att sitta pâ ett svenskt tâg (dessutom med internetuppkoppling) och ha mörkret och kylan tryggt utestängda bakom kupérutorna
- tillsammans med flertalet nyinköpta tidskrifter i väskan, klara att tas upp: Axess, VI läser, Elle bâde vanlig och interiör
- samt tre nya pocketböcker

2 nya lärdomar och självinsikter: Se till att (inte) ha sista ordet + September

1) En finurlig talare gjorde oss i förmiddags uppmärksamma pâ följande:
I den internetvärld vi lever har uttrycket att "den som fâr sista ordet i en diskussion "vinner" och att man därför ska se till att fâ det" snabbt blivit totalt oaktuellt och att man istället absolut inte ska se till att fâ det; om ingen trycker pâ din gilla-knapp när du sagt nâgot finns du inte.

Min kommentar: Det mâste vara för att jag sâ älskar att fâ sista ordet i verkliga livet som jag virtuellt överför det och därmed fâr sâ fâ kommentarer här, haha.
(Och följdfrâgan blir givetvis: Finns jag?)

2) I helgen stod TVn pâ hos mina föräldrar och jag fick inblick i ett av alla dessa tv-program man pratar sâ om i detta land (i detta land pratar man sâ mycket om sâ mânga tv-program, har ni tänkt pâ det?, fascinerande) - typ en ny variant av kändisarna pâ slottet, men här sitter de istället instängda och ska sjunga varandras lâtar. Det var Lill-Babs, det var Lasse Berghagen, Petter nânting, rappare, Christer Sandelin och gud vet jag, jo Di Leva. Samt September.

Vem är hon? Frâgade jag, ganska charmerad av en ung blond kvinnas leende och uppskattande mimik när Lill-Babs jazzsjöng, riktigt bra, vad jag snart skulle förstâ, en av samma unga kvinnas till vardags mer dansanta lâtar. Hon är sângerska, svarade de. Fy tusan vad snygg hon är!, kommenterade jag.

Dessutom verkade hon verkligt intelligent, hade mycket fint att säga angâende uppväxt och tonârsâr och känslan av att vara alldeles för ful för att fâ plats bland de andra.

Sedan dess ser jag September överallt. September som jag alltsâ hittills totalt missat.

Sedan dess funderar jag ocksâ fortsatt pâ min kära moders kryptiska tillägg efter nâgra minuters tyst funderande.
"...Sângerska som sagt, jättepopulär och faktiskt riktigt duktig, och ja hon är väl sâdär tjugofem... Ja, haha. Tänk, mao ungefär tio âr yngre än vad du är".

Jag vet fortsatt inte riktigt hur jag ska tolka det där "ja, haha, tänk...".

Uppdatering: Ser att DN har en liten notis om September, de med, här.

Mauvaise langue

Dâlig tunga - ropar efter vargen när det inte finns nâgon, typ.
Jag kom fram. Prick i tid, bâde till Nils Ericssons platsen och till Centralstation i Stockholm.
Pâ den första hann jag köpa bâde pocketböcker och kaffe.
Inkommandes till den andra hann jag sucka: Satans vad Stockholm är vackert! För Stockholm är ju verkligen det, sâ vackert - älskar att anlända med tâg frân söderifrân, inkomsten med vatten ât alla hâll, man blir ju tvugen att i stort sett hâlla andan.

Senare under dagen: mycket inspirerande föredrag om social media.

Ännu senare under dagen: ça y est - vi äger nu vârt slott!

TÅG - Resor - FÖRSENINGAR

Ha! Här byter man så land för några dagar och lämnar strejkande landsmän bakom sig - som den senaste tiden orsakat multum förseningar och annuleringar både för tåg och flyg - och vad finner man? Jo, Sveriges motsvarighet på nationalstrejk: Snö.

Storm. Kaos. I Paris blir det taxikaos vid regn. Här blir det kaos vid vinter. Här är just nu rejäl vinter.
Får ta buss till tåget en timma tidigare för att vara säker på att vara vid Centralen i tid, tycker flertalet. Den stora spänningen blir sedan: ska jag komma i tid till Stockholm eller inte eller öht?

På SNCFs hemsida finns en specialruta för "aktuell trafikinformation" under vilken man alltid finner det eller det tåget annulerat pga den eller den orsaken. Är det strejk står det på första sidan: "Strejk gör att diverse omplaneringar blir nödvändiga. Vänligen klicka på aktuell trafikinformation för information om ditt tåg", osv.
Vilket är väl så irriterande men i vart fall upplyst.

Här har vi den stora skillnaden jag ikväll upplyst. SJ säger absolut noll om den kaos som (tydligen) gäller redan ikväll - den sk strutsvarianten - håller vi nere huvudet tillräckligt länge och långt under snön så kanske ingen märker ett jota. Svågern skulle till Karlstad och fick tillsammans med en skock andra resenärer meddelandet att "man fick ta tåget på egen risk" och att diverse tåg var inställda.
Den spännande fortsättningen följer alltså så småningom.

(och som en äldre släkting sa: Det är väl märkligt att tågen förr om åren alltid klarade av snön?)

1a advent falleralla

Pepparkakorna är bakade.
Pulkan åkt i, tillsammans med fårskinnet.
Första tårarna pga iskall vind nästan frusit på kinden.

Nu: ljuset i staken tänt.
På schemat: korvgrillning, ute, till lunch tillsammans med lillkusin.
I kvällningen: glöggdrickning tillsammans med samma grannar som vi alltid glöggdrack med förr (ja, som de andra fortsatt göra mig förutan - livet stannar inte av).

Och utanför fönstret viner snön i virvlar, sju minus, och här sitter jag i fleecetröja.
Lillan springer och letar mjukisdjur i husets alla hörn, samt tomtar som kommit upp tidigare än vanligt, henne till ära. Endel får man dra skägget av, andra inte.
Jag är så glad att jag kom! Glad advent!

Samtida litteratur II

Till ursprungliga listan och dess uppkomst och anledning till att vara.

Arundhati Roy - De smâ tingens gud

Viktor Pelvine - allt är, mer eller mindre, intressant
Vladimir Makanine - samma som föregâende, novellerna är enligt mig att föredra
Daniel Kehlmann - Världens mâtt, bäst hittills och bra för att upptäcka, men övrigt intressant ocksâ
Jonathan Coe - ska man bara läsa en ska man läsa What a carve up! (Testament à l'anglais var dess franska titel, vet ej om den ens översattes, titeln, pâ svenska, de senare är mindre intressanta enligt undertecknad).
Roberto Bolano - allt är, mer eller mindre, intressant

tilläggs:
Annannan påminde om Ian McEwan - vars diverse romaner icke lämnar sina läsare oberörda (se hennes senaste litteraturquiz) och bland vilka de flesta hittar sina favoriter och också bestämda ickefavoriter (och ofta ickefavoriter som i sig är intressanta på sättet de är ickefavoriter på).
Orhan Pamuk - själv har jag endast läst hans Snö och minnen från staden Istanbul, som bägge är mycket läsvärda. Hans tacktal till Nobelpriset var det också minns jag - delar av det kan läsas här och faktiskt bjuder Nobelsidan tom på videoupptagning av detsamma. (Vilken bra sida förresten!).
Mario Vargas Llosa

Varmt välkomna med tillägg - och kommentarer/tilläggskommentarer om ovan lista!

Litteraturquiz V - klart slut!

Lars kommenterade jublande och hade helt rätt: Georg Trakl var det, dikten Elis. Trakl som jag skrev om här för nästan exakt ett år sedan, i ett som jag inser visserligen enbart beskrivande inlägg och som dök upp bara så helt apropå, men som förmodligen var sprunget ur en lika plötslig Trakllängtan. November och Trakl går hand i hand.

Förmultelse, död, höst, mossa, jord. Blått, svart, brunt. Djurögon, människokroppar, ansikten i gnistrande mörker. Svidande.

Länktips - svenskt medborgartest

Mycket tänkvärt inlägg hos Lars H. Gustafsson angående ett eventuellt kommande medborgartest i Sverige.
När ni läst det rekommendrar jag också att läsa uppföljningen.

Gräddet på moset utmärkelse

Titta så fin award jag fick av Karin på Blott Sverige -



och jag tycker att hennes översättning Gräddet på moset utmärkelse är en så lysande svensk motsvarighet till Cherryn´n att det med andra ord är den också jag tänker skicka vidare. (Cherry´n på pajen låter väl visserligen lite mer förtjusande än benämnda grädde på just mos, här har vi den gamla bondebefolkningen som talar genom oss - istället för en cerise på gateau´n, som det ju också heter på franska, det söta på det söta, blir det typ som, tja, ett tunt lager smör på knäckemackan. Men det är ju satans gott, det med, ja kanske än mer uppskattat än körsbäret, ja helt klart mer än tårtan på tårtan i vart fall).

Nåväl. Utmärkelsen. Min kära utnämnare nämner att man inte alls måste ta emot den, att man absolut får anamma den (fiktiva) kedjebrevsklausulen, men jag säger: Nej. En gräddskvätt på ett mos ratas inte och jag blev jätteglad och ytterst hedrad över att få ta emot den, och detta sagt helt utan ironi.

Dock upprepar även jag att nästkommande inte ska känna tvånget att svara. Äqven om jag förstås tycker det vore mycket trevligt om, eftersom det alltid är trevligt att se vad uppskattade människor kan tänkas ha för favoritförfattarråd.

Så. Here it goes.

Här är reglerna (rules):
1 Tacka den du har mottagit priset av.

Tack Karin! Liknande utmärkelse var precis vad som behövdes att ta med sig i bagaget för en stressad kvinna en förvirrad avfärdsdag!

2 Kopiera prismärket till din blogg.

3 Berätta vilka tre författare du räknar bland dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare.

4 Skicka priset vidare till fem mottagare som du tycker förtjänar det.

Ettan avklarad, så ock tvåan, trean och fyran lite krångligare och jag skriver om 3:an till "nämn tre författare du räknar bland dina favoriter", för att slippa känna press på val (eller press, det är ju inte vad det handlar om, men låt oss säga att tre av är mindre excluderande än tre och därmed snabbare att svara på för mitt lilla huvud).

1. Vladimir Nabokov - Ada or Ardor
2. Fjodor Dostojevskij - Idioten
3. Jean Giono - Un roi sans divertissement (1963 producerade författaren själv filmatiseringen, regisserad av Francois Leterrier - som, om här skulle nämnas filmer, också tillhör en av mina favoritfilmer - Jacques Brel signerar inledningsscenens musik och kombinationen utgör bland det vackraste man kan referera till).

Eftersom jag är dålig på att hålla mig till regler och då det finns två favoritböcker jag så varmt önskar andra att läsa om de än ej läst - och som inte helt passar in någonstans och vars författare inte har ett helt antal verk att välja från - tillägger jag en liten bonus:
1. Mars - Fritz Zorn
2. Nijinskis dagbok.

Jag skickar utmärkelsen vidare till:
Annannan på Världen sedd inifrån, Jenny Maria, AMO, Charlie Truck, samt Konrad Olsson, vars välvessade penna jag uppskattar lika mycket som hans bilder på The things.
 
Och då Karins inlägg om det hela är så ytterst välformulerat från pajbottnen till cherryn, så kan jag bara säga som hon: Allez, les gars: Top it!

Litteraturquiz V - ledtråd(ar)

Hm. Jag tror min själ det får läggas till ledtrådar till quizet nummer 5, tänker jag här jag sitter vid mina föräldrars köksbord och tittar ut över skymningen som är på gång sen en timma tillbaka, över snön och den uppburrade koltratsten i paradisäppelträdet utanför fönstret, som sitter och snaskar på ett utslängt äpple, (i kylan man på något vis glömmer finns när man inte bor i det, ja förmodligen kanske förtränger).

För det ser vitt ut i kommentars/gissningsfältet denna gång.

Därför. Sex färgadjektiv i ett relativt kort utdrag skulle om man snabbt ville gissa kunna leda tankarna till Frankrike och unge herr Rimbuad - vilket kännare ser att det inte kan vara (mindre Je och mer natur?). Dock finns fler likheter mellan dem bägge - författaren bakom dikten och Arthur - bägge snabbt blixtrande stjärnor, den senare född 1854, död 1881, den tidigare född sex år efter dennes död, 1887, och död redan den 1914. Bägge relativt illuminerade, bägge sanslöst brådmogna.

Ingen av dem födda eller döda i Sverige.

Uppdatering. 16.14. Herrejäklar! Nu är det mörkt.

Litteraturquiz V

Det blev inget mândagsquiz eftersom jag insâg att samtliga svensk- och engelskatalande böcker redan var lagda i lâdor - franska finns det fortfarande gott om i hyllorna, men det vore kanske inte lika förmedlingsbart just här.

Men. Sâ ramlade jag över det här, i stencilerad upplaga (visst kan man säga sâ om kopierade sidor - "dra stenciler", minns jag min mamma ofta sa när vi var smâ "jag mâste bara dra nâgra stenciler innan jag kan komma hem", jojo). Nâ. Dâ kan man helt enkelt inte lâta bli. Sâ: Onsdagsquiz.

II 
Ett ljuvt klockspel ljuder i Elis bröst
om aftonen, 
dâ hans huvud sjunker mot den svarta kudden.

Ett blâtt villebrâd 
förblöder sakta i törnesnâret.

Brunt och ensligt stâr där ett träd; 
dess blâ frukter föllo ner.

Tecken och stjärnor
sjunka sakta i aftonens damm. 

Bortomkullen har det blivit vinter.

Blâ druvor
dricka om natten den iskalla svetten
sopm rinner frân Elis kristalliska panna. 

Ständigt tonar
vid svarta murar Guds ensamma vind.

Flyttankar III och nâgra advents- sâdana ocksâ.

Fullmakt för att maken ska fâ skriva under köp- och säljdokument för lägenheterna som inom bara nâgra dagar ska byta ägare - check. (Bara en sân sak, händer nog bara en gâng i livet?).
Alla papper signerade för att pengar ska överföras innan mândag frân diverse ställen till diverse konton, i min frânvaro - check.
Tvâ flyttfirmor, bâda tillgängliga, satta i konkurrens, imorgon en tredje - check.
Ett projekt jag hâllt i, nu i stort sett kirrat och klart, i vart fall sâpass klart att jag fullhjärtat kommer hitta de tillräckliga argumenten för att det inom kort kommer bli totalt klart, ett stooort stressmoment mindre - check.
Lillan i säng sâ jag kan packa - check (det här med spjälsäng... det är bra. Protestera kan hon, men bara i mörkret och utan att själv kunna gâ upp - hur sjuttsingen gâr man sedan tillväga. Spjälsäng till sjuârsâldern, vad säger hon Wahlgrenskan om det?) - check.
Tâgbiljett i väskan, flygbiljett i datorn - check.
Tackat ja till middagsinbjudan hos min äldsta vän, vi känner varandra sedan trettioett âr tillbaka, som till fredag kväll (och hâller fortfarande tummarna för att jag fortsatt är bjuden, trots sent svar) - check.
Beställt havskräftor till lördags- eller söndagsmiddag (man är inte Västkusttjej för intet) - check.
Sagt: Ja tack, gärna! till pepparkaksbak med en soon to be 2-âring och hennes sex mânader äldre kusin - check.
Sagt: Ja tack, gärna! till inbjudan om 1:a adventsglögg av den stolta modern - check.
Tänkt: Hm. Kanske att det tom fâr bli adventskonsert i kyrkan, söndag - check.
Fâtt den glädjande nyheten att ovan nämnda moder kan skjutsa mig till tâget mot Stockholm mândag morgon och att systern kan ta över Lillan, som sedan blir övertagen av den stolte morfadern, den andra dagen av bortvaro - check.
Fâtt de mest lovande löften om mycket goda nyheter som fâr mig att inombords jubla saker som timing, timing, timing - check.

Kort sagt. Saker och ting gâr framât. Saker och ting lägger sig pâ plats. För första gângen pâ fjorton âr ska här inom kort firas 1a advent, och kommer sâ göras med en dotter i handen som gâr runt och säger merde (eller määäd) om kvällarna - hepp! Därefter 2 dagar i huvudstaden som börjar pâ S, för att, tre dagar senare fâ gâ in genom porten med stort P och uppför trapporna med stort T och kliva in i hemmet med stort H. Livet är just nu mycket, mycket intensivt och väldigt, väldigt - trevligt.

Ta inte livet av dig - Länktips och länkkärlek

Âh. Bodil Malmsten skriver idag sâ fint och glasklart att jag blir târögd.
Ta inte livet av dig, den röda trâden gâr som ett mantra.
Om döden som mycket riktigt inte bara är tillfällig.

Att vara olycklig när man är ung är livsfarligt – när man är ung och olycklig så är olycklig det enda man är.


Det är ju precis just sâ. Och att ett självmord är ett seriemord, det har jag det senaste âret bevittnat pâ mycket nära hâll. Ârsdagen nästan pâ dagen, numer bara en skugga av det hon var. Jag önskar att alla finge läsa texten. Jag önskar att min väninnas son fâtt läsa texten. Skicka vidare, skicka vidare, skicka vidare och sprid, sprid, sprid.

Man kan inte tala direkt nog om döden.

Flyttankar II

Fy tusan vad stressande det är med stora summor. Även om de finns, även om lân är accorderade, det är ändâ stressigt att ens ha att göra med dem (det är stressande att ens ha att göra med pengar, jag tror jag har pengafobi och jag förstâr inte riktigt till hundra roten till det hela men det är ett mycket tydligt faktum - jag är tvungen att räkna om cirka trettiotvâ gânger de enklaste plus minus för att komma fram till totalsumman vi ska ha med till notarien och fâr börja om gâng pâ gâng pâ gâng).

Den goda nyheten, dock, är att vi hittat inte bara en men tvâ och kanske tre flyttfirmor att ta hand om det konkreta. Och det till en mindre summa än vad vi förfärat.

Imorgon drar jag till Sverige vilket ju känns som en mindre bra timing, men sâdant händer. Lite trâkigt att inte skriva under köpet bägge tvâ, ännu trâkigare att inte kliva över tröskeln första gângen tillsammans.
Men sâdant händer ocksâ och värre har vi sett.

När jag kommer hem till lunchtid nästa onsdag är vârt hem inte längre vârt hem dock fortsatt fyllt med kartonger ytterligare nâgon dag, vârt nya hem helt plötsligt vârt men fortfarande tomt.

Halleluja!

Var och ens val

Linda Skugge skapar debatt runt Lillsessan som röker och jag tycker hon gör helt rätt; är ex.rökare själv och alltsâ inte hysteriskt mot rökeri, men däremot fullkomligt överens med förebildsidén som kan tillämpas till rökning men ocksâ till mycket annat:

”Alla som är förebilder har ett val att ta chansen att leva upp till sitt ansvar och våga påverka eller släppa efter för dåligt omdöme och laster. Saknas viljestyrkan eller intresset att sluta så sköt för fan rökandet liksom annat snusk bakom stängda dörrar!"

Fortsättning här (och jag gillar vidare "som dotter till en kung i tiden borde hon vara Prinsessa i tiden"-argumentet).

Detta med ansvar och val ligger mig varmt om hjärtat och första meningen är mycket bra; med bara lite modifiering blir det ett mycket lämpligt allmänt livsmotto:

”Alla (...) har ett val att ta chansen att leva upp till sitt ansvar (att bli bästa tänkbara människa och medmänniska) och våga påverka eller släppa efter för dåligt omdöme och laster - resten är brist pâ viljestyrka eller intresse".

Sofi Oksanen bra placerad

Tog en tur till stadens FNAC mot slutet av dagen.
Sofi Oksanen i trevligt sällskap - eller snarare bra placerat sällskap (fast Houellebecq och d'Ormesson fâr väl kvalificeras som bâde trevligt OCH bra placerat sällskap).
Dessutom pâ relativt litet förlag, vilket är extra kul.

 Oksanen har som bilden visar vunnit "le prix du roman fnac" - med detta samt finfina recensioner lite varstans, (samt kommande film av August som bonus), spâr jag henne en fortsatt ljus fransk framtid.

Samtida (film och) litteratur - uppmaning!

Allt är lângt ifrân gott, en del dock verkligt bra.
Full av funderingar efter att ha läast diskussion inne hos Karin, apropâ det samtida kassa.

Det finns massa som är kasst. Urkasst. Det fanns mycket som var kasst och fortfarande är det, ocksâ.
Ofta hamnar jag i det samtida kassa när jag försöker, i tanken att allt är kasst, försöker och försöker hitta rätt i den höstack som kallas samtida litteratur. Sâ mânga titlar. Sâ lite sâllning. Sâ mânga bras qui tombent. Man ger upp sâ mânga gânger (och numer har jag inte det minsta dâliga samvete över att lägga igen en bok jag inte orkar med). Det är klart det finns mer dâligt än bra. Kanske mer dâligt än nâgonsin, men det vâgar jag inte riktigt skriva under pâ.

Gârdagens film, La princesse de Montpensier, är ett exempel pâ samtida mycket kass film - iscensättandes, dessutom, en dâtida, kass, kärlekshistoria (Mme Lafayette, andra halvan av 1600-talet - dâ det skrevs kilometervis av riktigt, riktigt kasst). Och jag undrade över varför man ens orkar göra en film om drottningar och prinsessor som har trâkigt, igen, ännu en. Men det gör man, och Tavernier är Tavernier och fâr pengar till att göra det. (Mânga fina höstlöv fanns det dock, för den som vill finna nâgot positivt i det hela - samt en mycket snygg statist).

Vad gäller nutida litteratur har jag mânga gânger gett upp. Och kanske främst just gett upp. Men ger mig ändâ inte utan försöker igen - och blir lika glad var gâng man faktiskt hittar en av pärlorna.

Och - inte att glömma - de flesta har blivit översatta - och säljer gör de - om inte lika mycket som Läckberg och Larsson som är nutidens alltid âterkommande exempel pâ säljande men som kanske ocksâ lite är träden som gömmer skogen.

Sâ. Kom igen nu och hjälp till:
Riktigt bra litteratur! Fram tills ârsslutet kör vi. För visst finns de. Här en början till lista.
Uppmaningen är alltsâ: Hjälp mig att fylla pâ! Riktigt, riktigt bra litteratur.

Min snabblista för kvällen (ibland har jag orkat leta upp svenska eller originaltitlar i huvudet, ibland inte):

Arundhati Roy - De smâ tingens gud
Viktor Pelvine - allt är, mer eller mindre, intressant
Vladimir Makanine - samma som föregâende, novellerna är enligt mig att föredra
Daniel Kehlmann - Världens mâtt, bäst hittills och bra för att upptäcka, men övrigt intressant ocksâ
Jonathan Coe - ska man bara läsa en ska man läsa What a carve up! (Testament à l'anglais var dess franska titel, vet ej om den ens översattes, titeln, pâ svenska).
Roberto Bolano - allt är, mer eller mindre, intressant

Mer kommer, räkna med mig. Jag räknar med er!

10 kg lättare

Är bara bildligt talat. Förmodligen är vi uppe i ett par hundra.
Kläder, tyger, gardiner skor - bortskänkta.
Papper, papper, papper och papper - slängda.
Böcker i lâdor. Skivor i lâdor.
Näsorna fyllda med damm och hjärtat allt mer fyllt av lust och lättnad.

Det är hälsosamt att flytta. Att rensa. Även om man självklart kan rensa utan att flytta.
S'alléger - förlätta sig, säg.
Smâ vingar växer sakta ut.
Anlända. Upptäcka. Installera.

Igâr var vi pâ promenad i de smâ gränderna som snart kommer vara vâra dagliga gâgator. Dimma och orange ljus frân vackra gatlyktor (hur sjutton skriver man oranget... orange...). Via en framtida granne inbjudna till en annan framtida granne, eller grannar, som ordnat improviserat öppet hus, utställning innan de drar iväg pâ verklig utställning, den ene konstnär, den andra skulptör.
Artiste-peintre heter det pâ franska, konstnär, konstnärsmâlare, även skulptören är konstnär osv, det känns mao futtigt att skriva endast konstnär, men det är väl det han är.
Där träffade vi andra framtida grannar, det här kommer bli sâ bra, sâ bra.

Det är lite som att träda in i en magisk värld. Plötsligt inga bilar. Men tystnad. Man hör sina steg mot kullerstenen. Fâgeln som flyger mellan husen. Som att bo pâ landet mitt i stan; som att ha hittat precis dit vi skulle.

Letandet efter flyttfirman fortsätter.

Flyttankar

Flyttankar eller flyt-tankar. Man flyter lite - on flotte - när man förbereder flytt, i vartfall gör jag det, när jag förbereder flytt. Ömsar skinn, lite. Fâr nostalgistrippar där jag gâr, plockar med gamla skivor, plockar med gamla böcker, papper.

Annannan bjuder inte in till bloggutmaning som man kallar det, men jag antar den ändâ (!). Hennes idé passar min stämning utmärkt.


Bostäder där jag tillbringat mer än en månad - och som ni kommer märka inspirerar jag mig för att underlätta övningen av hennes upplägg inte sâ lite...

Radhuset jag avlades i och till vilket jag kom från BB

Huset vi flyttade till när jag var fyra år och där mamma och pappa fortfarande bor

Studion jag räknar in till mer-än-en-mânad som tillhörde min bästa väninnas familj och där hon var inhyst och snart även jag under vâra gymnasieâr (under vilka vi förhandlade oss till middagspeng, typ 20 kr middagen, som vi köpte morötter för, eller pasta med smör till, för att spara resten till Frankrikeresan, vârt mâl, vâr sjuttonde sommar...). 

Den helt igenom laxrosefärgade möblerade lägenheten i Oslo, mitt över Vigelandsparken, där jag bodde med min bästa väninna och trodde jag skulle dö av tristess pâ kuppen under det knappa halvâr ett helt äventyr snabbt reducerades till: "Jag är inte född till att ta hand om en butik" (uppmärksamma läsare tillâts här le lite ironiskt).

Lägenheten med av resten av komplexets invânare delad swimmingpool ockuperad av kompisen och undertecknad under en mânad minus fem dagar, sâ jag räknar in det här, i en mycket konstig liten stad i Californien - där jag fortfarande undrar hur vi hamnade, omringade av surfare, texmexbarer och annat verkligt... just Californiskt (och som för evigt fâtt mig vaccinerad inför den sidan av USA - New York drömmer jag fortsatt om att besöka och mer om ömsesidig trevnad).

Huset vi delade, jag och fem andra, under en sommar i Smögen där allt var möjligt och jag kände mig mer hemma och social än jag gjort sedan tredje klass.

Lägenheten i Göteborg, delad med vännen frân Smögen, en bottenvâning uthyrd i andra hand till oss tjejer av en Jonas, trevlig man vi in emellan drömde om och som hade sin soffa kvar i garderoben... En sista höst i Göteborg, där litteraturstudier blandades med regn, leda och caféjobb - det senare hos tvâ fantastiska greker, som lärde mig bra mycket mer än att snabbt behärska espressomaskinens alla funktioner. 

Studion pâ tjugo kvadrat pâ rue Cardinal Lemoine, där jag hamnade efter att först tänkt bo i Stockholm, till och med skaffat boende, men efter att ha fâtt samtal frân Paris och en lângväga och lângtida bekantskap fâtt blodad tand och därmed fâtt Oslo kompisen att gâ med pâ att lâtsas vara jag och ringa lägenhetsinnehavaren och lâtsas, där med, att min farmor dött och att jag därför inte kunde inta lägenheten (hallâ??). Istället beställdes Parisbiljett, one-way-ticket-to-the-road samma onsdagskväll och söndag tog jag mina tvâ väskor och for.

Studion pâ rue Cardinal Lemoine är en hel historia i sig och hur jag mötte M. jag bodde med där ytterligare en, och mycket charmerande sâdan. De människor som kommer betyda mest för en ramlar ofta in som slumpen och visst är det underbart?

Tvârummaren samma M. och jag inrymde en sommar dâ den tillfälliga flörten och numera maken (!) âkte iväg för att träffa en annan italiensk flört, men snabbt kom hem igen. Under tiden uppskattade vi nâgot alldeles väldigt de nästan femtio kvadratmetrarna alldeles i triangeln Châtelet, Marais, République, under tre meter i takhöjd och en fantastisk port och innergârd.

Nästa tvârummare jag och den tillfälliga flörten bestämde oss för att dela i andrahand- men endast som blandning av vän och flört - strax söder om Place de Clichy och jesus alla dessa tankar som varje dag malde när jag traskade de sex trapporna upp till vindsvâningen efter det lika tillfälliga jobbet...

Inneboendet hos min danska väninna nära Nation, tre mânader som är bland de vemodigaste jag upplevt. 

Min första egna lägenhet, en liten tvâ säg en tre kilometer frân ovanstâende, pâ andra sidan Place de Clichy och det var en konstig men optimistisk tid. 

Den första egna lägenheten användes pâ halvtid - den andra halvtiden ägnades ât att dela ovan nämnda flört-men-bara-väns studio lite närme Place de Clichy, men fortfarande även den "pâ andra sidan".

Vâr första verkligt gemensamma lägenhet, lite norr om Place de Clichy, inte längre i sjuttone men i artonde arrondissemanget. Âtta mânader stod vi ut i en fin men dock bottenvâning, allt som allt blev det nästan ett âr i kvarteren "lângt frân centrum" innan vi - 

Vâr älskade lite mindre tvârummare i 5e arrondissemanget som är det första boendet jag benämnt som ett "hem". Oj vad vi njöt av de fem âren däri och vore jag inte den jag är sâ skulle jag kunnat tänkt pâ de âren som "de bästa".

Den betydligt större tvârummaren, alldeles nära Place de République, under vars nyttjandeperiod jag under loppet av en sommar tokbytte profil pâ ett sätt som fortfarande förvânar om inte mig själv frân litteraturstuderande och funderande-pâ-om-jag-skulle-ge-mig-pâ-en-avhandling till sk businesswoman och dotterbolagschef - 

Stadsbytet som förvânade mer än en och innebar tredubbel yta och ägarskap. Samt hem nummer tvâ.

Och nu alltsâ snart även här innan jul hem nummer tre - men det allra första som skall bli helt annorlunda.  

Faktum är att inte heller jag minns en enda första natt i nâgot av dessa sjutton boenden. Däremot minns jag en första nyârsnatt i nuvarande, dâ vi kröp i säng, halvt döda, efter att ha dragit ut heltäckande mattor, spik, tapeter, en vägg (!) och annat smâtt och gott och bâde före och efter pendlat fram och tillbaka var helg under flera mânader mellan staden och Huvudstaden för att komma nâgon vart innan det blev dags för verklig flytt.

Jag minns kanske ingen första natt, men däremot slâr det mig att jag är mäkta stolt över att ha nâgot slags konstant trots allt - jag minns alltsâ inte första natten, men däremot har jag fortfarande kontakten med samtliga med vilka jag delat boende (nja, minus en, men bara ett nästan-minus) och det är ju inte sâ illa pinkat. Vulgärt uttryck bara för att elegantare avrunda med:

Har ännu inte hunnit med nâgot kiss in the regn av endera sorten i nästa - men däremot av det hunnit med ena sortens kiss inte in regnet men i dimman, utanför byggnaden, och kompletterandet av det hela ska inte dröja, jag lovar.

Boende! Livet! Gud vad jag älskar att flytta!

Hemmet

Kartonger högt och lâgt.
Som tur är (i dubbel bemärkelse)  har jag hjälp att märka dem.

Kort bokenkät - Gregorius

Titel: Gregorius
Författare: Bengt Ohlsson
Just nu pâ sidan: Igârkväll utläst
Tre meningar om boken - men kanske mer om min läsning:
Oerhört fin bok: finstämd, välskriven, vacker. Det var längesedan jag läste en roman som överför en sâdan människokärlek, en sâdan uppmärksamhet inför de innersta rörelserna och sâ innerligt och utförligt beskriver dem; har fler skrivits efter världskrigen undrar jag (har det?) och börjar fundera pâ vad jag uppskattar mest inom litteraturen och inser att det mesta var skrivet innan krigsâren. Att Gregorius inspireras av just Söderbergs Gregorius gjorde mig frân start mest skeptisk, men strax struntar man fullständigt i det och i vart fall jag själv identifierar mig ofta med Gregorius klumpighet; jag blir berörd av hans otympliga kropsshydda, hans svârighet att älska sig själv; känner ömhet inför monstret i honom, monstret i mig?
Betyg frân 1 till 5: 5

Rätt ska vara rätt

Efter att inte ha setts pâ 48 timmar - jag ser sâ fram emot att under sagan fâ lukta pâ henne, känna henne intill mig - installerar hon mig pâ sin läsmadrass i sitt rum tillsammans med alla doudouerna, säger sedan vänligt men bestämt au revoir, vinkar med ett litet enigmatiskt leende, stänger dörren och gâr iväg.

LQ IV - klart slut

Ja. Dâ veckan börjar närma sig sitt slut gives svaret pâ litteraturquiz nummer IV som pâbörjades här och fortsatte här härmed: Ett nytt land utanför mitt fönster av Theodor Kallifatides.

Behöver väl förmodligen inte tillägga att utdragen nedan berör mig mycket intimt.
Det är en av de finaste böcker jag läst om just immigrationen, den jag tagit mig igenom och nu är pâ andra sidan tunneln av.
En annan pâ samma tema jag redan nämnt men âter gärna rekommendrar är Nancy Hustons Nord Perdu.
Gemensamt för bägge författare är kanske att de excellerar i just essäformen, romanerna blir det lite mer si och sâ med, i vart fall i mitt egna tycke och smak.

Här finns för övrigt en fin intervju med Theodor som med sitt Kallifatides har ett av de pampigare författarnamnen i vâr samtid, visst?

Uppdatering: Fast, haha, att veckan börjar närma sig sitt slut var väl visserligen en lätt överdrift. Skyll det pâ en kollapstrött F.H. som ska ut och âka tills fredag kväll och därför redan är lördag morgon och en lugn kopp kaffe nâgonstans i huvudet...

Du och jag, grafister!

Idag har jag haft förmânen att âterigen arbeta nästan en heldag med tvâ grafister och alltsâ, det är nâgot! Inte första gângen jag konstaterar det, inte första gângen ett första möte som idag blir en total fullträff - vi förstâr varandra verkligen utmärkt, grafister och jag. Det är ovanligt och nâgot mycket trevligt att förstâ människor sâ snabbt, pâ ett sâ okomplicerat vis - vi talar helt enkelt samma sprâk. De mina idéer, jag deras bildmöjligheter, vi möts nâgonstans i konceptet.

Ja. Jag var nog, liksom mamman i senaste Woody Allen filmen som tjatar om allt hon var i tidigare liv, helt enkelt grafist i ett av mina tidigare liv (fast fanns de ens dâ...? haha).

Lotass är min!

Ah... Här har googlats. Gârdagseftermiddagen ägnades delvis ât att googla pâ alla möjliga vis och med alla tänkbara sökord och formuleringar. Och här hittades först inte fram till nâgonting. Mer än att olika recensioner gav mig än mer lust att komma över ett exemplar.
"Boken beställs endast via mail". (Ja, men vilken?).
"Lotass ger ut pâ eget förlag" (Ja, men hur fâr man kontakt med det?).

Mycket kan man säkert klandra Lotass för men inte - i detta fall - för säljande marknadsföring.
Tillslut hamnar jag pâ en i Uppsala centralt lagd bokhandel som annonserat att via Twitter att de hade ett (eller kanske tvâ) exemplar. Twittrandet var för daterat för att inge verkligt hopp - men skam den som inte försöker och mail gick iväg.

De hade en! De bekräftade precis att de skickar den!

Tack Jenny Maria, tack bokhandeln för perfekt service (och med aktiv Twitter OCH facebooksida, jag är imponerad!), tack för att vi lever i den värld vi ändâ lever. Till och med en utflyttad som jag kan vara med i leken, jag är sâ tacksam.

Nu springer jag till tâget. Hej!

Godmorgon

Ja, här sitter vi sen en timma tillbaka.

Det slâr mig att det faktiskt är lite mysigt dâ och dâ (läs en gâng var hundratredje dag) att gâ upp innan ljuset kommer, innan gatubelysningen släcks, i det speciella lugn som dâ finns och som jag aldrig njuter av, föredrar det liknande som istället infinner sig sen kväll, tidig natt, hatar ju allt som heter morgnar.

Och jag funderar. Inom loppet av tvâ och en halv vecka ska vi hinna packetera samtligt i lägenheten, hitta en flyttfirma som kan hjälpa oss förflytta kartonger och möbler till nästa lägenhet, vara i Sverige en vecka, Lillan och jag, sedan konkret sett flytta. Samtidigt som resten av livet pâgâr. Det kan bli intressant.

PS. Det är inte längre jag som bestämmer morgonklädsel här i huset.
PS II. Detta är ett inlägg som helt klart tar plats i kategorin je-raconte-ma-vie-point.com

Litteraturquiz IV - uppföljande ledtrâd

Dâ jag tycker mig ana att vi alla (kommenterande) är överens om författaren, kommer här ytterligare lite utdrag ur verket...

Mitt grekiska språk blir mer som en oas än som ett instrument. Jag sjunger ibland högt obscena sånger på grekiska, berättar historier för mig själv på grekiska, svär på grekiska. Jag vilar ut mig och det är precis vad man bör göra i en oas

(...)

Att lära sig de nya orden var en sak, att lära sig deras betydelser var en annan. (…) Man lär sig orden först som namn. (…) Men dessa namn är inte neutrala, de är täckta av århundradens lava av mänskliga erfarenheter, känslor, upplevelser och värderingar.



Att lära sig ett nytt språk blir på det sättet en genomgripande resa in i ett annat medvetande om världen och livet. Man kan givetvis nöja sig med namnen, men det kunde inte jag. Det skulle vara att kapitulera inför främlingskapet, det skulle vara att göra det till ett livsvillkor.

Icke definitivt tvärstopp - länktips

Om Lotta Lotass nâgonsin skulle behöva en föresprâkare sâ bbehöver hon inte leta länge; det finns redan en formidabel sâdan pâ bloggarnas stjärnhimmel. Redan under tidig sommar lyckades Jenny Maria inspirera mig till inköp av Den svarta solen, (det blev dock tvärstopp, men jag tror min analys är riktig och jag bidar min tid genom att helt enkelt invänta rätt tillfälle).

Nu gör hon det igen. Fâ uttrycker sig sâ ofantligt vackert som Jenny Maria. Fanns det ett bloggarnas stora skönhetspris att ge sâ ginge det omedelbart bums till formuleringarnas drottning (och bildtexternas).

Och jag finner mig här funderandes över om det kanske faktiskt fortfarande kan tänkas finnas ett sprättexemplar av Sparta att komma över.

Hâl i (sprâk)huvudet

Man kan ju bara fnissa lite generat tacksamt när uppmärksamma människor gör en uppmärksam pâ vissa, ehrm, säg svackor i ens huvud.

Intressant frâga 52 kräver intressant svar 52. 

Eller som Annannan tillade: "Men det blev ju mycket roligare, och klart svenskt så här. En kompis hade en gång en pojkvän som inte kunde tänka sig att bo i stan eftersom det var viktigt för hans frihetskänsla att kunna (piiiiip - undertecknads censur) utomhus. En del av mig förstår honom".

Vad kan jag tillägga mer än att en del av mig med? Morgonkiss on you all? (obs frâgans, ej svarets).

Mândagskväll - litteraturquiz IV

Efter veckans lösta En dâres försvarstal av August Strindberg och förra veckans Idioten av Fjodor Dostojevskij, har turen kommit till följande.

Dock för allt ont nâgot gott med sig. Främlingskapet är ett tillstând som främjar en viss skapande förmâga, som kanske hade avsomnat i brist pâ näring. 
   I början dâ jag var en främling som skulle erövra främlingskapet kastade jag mig över det nya sprâket likt en utsvulten hund över en saftig köttbit. Jag ât upp svenskan. Jag fyllde min mun med ord, tuggade dem, svalde dem. Ibland blev det för mycket. Hjärnan svullnade och dunkade mot skallen. 
   Jag tog vissa ord i min mun som praliner. Fors, älv, flod, fjäll, berg, hav, sol, moln, regn, snö, dag, natt. Jag föll platt för den svenska naturens enstavighet.

KIDS!

Och kvällens PS till nedan "Dagens":
...SÖTASTE: Ända sedan jag fick hem Larry Clarks böcker har boken KIDS med bilder frân filmen med samma namn varit Lillans stora favorit. Hon grabbar ât sig den närhelst hon kan och blir sittandes, länge.

Det bläddras i tid och otid och som bakgrund till vad som komma skall: Just nu är det som sagt värsta "doudou-perioden", doudou, mjukisdjur, ordet uttalas i tid och otid och ett oändligt antal konkreta exemplar släpas runt i lägenheten dag som natt.

Favoritbilden i KIDSboken är den allra första.

"Ah: Doudou!!!" Jubel i rösten.

(Att censur, som ju Larry Clarks utställning blivit offer för, är ett onödigt och i detta fall fullkomligt idiotiskt tilltag, behövs fler argument än detta?).

Dagens

HÄNDELSE: En bloggfavorit är tillbaka, Charlie, och det tycker jag är jättekul! Övrigt mycket noterbart: Flyttförberedelserna har börjat - samtliga garderober genomgângna. Âtta säckar till välgörenhet, tio säckar till sopptunnan. Halva vâr brokiga och blandade porslinsuppsättning .Jesus vad jag älskar att slänga, dagens ordsprâk: Med oss ska vi bara ha det vi verkligen tycker om. Och det, mina vänner, är oändligt mycket mindre än det totala vi faktiskt har.
PLANER: OM vi orkar ska vi börja ge oss pâ alla papper i alla former. DET är en annan femma, hu.
SAKNAD: Tid som dagens tid alltid.
DUMMASTE: Allt detta tyyyyg som i olika formers otyg samlas i horder under livet - när man ser det i pâsar mâr man tillslut mycket illa.
SJUKA: Räknas dammrâttenysningar? Det samt den ihâllande hostan fâr man väl räkna till de enda verkliga sjukorna.
DROG: Tomhet. Ökande tomhet. Samt det vansinnigt goda middag jag just slängde ihop, om jag fâr säga det själv - drogen i det hela heter färsk ingefära (Tärna kyckling- eller kalkonfilé. Blanda i en bunke finhackad ingefära - mycket - tillsammans med olivolja, lite balsamvinäger, lite soja, lite socker - smaka av och ha sedan i kalkonbitarna som fâr marinera cirkus en halvtimme. Denna gâng hade jag även mandelspân hemma som fick âka i. Stek alltihopa pâ hög värme tills genomstekt. Till: bazmatiris). Färsk ingefära är sâ gott att det helt enkelt mâste vara sant, alla dessa benefika egenskaper man talar om, annat är inte möjligt...
ROLIGASTE: Att vi är sâ överens i vârt slängande och undan gâr det. (Var och en fâr spara typ tre sentimentalsaker... Han: Hörrudu, vad var det du slängde tillbaka in i garderoben där...? Jag: Eh, hrm... Jo men jag vill faktiskt spara den tygbiten. Han: Jasâ, för vad är det du ska göra med den menar du? Hon: Sy nâgot. Han: När köpte du den (och alla de andra tusen tygbitarna)? Tio âr sen...? När ska du sluta tro pâ att du kommer sy nâgot, fâr du tid över sâ känner jag dig och inte är det sy du kommer göra. Släng!).
FAVORIT: Slängpartnern.
KÖP: Soppâsar.
KLÄDSEL: Hâll i er: Sovt-shirt sen uppstigning, samt jeans. Inkl. under turen till stället där man kan skänka kläder.
LÂT: Ingen hittills, men inom kort de tre som den senaste veckan utgör Lillans godnattviseutbud. Veronika (Cornelis), Cecilia Lind (Cornelis), Trollmor, samt, fyra är de ju: Vyssan lull... 
ORD:  Jete! (Släng!).
HUMÖR: Lite, ja faktiskt ganska mycket, lättare. (Som alltid när plats âtertagits).

Den überitalienske italienaren

I vâr lördagsrutin, ej respekterad just denna vecka, ingâr:
1. snabb pasta hos italienaren sâ snart maken slängt igen butiken
2. film pâ bästa biografen.
3. en lângsam promenad hem, med slingrande omvägar

Italienaren är en smâtt hysterisk man: Bonna sera, bonna sera innan man hunnit över tröskeln - ja, bonna sera ocksâ om man möter honom pâ gatan en sen kväll - bon appetito är givetvis givet sâ snart tallrikarna kommit till bords. Menyn presenteras envist pâ italienska, han presenterar proscutti med en energi som heter duga. Och alla desserter är lika bonissimo som de gästande damerna är bellissima. Graaaaazzi milllllllle/

Han tillhör de där som man, om man själv är pâ humör, tycker är mycket charmerande; om man själv är lite trött fruktansvärt tröttsamma.

Idag fick vi veta det bästa.
Italienaren är den franskaste fransman. Hahahahahahahahahahahaha.
(Vad gör man inte för livets teater?).

Jippi!

Denna morgon börjar bra! Ett i vart fall nästintill löst litteraturquiz och en efterlängtad âterkomst!
(Hrm. Morgon. Förmiddag?).

Litteraturquiz III - sista ledtrâd (och slut?)

Ok. Som avslutning pâ lördagen, lât oss sammanfatta var vi är vad gäller litteraturquiz III utifrân detta och detta och dess kommentarer:

• Vi vet att författaren ej är samtida, att han är av det manliga könet
• Och att det med andra ord ej rör sig om Bengt Ohlsson, vars Gregorius jag säkerligen fâr tillfälle att âterkomma till
• Vi vet att han höll till en hel del pâ KB - kungliga biblioteket
• Vi vet att han intresserar sig för rum, "väldiga" i inledningen till verket i frâga, färgfyllda i andra (!)
• Vi vet att hans initialer mycket troligen är AS
• Att han ofta ansetts misogyn, att verket i frâga är en roman som i mycket tar motsatt stândspunkt, tycks försvara faktum att det handlar om nâgot helt annat
• Och att det mellan förra litteraturquizet's romantitel - Idioten - och detta verks titel gâr som en röd trâd

Hm!

Som absolut sista ledtrâd kan tilläggas att en blogg nere i högra hörnet tidigare hade titeln som undertitel till sin blogg.

Hm?

Samling pâ renskinnsbâten

Samtliga doudou:er, plus banan- och potatispâsar.

Slagen kvinna.
Utan rätt att döda (haha) eller röra sig ur fläcken.

Medans Lillan lyssnar pâ djurljud pâ engelska och franska. "ça, c'est le zèbre..."
(Och jag undrar verkligen om en zebra lâter sâ, i verkliga livet).

Hur det lâter om jag lämnar bâten vet jag dock.

99 memo

Även detta frân den mycket uppskattade Annannan. 

Things you’ve already done: bold
Things you want to do: italicize
Things you haven’t done and don’t want to – leave in plain font...

1. Started your own blog.
2. Slept under the stars. (En hel Greklandsmânads nätter spenderades under stjärnorna och, oj, vad jag är lycklig över att ha med mig det i bagaget!).
3. Played in a band. (Sjungit i kör även jag).
4. Visited Hawaii. (Nej, tyvärr, men gudarna ska veta hur mycket jag önskat det, särskilt under värsta Lost-tittandet).
5. Watched a meteor shower.
6. Given more than you can afford to charity. (Nej, men däremot har jag, när jag i omgângar skänkt kassar och kassar âter till charity tänkt att man i länder där invânare likt mig skänker kassar till charity har râd till det mesta).
7. Been to Disneyland/world. (Ja! Jag har ju det ! Utanför Paris, âret det öppnade - fjorton âr gammal och pâ besök med familjen. Dock tyckte bâda systrarna att det hela var ett rätt töntigt ställe - och de menade, blasé, att det "i alla fall inte pâ nâgot vis kunde tävla med Götets egna Liseberg...". Jag har fortfarande aldrig riktigt förstâtt hur vi hamnade där).
8. Climbed a mountain.
9. Held a praying mantis.
10. Sang a solo.
11. Bungee jumped. (Aldrig i livet och dâ menar jag aldrig i livet: kom ihâg det, ni som eventuellt nâgon gâng skulle kunna komma pâ idén att det vore ju roligt att lura med henne pâ pga nâgon mystisk anledning).
12. Visited Paris. (Lived in Paris under elva âr).
13. Watched a lightning storm at sea. (öht skulle jag vilja tillbringa mer tid at sea, lightning storm eller inte).
14. Taught yourself an art from scratch. (Hrm, säg vad jag inte lärt mig själv frân scratch...)
15. Adopted a child. (Nej, men adopted a cat, räknas det?
16. Had food poisoning. (Ja, tyvärr, och det är inget jag rekommenderar).
17. Walked to the top of the Statue of Liberty. (Eller alltsâ. Jag vet inte om jag drömmer om att just traska upp i huvudet pâ henne, men däremot stâr ett besök i staden där hon stâr mycket högt upp pâ önskelistan!).
18. Grown your own vegetables. (Med "own" menas att familjen gjorde det, om somrarna, i barndomen).
19. Seen the Mona Lisa in France.
20. Slept on an overnight train. (Oh ja. Första och enda gângen: Sjutton âr gammal, mellan Danmark och Paris och jäklars vad vi var nervösa över att behöva lämna ifrân oss vâra pass under sömntimmarna, fy...).
21. Had a pillow fight.
22. Hitch hiked. (Ja, och ja...).
23. Taken a sick day when you’re not ill.
24. Built a snow fort. (Mängder. Man är väl inte svensk för inte?). 
25. Held a lamb.
26. Gone skinny dipping. (Under ovan nämnda Greklandmânad var skinny dipping:arna oändliga till antal. Skinny dipping! Var dag lär man sig nâgot!).
27. Run a marathon. (Avdelningen för orimliga drömmar skrev annannan pâ 31:an - jag skriver det, hrm, här. Och dâ gillar jag ändâ att springa...).
28. Ridden a gondola in Venice. (Samma som 17 - kanske inte just rida en gondol (!) men däremot besöka Venedig, det vill jag ju, besöka Venedig och dö? En tanke).
29. Seen a total eclipse. (Ja, faktiskt. I Jardin des Plantes, det där âret när det nu var, sent 90-tal?, och vi bodde alldeles intill nämnda park...).
30. Watched a sunrise or sunset.
31. Hit a home run. (För visst kan man väl räkna in Brännbollsfullträffar? "Jag gjorde varvet!!!").
32. Been on a cruise.
33. Seen Niagara Falls in person. (âh... allt detta som finns kvar att se...).
34. Visited the birthplace of your ancestors. ("Hrm. Jag har inte haft en chans att undvika det. Så beresta är vi i min familj", skrev annannan och jag kan bara skriva under pâ samma!)
35. Seen an Amish community.
36. Taught yourself a new language.
37. Had enough money to be truly satisfied.
38. Seen the Leaning Tower of Pisa in person. (Ännu ett ställe).
39. Gone rock climbing. (hm. Dock undrar jag ju... om jag inte snabbt skulle vara pâ väg ned igen, när jag insett att det för mig väldigt snart liknar typ bungy jump...)
40. Seen Michelangelo’s David in person. (Florence, nummer 3 pâ reselistan).
41. Sung Karaoke. (Oh yes, ett otaligt antal gânger, eller sjungit... Min fd chef är ett totalt karaoke fan sâ lât oss säga att jag âtminstone besökt ett stort antal av Europas storstäders karaokebarer... Ett verkligt sângminne är dock pâ en liten, sunkig bar i Madrid - ägaren = compadre och vi var sju gäster totalt och oj vad vi sjöng Nada mas... Har genom dessa konstiga besök lärt mig att karaokebesökarna allt som oftast är ena ganska rörande varelser).
42. Seen Old Faithful geyser erupt.
43. Bought a stranger a meal in a restaurant. (Nej, men otaliga mackor till Paris' uteliggare, om det nu kan räknas in...).
44. Visited Africa. (Ja, men tyvärr ännu ej de länder som intressar mig mest. "Visited Africa". Det kallar jag kolonialistiskt tänkande...).
45. Walked on a beach by moonlight.
46. Been transported in an ambulance. (Ja, fast jag hade turen att bara vara medpassagerare).
47. Had your portrait painted. (Karikatyr-, ja, pâ ett konstigt arbetsmöte).
48. Gone deep sea fishing. (Skulle älska't. Var ute med en bât med vilken det i andra sammanhang skulle kunnat varit möjligt, utanför Marseille, rakt ut i det blâ och, dâ plötsligt: En val! Tre gânger blâste den vatten och oj vad pampigt...).
49. Seen the Sistine chapel in person.(Âh, ja. Första verkliga "weekenden" ever vi fick râd med, min käreste och jag - dâ blev det det, bland annat).
50. Been to the top of the Eiffel Tower in Paris.
51. Gone scuba diving or snorkeling. (Ännu en av dessa drömmar jag alltid drömmer men infÖr vilka jag misstänker att jag skulle palla ur för om jag verkligen stod infÖr dem - sâ glöm det kursiva! Jag fâr ju panik bara pâ tanken att andas i mask...).
52. Kissed in the rain. (Alla dessa barndomens lânga bilresor, minns ni...).
53. Played in the mud. (I och med vilket jag träffade min allra första bästa vän, fyra âr gammal. Var det hennes eller min gummistövel som fastnade sâ vi fick ropa som idioter pâ mamma, hjältinnan, som grävde upp den - och den fastnade foten i tid. I tid för att slippa ocksâ "Kissed in the mud" och istället hinna in till toaletten...).
54. Gone to a drive-in theater. (Walk-in-cinema, dock, eller drive-in-with-bike under stjärnorna, dessutom helt gratis, varje augusti, otaligt mânga gånger i Parc de la Villette, Paris)
55. Been in a movie. (TV har jag varit med i, dock, riks till och med)
56. Visited the Great Wall of China.
57. Started a business. (http://www.scandinavia-design.fr/).
58. Taken a martial arts class.
59. Visited Russia. (Denna lista skulle kunna ha som underrubrik "Fransyskan Hs drömresemâl". Skulle älska en mânad eller tvâ, kringresandes).
60. Served at a soup kitchen.
61. Sold Girl Scout cookies. (Eller scout cookies, kort och gott).
62. Gone whale watching. (Se ovan, där en vanlig bâttur blev whale watching tur - vilken tur!).
63. Gotten flowers for no reason. (Ja! En gâng, en).
64. Donated blood. (som 60 skulle jag önskat att jag kunde skriva kursivt men det vore oärligt - blotta tanken att tappa blod gör mig snurrig...).
65. Gone sky diving. (Skulle aldrig, ännu en till listan ovan).
66. Visited a Nazi Concentration Camp.
67. Bounced a check. (Ska jag vara ärlig fÖrstâr jag inte frâgan och orkar inte slâ upp)
68. Flown in a helicopter. (I'd love too!!).
69. Saved a favorite childhood toy. (Svara mig du, var är den nu? Jag bara u-undrar, var är den nu...).
70. Visited the Lincoln Memorial.
71. Eaten Caviar.
72. Pieced a quilt.
73. Stood in Times Square.
74. Toured the Everglades.
75. Been fired from a job. (Not yet men ibland önskar jag, hahahaha).
76. Seen the Changing of the Guard in London.
77. Broken a bone.
78. Been on a speeding motorcycle.
79. Seen the Grand Canyon in person.
80. Published a book.
81. Visited the Vatican. (Se ovan nämnda Rom-besök. Âh. Rom, en av de städer jag önskar jag finge bo i, âtminstone nâgra mânader...).
82. Bought a brand new car. (Skulle aldrig komma pâ frâga, fram tills för snart prick tvâ âr sen hade jag aldrig öht ägt en endesta bil...).
83. Walked in Jerusalem.
84. Had your picture in the newspaper.
85. Read the entire Bible.
86. Visited the White House.
87. Killed and prepared an animal for eating. (Jag tror jag skulle ha svârt för bägge).
88. Had chickenpox.
89. Saved someone’s life. (Alltsâ... jag tycker frâgan är underlig... Det är ju inte sâ att jag gâr omkring och önskar det... Gör nâgon det? Däremot önskar jag ju självklart att, om jag ngn gâng stod inför en situation där sâ behövdes, skulle lyckas med det...).
90. Sat on a jury.
91. Met someone famous.
92. Joined a book club.
93. Lost a loved one.
94. Had a baby.
95. Seen the Alamo in person.
96. Swum in the Great Salt Lake.
97. Been involved in a law suit.
98. Owned a cell phone.
99. Been stung by a bee.

Handen pâ hjärtat - lördagsenkät

Annannan refererar till ett intressant inlägg i föräldraskapsdebatten av författaren Jonathan Franzen apropâ att man som egenvald (eller icke egenvald) barnlös ofta anses "självisk" av allmänheten. Inte alltid uttaltat, men som vi alltid fick höra efter vârt svar pâ frâgan "Ska ni ha barn?" (Det vet man aldrig). "Det är klart ni ska".

Nej, det var det inte alls det. Klart. Det är det fortfarande inte för mig, klart att det var det absolut bästa för oss, alltsâ, när jag höjer mig ur vardagen (eller, hrm, inte lyckas höja mig) och ser pâ mig själv med kritiska ögon.

Och pâ följdfrâgans svar: "Och när kommer 2:an?". Svar: Det kommer ingen tvâ, blir följdföljdfrâgan oftast: Men det är väl klart ni ska?! Alternativt: Men det vore väl synd för Lillans skull? Alternativt: Ni vet, ett barn gör stor skillnad, nummer tvâ och tre, det bara rullar pâ. Följdföljdsvar: Hahahahahahahahaha.

Hon länkar vidare till en artikel om en brittisk studie jag redan läst om, som visar att vuxna med barn anser sig olyckligare än utan barn. Dvs tväresemot mot alla outtalade regler. Eller som artikelrubriken tyder "Parenting makes you miserable, but you think it makes you happy".

Jag anser väl inte att jag blivit miserable, kanske, men, inte sjutton har jag blivit lyckligare av att bli mamma, det vore skam att säga. Däremot tillför det självklart tidigare okända ingredienser till livet, oh ja, men det tycker inte jag är samma sak.

Sâ, liten lördagsankät för det här är nâgot som intresserar mig mycket:

Handen pâ den ärligaste delen av hjärtat: Hur mânga av er tycker er ha blivit lyckligare och gladare av att fâ barn?

Alla har vi vara manier

Igar morse hoppade jag pa attataget mot Huvudstaden andfadd och varm sa jag angade.

Ikvall hoppade jag precis pa taget mot Hemstaden, andfadd och varm sa jag angar.

Vad ar det for fel pa mig? Vad ar det for fel pa mig? Rytmerade jag mina smaspringande zickzacksteg upp genom metrons folkhord och vidare genom hela Gare Montparnasse.
En minut innan avgang slanger jag ned mina vaskor, givetvis inte pa min egen plats, den vagnen ligger pa andra sidan taget och dit skulle jag aldrig hunnit, det ar bara att glomma och tva tag ar ihopsatta, min vagn ar pa det senareliggande sa det ar inte ens lont att forsoka ta sig dit "via insidan".

Jag andas, suckar, satter mig tillratta.
En man kommer och ursaktar sig for-det-ar-hans-plats-etc och jag slar mig istallet ned i en fyra-sits-sak, dar mannen mitt emot mig har lagt pannan i djupa veck och lika djupt nedsjunken i sina papper ar han. Perfekt, tanker jag som tanker jobba.

Jag andas, suckar, satter mig tillratta.
En tarning?. Men. Vad gor han?
Tva tarningar. Han kastar dem bada. Noterar med ett kryss alternativ ett streck i diverse tabeller.
Kastar igen.
Noterar.
Kastar igen.
Noterar.
Ett slumpraknings-proffs? En maniker?
Har kan jag inte sitta kvar, det ar omojligt. Han talar inte, men hans kastande kommer inom kort gora mig galen, i vart fall hemskt irriterad.
Jag tar mina vaskor, flyttar vidare.

Jag andas, suckar, satter mig tillratta.
Telefonen ringer. Min karesta. "Skulle jag hamta Lillan ikvall, eller hur var det?" "Ja". "Jag rusar! Hej". Dagis stangde for tjugosju minuter sedan, men sant hander.

Jag blundar, andas, satter mig tillratta.

Schponschke

Livesändning frân Paris.
Diskussion mellan oss, mellan dem jag arbetar med denna dag, pâ engelska; en tyska K, en fransk-schweiziska C., och sâ lilla jag, H. Och vi pratar sprâk. C. och jag talar normalt sett franska och vi assisterar K. (som inte talar franska) med diverse saker när hon arbetar för oss under diverse dagar.

Tyskan: Did you tell H. our "schponschke"-history, C.?
Fransk-schweiziskan: Ah, yes, I have to tell you! Since one year, K. tells me all of the time "what does schponschke mean in French? and I say: What? And she says: yes! you say it all of the time. Schponschke, schponschke, schponschke! And I say there is no word called anything like that, it doesn't even sound french... sounds like russian or something...
Tyskan: And the other day I was just like...
Fransk-schweiziskan: Schponscke! There you said it. And you know what I said? It was to you, over the phone: JE PENSE QUE.

Ganska, väldigt roligt...!

Svart natt

i Paris. Hejdâ hjärtat, vi ses imorgon, förhoppningsvis, om du inte somnat när jag kommer, annars lördag morgon, men det förstâr du ändâ inte vad det menas med förrän vi ses igen.

Grât ut i trappan. Puss hej.

Ute svart. Inne svart. MEN det trevliga är att jag âtminstone hinner läsa nâgra rader Gregorius innan jag stensomnar. För att somna in lite mindre svart. Grâ? (haha). 

Hur är detta möjligt?

Kan nâgon tala om för mig hur detta är möjligt?
Ur expressen.se, ikväll - lägg märke till sista meningen:

Kritiserad pensionsreform är nu lag i Frankrike

Den kontroversiella pensionsreformen i Frankrike är nu lag, rapporterar AP.
Den nya lagen innebär bland annat att pensionsåldern höjs från 60 till 62 år.

President Nicolas Sarkozys ambitioner att höja pensionsåldern i Frankrike har mötts av stark kritik i form av bland annat våldsamma gatuprotester.Nu är den lag. 

Enligt AP publicerades den på onsdagen i Journal Official, vilket betyder att den signerats av presidenten samt att den trätt i kraft. 

Franska parlamentet sa ja till lagen den 27 oktober.
Protesterna mot lagen, som bland annat kommit från fackförbund, ställde till med problem i form av bland annat bränslebrist och störningar för resenärer.
Bakgrunden till den nya lagen är att presidenten försöker dra ner på statens utgifter.

 

 

Hur är det möjligt att sâdan vinkling gâr i tryck? 

Att man fortsatt gâr ut med missledande information?

Hur är det möjligt att lyckas framställa fransmännen i sâdan idiotdager? 

Och deras president i offerdager, eller helgondager - eller, än värre, hjältedager.

Det gör mig orolig. Forstatt orolig, som redan uttryckt bla här.

Det där med integrering

Apropâ nedan inlägg, samt lite annat.

Ikväll hade jag tillfälle att tala med en svenska som kom ned till Frankrike för sjutton âr sedan, nitton âr fyllda. Hon frâgade mig (som alltid, skall tilläggas, svenskar emellan):
"Längtar du aldrig hem?"
(Nej, inte särskilt, speciellt inte nu längre).
"Och du kommer inte flytta tillbaka?"
(Nej, det tror jag inte. Och du?).

"Jo", "svarade hon, det tror jag nog att jag kommer, jag vet inte än när, men en dag ja. Eller, ja... Man är ju lite le cul entre deux chaises" - dvs, rumpan sitter pâ bägge stolarna, säg, man riktigt känner glipan dememellan, det är inte att det skaver, men det känns, tillägger undertecknad.

Och, jag menar, jag har ju aldrig varit vuxen i Sverige.
Välkommen, dâ är vi tvâ, svarade jag.

När vi lagt pâ funderade jag vidare. Bland annat över vad det är som gjort att jag inte längre svarar som hon, hur det kommer sig att jag är sâ säker i mina svar (och, nej, sällan att jag ville flytta hem, men klart jag längtade och längtar inemellan, främst efter stunder, lukter, ja ni vet, och kommentaren att "jag ju aldrig riktigt fâtt veta hur det var att vara vuxen "därhemma"" vet jag inte hur mânga gânger jag tänkt - dvs, nâgot har man ju lämnat bakom sig när man for, men man vet inte alls vad man skulle levt om man blivit kvar istället).

För det första tror jag att det gjorde mig gott att först gâ in stenhârt och dâ säger jag stenhârt med integreringen. Jäklar alla svett och târar under universitetsâren. Hur jag tappade bort mitt eget sprâk ganska rejält pâ vägen (svenska tjejen jag talade med har gâtt samma väg, sâ lângt, och jag riktigt hör den franska klangen i hennes sprâk - riktigt sâ "illa" gick det aldrig för egen del). För att inte tala om engelskan.

Hur jag under alla de âren, för de var mânga, stötte i frân mig absolut allt svenskt som kom i min väg. Ville inte veta av, ville inte känna mig del av.

Hur jag, därefter, hade turen att genom mitt jobb bli tvungen att âterknyta kontakt med svenskan och Sverige - men som en utlänning bland de andra "nerifrân" (som alla kallas, i Sverige, sâ fort man talar dotterbolag nedanför säg Danmark, för de nordiska de är ju ändâ faktiskt "nästan").

Idag är min svenska tio gânger bättre än den var för fem âr sedan, dâ jag inte förstod vart den tagit vägen, dâ jag skrev svenska pâ franskt vis, jag som ändâ haft bra betyg i svenska, alltid. Och jag är jätteglad och tacksam för det.

Tredje steget och kanske det viktigaste, i vart fall i min värld, i mitt liv, var faktum att fâ en Europa post. Att komma ur dikotymin Sverige vs Frankrike, Frankrike vs Sverige. Hur gott det gjorde mig att se hur nära, som person, jag var mina spanska kollegor - med vilka jag känner mig mycket mer hemma som arbetande än bland de svenska och de franska (arbetslivet i Frankrike, jag mâste ju säga att i det är jag ett UFO, totalt svensk med respektlöshet inför hierarkin och det är inte alltid det enklaste - speciellt inte ens för de som jobbat under mig, konstigt nog - den del av arbetslivet i Sverige jag kommit i kontakt med, dock, inte heller helt rätt, för ytterst lângsamt - i beslutsfattande, som ett exempel).

Och sista, säkerligen, och det är lite sammanknutet med ovanstâende, ocksâ att maken och jag har vâr skandinaviska verksamhet tillsammans. Dels för att han fick den inkörsport han dittills inte riktigt funnit, trots alla âr tillsammans, till det nordiska. Dels, för mig, för att ocksâ det är vidare, bredare. Det handlar inte längre om svenskt eller franskt? franskt eller svenskt?

Det handlar om mig.

Men det handlar ocksâ om att vägen är lâng. Att det krävs mânga ingredienser, mânga inre fighter att ta, främst med sig själv. Och dâ har jag inte flytt frân ett endaste krig. Inte en endaste svält. Inte en endaste diktatur.

Uppdatering:
PS 1: Haha! Likaväl som oktobersjukan är en ârligen âterkommande âkomma är kanske integrationen en ârligen âterkommande novemberfrâga.
 Europé? 7 november 2009. Europé 2 (eller den tryggaste formen av rotlöshet), 8 november 2009.

PS 2: Först var jag tvungen att googla - integrering eller integration, vad sjutton säger man? Svar: Bägge! Upplaga 2009 valde jag integration. Upplaga 2010 integrering. 

Viktigt inlägg i den nuvarande samhällsdebatten - bloggkärlek.

Âh, vad länge sedan det var jag läste nâgot liknande.
Âh, vad stolt jag är över det klimat jag växte upp i, i sjuttiotalets Sverige, ja âttiotalets ocksâ, vilket inlägget fâr mig att associera till.
Där chanserna skulle vara lika för alla.
Där man välkomnade sâ gott det gick, de invandrande.
Där man fokuserade mer pâ vad de kunde tänkas ha gâtt igenom, dess konsekvenser och hur man kunde hjälpa dem än pâ hur Al Kaida kommunicerat â det senast och, huva, kanske snart tänkt slâ till via just dessa icke-originära som numera klassifierats helt annorlunda. Med mindre rädsla.

Ett inlägg som detta gör gott i vart fall i min själ, där man lâter funderingarna stiga till det lite mer humana planet. Där det inte är muslimer kontra icke-muslimer. Där det inte är terrorister kontra ängsliga västerländare.

Där det handlar om människor. En helt annan angle d'attaque. Vinkeln.

Bara tanken att "vad länge sedan det var jag läste nâgot liknande" säger mycket om hur nödvändigt det är att läsa det. Att inte glömma bort den biten inom oss.

Jag halkade in pâ Lars H Gustafssons blogg via Jenny Maria och hans inlägg Ett ljus för min syster, sen blev jag fast. Ni finner honom hädanefter i högerspalten.

En dag som denna

Hörde att det var snöstorm i Stockholm igâr. Här är det grâtt, men inte kallt och ännu inte vinter. "Tänk tidig oktober", som jag sa till nâgon (svensk) för att göra mig förstâdd. Vädret. Alla dessa frâgor om vädret.

Det är alltsâ inte sâ jättefint. Och dagar som denna bör man koncentrera sig pâ vad som är fint.

Liten rödluva tog imorse travande vargen ihand, mot la crèche, vilket just slâr mig ocksâ är ordet för "krubba", läs julkrubba. I stället för dagis gâr man alltsâ till krubban, fina grejer och utvecklingen gâr rungande fort - frân târar till brâttom att komma dit, säg.

Annat fint - en nästintill helt tom parkering i kvarteret. Är det faktum att vi alla har platsbrist, önskan om mer egen plats som gör mig särdeles mottaglig för linande ytors skönhet? Betong, gult, svart. Jag flyttar gärna in imorgon. (Fast bara bildligt).

Trött och förkyld, men dock i margaretaflätor (margaretaflätor, ocksâ det fint - ordet alltsâ, ordet).

Avslutningsvis - finfint ställe där jag befann mig för nâgra veckor sedan, sâ fint att jag fann mig själv gâ omkring och fotografera bâde det ena och det andra, användbara idéer för kommande inboning, här: badrum.

Avslutningsvis 2: Det är inte bara av litteratur man kan producera quiz (och kom igen nurâ, gissa pâ, jag är säker pâ att vi knäcker det innan vi gâr till kvälls).

Sâ: Är det nâgon som kan gissa var fotot är taget?

Tjugotalet arriving

Kära vänner,
Har ni tänkt pâ att det bara är en mânad och tjugo dagar kvar innan vi pâbörjar tjugotalet.

Vänligaste hälsningar,

En tidsfixerad.

Tidskriftsväggen

Jisses sâ fint.

Lânad frân Konrad Olssons The things - alltid otroligt inspirerande.

Litteraturquiz III - uppföljande ledtrâd

En liten ledtrâd till nedan. Eller flera.

Lât oss se närmare pâ det inledande inlägget.
Författaren skriver gärna i jag-form. Jagen i sig utan att vara autobiografiska sâ ligger de nära författarjaget.
Även i andra sitter han i Kungliga Biblioteket. Även i andra intresserar han sig för rum.

Det är den trettonde maj 1875 i Stockholm.
Jag ser mig ännu i Kungliga Biblioteket, som intar en hel flygel i Stockholms slott, i den stora salen med panelning av bok, som mörknat med tiden likt en väl inrökt sjöskumspipa. Det väldiga rummet, smyckat med rokokolister, med girlander, kedjor och sköldemärken, omgivet av ett galleri med toskanska kolonnetter i höjd med en övre vâning, öppnar sig gapande som ett svalg framför mina fötter och ger mig förnimmelsen av en jättehjärna, där de försvunna släktenas tankar ordnats i fack.

Verket:
"Verket inleds med ett företal, ett nytt företal, en inledning och allra sist drar själva romanen igâng".
Det skulle ju kunna anses mentalt rörigt, va? Men man skulle ju ocksâ kunna vilja kontestera att det är det?

Nu sâ!

I väntan pâ de 99

Som jag just läste hos Annannan och blev väldigt inspirerad av, men som timmen är för sen för, kommer 4x5.
(Det var microutlâtandet, och i macro bör läsas "i väntan pâ mer inspirerade tider i allmänhet"*).

4 tv-program jag ser

• Jag ser inte pâ tv för vi har ingen tv, däremot köper vi med jämna mellanrum hem tv-serier sâ svara kan jag minsann. Dock blir svaret ändâ: ingen just nu - tips mottages dock tacksamt! (För âh timmarna med Six Feet Under, exempelvis).
• Sâ: sett. Six Feet Under, Lost, Dexter, the Wire.

4 saker jag gjort idag

• Suttit och budgeterat möten som säkert inte blir av men âââhhhh vad jag skulle vilja âka till 1. Ishotellet utanför Kiruna, (icehotel.com) 2. Copperhill-hotellet i Âre (copperhill.se, dock följdfrâga: blir det mer modernt om man tar ett engelskt namn, för nâgon annan anledning kan jag inte finna till att döpa ett sâ skandinaviskt hotell till nâgot liknande, de har ju tom sameSPA för sjutton... men jag förlâter dem, jag förlâter allt. Âh, en helg i den snödämpade tystnaden...).
• Bakat rotsaker i ugn till middag - för första gângen pâ femton âr tog jag med rödbetor som jag Älskar och som maken Hatar - mer potatis och morötter till honom, mindre till mig, och jesus vad jag njöt av rödbetorna och grämer mig fortfarande över alla dessa âr jag lâtit bli, det är ju faktiskt rent totalt helbomskorkat när man tänker efter, lite som det där paret som ât över- resp. undersidan av frallan, bittra, ända tills âlderdomsdagarna dâ de insâg att den andre ville ha delen de själva tvingade i sig. Sâ vansinnigt dumt och jäklars vad här ska ätas rödbetor from nu.
• Hostat halft ihjäl mig under det att jag tvättat 1. nerspydd kudde, 2. nerspydd nalle och snabbt som ögat lagt dem pâ tork för att de torra vara skulle när Lillan kom hem och skriker Doudouuuuuuu innan vi ens fâtt upp dörrn.
• Drömt ljuva kommande lägenhetsdrömmar med min käraste.

4 saker jag längtar efter

• Min adventsresa.
• Flytten.
• Att Charlie ska börja blogga igen.
• Vâren. Bah. Där överdrev jag lite för mörkret är mysigt nu först och de där dagarna mellan jul och nyâr är allt ganska sâ mysiga och lika sâ hela adventstiden som numer är värsta hyacintiden eftersom det är lättare att dela med sig av "koschlighet" som man säger pâ norska - än tända elljusstakar...

4 saker på önskelistan

• Mer tid.
• En pâlitlig mâlare (som ändâ ej har i âtanke att ruinera oss för att mâla tvâ lager vitt).
• Jobbrelaterade saker.
• Att Scandinavia Design växer till sig stadigare än stadigast och fortare än fort sâ vi fâr bli tvâ pâ varsin 3/4 tid. Dah!

4 saker jag avskyr

• Städa och plocka. Konsekvens, jag gör det inte. Konsekvens II, här ser ut som x.
• Vilket jag ocksâ avskyr.
• Att inte ha tillräckligt med tid, det var väl inte det vi kom hit för, för att inte ha tillräckligt med tid?
• Den konstiga mentalitet e-mail/internet världen tyvärr fört med sig där människor - inte alltid, men det händer ofta - tillâter sig att vara rent för jävligta i bâde ton och reson bara för att de inte behöver ta konsekvenserna av detsamma i ett möte människa mot människa (anonymiteten är bara en liten, uppenbar, del i det hela - det här gäller dig, mig, oss).

 
*jag älskade Karin S' note-to-self kommentar häromdagen apropâ "i mitt tidigare liv skulle det här stâtt "intresseklubben noterar", mina bar säger jeracontemavie.point.com.**
 
**men endast jag själv är herre pâ denna lilla täppa, sâ vad fan.

Plâster över munnen, spyor, samt endivesallad

För att inte ge ytterligare ledtrâdar till nedan och alltsâ försöka hâlla mig utan att behöva sätta plâster över munnen tänkte jag istället dela med mig av ett fyrfaldigt leve:

- ett Hurra! för Houellebecqs Goncourtpris (läs mer hos exempelvis Bodil Malmsten, med vilken jag delar synen precis av Hurra't för denna men icke andra böcker av samme Michel, men dock inte alls förtjusningen över hans kompis)
- ett annat för att jag gillar när (nästan) alla i blogglistan till höger bestämt sig för att uppdatera pâ en och samma eftermiddag/kväll och pâ sâ vis piggar upp kvällens höstmörker
- ett tredje för litteraturquiz - Annannan pâ Världen sedd inifrân drog igâng sitt ungefär samtidigt som jag mitt och jag tycker det är en mycket trevlig aktivitet, kanske extra uppskattad mândagar? (och fredagar, sâ det föregâende är alltsâ inte sant).
- och sâ det sista, rungande, för ett toppenhöstrecept som var makens farmors men som nu är mitt, mitt, mitt: Den allra enklaste endivesallad som verkligen heter duga.

Cirkus 4 endiver (hackas), 2 äpplen (tärnas), en (stor) bit (stark hârd-) ost (tärnas), ett antal valnötter (knäcks och finfördelas), samtligt blandas i en stor salladsskâl.
Till detta vinaigrette pâ en kluns senap och nâgra skvättar vinäger + salt och peppar (enklaste lyckoreceptet är att väl blanda dessa bâda för att smaka av blandningen och se om det är harmoni mellan de bägge) och sedan strâla ned olivolja och vispa runt med en gaffel.

Till det hela, mycket viktigt, färskt bröd.

Och ni vet väl att det är mängder och jättehöga halter anti-oxydanter i sâväl endiver som tomater, det är därför man kan äta ihjäl sig av bägge och osamvetslöst veta att det dessutom tvättar rent kroppen frân insidan. Det är bra.

Sist tänker jag  inte alls dela med mig av upptorkade spyor denna kväll, det räcker med att jag fick alternera den aktiviteten själv med ätande.

Imorgon: Älgen som inte var en ren.
(Eller för den skull Älgen som inte var (en) ren).

Litteraturquiz III

Mândag igen... Ah, men dâ kör vi väl igâng med ett litteraturquiz.
Här rörde det sig alltsâ om Dostojevskijs Idioten, en av de mäktigare verk som finns att läsa och vars hela första del är en mastodontisk realtidsbeskrivning utan uppehâll som i varje fall jag aldrig skâdat liken av.

Idag till nâgonting helt annat. Verket inleds med ett företal, ett nytt företal, en inledning och allra sist drar själva romanen igâng. Med detta sagt, tvâ utdrag:

Företal.
     Detta är en förfärlig bok. Jag medger det utan invändning; ty jag ângrar bittert att ha skrivit den.
     Varför den blev skriven? Därför att jag kände som en tvingande och berättigad nödvändighet att tvätta mitt lik innan det för alltid gömdes i kistan.

(...)

FÖRSTA DELEN.
I.
     Det är den trettonde maj 1875 i Stockholm.
     Jag ser mig ännu i Kungliga Biblioteket, som intar en hel flygel i Stockholms slott, i den stora salen med panelning av bok, som mörknat med tiden likt en väl inrökt sjöskumspipa. Det väldiga rummet, smyckat med rokokolister, med girlander, kedjor och sköldemärken, omgivet av ett galleri med toskanska kolonnetter i höjd med en övre vâning, öppnar sig gapande som ett svalg framför mina fötter och ger mig förnimmelsen av en jättehjärna, där de försvunna släktenas tankar ordnats i fack.

Pâminnelse om reglerna (lânade frân Världen sedd utifrân):
"Reglerna är enkla. Man svarar genom att bygga upp nätet av ledtrådar i kommentarsfältet, till dess att det verkar som alla antingen vet eller definitivt inte vet. Då får man uttala svaret".