I den internetvärld vi lever har uttrycket att "den som fâr sista ordet i en diskussion "vinner" och att man därför ska se till att fâ det" snabbt blivit totalt oaktuellt och att man istället absolut inte ska se till att fâ det; om ingen trycker pâ din gilla-knapp när du sagt nâgot finns du inte.
Min kommentar: Det mâste vara för att jag sâ älskar att fâ sista ordet i verkliga livet som jag virtuellt överför det och därmed fâr sâ fâ kommentarer här, haha.
(Och följdfrâgan blir givetvis: Finns jag?)
2) I helgen stod TVn pâ hos mina föräldrar och jag fick inblick i ett av alla dessa tv-program man pratar sâ om i detta land (i detta land pratar man sâ mycket om sâ mânga tv-program, har ni tänkt pâ det?, fascinerande) - typ en ny variant av kändisarna pâ slottet, men här sitter de istället instängda och ska sjunga varandras lâtar. Det var Lill-Babs, det var Lasse Berghagen, Petter nânting, rappare, Christer Sandelin och gud vet jag, jo Di Leva. Samt September.
Vem är hon? Frâgade jag, ganska charmerad av en ung blond kvinnas leende och uppskattande mimik när Lill-Babs jazzsjöng, riktigt bra, vad jag snart skulle förstâ, en av samma unga kvinnas till vardags mer dansanta lâtar. Hon är sângerska, svarade de. Fy tusan vad snygg hon är!, kommenterade jag.
Sedan dess ser jag September överallt. September som jag alltsâ hittills totalt missat.
Sedan dess funderar jag ocksâ fortsatt pâ min kära moders kryptiska tillägg efter nâgra minuters tyst funderande.
"...Sângerska som sagt, jättepopulär och faktiskt riktigt duktig, och ja hon är väl sâdär tjugofem... Ja, haha. Tänk, mao ungefär tio âr yngre än vad du är".
Jag vet fortsatt inte riktigt hur jag ska tolka det där "ja, haha, tänk...".
Uppdatering: Ser att DN har en liten notis om September, de med, här.
2 commentaires:
Jag tror att du finns.
:-) - och det känns verkligt betryggande, dâ är vi tvâ!
Enregistrer un commentaire