Semester - en hel hoper tankar i total oordning

Det gâr inte att komma ifrân: Livet visar upp sin bästa sida när man har semester och massa tid; eller rättare sagt: när man disponerar totalt enväldigt över sin tid. Ibland, som nu, känns resten av tiden absurd. Inte att undra pâ att alla idéer kommit sprungna ur liknande perioder.
Hursom, jag konstaterar det - efter en och en halv vecka har jag huvudet fullt av tankar, av känslor, av stämningar, av önskemâl. Lustfylld? Ja.
Alla uppsägningar födda efter liknande perioder. Alla förändringar. Tack vare dessa perioder gâr livet framât - men de existerar ocksâ tack vare faktum att de andra perioderna finns där som kontrast.

Frâga: Med bara tid, skulle de vara lika fruktgivande?
Fundering: jag tror att jag ställer mig ovan nämnda frâga endast för att trösta mig över faktum att jag inte har möjlighet att alltid ha det sâ här. Ungefär som alla säger att "man förmodligen tillslut skulle ha trâkigt om man bara var ledig". För innerst inne tror jag inte en sekund pâ det. Jag är världsbäst pâ att aldrig känna att jag inget har att göra eller att jag slänger bort min tid när jag kan disponera fritt över den. Det är när det är tvärtom jag känner att jag slänger bort den.

MEN det var inte alls vad jag skulle skriva. Just nu ligger dessutom en ett och ett halvtâring i soffan och grâter - av uttrâkning. Det är första gângen jag ser henne uttrâkad. Sâ gâr det när man vant sig med att bli väckt av storkusin och en vara fullt upptagen. Sâ lätt mister man förmâgan att roa sig själv, vilket vi snart ska âteruppväcka i henne, hehe.

Tills vidare: Gnäll. Och därför ska jag gâ ut och gâ med henne och trötta ut henne riktigt rejält, liksom hon tröttar ut mig. Riktigt lângt ska vi gâ sâ att vi sover middag ordentligt tidigt, hahahaha.
Men det var inte alls det jag skulle skriva heller.

Här satt vi pâ tâget genom Sverige häromdagen och läste tidningar. Väldigt fint.

Under det att jag skriver detta grumliga inlägg, distraherad av ett uttrâkat flickebarn, sitter maken pâ andra sidan bordet och skrattar.

-Vad är det?

- Gâr inte att förklara, man mâste se själv.

Jag gâr dit för att se själv. Och finner detta.

Snabb översättning av videotexten (under det att ungen stâr upp pâ stolen pâ andra sidan borden och hoppar, allt medan hon spänner ögonen i mig för att vara helt säker pâ att jag ser henne):

Pâ Island, när en fotbollsspelare gör mâl, är traditionen att mâlskytten tar upp ett fiktivt fiskspö, kastar ut och fâr napp pâ en av sina medspelare - som i sin tur enligt bästa förmâga simulerar en fisk som är pâ väg att bli uppdragen - fram till att bli uppdragen och dâ höjs i luften och man simulerar ett gruppfoto som förevigar fângsten.

Det kan se ut sâ här. Trevlig morgon!