Här har vi gâtt bland snödrivor och isflak och förnöjt nickat "tänk hemma är det rena vâren".
Tji fick vi: här är svinkallt. Riktigt verkligt iskallt, det var snö i vinden och frost pâ fälten när vi for in mot stan med tâget vid lunchtid.
"Hem ljuva hem, nja", ocksâ i och med att det här med att resa bara i sig är trevligt, men att resa pâ tu man hand nâgot man numer fâr alldeles för lite av, sâ är det bara.
Sâ nu längtar jag redan bort, igen. Även sâ är det bara, och bara att bita ihop. Det känns som om jag bitit ihop de senaste fem âren, inte konstigt att jag i sakta mak bokstavligen gnisslar ner tänderna.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire