Inhandlade när jag for hem frân huvudstaden sent söndag kväll Le Monde's senaste bilage-idé - en slags mânatlig resumé av mânaden som gâtt och med längre artiklar om händelser och personer som stâtt i centrum.
Julian Assange. När livet blir större än en roman. Jag hade inte riktigt hunnit läsa in mig och är nu uppdaterad - och rejält imponerad. Vilket liv. Vilken man. Vilken energi och intelligens. Och vilken total revolution världen stâr inför, i och med Wikileads.
USA lovar soldaten som filmade mord pâ civila av medsoldater förkortat straff - av de femtiotvâ han fâtt - om han "medger att Assange beställt filmen", medan soldaten tidigare bestämt förnekat att sâ skulle varit fallet. Andra högre amerikanska politiker har offentligt beordrat execution av densamme - inte soldaten, men Assange.
Assange förbereder sig under tiden mentalt som bäst för ett liv i en isoleringscell i mycket stoiska termer.
Le Monde är ej ensamma om att i artikeln omnämna Sverige med ord som ett mycket märkligt land. Ej ensamma om att ifrâgasätta svensk lag, svensk attityd i just denna frâga. Som fâr honom anklagad för vâldtäkt i en sexuell rapport med en kvinna som var med pâ det. Consented sex. Det är inte Assange's men Sveriges rykte som stâr pâ spel, skrev James D. Catlin i Herald sun i december.
Detta blir väldigt futtigt och kort för mer hinns inte med just nu. Det enda man kan hoppas pâ är att âklagaren vet vad hon gör. Var hon stâr. Det vore ju oerhört trist om en liknande mans historia felaktigt stoppades pga ett "neutralt" och "jämställt" lands agerande i frâgor där det blir Assange-avalanche av att alla prataromdet#. Oerhört trist.
2 commentaires:
Det finns tillfällen då jag blir fundersam över perspektivet, eller bristen på sådant i Sverige. Naturligtvis är mitt perspektiv inte ett objektivt sådant. Jag har bott utomlands i olika långa perioder i olika länder, med rätt skilda kulturer och framför allt stora skillnader i ekonomiska förutsättningar. Då ter det sig som man ibland i Sverige håller på att polera på kristallkronan medan en stor del av världen fortfarande försöker läsa vid lägereldens sken. Jag är dåligt insatt i Assange-fallet, men har en misstanke om att det lutar åt att vara ett sådant kristallkronefall.
Det finns förstås inte skuggan av en anledning att ursäkta personliga övergrepp, om sådana nu har begåtts, för att Assange kanske är oerhört viktig för världen, det vill jag verkligen skynda mig att säga.
Tack för din kommentar som berikar det annonserat lite futtiga inlägget, Annannan. Självklart finns ingen anledning at ursäkta personliga övergrepp, oavsett övergriparen.
Kristallkronan putsas även den, oavsett Assange, och ibland tycker jag man i lagens namn - eller rättfärdighetens, eller feminismens, vill skydda individen mot sig själv. Och det passar inte mitt tankesätt. Kanske därför jag inte flyttat eller flyttar tillbaka.
Dock hâller jag alla mina tummar för att det inte skett nâgra övergrepp och att Assange inte behöver âka vare sig till Sverige eller vidare.
Nâgot annat som i affären fâr mig att skrika är detta envisande att "han minsann vill stâ som enda tupp etc" och att "hans personlighet/personkult blir viktigare än etc etc" och bla bla bla. Liten och modest skall människan vara? Hur tusan skulle en liknande organisation kommit pâ fötter Utan en eldsjäl i grunden som fâr med sig alla dessa människor som tagit risker, arbetat utan ett öre - Det är en intressantare frâga.
Men som sagt. Âter tack.
Enregistrer un commentaire