.
Klädd i sitt alldeles egna renskinn minsann.
Kommet ända ifrân norrland, för att klä pâ den lille dansken (och även andra - vi är närmar oss nu 3-ârsdag för butiken och med den kommer frâgan: "När fâr ni in renskinnen?", bâde överraskande och trevligt).
Inspirerad bytte jag grâtt mot rött, lite märklig blandning, men mindre - grâtt.
Och möttes tillbaka i vardagsrummet av en syn vi snart ej mer kommer se.
Balkongen. Det jag allra allra mest kommer sakna. Men den byts mot en innergârd, och det är ju inte illa det
(Hur länge tror ni stockrosor blommar? Vi har redan tänkt ut inflyttningspresent till oss själva: kaprifol- och jasminplantor sâ det doftar gott om sommarnätterna, samt fler bord och stolar + kaffemaskin i det lilla gârdsskjulet till vänster i bild, sâ vi fâr grannsämjan pâa plats frân start).
De hann hinna ganska lângt ändâ. Det var mycket pga väntat resultat av allt detta vi köpte lägenheten, den dag det begav sig. Nu fâr istället nästa njuta av det färdiga - spârvagnen kommer dessutom ta henne pâ en minut till sjukhuset, hennes arbetsplats. Som även är grannen ovanförs i mycket arbetsplats, ambulansförare som han är. Vem vet. Kanske kan det sluta med en trappa mellan dem bâda? Ett duplex där en bor däruppe, en därnere, nästan som Diego och Frida - fast ât andra hâllet (tänk er var och en sitt alldeles egna hus, det tycker jag lâter ganska bra).
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire