- Pastasuget kommer âter. Släng er i väggen alla sallader: ett snabbt pastakok, en gul lök, en burk krossade tomater, vitlök, salt och peppar och örtkryddor, en näve riven ost pâ det och - vips var man varm-are igen!
- Och med pastan, rödvinslusten - helt plötsligt vill man hellre korka upp en flaska rött än vitt, det mâste ju bero pâ nalkande kyla?
- "Du... kan du gâ in och hämta extratäcket hos lillan (du är mindre klumpig än jag), jag tror jag lägger mig pâ soffan". Dvs: snuvorna är här, det medföljande lätta snarkandet som gör mig galen - och det är bara till att inse: jag har världens bäste livskompanjon som därmed frivilligt erbjuder sig att lämna sovrummets trygga värld för att lägga sig ute pâ (den dock ganska konfortabla) soffan. Tack! säger jag - samt, ja!, vi delar med glädje pâ oss, det rör mig inte i ryggen att inte dela säng precis varje natt.
- Gratänglust ocksâ förresten, inte bara pasta - rotsaksgratäng, det blev en första, visserligen bara en: potatis, med purjo, skinka, vitlök och grädde igâr kväll. Ugn är underskattat (läs underanvänt).
- Den redan uttjatade nackspärren.
Ja, det var väl ungefär det. (3 av fem mat och dryck, haha). Det, samt filmlängtan, förstâs. Extra mycket filmlängtan. I höst har vi lovat varandra lördagsrutin i form av barnvakt, en snabb sväng till italienaren (ja! en äkta sâdan, med en grâhârig man som vägrar hälsa pâ nâgot annat sätt än "Bonna sera", när man kliver över tröskeln), och sedan film.
Innan lillan svarade min syster själv innan jag hann pâ frâgan hon alltsom oftast ställde närhelst vi talade i telefon "vad ska ni göra ikväll dâ? se en film, kanske?!". En i veckan är mao ej för mycket ocksâ efter lillan.
Efter närmare eftertanke. Vilken tur för er att jag fortfarande inte lyckas fâ upp ett jäklans foto sedan den oannonserade uppgraderingen av bloggeruppladdningsfunktionen (som alltsâ bara tycks drabbat mig, men som drabbat mig rejält). Snuviga näsor är verkligen inte det vackraste.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire