Igâr fick vi ett brev pâ posten frân vâr finansrâdgivare (vilket ju lâter mer tjusigt än vad det är: banktjänsteman?), anställd pâ posten. Ahh..., ännu ett reklamblad för jag vet inte vilket sorts konto, vilken sorts lân, ja ni vet, det vanliga.
Döm om min förvâning. Brevet, daterat den 8e december 2009, innehâller inget liknande.
Istället, en elvaradig dikt, som dessutom rimmar. Rimmen faller bort i översättning, men dock.
Vintern styr sin kosa mot oss, ârets sista dagar faller
tvâ tusen nio är igâr, men hon rimmar med alltid
mellanâr, vi säger farväl till henne,
tvâ tusen tio ska födas, hon rimmar med hopp
hon nalkas och bjuder lugn och ljuvhet
lât oss glömma stormarna och det som gör ont
jag hoppas att era bekymmer tar paus
sâ att er framtid fâr vara färgad av rosa.
Detta var nâgra ord frân er finansrâdgivare
för att önska er ett gott och lyckligt nytt âr,
Vi ses mycket snart,
Er tillgivne.
J'espère que vos tracas prendront une pause
pour que votre avenir soit peint tout de rose.
Det ni.
2 commentaires:
Men åh så sött! Precis så borde alla göra, det om något är att sprida julglädje! :)
Ja. Som sagt: mellan det löjliga och det sublima är det bara ett steg. Ibland ar det riktigt svârt att veta vilket det här! Men visst var det gulligt.
Enregistrer un commentaire