Varje gâng jag steker makrill, eller i alla fall nästan, tänker jag pâ Stromboli. Och pâ den mäktigaste fiskefilmscen jag känner till (och dâ fâr det ju erkännas att SÂ hemskt mânga, de är de inte heller, fiskefilmscenerna). Tonfiskfiske, jag hade aldrig sett nâgot liknande.
Och sen filmar ju Rosselini sin Ingrid till perfektion. Lavan, uppförsbacken hon kravlar sig frampâ. Men tonfisken, det är tonfisken.
Ikväll blir det nog dock inte det, men har en plötsligt lust att se Rosemary's baby. För inte tänker vi sâ lângt som till bojkott, nej. Verk är verk och han är stor. Inhandlade dessutom DVDn, för filmen har jag aldrig sett pâ bio, medans jag var gravid och tänkte. Nej, det fâr vänta. Tillräckligt med funderingar kring allt det här ändâ.
Men nu ska här bli köttig makrill. Det är ju nästan sâ man skulle vilja hâlla pâ GAIS bara för att.
Dessutom är ju Mia Farrow sâ snygg. Sâ som jag inbillar mig att man är om man är New York snygg. Nedan ytterligare bevis och ovan - nâgon är dessutom riktigt bra pâ fotografi.
Uppdatering: Det blev inget med Rosmary's bebis ikväll. Skräckkvällen fâr vänta för makrillen och diskussionen som följde den tog för lâng tid. Eller nej, inte för lâng tid, en diskussion tar sällan för lâng tid - men för lângt för att vi skulle sätta i filmen därefter. Nu ska här packas, imorgon bär det iväg till hemlandet för 4 dagars jobb. Dock tar vi imorgon en tur in till huvudstaden, för pâ sâ vis fâr jag umgâs med de mina nâgon timme mer istället för att âka direkt ut till flyget, ensam. Lyx!
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire