Det gav mersmak. Och jag tänkte igen pâ det där med Balans - mellan jobb och privat - pâ att det är sâ viktigt att respektera den, hur svârt det än kan te sig.
När jag promenerade hem igârkväll ramlade jag dessutom pâ en affisch om en utställning av Carl Gustav Carus verk pâ Alte Nationalgalerie. Som började imorgon, alltsâ igâr, dvs idag.
När jag vaknade tänkte jag att sâ fâr det ju bli. Man har inte rätt att bara klaga; till handling. Sâ sâ blev det. Jobb först, som sjutton. Sedan annat, om än sâ bara snabbt. Jag smet!
Natur und Idee. Det tycker jag är en väldigt bra titel.
Det fâr bli bilder frân igâr och idag senare, för jag har nâgra fina i min telefon, men jag har ocksâ fel pâ telefonen sâ jag kan inte skicka över dem med mail till datorn. Än sâ länge är de mao fast däri (och jag rodnar nästan över att skriva "fina bilder", mitt inlägg frân häromdagen ekar i huvudet, men faktiskt är det ju här ett bifogat användande av ordet sâ det är ju bara dumheter. Hmpf).
Ditväg och hemväg i taxi. Jag älskar att âka taxi genom en stad i skymning. Älskar. Och pâ natten ocksâ.
Känslan finns fângad en enda gâng i film, vad jag vet. Allt om min mamma av Almodovar. När hon landar, sent, och sätter sig i en taxi och âker in till Barcelona, genom stadsljusen - hjärtkramande.
Berlin är ocksâ hjärtkramande - eller sâ är det jag som är onormalt blödig. I alla fall var jag nästan grâtfärdig bara av att gâ trapporna upp till ingângen pâ Alte Nationalgalerie, efter att ha lämnat Stasitornet bakom mig som glänste i solen; tänk att nâgot sâ hemskt har kunnat förvandla sig till att bli sâ vansinnigt vackert.
Det har varit en strâlande höstdag i Berlin. Hög luft, träd i fina färger precis överallt, visste inte att det var en sâ grön stad. Och spâren av muren, och De andras liv i färskt minne, och Hertha Müller.
Jag skulle faktiskt vilja bosätta mig här typ imorgon. För att bli kvar i alla fall ett halvâr, ett âr.
Fortsättning följer inom väldigt, väldigt kort.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire