Igârkväll lyssnade jag pâ Anna Odells sommarprogram och blev gripen. Satt som klistrad runt hennes glasklara röst och formuleringar.
Efter att ha lyssnat till henne stâr det tydligt att hon tagit "ah tjejer, vi mâste höja vâra röster för att höras" bokstavligen - men bytt ut "tjejer" mot "samhällsmedborgare". För att uttrycka mig bättre - var hon tvungen att stâ där, pâ bron, ligga där, bland sprutor, stâ där, sedan, och bli omskriven som totalt oseriös av ett halvt land (drygt), ifrâgasatt av den stora majoriteten, för att fâ tillfälle att, som i sommar, tala ostörd i en timme om vad det var hon ville göra, ja, dâ var det värt det.
Det är givetvis ett komplicerat fall, en komplicerad situation och lika givet att hon blev ifrâgasatt. Det vore oroväckande om hon inte blev ifrâgasatt, dâ man skulle kunnat misstänka och lika gärna kunde funnit en person med ett ytligt intresse för att se närmre pâ mental sjukdom, tvângsvârd etc (ett mycket intressant men dessutom romantiskt tema som därför attraherar mer än en ung konstnär) - även om man kunde önskat att frâgan ställts efter att hennes intentioner helt lagts i dagen - vilket ju nu inte var möjligt dâ "konstverket" skulle läggas i dagen mycket senare.
Sätter " runt konstverket medvetet, för man kan diskutera om det är konstverk det handlar om, nâgot Anna Odell själv gör mycket bra i sitt program, sâ till den grad att det inget finns att tillägga.
Men hennes egenskap av fd sjukförklarad och dâ till schizofren för livet, numera friskförklarad, gör självklart att hennes utgângspunkt är ovärdelig och mycket unik.
Hennes utlägg runt verklighet och overklighet gör hennes sanning otroligt verklig.
Hennes resonemang runt psykvârd som möjlig endast genom att ta ifrân människan dess rättighet intressant och inte alls självklar. Upplevelsen av tvângsmedicering ytterst otäck.
Funderingar runt människan som reducerad till endast kropp pga mental sjukdom i vârt ârhundrade provocerande.
Den rent personliga upplevelsen runt kvällen med stort K även den fascinerande. Trots allt, hon gjorde det, och hennes recit i presens gör att i alla fall jag ställer mig frâgan - skulle jag själv klarat det?
Kommer pâ mig själv med att vilja skriva ned varenda ord - hennes entimmesprogram skulle utan vidare redigering göra sig mycket bra i text. En mycket tänkvärd text.
Vad man fâr hoppas är att hon, nu, fâr göra sin röst hörd. Att det blir debatt runt det som är av yttersta vikt - och inte endast om hon utnyttjat skattepengar, vârdtid och annat.
Anna Odell är i mina ögon fullkomligt âterupprättad och jag känner mig mycket tacksam för att ha fâtt ta del av hennes timme - jag är nu bra mycket mer än en timme rikare.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire