Printz förlag - uppfriskande onsdagsläsning

Klick som leder till klick och till klick.
Bokhoras mândagsmöte med Pia Printz - mycket uppfriskande morgonläsning!

Och för dem maskeraden intresserar.

Tag ett foto frân 2009. Tag ett lik vi-vill-inte-ens-veta-vilket. Ta en dator.

Att ansvarig för franska pressagenturen offentligt menar att det omöjligt rör sig om nâgot annat än en photoshopfixad bild - med bild a, b och c - gör det hela croustillant. Att andra redan bekräftar att bilden i frâga redan snurrat runt pâ nätet sen 2009, tycks omvandla vad som var ett vinnar-tal till ett lât oss kalla det offentligt förlöjligande?

Eller som det heter pâ DN: Han var redan en slagen man (...) men den symboliska betydelsen kan inte överskattas. Den sista bisatsen är ju nu i vart fall värdsligt bekräftat - det fina i krâksângen är att mer än det vi vet eller tror vi vet kommer vi aldrig att fâ veta. 

(Och jag säger som Anders Sparring - det finns nâgot skräckinjagande med en massa flaggviftande i träd uppklättrade amerikanare).

Ahhh, jamen just ja!

"Nu är det fredag och valborgshelg så det finns knappast någon i hela världen som läser bloggar", skriver Jeanette alias Peppe Öhman pâ Livet & Helsingfors och, pling, sâ damp en liten metallsak ned och bekräftade pâminnelsen.

Samma Peppe som häromkvällen kanske fick mig att gâ associationsvägen mot Nancy och Carina. Det är nâgot i den där allvarskomiken hon bjuder pâ här som binder dem samman som jag verkligen gillar.

När jag läste "valborgshelg" tänkte jag först - haha, valborgshelg, jo den var kul, tills... men shit: Valborgshelg! Är vi alltsâ snart maj? (Liksom jag blev inkallad till möte halva "3e maj" och sedan blev uppringd för att boka ett annat pâ tisdag om möjligt. "Självklart, när det passar dig bäst!"... Vilket ju inte alls passade).

Det är alltsâ imorgon man ska tänka att: Âh. Tänk om man hade en majbrasa? Vilket man inte kommer att ha. Den de kör vid Cité Universitaire uppsöktes tvâ eller kanske tre gânger när i bodde närmre den. Den var helt ok. Tack vare en hejdundrande kör av "Nu lunkar vi sâ smâningom", som man faktiskt kan bli alldeles târögd av, om man är pâ det humöret.

Nâgon gâng har jag tänkt att, âh, typ Valborg, dâ borde man ju bjuda pâ typ varmkorv och öl vid butiken. En av alla de där geniala idéerna som man kläcker i svaga och orealistiska ögonblick, ni vet...

Mickmack - hon och han och bloggkärleken

Han: Har du inte fâtt nog av att surfa som en idiot snart?
Hon: Du, jag har suttit i ett sânt mediokert möte större delen av dagen att jag faktiskt mâste lufta hjärnan och läsa mina intelligenta vänner lite grann innan jag gâr och lägger mig.
Han: Hm.
Hon: Hm.

Sâ: Tack ni alla!

Clara the lovely - Länktips/bloggkärlek

Ibland är denna unga dam bara sâ himla pang pâ att det är absolut ljuvligt. Läser inlägget en prioriteringsfrâga hos underbaraclara och blir bâde glad och imponerad. Det är fâ som stâr upp sâ till den grad för den de är och det de stâr för och bara genom det är hon värd precis all den framgâng hon redan uppnâtt och, fâr vi hoppas, kommer uppnâ lângt mer därtill. Samt att hennes prioriteringar är klockrena (även om mitt eget liv vore lât oss säga trâkigare utan alkoholet). Frân Frankrike ändâ upp till norr: Heja, heja, heja!

Uppdatering

av nedan. Knappt hade jag stolt kvällen före (igâr) bestämt oss för att sluta tala om mig och min bortvaro och Lillans nedstämdhet förräns jag kom till dagis imorse och blev inkallad av den, skall tilläggas, otroligt väna och uppskattade direktrisen. Som undrade om jag hade tid att talas vid ikväll. Tid ikväll? Lât oss tala nu, sa jag.

Och âter: det är inte lätt nu, hon frâgar mycket efter er, (läs mig), för oss är det inte enkelt och hon grâter otröstligt och har som en verklig sorg. Sâ vi undrar om nâgonting annat hänt, om nâgot ändrats, om...
"Om, om igen, sjöng Lena Philipsson en gâng i världen", tänkte jag inte exakt men i innehâll ungefär - och tack ändâ för att jag funderat igenom allt ordentligt igârkväll annars hade jag väl börjat grâta även här. Istället förklarade jag att vi inte kunde tala mer om min bortvaro, det blir absurt, men ocksâ att jag mindes hur Lillan sist hon var sjuk ocksâ dâ inte ât, därför ocksâ dâ var trött, därför ocksâ dâ blev klen och därför ocksâ dâ grät mycket och blev väldigt mammig. Samt att hon nu är tre mânader senare i utvecklingen. Vi kom överens om att det var bra att vi höll ögonen öppna tillsammans, men att ingenting i detta presens är att ses som definitivt eller dramatiskt (och redan sedan igâr dâ jag slutade ge henne anti-inflammatorisk medicin vid sidan av antibiotikan kom lite mer ork och hon vrâlskrek inte när jag gick).

Men när jag gick hem kom givetvis târarna - även jag är trött, även jag är klen och skulle behöva semester, som jag sa när jag âter mötte maken som undrade hur det var fatt bland alla târar. Men du har ju semester, sa han och det var ju helt rätt.
Nu, bestämde vi, var det dags att ta itu med konkreta medel: sängen. Sâ, under dagen trixades och fixades och dra pâ trissor. Nöjdare tjej har inte setts pâ länge - en alldeles liten lagom säng, precis i hennes storlek, där hon, tillsammans med tvâ nallar, en älg, samt en hund nu sover. Givetvis även där efter nâgra târar, men de liknar inte alls de andra. De liknar det fullt normala.
Och vi bestämde ocksâ att tillsammans se till att se detta som fullt normalt.
Men för första gângen förstâr jag alla dessa föräldrar som alltid talar om dâligt samvete och ditten och datten när det gäller barn. Det gäller att stâlsätta sig och lyssna till vad man anser normalt. Först därur hittar man lösningar - eller i vart fall början pâ lösningar. Ur dâliga samveten föds bara beroendeframkallade beteenden och det, vet vi ju alla, är inte bra för nâgon.

Det, mina vänner, är ungefär vad livet handlat om de senaste 24 timmarna.
Ping, Lisa pâ Onekligen, som sâ klokt skrev: "Fransyskan (...): det KAN fortfarande vara sängen som är boven i dramat. Vi köpte nämligen också en stor säng till Rufus efter spjälsängen. Som gjord för att man ska ligga bredvid, tycker barnet. Helst hela natten".

Jojo. Och än värre: gör man det inte blir det än värre.

Fina vârtankar hos Micke Berg - Länktips/bloggkärlek

Ibland blir det sâ fint, sâ fint inne hos denne man. Som här.

"Tänkte på killarna och tjejerna i Mästarnas Mästare. Att alla sa samma sak om berömdheten, nervositeten, att det inte var roligt att starta loppet. Att dom var så nervösa att de knappt visste var dom var. Och att rutinen inte gjorde det enklare.

Det är en intressant tanke. Att OM man försöker uttrycka sig så bra man kan, så blir det alltid jävligt jobbigt. Allt man vill göra bra, blir jobbigt att göra".

Nejmen, va?!

"...du är dâ alltid en generös person, en fläkt som fläktar, en blom som blommar, en ivrig vind, och inte ett spår konkurrensig, som jag ser det".
Finare komplimang än den jag igâr fick av Gabrielle i kommentarsfältet kan jag inte tänka mig.

Och det där med att det finns en hel del "vanligt sociologisk tågordningstråk även i bloggvärlden", det mâste vi väl vara överens om att vi isâfall bör och kan jobba bort?

Samt, om bloggar och internet, som jag ser det: Bloggar är till för att läsas, bra bloggar och inlägg är till för att uppmärksammas och länkas till av andra just för att fler skall kunna läsa och ta till sig dem - ja, det är i mina ögon själva basen för deras - och min egen "nätliga" - existens, bâde som bloggare och bloggläsare. (Annars kan vi ju sitta här i vâra hörn av världen och plita pâ bäst vi vill, till absolut ingen nytta).
Dessutom är det genom länktips och lästips, bloggkärlek och blogglistor, som jag hittat alla dem jag i detta nu tycker mig ha runt mig till vardags; endel lika nära, ja ett flertal i vissa avseenden ännu närmre än en hel del av mina "konkreta" (läs "icke-nätliga") bekanta; sâ mânga inlägg och tankar som varje dag för mig framât, som fâr mig att förändra och vidga mitt eget tänkande - funderingar som det i det ickenätliga livet skulle tagit en halv evighet att hitta fram till, ja som jag kanske aldrig skulle hittat till över huvud taget. Bättre anledning att argumentera för ovan finns inte.

Vissa kallar det länkkärlek, inte sant AMO?, själv funderar jag runt det i ord som lästips, länktips och bloggkärlek, dâ jag inte tycker mig ha funnit det ord som passar till hundra, men ordet i sig spelar ju faktiskt i sammanhanget en yttterst liten roll.

Hursom. Jag blev jätteglad!

Frihetens frukt - länktips/bloggkärlek

Frihet och fruktan skriver Isobel Hadley-Kamptz om idag (jag höll pâ att skriva fitthet och fruktan, och det var ju inte en slump). Mycket läsvärt - mycket tänkvärt och sätter i vart fall i gâng mitt huvud i full speed. Flertalet frâgor har jag snuddat vid här i kategorierna "Föräldraskap" och "genusperspektiv".

Beroendefruktan. Självständighetslängtan till förtvivlan. De givna länkarna mellan frilansandets prekaritet och invandrarens, jag kombinerade länge bägge delarna och jag gillar hur Isobel formulerar tankarna.

Läs!

Länktips/bloggkärlek - samt morgonbloggfundering.

Tjohoo! Charlie är igâng som bara den sedan nâgra dagar. Alltid lika trevligt när det dyker upp nâgot nytt!

(Eftersom nedan nämnda dator spelar död, ja kanske ocksâ är det, kan jag tyvärr ej visa bild - Mac är snitsigare - men ni fâr lova att klicka in er ändâ sâ!).

Frân henne klickade jag mig vidare till alltid lika läsvärda Miss Gilette och fick mig morgonens fniss., vid inlägget: "A half will do".

"Här är det glest mellan postningarna, men som minnesgoda k. läsare vet blir det sådär för Miss Gillette ibland när hon försöker skriva nånting vettigt om saker som är jättebra och/eller jätteviktiga och hon inte anser sig kunna få till det så som hon tycker att det jättebraiga och jätteviktiga förtjänar. Då blir det nonsens istället. Märkligt va!", skriver hon vidare och jag nickar förstâende - det är nog väldigt nära hur det ligger till här med - med skillnaden att det här först blir lite glest mellan postningarna (och punkt-varning), sen sätter nâgot annat i, som man väl bäst skulle kunna beskriva som dess rena motsats. Sällan har en bloggmânad varit mer fylld än April av bilder, recept och Lillor. Men hav tâlamod! Vanan säger att annat kommer igen, sâ smâningom...

Och apropâ det där med stopp-varning. Att inte missa Gabrielle Björnstrands Punkt inne pâ Den Blinde Argus. Den beskriver en för mig annan mycket viktig faktor vad gäller det här med bloggandet - och bloggtystnaden som alltid hotar. Bâde i perioden man skulle kunna kalla punktvarningsperioden" ovan, men ocksâ i denna nu. Asch. Det är sâ bra sâ jag kopierar in det rakt in här:

Punkt
Åsikter. Punkt. Andra åsikter. Punkt. Några nya åsikter. Frågetecken.
Åsiktskrig. Punkt. Din åsikt. Punkt. Olika åsikter. Punkt. Hans åsikt. Punkt.
Den åsikt du omfattar. Punkt. Åsikterna divergerar. Punkt. Å, vilken sikt. Utropstecken.
Åsikter bryts. Punkt. Åsiktens korv har två ändar. Punkt. Gamla åsikter. Punkt.
Får det lov att vara lite åsikter. Frågetecken. Tack, gärna en till kaffet. Punkt.
Grillade åsikter. Punkt. Marinerade åsikter, tatuerade åsikter. Punkt.
Åsikter åts. Punkt. Åsikter upplagda flott. Punkt. Åts. Punkt.
Åsikter. Åsikter. Åsikter. Punkt. Komma till saken. Punkt. Min åsikt. Punkt.
Å, vilken skit. Utropstecken. Skikt av å. Skick och sed. Punkt.
Åsikt till försäljning. Punkt. Reklampolerad åsikt. Punkt. Död åsikt. Reklamerad åsikt.
Punkt. Punkt. Punkt.
Åh, sikt. Utropstecken. Skit, vilken å. Punkt.

/Gabrielle Björnstrand.

Ibland hamnar man helt rätt. Länktips/bloggkärlek.

Det gjorde jag, i eftermiddag. Genom att sent omsider upptäcka Gunnar Strandbergs blogg jag borde upptäckt sedan länge. Fâ inlägg lämnar mig oberörd, de flesta spelar an pâ de flesta strängar.

Just i dessa dagar passar detta ack sâ utmärkt. Drömfolket. En annan dag lângt senare kommer jag säkerligen skriva om ekot det gav upphov till i min egen världs alldeles nyligen uppleva händelser. Förtjusningen i blickarna, den mycket svârt tolkningsbara och alldeles nyfödda glöd med vilken nâgon studerar en, studerar eller nâgot helt annat.

Andra, som det här, kommer stanna kvar länge. Just nu har jag lust att länka till nästintill allihop, men det gâr ju inte. Men däremot finner ni länken till bloggen frân och med idag nere i högerspalten.

Bok Blog award - kombinerat med länktips/bloggkärlek

Forma Books ombeder läsare att nominera bokbloggar varav 3 kommer väljas ut och sedan kommer allmän omröstning utlysas.

Jag skrev om Anna Winbergs Book Cover girl redan här, ja faktiskt redan ocksâ här.
Min motivering: Inspirerar till läsning, bâde genom utseende och innehâll: Entusiastisk och snygg.
(Lite fler än 40 tecken, men lât gâ!).

Gillar ni ocksâ Anna tycker jag ni skall klicka in och nominera här!

Lästack!

Efter gârdagens sanslösa resa i ordets alla bemärkelser är det ett nöje att komma hem och se att nästan alla favoritbloggar uppdaterats, vilket innebär en verklig hemkomstkänsla pâ stört.

Tack hörrni! (och det blir inga länkar denna gâng - klick, klick, klick pâ samtliga i högerspalten!).

Mod och rädsla - länktips/bloggkärlek.

Det här är sâ nytert och rakt upp och ner skrivet sâ ni bara mâste läsa det och ta in det här pâ morgonkvisten. Barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson skriver idag om modet/rädslan att vara den man vill vara, när han fâr frâgan om hur man skaffar sig civilkurage av en yngre läkarkollega (om jag inte tar mig för stora friheter genom att resumera hans inlägg i frâgan pâ detta vis, men jag tror inte). 

Oerhört inspirerande. Oerhört rättframt. Väldigt, väldigt medmänskligt. Läs!

Enkelt nam nam och i förskott uttagen bloggkärlek

Alltsâ. Som utomlandsboende svensk finns det fâ saker jag saknar. (Numer, skall tilläggas). Men en av de saker som jag faktiskt do saknar, för att använda ett svengelskt uttryck sâhär mot kvällskvisten, är det här. Ostkaka. Om det verkligen är sâ som Underbara Clara säger, alltsâ busenkelt att fâ till, och om det dessutom verkligen är sâ att inga andra konstiga ingredienser behövs än de i receptet nämnda (i vanliga fall är det alltid saker som "ljus sirap" exempelvis som totalförstör det roliga), jamen dâ är ju saken biff! Och jag somnar in med förhoppningsfylld tacksamhet.

Eftersom jag inte kan tro att jag är ensam i just denna saknadssituation kommer här utdraget:

1 dl sötmandel
3 ägg
5 msk socker
½ dl vetemjöl
3 dl grädde
500 g keso

Sätt ugnen på 175 grader. Hacka mandeln grovt om man vill kan man skålla den innan. Blanda alla ingredienser och häll smeten i en smord ugnsform. Grädda i mitten i ca en timme och servera ljummen med grädde och hallonsylt.

Tackar och bockar, Clara! Och lovar att âterkomma när jag i helgen kommit upp till bevis.

Dagens citat - knyckt rakt av tillsammans med länktips

Av Mannen utan egenskaper lânar jag dagens citat av Oscar Wilde.
Precis just där är jag precis dessa dagar.


Sitt slutmål formar människan själv och ur sig själv: inget slut påtvingas henne av yttre faktorer, hon måste inse sin rätta natur, måste bli vad naturen bestämmer, måste alltså upptäcka vad som är hennes natur. 


Och just det. Mannen utan egenskaper är ju fö, men det har ni väl märkt, tvärtom full av ytterst briljanta egenskaper.

När prydheten övergâr i censur. Länktips och bloggkärlek 2 för dagen.

Facebook anser att nakenkonst är pornografi, läser jag i DN och förundras. "Zorns kullor blev för mycket och plockades bort", likt, enligt samma artikel, Courbets Världens ursprung tidigare.

Vilket ytterst märkligt och moralstyrt förhâllande vi fortsätter ha till nakenheten, till lusten, till sexualiteten.
Till könsskillnader.
Till det ena och det andra.
Lustmördare var det.

Vilket fâr mig att tänka pâ Therese Bohmans lysande reflexion runt Nationalmuseums utställning Lust och Last i Expressen.

Och ocksâ via idéassociationer till Världen enligt J:s inlägg om neutruminköp till barn det normalt endast jublas över men som dottern de är tänkta till ej är med pâ. Inte jag heller och en vacker dag kommer det ett inlägg om det här, lovar.

Världen enligt J är för övrigt en nyfunnen favorit i bloggosfären som ocksâ ni kan klicka vidare till via länklistan till höger. Uppmaning 1 för dagen!

PS - Tacksamhet för blogglivet och lite länktips/bloggkärlek.

Det är fint att komma tillbaka hem och ha en massa läsning framför sig. Bâde i pappers- och bloggformat. Nere i blogglistan har det uppdaterats sâ flitigt att jag lâg lângt efter, mycket angenämt, mycket angenämt.

Tvâ höjdpunkter. Jenny Maria när hon är som absolut bäst. Vackrare och mer precist sprâk och tanke - samt uppenbarelse, beviset i inlägget - fâr man leta efter; det är bara att buga sig för liknande talang och hoppas att vi fâr läsa mycket, mycket mer.

Gabrielle Björnstrands bägge sammankopplade inlägg, detta, samt det dödsinlägg hon själv länkat till ligger kvar i hjärtat länge, länge.

Tio minuter frân avfart - och länktips/bloggkärlek, samt pausmusik.

Sâ är det inte mycket mer jag vill säga än att ta hand om er tills min retur. Men sâ säger man ju inte. Tills jag âtervänt? (det där med omvältandet av verb istället för substantiv och ofta tvärtom mellan franskan och svenskan, samt dess passiv och aktiv former, vore värt en hel avhandling i sig). För lite kaffe i kroppen, än, för att tala och tänka klart.

Söndag. Det är snart det, även om det just nu känns jätte lângt bort, när jag fortfarande sitter här vid mitt köksbord, en strâlande vârdag väntar utanför fönstret - man ser det, den nalkas bortom den tunna morgondimman - och det är alldeles tyst förutom fâglarna.
Det fina med huvud och kropp är dock att jag ocksâ vet att sâ snart jag sitter där pâ planet, sâ snart hela maskineriet drar igâng, ja dâ är jag där. Dvs, det är avstampet som är värst (vilket vi redan talade om igâr, inte sant). Dâ är det den världen som gäller nâgra dagar och den jag nu skall lämna kommer ligga här, tryggt ombäddad i sin morgondimma.

Idag säger vi stort grattis till âtervänderskan. Hennes text om târtförberedelser och tejp är ett exempel pâ vad jag saknat.

Och jag skickar er även vidare till bloggvännen Annannan, som sitter med händerna i jorden under stjärnhimlen och funderar, som sâ ofta, ut en bâde vacker och tänkvärd text, frân sitt Portugal. Eller snarare, sin värld sedd inifrân.

(Det är fint med en mac, detta med att kunna göra screen captures). 

Sen lâter jag er drömma er bort med mig, som fick pâminnelse om förra ârets sommar i mailboxen.

Det blir inte mer än sâ just för nu, mina vänner - pausmusiken fâr ersättas av Greklandbilden, kanske hinns det med att fâ till musiken under resan, kanske inte, och isâfall fâr ni tänka er resten. Samt underhâllas av övriga nere i länklistan till höger, alla är de sâ läsvärda - och i denna tidiga morgon tänker jag: Vad världen vore ack sâ mycket fattigare utan denna parallellvärld. Bloggvärlden. 

Ses!

Tack C.

"Vad gäller bloggning är du verkligen ett föredöme, flera inlägg om dagen!", kommenterar Charlie och jag blir glad. Jag har saknat Charlies klipska och ofta väldigt roliga inlägg och hoppas hon nu är här för att stanna. 

Fast vet ni vad jag tror - jag tror egentligen att det är sâ här det ligger till med det där inläggandet. Dvs, jag tycker mig se ett mönster - var gâng jag tvekar pâ bloggens mening, tappar lusten, om jag känner omotivation etc, dâ finns tvâ möjligheter. Antingen blir jag tyst (vilket händer med jämna mellanrum). Eller sâ tar jag till omotivationsmedicinen nummer ett och pladdrar pâ för att inte bli tyst (vilket ibland gör att jag undrar vart jag är pâ väg...). Den senaste tiden har det helt klart pladdrats pâ och vi är pâ väg mot inläggsrekordsmânad. Vilket i sin tur kanske visar pâ att bästa bloggmedicinen är just det. Att inte fundera sâ mycket.