Arrrrgh - Saker som fâr en att utbrista: Man kunde bli galen för mindre!

Sitter och googlar och Wikipediar Prince som jag älskade alla mina tonâr och pre-tonâr för att hitta namnet pâ Sheena Easton som helt ramlat ur huvudet pâ mig när jag vill kommentera Linna Johanssons red-head-inlägg.

Jag fann bâde Sheena, men ocksâ följande:

"En 2010, Prince édite l'album 20Ten en assurant la distribution avec différents magazines (dont Courrier International en France). Il s'est produit en concert durant le mois de juillet à Arras (9 juillet) et Nice (25 juillet). Il a également donné deux concerts tardifs en club: au New Morning à Paris le 22 juillet (le concert a terminé à 6h15 du matin après 3h45 de show!), et à Cannes dans la nuit du 25 au 26 juillet, après le concert de Nice".

Och det som fâr mig att vilja skrika är givetvis följande:
Il a également donné deux concerts tardifs en club: au New Morning à Paris le 22 juillet (le concert a terminé à 6h15 du matin après 3h45 de show!)

I somras, i Paris, New Morning (3 ord som bara de fâr mig att säga âââhhh). Spelning med Prince jag alltsâ missat - 3h45 spelning som slutat kvart över sex pâ morgonen. New Morning en av de absolut bättre spellokalerna i hela Paris. Prince en av dem som alltid varit känd att vara (ännu mer) bäst i liknande smâklubbsspelningar. Jag var här alltsâ bara en dryg timma bort.

Rewindknapp, nâgon? 

Hälften vunnet, dubbelt förlorat

Häromsistens fixade vâr datakille till min dator pâ det vis att han tog hârddisken, la pâ mer minne, och allt in i ett nytt skal.

Därmed vann jag att jag âter kunde ladda den och dessutom âter ladda upp bilder.
Dessutom kändes den plötsligt som datorernas Speedy Gonsalez och det är en fantastisk känsla, jag lovar.

Redan dâ jag tog den med mig sa samme datakille: "F. sa att den gjorde nâgot konstigt ljud, men jag har dâ inte hört nâgot, sâ du kan allt ta den".

Jag hörde inte heller nâgot. Tills igârkväll. Nu lâter den nâgot djävulskt sâ snart jag sätter igâng den - "det är bara fläkten, tror jag", sa datakillen när jag höll luren mot ljudkällan. "Vi fâr titta pâ det pâ tisdag".

Fram tills dess ägnar jag var femtionde sekund till att slâ hârt, hârt, mot datorns ena sida. Dâ ger den sig i de kommande fyrtionio. Sen sätter det fart igen.

Slutsats: Hellre en skölpaddsliknande tyst varelse i ens omedelbara närhet än en högljudd Speedy Gonsalez som tvingar fram den vâldsamma i en.

(Dagens lärdom: Den sanningen gällde alltsâ datorer. Ocksâ).

Raderat lyxproblem

Och jag som anklagade Lillan... och anropade sierska...
När de hela tiden bara var inklämda längst in under ett av skrivborden.
Ibland är det bra att behöva krypa pâ knä pâ jakt efter annat.

Och dessutom fick jag mig ett par fina röda till sommaren, helt utan dâligt samvete (hehe).
/Nöjd.

Lyxproblem

Lyxproblem som börjar med ett erkännande:
Varje âr när det blir dags att ta fram solglasögon för dagligt användande lyckas jag, inom kort, ha sönder dem pâ endera sättet. Repa, skeva, söndra. Förmodligen bottnar det hela i att jag egentligen tycker det är korkat att köpa nya när det inte är fel pâ de gamla, men ändâ innerst inne skulle vilja det. Sanslöst lyxproblem, men faktum kvarstâr illa nog och för mig att begrunda.

I âr föll valet pâ ett par blâ. Jag hade detta âr fâtt oanad hjälp av en Lillan som knäckt av ena benet, höll jag pâ att säga, pâ förra ârets upplaga - som jag dessutom gillade (men insâg, trots detta, att jag  nästan var lite upprymd när jag sâg det avbrutna benet. Jo).

Tre veckor efter inköp - de blâ som bortblâsta.
För tvâ veckor sedan: nytt inköp (de blâ hade som tur var varit ett mycket förnuftigt köp som inte kostade mer en än obefintlig slant, trots bra skyddsfaktor). Kostade denna gâng pâ mig ett par Rayban och kunde äntligen titta rakt upp i luften i starkt solljus vilket inte vill säga lite och vilket gjorde mig mycket nöjd och mindre kisande.

Sedan igâr letar jag som en besatt. Överallt, inklusive under sängar, bakom skâp, i föga troliga lâdor. Som bortblâsta.

Slutsats: Mitt lyxproblemserkännande kombinerat med en inneboende Lilla har fâtt ett tidare ârligt fejkat köpbehov att förvandlas till ett verkligt köpbehov som hittills eskaladerat upp till att bli nödvändigt cirkus var tredje vecka. Det gâr icke an.

Just nu undrar jag mao vad göra. Är det nâgon som kommer bli glad är det (en av) vâr lokala optiker. Sierska? Metallsökare? Kalle Blomkvist?

Mvh en solkänslig som tycker tre par pâ mindre än tvâ mânader känns minst sagt överdrivet.

Lyxproblem - söndag till söndag i februari

Lyxproblem: Vart styra sin kosa för en liten vecka i februari, pâ tu man hand, kultur, god mat, skönhet i allmänhet. Venedig? Florence? Sevilla? New York? Berlin? Amsterdam? Annat? Hm...

Lyxsituation 1: att fâ tillfället att fâ 7 dagar pâ TU man hand.
Lyxsituation 2: att ha ekonomisk möjlighet att ta vara pâ det.