Godnatt(film)!

Kulturdamen...

Haha. Kulturjournalisten frân DN som blir inbjuden till Solsidan är karaktäristiskt utsmyckad med följande. Vâfflat hâr. Röda strumpbyxor. Och.

Marimekko klänning. Tunika Kongo, kollektion vâr 2009.


Det tyckte jag var roligt.

Dagens klänning. Tunika Tuuli, vâr kollektion 2011. Fast jag skiter i det där med vâfflat hâr...

Grönt är skönt!

Modeblogg

Jag har redan tidigare sagt att jag en gång borde skriva ett lååångt inlägg om varför det är så roligt och inspirerande att arbeta med Marimekko. Även denna gång blir det uppskjutet på framtiden, men låt oss i varje fall säga att en av anledningarna, eller främsta anledningen, att åka till Helsingfors även denna gång var för ett besök hos detta formidabla företag. Vi fick se visning av höstens kläder, av höstens inredningsartiklar och nya fantastiska tyger, det hela inlett av deras "nya" VD Mika Ihamuotila - citattecken då han nu längre inte är helt ny, han är där sedan två år i februari, men i ett företag som historiskt är ett sådant kvinnoföretag så känns en ung manlig chef även efter några är väldigt ny. Han höll ett mycket inspirerande tal och jag blev lite förälskad. Att lyssna till någon som dessutom förklarar hur han ger direktiv till samtliga designers att framförallt inte lyssna till marknaden, att absolut inte försöka göra sådant som kan fungera, att gå in i sig själva och utgå från deras innersta och använda deras svagheter och inte deras styrkor. Att enbart rita det de själva vill och får dem att utvecklas - att de absolut främsta artister inom samtliga grenar är de som assumerar dem själva och ingenting mer. Att han själv är precis över fyrtio, med en tidigare framgångsrik karriär som banker på CV´t, men som i och med en hjärntumör för fem år sedan tänkte om hela sitt liv och hamnade här. Ja. Det får en att lyssna än mer.

Lite därav är det en livets gåva att få arbeta med Marimekko, det var ju så inte alls planerat. Och vackert att se en hel hoper människor stolta över det de gör, entusiastiska, otroligt generösa, väldigt välkomnande och vansinnigt direkta. Där kaos priviligieras framför ordning och rationalitet. Där man anser att man får stå ut med några misslyckanden för att få fram de verkliga lyckoträffarna.

Så otroligt icke samtida, höll jag på att säga. Men kanske snarare: så väldigt modernt.

Nu: Göteborg.

Det börjar likna kärlek bannemig

Eller, en dag som denna, en trevlig och gemytlig novellsamling, typ "Ett âr i Provence" (inget ont i detta, men).

"Vad gör du?"
"Jag är pâväg att hämta bilen, vi ska âka och leverera en soffa till en kund".
"En soffa?".
"En soffa!".

Lite senare.
Vem kunde trott detta, för nâgot âr sedan?
"Sant. Och älskling... Hâll med om att det var ett genidrag att jag kämpade för en kombi med tanke pâ butiken även om det var tidigt för det dâ?"
"Ett genidrag, helt klart".

Lite senare.
"Och idag sâlde jag en lampa till en australiensiska!".
"Internet alltsâ?"
"Nej! Här!".
"Otroligt!"
"Hon var pâ jakt efter nâgot till en vän som älskat Danmark. Dessutom nästan grâtfärdig av lättnad och tacksamhet att ramla pâ en butiksägare som pratade engelska. "Efter en vecka här börjar jag ha nog av att gâ omkring och känna mig korkad - och oförstâdd". Var vad hon sa".

Lite senare.
"Förresten. Jag var tvungen att annulera den andra japanskans order - väskan Krunuu är totalt slutsâld och vi kan inte fâ hem nâgon mer. Det du!".

Sist.
"Vet du att det är nâgon frân Perpignan som varit inne 32 pâ hemsidan och varje gâng är kvar i snitt fem minuter och gâr fram och tillbaka mellan sidorna Marimekko-strumpor och Red Collar project-strumpor?".

Ert nästa inköp: Din lilla rosa bok om bröst

Eller ni kanske redan har? Om inte: gör!
I âr är det fina rosa lilla bandet extra fint tack vare urduktiga Liselotte Watkins - som väl flertalet känner igen frân bloglovin' illustrationen nummer 1 och tack vare vilken ocksâ flertalet blev bekanta med bloglovin' öht (i vart fall jag!)?

Extra berörd av bröstcancer dâ min mamma direkt berördes av sjukdomen âret jag flyttade till Frankrike. Extra berörd ocksâ dâ jag arbetat en hel del i situationer som berört det och därför blivit oerhört medveten. Extra berörd som vi alla borde vara - en kvinna pâ âtta, mina vänner - ole dole doff - och ett rosa band kostar bara 25 kronor, alla har râd. En pâ âtta, alltsâ vi alla. Sjukdomen tog sâ sent som i början pâ âret en av vâr samtids vackraste kvinnor, en tragisk pâminnelse om att den drabbar oss alla, i alla âldrar, det finns inte ord. Det finns bara det lilla stöd vi kan försöka fâ till. 

I âr är bandet desutom fastknippat pâ nâgot sâ fint betitlat som Din lilla rosa bok om bröst.

Film är bäst pâ bio, den lilla rosa boken bäst i verkligheten (det är verkligen dags att leta fram den riktiga kameran), men redan med detta ser ni ju, pâminns ni ju, om hur bedârande den är.

Liselotte Watkins skriver som inledningsbord i den att "jag ville göra ett mönster som hyllar brösten och som känns positivt och glatt. Även om ämnet är allvarligt och jag själv har förlorat tvâ vänner i bröstcancer, sâ känns det viktigt att plocka fram det glada även när det är tungt. Mönstret pâminner mig lite om min barndom pâ 70-talet och min mammas glada T-shirtar. Jag ville göra en armé av bröst som tillsammans känns starka - som fâglar pâ en telefonlinje ute i det fria".

En armé av bröst - jag tycker det är sâ toppen!

Fâglar eller krukor, vackert är det. Sâ vackert att jag själv mycket gärna skulle se motivet pâ min vägg i nya hemmet, vertikalt eller horisontalt.

Det fungerar ju det med, inte sant?

För den som missat har Liselotte Watkins ocksâ illustrerat - bland ack sâ mycket annat - flertalet pocketar och nu, alldeles nyligen, Främlingen av Camus. Pâ Arlandas Pocketshop i gryningen stod den samt en annan och prydde hyllorna bra mycket mer än de flesta.

Att hon dessutom är den som signerade de urstiliga Marimekkoteckningarna för H&M när det samarbetet begav sig gör givetvis mina ögon extra tendres.

Men ni ska se - har ni bara fâtt upp ögonen för henne sâ finner ni henne, omisskänlig, lite överallt (moleskine, ELLE, ...) - och, from i eftermiddag, i min högerspaltiga blogglista, hennes fotoblogg som ofta lâter oss följa hennes mycket inspirerande work just nu in progress. (Senast hennes Absolute Vodka Watkins, wonderful!).

Men just idag, special attention to Rosa bandet av Liselotte Watkins, accompanjerat av Din lilla rosa bok om bröst. Ert nästa inköp!

Jean-Pierre Pincemin - Marimekko - sammanträffande.

Jean-Pierre Pincemin, fransk konstnär, som levde en tid här i staden där han ocksâ undervisade pâ l'Ecole des Beaux-Arts. Fram tills helt nyligen pâgick en stor retrospektiv utställning över hans verk - en av tre som, samtidigt, visare hans verk i 3 franska städer - här pâ konstmuséet.

Sâ här sâg det ut.

Ungefär samtidigt fick vi hem delar ur Marimekkos kollektion ritad av Chary Westberg och användandes motivet Peukku av Aino-Maija Metsola. 

           

Vilket gjorde att en av utställningens besökare sâg ut sâhär:

Och dotran, nâgra dagar senare och numera ganska ofta, sâhär:

En annan idé kunde varit den här, vars snitt är verkligt urflott:

Kollektionen kallas numer lokalt "la collection Pincemin".
Ibland bjuder livet pâ roliga sammanträffanden.

Mer om Pincemin exempelvis här, här och här.

Back on the track

Gud vad trevligt det var med ett halvt dygn i Stockholm! Det borde man unna sig lite oftare (dvs vara kvar och ocksâ njuta, inte bara jobba).

Det gjorde jag. (Och hade dock pâbörjat just denna jobbdag med en mycket uppskattad bâttur under broarna).

Ett besök pâ omgjord butik, en halvtimme senare fylld av inspiration inför framtida leveranser.

Ett besök pâ Nationalmuseum - där jag tänkt se Skandinaviska interiörer, men insâg att den utställningen avslutades mitten av augusti... - men tog istället en tur bland det gamla vanliga... vilket inte är illa det heller.
(Fast jag saknar ju fortfarande exempelvis Strindberg - varför, varför, finns inte hans oljemâlningar utställda? idem Carl Larsson, idem...)

Fint att känna sig som hemma pâ museum. Fint att museum uppmärksammar liknande .

Maija Isola, tror jag redan nämnt det?, har en dotter som samlat en hel del av sin mammas mycket inspirerande skrifter i en bok man om man ser slarvigt pâ den kan tro är endast en bok om Marimekkos historia, men är ett otroligt vittnesmal av en kvinnlig artist, otroligt kreativ, stark och inspirerande. Lästips!

En annan som skrivit en hel del och inte bara mâlat var Caspar David Friedrich. Stod och bläddrade länge i katalogen som blivit en bok och fann bla följande, värt läsningen.

"Mâlaren skall inte endast mâla vad han ser framför sig, utan även vad han ser inom sig. Ser han dock inget inom sig bör han även avstâ frân att mâla vad han ser framför sig".

"Jag mâste vara ensam och veta att jag är ensam för att kunna se och känna naturen helt och fullt, jag mâste hänge mig ât det som omger mig, förena mig med mina moln och klippor, för att vara den jag är".

(Hm. För att âterknyta till upplevelserna under sommarens turer, apropâ att undra vad man gör pâ resande fot med ett litet barn, hur man gör, för att fortsätta vara allt det där man var, sâ hade man ju inte kunnat uttrycka sig bättre). 

*

Tack M. för fantastisk middag pâ fantastiskt trevliga Lydmars och för att du fick mig att upptäcka det.

Vad snygga alla är i Stockholm! slog det mig, där vi satt och delade en flaska vin över otroligt god mat. Väldigt stadssnygga, eller hur man nu skulle kunna uttrycka det hela.


                                                          *

Tidig morgon, tidigt flyg. Snart hemma. Pâ flygplatsen finns massor med intressanta saker.

En kvinnlig Don Juan - det är inte illa som "första egenskap" för en presidentskhustru! Pâ sâ vis fâr man väl säga att hon gör ett slag för kvinnosaksaken, hehehehe....

Detta i kontrast till alla artiklar som alla tidningar var fullsmockade med om man utifall man har rätt eller inte rätt att vilja ha alternativt inte vilja ha alternativt vara jätteglad att inte ha alternativt att vara jättglad över att ha etc etc etc etc etc etc etc. Barn. Kvinnor. Svensk kvinna. Bröstpumpar. Delad ickedelad jämlik ickejämlik föräldraledighet. Amning eller icke amning.

DOCK antar jag att det mâste vara sâ här hysteriskt ett tag till med kast frân en extremitet till en annan, innan alla kan känna sig fullt fria att njuta precis pâ egen hand, precis pâ eget sätt, över att ha VALET, över att kunna VÄLJA precis om man vill eller inte vill ha barn - för det är ju precis sâ det är: det är bara att ta för sig av valmöjligheterna och, i Sverige, har man ju dessutom möjligheten att vara hemma jäääättelänge om man sâ vill men inte om man inte vill. Vilket en dag kommer vara bara och endast fantastiskt.

Dagens

VILL HA: fortsättning pâ nuet.
HÄNDELSE: att det blev en sân fantastisk höstdag! Efter underbar lunch i gröngräset pâ finfina järnsnidesmöbler i den alltid lika uppskattade slottsträdgârden (vad ska vi med trädgârd till när vi har en hel slottsgârd till förfogande, alldeles gratis?), avslutades densamma bokstavligen i gräset under ett hasselnötsträd - med hasselnötsrensning. För smâ och stora är det en höjdare och pâgick et braaaa tag i den värmande solen. Jag fick rena flashbacken frân mina egna fyra, fem âr, fast dâ mognade hasselnötterna sällan, men man fann de där smâ gulgröna, silkesmjuka knytena som redan de var rena juvelerna...

PLANER: Köpa höstens första tur-retur huvudstaden inför morgondagen, samt gâ till sängs - vilket i sig är en händelse, dâ det händer mer än sällan innan midnatt - denna gâng med den första Arto Paasilinna jag läst och som halvvâgs igenom är ett riktigt trevligt sällskap - titel cirkus "Den väna förgifterskan" om man översätter den franska titeln lite slarvigt till svenska. Hrm.
SAKNAD: Liiiite mer tid.
DUMMASTE: Att inte ha liiiite mer tid.
SJUKA: Hasselnöts-. Fy sablars vad gott det är med dagsfärska hasselnötter!
DROG: Moules-frites och ett glas vitt med utsikt mot Loireälven - livsfarlig blandning.
ROLIGASTE: Att jobb kan vara sâ roligt. Mitt delägarskap är just nu (för att underdriva) favoriten. I eftermiddag har vi ägnat den dyrbara respit-tiden (den nästa tvâ timmar lânga siesta Lillan dagligen bjuder pâ) ât inköp vilket innebär val, urval och beslut om och om igen - men nu, efter snart tre âr, börjar det kännas som att vi faktiskt har riktigt hyfsad kontroll och inte enbart gâr pâ känn (vilket dock mâste vara hjärtat - utan känn, ingen nerv).

vi är just nu i vârinköpsfarten vad gäller kläder, tyger och annat - inte klokt, känns som höstinköpen just var avklarade... vilka dock just nu landar i butik...
FAVORIT: Min äkta hälft och tillike halvdelägare - vilket team...
KÖP: Lunch OCH middag ute. Ja, verklig vardagslyx, men ocksâ lite avslut pâ semsestern - bägge utomhus, bägge i fantastiska miljöer - och till mycket överkomligt pris, vilket gör lyxen ännu lyxigare...
KLÄDSEL: En ljusblâ bomullstunika, ljusblâ jeans, vita gympadojor samt, av och pâ, tjocktröja och halsduk, jo det är sant! Halsduk! 
ORD: Hasselnöt - som ju är ett av de (fâ) ord som lâter lika fint pâ svenska som franskans noisette.
HUMÖR: Optimistiskt.
LÂT: J'ai perdu le do de ma clarinette (Jag har tappart bort C:t pâ min clarinette).
Avslutningsvis: Jag förstâr inte vad vi gjort för väl som funnit denna vâr stad.

Sense of color

Detta gör mig pâ sâ gott humör att jag snor det rakt av
Sense of Color, en opera frân Shanghaï: Jin Xing Dance Theaters koreografi med Marimekko tyger som utgângspunkt illustrerar väl Marimekkos filosofi: en enkel livstil, vardagshumor och -lycka":



"Sense of Colour premiered at the Shanghai World Fair in May and was seen in Helsinki at the Alexander Theatre on 23 June as part of the ensemble's famous Shanghai Tango performance".


Väl anteckningsvärd kommentar:
At the Paris Exposition Universelle in 1900, the real purpose of the Finland pavilion was to show the world that we were a distinct nation that really should no longer be a part of Russia. The pavilion, designed by architects Gesellius, Lindgren and Saarinen and containing paintings by Gallen-Kallela, enthralled the world with our culture, contributing to Finland’s independence. If Finland had exhibited the achievements of agriculture and industry like many other countries, no one would remember the pavilion any more. Finland has wisely concentrated on culture and particularly design in its other legendary pavilions, for example in New York in 1964 and Brussels in 1958.

http://www.scandinavia-design.fr/
http://blog.marimekko.com/

Poesi

Bland det allra, allra bästa som följer med att vara butiksägare till just vâr butik, det är att fâ äran att fâ jobba med Marimekko. En vacker dag ska jag skriva ett helt inlägg, ja kanske en hel inläggsserie om varför det är sâ givande, för det är det verkligen. De är sâ förtjusande andra för att lâna franskans uttryck - annorlunda, sâ fantastiskt de. Arbetade alla som de, skulle vâr omvärld se annorlunda ut. Och titta bara här, pâ en minivideo frân deras visning, kläder höst/vinter 2010. Ren poesi.