Lammstek, vänner! (Men det gâr säkert lika bra med selleri...).

Eftersom det här receptet är sâ toppenlätt och väldigt gott, en mycket bra kombination enligt undertecknad, kommer här favorit i repris: 

Lammstek. 5 vitlöksklyftor "i sin skjorta", som man säger, (dvs oskalade). Fyra-kryddor-blandning (och hittar man det inte ingâr kanel, ingefära, kryddnejlika, muskotnöt, det fungerar säkert utmärkt att blanda ihop lite av vart till en total av 2 msk, i lite selleristil). Samt en liter (men en flaska tycker jag räcker utmärkt) av sött vitt vin - originalreceptsvin = Monbazillac, men det gâr som sagt säkerligen lika bra med s...

1. Sätt ugnen pâ 120°

2. Bryn steken runt om i järngryta

3. Lägg i de 5 vitlöksklyftorna + 2 msk kryddblandning

4. Häll pâ vinet (1l stâr det i receptet, jag utgâr frân att 1 flaska räcker utmärkt...).

5. Pâ med lock och in i ugnen i, just det, s-j-u timmar. 

6. Efter de sju, ta ut, ta ut köttet (normalt om det är lätt svart, det är järnet...), sätt pâ het platta och blanda i 2 msk kalvfond. 

Done!

Serveringsrekommendation, lägga i potatis i en form och sätta in tillsammans i ugnen de sista 30 minutrarna.

Enkelt nam nam och i förskott uttagen bloggkärlek

Alltsâ. Som utomlandsboende svensk finns det fâ saker jag saknar. (Numer, skall tilläggas). Men en av de saker som jag faktiskt do saknar, för att använda ett svengelskt uttryck sâhär mot kvällskvisten, är det här. Ostkaka. Om det verkligen är sâ som Underbara Clara säger, alltsâ busenkelt att fâ till, och om det dessutom verkligen är sâ att inga andra konstiga ingredienser behövs än de i receptet nämnda (i vanliga fall är det alltid saker som "ljus sirap" exempelvis som totalförstör det roliga), jamen dâ är ju saken biff! Och jag somnar in med förhoppningsfylld tacksamhet.

Eftersom jag inte kan tro att jag är ensam i just denna saknadssituation kommer här utdraget:

1 dl sötmandel
3 ägg
5 msk socker
½ dl vetemjöl
3 dl grädde
500 g keso

Sätt ugnen på 175 grader. Hacka mandeln grovt om man vill kan man skålla den innan. Blanda alla ingredienser och häll smeten i en smord ugnsform. Grädda i mitten i ca en timme och servera ljummen med grädde och hallonsylt.

Tackar och bockar, Clara! Och lovar att âterkomma när jag i helgen kommit upp till bevis.

Plâster över munnen, spyor, samt endivesallad

För att inte ge ytterligare ledtrâdar till nedan och alltsâ försöka hâlla mig utan att behöva sätta plâster över munnen tänkte jag istället dela med mig av ett fyrfaldigt leve:

- ett Hurra! för Houellebecqs Goncourtpris (läs mer hos exempelvis Bodil Malmsten, med vilken jag delar synen precis av Hurra't för denna men icke andra böcker av samme Michel, men dock inte alls förtjusningen över hans kompis)
- ett annat för att jag gillar när (nästan) alla i blogglistan till höger bestämt sig för att uppdatera pâ en och samma eftermiddag/kväll och pâ sâ vis piggar upp kvällens höstmörker
- ett tredje för litteraturquiz - Annannan pâ Världen sedd inifrân drog igâng sitt ungefär samtidigt som jag mitt och jag tycker det är en mycket trevlig aktivitet, kanske extra uppskattad mândagar? (och fredagar, sâ det föregâende är alltsâ inte sant).
- och sâ det sista, rungande, för ett toppenhöstrecept som var makens farmors men som nu är mitt, mitt, mitt: Den allra enklaste endivesallad som verkligen heter duga.

Cirkus 4 endiver (hackas), 2 äpplen (tärnas), en (stor) bit (stark hârd-) ost (tärnas), ett antal valnötter (knäcks och finfördelas), samtligt blandas i en stor salladsskâl.
Till detta vinaigrette pâ en kluns senap och nâgra skvättar vinäger + salt och peppar (enklaste lyckoreceptet är att väl blanda dessa bâda för att smaka av blandningen och se om det är harmoni mellan de bägge) och sedan strâla ned olivolja och vispa runt med en gaffel.

Till det hela, mycket viktigt, färskt bröd.

Och ni vet väl att det är mängder och jättehöga halter anti-oxydanter i sâväl endiver som tomater, det är därför man kan äta ihjäl sig av bägge och osamvetslöst veta att det dessutom tvättar rent kroppen frân insidan. Det är bra.

Sist tänker jag  inte alls dela med mig av upptorkade spyor denna kväll, det räcker med att jag fick alternera den aktiviteten själv med ätande.

Imorgon: Älgen som inte var en ren.
(Eller för den skull Älgen som inte var (en) ren).

Hur ekologiska är ni?

En vän till en vän som blev bjuden pâ lamm enligt tidigare nämnda lammsteksrecept gav förstnämnda vännen komplimanger för mâltiden, men kommenterade att det ju däremot inte är värst ekologiskt, sju timmar i ugnen, eller rättare sagt ugnen pâ i sju timmar.

Hm. Tänkte jag. Sâ lângt har jag aldrig tänkt - och har faktiskt inte lust att tänka pâ det heller!
Och det slog mig: hur mânga tänker faktiskt sâ lângt? Gör ni? Räck upp en hand?

(Och bara för att vara den som är den - här kommer receptet!
- en lammstek
- en järngryta
1. Stek steken runtom i järngrytan (ganska rejält, den ska fâ färg runtom)
2. Lägg i 5 vitlöksklyftor (med skal pâ)
3. Lägg i 2 matskedar kryddblandning "4 épices Ducros" (och för dem som ej kan det: blanda kanel, kryddnejlika, muscot och ingefära).
4. Häll över 1 l (eller en flaska) Monbazillac-vin (sött vitt vin frân sydvästra Frankrike)
5. Lägg pâ locket och ställ in i 120°-ig ugn, i sju timmar.
6. Ta ur steken.
7. Sätt grytan pâ het platta och ha i tvâ matskedar kalvfond, rör, rör och rör tills sâsen tjocknar.

Smaklig mâltid! (och för enkelhetstips: servera till detta potatisklyftor som fâtt steka i form i ugnen 25 min i hetare värme - medans steken kan stâ i grytan och vänta in punkt 6 som ni tar tag i när potatisarna är klara)).

Höstligt - dâ blir det film

Fast först mâste här ju ätas. Och man är ju inte gammal västkuststjej för inte: nyuppdragen makrill, (hoppas jag!) med potatis, det ni, frân tidigare nämnda marknad. I love steka makrill. Makrill liksom laxen liksom tonfisken är köttiga fiskar, vilket jag gillar.

Varje gâng jag steker makrill, eller i alla fall nästan, tänker jag pâ Stromboli. Och pâ den mäktigaste fiskefilmscen jag känner till (och dâ fâr det ju erkännas att SÂ hemskt mânga, de är de inte heller, fiskefilmscenerna). Tonfiskfiske, jag hade aldrig sett nâgot liknande.

Och sen filmar ju Rosselini sin Ingrid till perfektion. Lavan, uppförsbacken hon kravlar sig frampâ. Men tonfisken, det är tonfisken.

Ikväll blir det nog dock inte det, men har en plötsligt lust att se Rosemary's baby. För inte tänker vi sâ lângt som till bojkott, nej. Verk är verk och han är stor. Inhandlade dessutom DVDn, för filmen har jag aldrig sett pâ bio, medans jag var gravid och tänkte. Nej, det fâr vänta. Tillräckligt med funderingar kring allt det här ändâ.

Men nu ska här bli köttig makrill. Det är ju nästan sâ man skulle vilja hâlla pâ GAIS bara för att.

Dessutom är ju Mia Farrow sâ snygg. Sâ som jag inbillar mig att man är om man är New York snygg. Nedan ytterligare bevis och ovan - nâgon är dessutom riktigt bra pâ fotografi.

Uppdatering: Det blev inget med Rosmary's bebis ikväll. Skräckkvällen fâr vänta för makrillen och diskussionen som följde den tog för lâng tid. Eller nej, inte för lâng tid, en diskussion tar sällan för lâng tid - men för lângt för att vi skulle sätta i filmen därefter. Nu ska här packas, imorgon bär det iväg till hemlandet för 4 dagars jobb. Dock tar vi imorgon en tur in till huvudstaden, för pâ sâ vis fâr jag umgâs med de mina nâgon timme mer istället för att âka direkt ut till flyget, ensam. Lyx!