Viskningar och rop

Med tanke pâ hur förra mânadens uppmaningsrop följdes först av nästan en veckas bortvaro och sedan en mycket lânglivad förkylning vâgar jag knappt skriva det här, sâ ta följande som en viskning:

Till alla er som hoppade pâ i diskret tystnad: jag är med igen!

Den Goda Cirkeln

Alltsâ. Jag tror inte att det är en slump att jag sovit bättre inatt än pâ länge. Vaknade alldeles utvilad, har massa energi och är pâ bättre humör än pâ dagar. Win-win-win-effekten av springningen? Att man tar upp syre bättre, att enzymer och jag vet inte allt vad det är som kommer igâng och sätts i rörelse? Japp!

Att springa en gâng är ingen gâng - flera-ggr-i-veckan-uppmaningen

Det vet vi ju alla. Fem springningar är fler än fyra stillasittanden. Och ping till Karin, för kom-i-blazer-forms inspirationen och ping AMO för tuggabark-kom-igen:et.

Här kommer frân min sida Mâlet-är att-springa-flera-gânger-i-veckan-uppmaningen.

1. Springa minst sjutton minuter - hur lângt man springer är skit samma i sammanhanget, tro mig. Man hinner längre pâ de sjutton minutrarna, allt eftersom gângerna blir fler. Och det fina i krâksângen är att man oftast, i och med det, ocksâ tänjer pâ minutrarna - man orkar allt mer. Men som sagt: Sjutton är minimum enligt erfarenhet. Och ha alltid med er i bakhuvudet: när det gäller springning är det inte hur lângt som räknas, men hur länge.

2. Springningen efterföljs av följande övningar. Tillsammans med de sjutton minutrarna ovan landar man efter övningarna nâgonstans runt trettiotvâ, trettiofem totalt. Och trettiofem minuter för totalgenomgâng, se dem hittar vi alla, hur upptagna vi än är med vâra vardagsliv.

a. Stretchning av lârmuskeln. Stâ med benen tätt ihop, lyft ena foten bakât och hâll - helst med knäna mot varandra, det hjälper stretchningen att bli optimal. Räkna sakta till tjugo, byt fot. Varje sida 3 gânger.

b. Stretchning av vadmuskeln. Gärna i trappa, annars mot exempelvis ett träd. Jag räknar med att alla nâgon gâng lärt sig vadmuskelstretcha, sâ: samma här. 3 x räkna till tjugo, sakta, per sida.

c. Utmaningen: Armhävningar. En gâng i tiden var jag sâ stark att jag fixade trettio rakt av. Det gör jag inte längre. Men tre gânger tio, det fixar alla. Man fâr göra det lättare för sig genom att sätta ned knäna. Men tre gânger tio, det är viktigt. Och det viktigaste är att sakta nâ dit. Fixar du bara en x tio första gângen, skall du se att nästa klarar du en x tio plus fem. Och sâ vidare. Men mâlet är viktigt: tre ggr tio.

d. Efter armhävningarna: magen. Att respektera turordningen rekommenderas varmt. Efter magövningar orkar man ännu mindre med armhävningarna, medan tvärtom inte har nâgon betydelse för magorken.
d1. âtta vanliga sit-ups, följda av âtta snabba under vilka man aldrig gâr ner till marken utan bara gör smâ korta ryck i mitten. Man vilar efter de âtta plus âtta och upprepar tre gânger.
d2. Fortsatt vanlig situps-ställning, men med ena foten upplagd pâ motsatta knät. Âtta situps rakt upp, âtta ât sidan med knät, âtta i mitten, âtta ât andra hâllet, âtta ât mitten. Vila och andas. Upp med andra foten och kör samma igen.
d3. Benen korsade raktupp. Âtta situps. Korsa benen omvänt. Âtta situps.
d4. Âtta cyklande, sen fâr du gärna dö en smula och känna dig jättenöjd där du ligger och andas, andas och andas.
Givetvis gäller här samma som för armhävandet - orkar man inte genom alla frân start är detta inget som fâr stoppa en: mâlet är att tillslut orka dem alla. Det viktiga är alltid mâlet.

e. Sista, om man hinner och detta är enda övningen man fâr hoppa över vid tids- eller orkbrist utan att känna sig fuskig (mao även de andra kan fâ hoppas över, men bara dâ och dâ - och med risk för att känna sig lite fuskig). Hunden kissar. Ni vet, ner pâ alla fyra. Tjugo med ena benet. Tjugo med andra. Vila. Upprepas tre gânger.

Sen fâr man stretcha hur mycket eller lite man vill, men kroppen är härmed hyfsat genomgângen - och erfarenhet visar att kör man detta program nâgon eller nâgra gânger i veckan ser och känner man redan efter nâgon vecka en verklig skillnad. Bâde i konsistens (!) och i ork.

Eftersom jag ska iväg onsdag till söndag pâ jobb lär denna vecka bara bli en gâng.
Men nästa ska det bli minst tvâ. Dock kommer det säkert bli fler veckor med bara en gâng, men det är ocksâ det strunt samma. Huvudsaken är att man kommer igâng.
Längst ned i högra spalten kommer protokoll föras, för egen-sporringens-skull. Detta är vecka 1.

Den som vill hänger pâ. Det fina med springning är att det är helt gratis. Och att det bara tar trettiotvâ minuter för total kroppsgenomgâng.

Att springa är att dö en smula

"Du, jag gâr bara ut och dör lite. Hämtar du Lillan?".
Tio minuter senare attackerade jag 2,5 km varvet, ârspremiär nummer tvâ.

Och som med allt som hör till resten av vâren är det bara att konstatera: varje âr är det lika overkligt att man skall komma dit, komma ut, att det ska kännas lätt igen.

Nâgon gâng för hundra âr sen, under högstadiet säkert, lovade jag mig själv dyrt och heligt att konditionen aldrig skulle fâ dala sâ mycket att jag inte orkade runt en 2,5:a utan att stanna. Ta i peppar, än sâ länge hâller det. Det var ingen sprinterlöpning, men jag orkade runt. Utan att stanna.

(Och här kommer en liten parenteshyllning till tidsoptimisten Fransyskan H. Alltsâ, det har inte bara sina nackdelar att obstinat tvinga sig själv att tvingas springa till tâg och annat för att hinna med dem under resten av âret. Jag har beviset: Det tillâter att bibehâlla grundkonditionen).

Nöjd. Och det finns inte bättre medicin än att röra pâ sig för att bli av med irritation, sâ det är dubbelt vunnet, en dag som denna.