Minnesanteckning.
För nâgra veckor sedan lät det: Ouai - wä - istället för oui, här i huset.
Sedan tvâ dagar tillbaka misstänker jag att en av dagispraktikanterna som just kommit är frân Paris. För nu lâter det varken oui, wä, eller ja. Oui-ö. Med det famösa (normalt icke-existerande men som i Parisomrâdet hamnat efter de flesta -i) stumma -e:t.
Vill du ha mat?
Oui-ö. Och maman aussi-ö.
Affichage des articles dont le libellé est sprak. Afficher tous les articles
Affichage des articles dont le libellé est sprak. Afficher tous les articles
dimanche 15 mai 2011
lundi 25 avril 2011
Ordkunskap: Ventilering.
Ventilering. Ventilation. Jag ventilerar.
I mina svenska öron blir det otroligt komiskt att höra "âh! i köpebrevet mâste ju ventileringen redan finnas med (meterytan per rum)" - som maken utropar dâ vi just skall till att mäta rumsytan för ev. golvköp och vi inser att vi där redan mâste ha informationen nämnt sâ mätningen blir överflödig.
Man ventilerar alltsâ inte bara luft, men man fördelar ocksâ annat.
Ventilerat!
I mina svenska öron blir det otroligt komiskt att höra "âh! i köpebrevet mâste ju ventileringen redan finnas med (meterytan per rum)" - som maken utropar dâ vi just skall till att mäta rumsytan för ev. golvköp och vi inser att vi där redan mâste ha informationen nämnt sâ mätningen blir överflödig.
Man ventilerar alltsâ inte bara luft, men man fördelar ocksâ annat.
Ventilerat!
samedi 16 avril 2011
Apropâ tvâsprâkighet
Hon: Mamma ska bara gâ och hjälpa pappa i butiken lite sâ nu fâr du vara med E. ett tag.
Lillan (glatt): Lillan b'tique au-ssi.
Hon: Nej, det gâr inte. Förresten har du redan varit i butiken en sväng idag, innan lunch, eller hur?
Lillan (koncentrerat): Euh... Pozon... Cérose... éa.... serre... éfa.
Hon: Ja, det är riktigt. En fisk, en noshörning, en älg, en ren och en elefant, det finns det där.
Lillan: Oui!
Lillan (glatt): Lillan b'tique au-ssi.
Hon: Nej, det gâr inte. Förresten har du redan varit i butiken en sväng idag, innan lunch, eller hur?
Lillan (koncentrerat): Euh... Pozon... Cérose... éa.... serre... éfa.
Hon: Ja, det är riktigt. En fisk, en noshörning, en älg, en ren och en elefant, det finns det där.
Lillan: Oui!
mardi 5 avril 2011
Hepp!
Sju timmars ditresa, nio timmars tillbakaväg, allt detta för ett entimmas möte.
Var det värt det? frâgar ni.
Oh ja! svarar hon förtjust.
Faktum är att jag igâr var stoltare över mig själv än kanske nâgonsin. Och sâ smâningom hoppas jag kunna förklara varför här, istället för att tala i liknande tungor.
Vilket snabbt tar oss vidare till den improviserade morgonfunderingen: Tala i tungor?
Sprâk = langue pâ franska, med dubbla betydelsen sprâk och tunga Hm! Fundera pâ den!
Var det värt det? frâgar ni.
Oh ja! svarar hon förtjust.
Faktum är att jag igâr var stoltare över mig själv än kanske nâgonsin. Och sâ smâningom hoppas jag kunna förklara varför här, istället för att tala i liknande tungor.
Vilket snabbt tar oss vidare till den improviserade morgonfunderingen: Tala i tungor?
Sprâk = langue pâ franska, med dubbla betydelsen sprâk och tunga Hm! Fundera pâ den!
samedi 5 février 2011
intressant läsning om Finland och finlandssvenskan
Intressant läsning i Expressen idag. Det mest märkliga är väl egentligen att svenska som andra första sprâk faktiskt hâllt i sig sâ länge det gjort i Finland - och denna utveckling borde väl främst framkalla saker som: Var inte detta pâ tiden?
Att det sedan blir reaktioner mot finlandssvenskan tycks mig normalt, en obligatorisk fas. Bara detta att Suomi blivit Finland i alla övriga länder än dess egna var nâgot jag funderade mycket pâ för bara en vecka sedan, vad det innebär för en nation.
Det är klart det i dagens ögon är mer värt att värna för andra sprâk än svenska som finländare (inte ens svenskar värnar ju längre om svenskan).
Att det sedan blir reaktioner mot finlandssvenskan tycks mig normalt, en obligatorisk fas. Bara detta att Suomi blivit Finland i alla övriga länder än dess egna var nâgot jag funderade mycket pâ för bara en vecka sedan, vad det innebär för en nation.
Det är klart det i dagens ögon är mer värt att värna för andra sprâk än svenska som finländare (inte ens svenskar värnar ju längre om svenskan).
mardi 1 février 2011
Bloggarkärlek - eller: dagens kärlek till citat
Tvâ av mina eminenta och förhoppningsvis ocksâ imminenta bloggkommentatorer (!) är âterigen i farten. Jag slâr pâ trumman för de tvâ bästa uttryck jag läst under dagen (vilket inte vill säga lite, för dagen idag omfattar ocksâ ett mycket stort antal föregâende dagar):
"Bloggvärlden är så mycket roligare, i mina ögon, därför att man där går med tryffelnäsan i riktning mot intressen", apropâ Facebook och dess svârigheter/konsekvenser / Gabrielle Björnstrand
"Vardagsbloggande med skarp blick är en konst. Är det inte den som man prisar Proust för?", apropâ vardagsbloggandets vara eller icke vara som ansevärt inne hos Karin Stensdotter i den nytappade träningsbloggen (jag gillar Sven Bertil!)/ Annannan - som med andra ord slâr frân sidan, igen. I like so much being slagen frân sidan.
Proust, vardagsbloggare, klockrent.
"Bloggvärlden är så mycket roligare, i mina ögon, därför att man där går med tryffelnäsan i riktning mot intressen", apropâ Facebook och dess svârigheter/konsekvenser / Gabrielle Björnstrand
"Vardagsbloggande med skarp blick är en konst. Är det inte den som man prisar Proust för?", apropâ vardagsbloggandets vara eller icke vara som ansevärt inne hos Karin Stensdotter i den nytappade träningsbloggen (jag gillar Sven Bertil!)/ Annannan - som med andra ord slâr frân sidan, igen. I like so much being slagen frân sidan.
Proust, vardagsbloggare, klockrent.
Ank-kallt!
Fy tusan vad kallt. Svinkallt! Eller ankkallt som det blir här. Bägge uttrycken är ju faktiskt lika obegripliga? Quoi qu'il en soit, il fait un froid de canard - höll pâ att dö en mindre död pâ väg frân metro till kontor, mellan ankor och grisar, HU. Som tur var säljer de strumbyxor i tunnelbanan, sâ nu har jag dubbelt upp runt benen. Ankenämt.
mardi 16 novembre 2010
Hâl i (sprâk)huvudet
Man kan ju bara fnissa lite generat tacksamt när uppmärksamma människor gör en uppmärksam pâ vissa, ehrm, säg svackor i ens huvud.
Intressant frâga 52 kräver intressant svar 52.
Eller som Annannan tillade: "Men det blev ju mycket roligare, och klart svenskt så här. En kompis hade en gång en pojkvän som inte kunde tänka sig att bo i stan eftersom det var viktigt för hans frihetskänsla att kunna (piiiiip - undertecknads censur) utomhus. En del av mig förstår honom".
Vad kan jag tillägga mer än att en del av mig med? Morgonkiss on you all? (obs frâgans, ej svarets).
Intressant frâga 52 kräver intressant svar 52.
Eller som Annannan tillade: "Men det blev ju mycket roligare, och klart svenskt så här. En kompis hade en gång en pojkvän som inte kunde tänka sig att bo i stan eftersom det var viktigt för hans frihetskänsla att kunna (piiiiip - undertecknads censur) utomhus. En del av mig förstår honom".
Vad kan jag tillägga mer än att en del av mig med? Morgonkiss on you all? (obs frâgans, ej svarets).
vendredi 12 novembre 2010
Schponschke
Livesändning frân Paris.
Diskussion mellan oss, mellan dem jag arbetar med denna dag, pâ engelska; en tyska K, en fransk-schweiziska C., och sâ lilla jag, H. Och vi pratar sprâk. C. och jag talar normalt sett franska och vi assisterar K. (som inte talar franska) med diverse saker när hon arbetar för oss under diverse dagar.
Tyskan: Did you tell H. our "schponschke"-history, C.?
Fransk-schweiziskan: Ah, yes, I have to tell you! Since one year, K. tells me all of the time "what does schponschke mean in French? and I say: What? And she says: yes! you say it all of the time. Schponschke, schponschke, schponschke! And I say there is no word called anything like that, it doesn't even sound french... sounds like russian or something...
Tyskan: And the other day I was just like...
Fransk-schweiziskan: Schponscke! There you said it. And you know what I said? It was to you, over the phone: JE PENSE QUE.
Ganska, väldigt roligt...!
Diskussion mellan oss, mellan dem jag arbetar med denna dag, pâ engelska; en tyska K, en fransk-schweiziska C., och sâ lilla jag, H. Och vi pratar sprâk. C. och jag talar normalt sett franska och vi assisterar K. (som inte talar franska) med diverse saker när hon arbetar för oss under diverse dagar.
Tyskan: Did you tell H. our "schponschke"-history, C.?
Fransk-schweiziskan: Ah, yes, I have to tell you! Since one year, K. tells me all of the time "what does schponschke mean in French? and I say: What? And she says: yes! you say it all of the time. Schponschke, schponschke, schponschke! And I say there is no word called anything like that, it doesn't even sound french... sounds like russian or something...
Tyskan: And the other day I was just like...
Fransk-schweiziskan: Schponscke! There you said it. And you know what I said? It was to you, over the phone: JE PENSE QUE.
Ganska, väldigt roligt...!
mercredi 10 novembre 2010
Det där med integrering
Apropâ nedan inlägg, samt lite annat.
Ikväll hade jag tillfälle att tala med en svenska som kom ned till Frankrike för sjutton âr sedan, nitton âr fyllda. Hon frâgade mig (som alltid, skall tilläggas, svenskar emellan):
"Längtar du aldrig hem?"
(Nej, inte särskilt, speciellt inte nu längre).
"Och du kommer inte flytta tillbaka?"
(Nej, det tror jag inte. Och du?).
"Jo", "svarade hon, det tror jag nog att jag kommer, jag vet inte än när, men en dag ja. Eller, ja... Man är ju lite le cul entre deux chaises" - dvs, rumpan sitter pâ bägge stolarna, säg, man riktigt känner glipan dememellan, det är inte att det skaver, men det känns, tillägger undertecknad.
Och, jag menar, jag har ju aldrig varit vuxen i Sverige.
Välkommen, dâ är vi tvâ, svarade jag.
När vi lagt pâ funderade jag vidare. Bland annat över vad det är som gjort att jag inte längre svarar som hon, hur det kommer sig att jag är sâ säker i mina svar (och, nej, sällan att jag ville flytta hem, men klart jag längtade och längtar inemellan, främst efter stunder, lukter, ja ni vet, och kommentaren att "jag ju aldrig riktigt fâtt veta hur det var att vara vuxen "därhemma"" vet jag inte hur mânga gânger jag tänkt - dvs, nâgot har man ju lämnat bakom sig när man for, men man vet inte alls vad man skulle levt om man blivit kvar istället).
För det första tror jag att det gjorde mig gott att först gâ in stenhârt och dâ säger jag stenhârt med integreringen. Jäklar alla svett och târar under universitetsâren. Hur jag tappade bort mitt eget sprâk ganska rejält pâ vägen (svenska tjejen jag talade med har gâtt samma väg, sâ lângt, och jag riktigt hör den franska klangen i hennes sprâk - riktigt sâ "illa" gick det aldrig för egen del). För att inte tala om engelskan.
Hur jag under alla de âren, för de var mânga, stötte i frân mig absolut allt svenskt som kom i min väg. Ville inte veta av, ville inte känna mig del av.
Hur jag, därefter, hade turen att genom mitt jobb bli tvungen att âterknyta kontakt med svenskan och Sverige - men som en utlänning bland de andra "nerifrân" (som alla kallas, i Sverige, sâ fort man talar dotterbolag nedanför säg Danmark, för de nordiska de är ju ändâ faktiskt "nästan").
Idag är min svenska tio gânger bättre än den var för fem âr sedan, dâ jag inte förstod vart den tagit vägen, dâ jag skrev svenska pâ franskt vis, jag som ändâ haft bra betyg i svenska, alltid. Och jag är jätteglad och tacksam för det.
Tredje steget och kanske det viktigaste, i vart fall i min värld, i mitt liv, var faktum att fâ en Europa post. Att komma ur dikotymin Sverige vs Frankrike, Frankrike vs Sverige. Hur gott det gjorde mig att se hur nära, som person, jag var mina spanska kollegor - med vilka jag känner mig mycket mer hemma som arbetande än bland de svenska och de franska (arbetslivet i Frankrike, jag mâste ju säga att i det är jag ett UFO, totalt svensk med respektlöshet inför hierarkin och det är inte alltid det enklaste - speciellt inte ens för de som jobbat under mig, konstigt nog - den del av arbetslivet i Sverige jag kommit i kontakt med, dock, inte heller helt rätt, för ytterst lângsamt - i beslutsfattande, som ett exempel).
Och sista, säkerligen, och det är lite sammanknutet med ovanstâende, ocksâ att maken och jag har vâr skandinaviska verksamhet tillsammans. Dels för att han fick den inkörsport han dittills inte riktigt funnit, trots alla âr tillsammans, till det nordiska. Dels, för mig, för att ocksâ det är vidare, bredare. Det handlar inte längre om svenskt eller franskt? franskt eller svenskt?
Det handlar om mig.
Men det handlar ocksâ om att vägen är lâng. Att det krävs mânga ingredienser, mânga inre fighter att ta, främst med sig själv. Och dâ har jag inte flytt frân ett endaste krig. Inte en endaste svält. Inte en endaste diktatur.
Uppdatering:
PS 1: Haha! Likaväl som oktobersjukan är en ârligen âterkommande âkomma är kanske integrationen en ârligen âterkommande novemberfrâga.
Europé? 7 november 2009. Europé 2 (eller den tryggaste formen av rotlöshet), 8 november 2009.
PS 2: Först var jag tvungen att googla - integrering eller integration, vad sjutton säger man? Svar: Bägge! Upplaga 2009 valde jag integration. Upplaga 2010 integrering.
Ikväll hade jag tillfälle att tala med en svenska som kom ned till Frankrike för sjutton âr sedan, nitton âr fyllda. Hon frâgade mig (som alltid, skall tilläggas, svenskar emellan):
"Längtar du aldrig hem?"
(Nej, inte särskilt, speciellt inte nu längre).
"Och du kommer inte flytta tillbaka?"
(Nej, det tror jag inte. Och du?).
"Jo", "svarade hon, det tror jag nog att jag kommer, jag vet inte än när, men en dag ja. Eller, ja... Man är ju lite le cul entre deux chaises" - dvs, rumpan sitter pâ bägge stolarna, säg, man riktigt känner glipan dememellan, det är inte att det skaver, men det känns, tillägger undertecknad.
Och, jag menar, jag har ju aldrig varit vuxen i Sverige.
Välkommen, dâ är vi tvâ, svarade jag.
När vi lagt pâ funderade jag vidare. Bland annat över vad det är som gjort att jag inte längre svarar som hon, hur det kommer sig att jag är sâ säker i mina svar (och, nej, sällan att jag ville flytta hem, men klart jag längtade och längtar inemellan, främst efter stunder, lukter, ja ni vet, och kommentaren att "jag ju aldrig riktigt fâtt veta hur det var att vara vuxen "därhemma"" vet jag inte hur mânga gânger jag tänkt - dvs, nâgot har man ju lämnat bakom sig när man for, men man vet inte alls vad man skulle levt om man blivit kvar istället).
För det första tror jag att det gjorde mig gott att först gâ in stenhârt och dâ säger jag stenhârt med integreringen. Jäklar alla svett och târar under universitetsâren. Hur jag tappade bort mitt eget sprâk ganska rejält pâ vägen (svenska tjejen jag talade med har gâtt samma väg, sâ lângt, och jag riktigt hör den franska klangen i hennes sprâk - riktigt sâ "illa" gick det aldrig för egen del). För att inte tala om engelskan.
Hur jag under alla de âren, för de var mânga, stötte i frân mig absolut allt svenskt som kom i min väg. Ville inte veta av, ville inte känna mig del av.
Hur jag, därefter, hade turen att genom mitt jobb bli tvungen att âterknyta kontakt med svenskan och Sverige - men som en utlänning bland de andra "nerifrân" (som alla kallas, i Sverige, sâ fort man talar dotterbolag nedanför säg Danmark, för de nordiska de är ju ändâ faktiskt "nästan").
Idag är min svenska tio gânger bättre än den var för fem âr sedan, dâ jag inte förstod vart den tagit vägen, dâ jag skrev svenska pâ franskt vis, jag som ändâ haft bra betyg i svenska, alltid. Och jag är jätteglad och tacksam för det.
Tredje steget och kanske det viktigaste, i vart fall i min värld, i mitt liv, var faktum att fâ en Europa post. Att komma ur dikotymin Sverige vs Frankrike, Frankrike vs Sverige. Hur gott det gjorde mig att se hur nära, som person, jag var mina spanska kollegor - med vilka jag känner mig mycket mer hemma som arbetande än bland de svenska och de franska (arbetslivet i Frankrike, jag mâste ju säga att i det är jag ett UFO, totalt svensk med respektlöshet inför hierarkin och det är inte alltid det enklaste - speciellt inte ens för de som jobbat under mig, konstigt nog - den del av arbetslivet i Sverige jag kommit i kontakt med, dock, inte heller helt rätt, för ytterst lângsamt - i beslutsfattande, som ett exempel).
Och sista, säkerligen, och det är lite sammanknutet med ovanstâende, ocksâ att maken och jag har vâr skandinaviska verksamhet tillsammans. Dels för att han fick den inkörsport han dittills inte riktigt funnit, trots alla âr tillsammans, till det nordiska. Dels, för mig, för att ocksâ det är vidare, bredare. Det handlar inte längre om svenskt eller franskt? franskt eller svenskt?
Det handlar om mig.
Men det handlar ocksâ om att vägen är lâng. Att det krävs mânga ingredienser, mânga inre fighter att ta, främst med sig själv. Och dâ har jag inte flytt frân ett endaste krig. Inte en endaste svält. Inte en endaste diktatur.
Uppdatering:
PS 1: Haha! Likaväl som oktobersjukan är en ârligen âterkommande âkomma är kanske integrationen en ârligen âterkommande novemberfrâga.
Europé? 7 november 2009. Europé 2 (eller den tryggaste formen av rotlöshet), 8 november 2009.
PS 2: Först var jag tvungen att googla - integrering eller integration, vad sjutton säger man? Svar: Bägge! Upplaga 2009 valde jag integration. Upplaga 2010 integrering.
jeudi 4 novembre 2010
Home sweet home
Nej jag är inte död, jag har bara varit iväg och jobbat.
Igârkväll, middag nâgonstans i Huvudstaden med fd spanske chefen, nuvarande polske chefen, samt spansk kollega X med vilken jag arbetat under den ena, nu under den andra.
Fd chefen, vänd till mig och kollegan, pâ engelska: Och vad pratar ni tvâ när ni pratar och det bara är ni?
Vi: Franska (Xs mamma är fransyska även om X själv aldrig bott i Frankrike).
Nuvarande chefen: Jasâ? Och när ni skriver till varandra? Franska dâ med?!
X: Oh ja, alltid. Ja, tack vare H. har min franska blivit mycket bättre. Förut var den pâ skolnivâ, men tack vare henne har jag nu tränat upp den.
Detta märkliga liv!
Igârkväll, middag nâgonstans i Huvudstaden med fd spanske chefen, nuvarande polske chefen, samt spansk kollega X med vilken jag arbetat under den ena, nu under den andra.
Fd chefen, vänd till mig och kollegan, pâ engelska: Och vad pratar ni tvâ när ni pratar och det bara är ni?
Vi: Franska (Xs mamma är fransyska även om X själv aldrig bott i Frankrike).
Nuvarande chefen: Jasâ? Och när ni skriver till varandra? Franska dâ med?!
X: Oh ja, alltid. Ja, tack vare H. har min franska blivit mycket bättre. Förut var den pâ skolnivâ, men tack vare henne har jag nu tränat upp den.
Detta märkliga liv!
dimanche 31 octobre 2010
Ordkunskap, bis
Efter sprâkexplosion i form av ett phonem upprepat x 2, förutom de stengamla au revoir och barbapapa har vi i helgen fâtt ta del av tvâ nya, helt otippade. Svenska mâne och franska château.
Och hon ska bo med ena ingângen till framtida boendet frân rue Donadieu de Puycharic*. Var ska detta sluta?
Gud vad jag längtar till flytten.
*Jean Donadieu de Puycharic blev den 24 oktober 1585 utnämnd till capitaine de château av Henri III som nâgra âr senare, under religionskriget, beordrar honom att rasera detsamma. Dondadieu de Puycharic vägrar och lâtsas för att vinna tid börja med slottstornen vars tak han raserar - och nöjer sig med att rasera. Därav stadens slottstorns borgsilhouetter. Därav stoltheten över Donadieu de Puycarics rebellion. Staden har tack vare honom och en vägran till absurd order kvar sitt vackra slott.
Och hon ska bo med ena ingângen till framtida boendet frân rue Donadieu de Puycharic*. Var ska detta sluta?
Gud vad jag längtar till flytten.
*Jean Donadieu de Puycharic blev den 24 oktober 1585 utnämnd till capitaine de château av Henri III som nâgra âr senare, under religionskriget, beordrar honom att rasera detsamma. Dondadieu de Puycharic vägrar och lâtsas för att vinna tid börja med slottstornen vars tak han raserar - och nöjer sig med att rasera. Därav stadens slottstorns borgsilhouetter. Därav stoltheten över Donadieu de Puycarics rebellion. Staden har tack vare honom och en vägran till absurd order kvar sitt vackra slott.
dimanche 24 octobre 2010
Ordkunskap
DN har högskoleprovets orddel online. Gillar. Det är en mycket speciell liten del av hjärnan som sätts i gâng av liknande övningar. Man riktigt känner hur en liten minimal zon sätts i rörelse, en zon som ej är i bruk till vardags.
35 av 40. Tja. Och ni?
35 av 40. Tja. Och ni?
samedi 23 octobre 2010
Uppföljning - vit
Uppföljning.
Vitalitet kommer frân latinets vitalitas - livskraft.
Vit frân latinets vectis - frân vectum "att resa (sig)/(nâgot)" - stâng, hävstâng.
Wikipedia citerar Théophile Gautier, ur dikten "Solitude" frân samlingen Poésies libertines.
Je bande trop dans ma culotte,
Je sors mon vit qui décalotte
Son champignon.
Sâ var det med det, folks. Och dikten är ganska söt, inte sant. (Jag tror jag rodnar om jag försöker mig pâ en översättning, hehe - men dâ främst för att jag är rädd att sakna de (svenska) ord som skulle tillrättvisgöra sötman).
DOCK kan man ju ändâ, gemensam rot förutan, se den gemensamme nämnaren mellan livskraften, att resa (sig) och hävstângen. Vit och Vitalité, there is.
Vitalitet kommer frân latinets vitalitas - livskraft.
Vit frân latinets vectis - frân vectum "att resa (sig)/(nâgot)" - stâng, hävstâng.
Wikipedia citerar Théophile Gautier, ur dikten "Solitude" frân samlingen Poésies libertines.
Je bande trop dans ma culotte,
Je sors mon vit qui décalotte
Son champignon.
Sâ var det med det, folks. Och dikten är ganska söt, inte sant. (Jag tror jag rodnar om jag försöker mig pâ en översättning, hehe - men dâ främst för att jag är rädd att sakna de (svenska) ord som skulle tillrättvisgöra sötman).
DOCK kan man ju ändâ, gemensam rot förutan, se den gemensamme nämnaren mellan livskraften, att resa (sig) och hävstângen. Vit och Vitalité, there is.
Hon och han: Sen kväll i stugan
Tid: Igâr, alldeles för sent.
Plats: Han och hon ligger i sängen med varsin bok.
Hon: Du...
Han: Mm.
Hon: Ursäkta att jag avbryter men, (ur Houellebecqs senaste): au vit démesuré, vad betyder "vit"?
Han: Quoi? Läs meningen, tack.
Hon: "un tableau grotesque, aux couleurs criardes (...), qui représentait un homme à la tête de canard, au vit démesuré (...). En grotesk tavla i skrikiga färger som visade en man med ankhuvud och oproportonerlig "vit".
Han: Jasâ vit. Ett gammalt ord för mannens könsorgan.
Hon: Ah? Aldrig hört...
Han: Inte? Som i vitalité, samma rot.
Hon: Är det sant? Men... vad fint! (säger hon som älskar ordrötter och ännu mer när ngt ger djupare betydelse till samtliga inblandade ord, typ latinska liber = fri och barn).
Han: ...eller alltsâ, jag bara gissar... haha.
Hon: Jäklans bra chansning! Mâste kolla upp. Om inte tycker jag helt klart vi säger sâ ändâ.
Plats: Han och hon ligger i sängen med varsin bok.
Hon: Du...
Han: Mm.
Hon: Ursäkta att jag avbryter men, (ur Houellebecqs senaste): au vit démesuré, vad betyder "vit"?
Han: Quoi? Läs meningen, tack.
Hon: "un tableau grotesque, aux couleurs criardes (...), qui représentait un homme à la tête de canard, au vit démesuré (...). En grotesk tavla i skrikiga färger som visade en man med ankhuvud och oproportonerlig "vit".
Han: Jasâ vit. Ett gammalt ord för mannens könsorgan.
Hon: Ah? Aldrig hört...
Han: Inte? Som i vitalité, samma rot.
Hon: Är det sant? Men... vad fint! (säger hon som älskar ordrötter och ännu mer när ngt ger djupare betydelse till samtliga inblandade ord, typ latinska liber = fri och barn).
Han: ...eller alltsâ, jag bara gissar... haha.
Hon: Jäklans bra chansning! Mâste kolla upp. Om inte tycker jag helt klart vi säger sâ ändâ.
mardi 12 octobre 2010
Världens vackraste sprâk
Efter sex mânader av entusiastiska Au revoir ([âwaaaa])och Barbapapa ([babapapa]) har vi de senaste dagarna bevittnat en verklig sprâkexplosion.
[dâdâ] = sova, "nana".
[dodo] = mjukisdjur
[bâbâ] = blâmärke
[koko] = hej hej
[kacka] = bajs
[hoho] = säger ugglan
Behöver väl förmodligen inte tillägga vilket av orden som används flitigast och med det största leendet? Lyckligaste leendet, säg: falskt alarm, gâng pâ gâng pâ gâng...
[dâdâ] = sova, "nana".
[dodo] = mjukisdjur
[bâbâ] = blâmärke
[koko] = hej hej
[kacka] = bajs
[hoho] = säger ugglan
Behöver väl förmodligen inte tillägga vilket av orden som används flitigast och med det största leendet? Lyckligaste leendet, säg: falskt alarm, gâng pâ gâng pâ gâng...
lundi 27 septembre 2010
Stâ, gâ, nâ
Till följd av nedan inlägg där PC stâr Mac:en upptill knävecken.
Kan ju ocksâ säga att Mac:en gâr dem (PC) upp i halsen.
Och att konkurrensen stâr hög i vassen.
Kan ju ocksâ säga att Mac:en gâr dem (PC) upp i halsen.
Och att konkurrensen stâr hög i vassen.
jeudi 16 septembre 2010
Översättning av en översättning
Jonas Thente skriver ikväll om en översättningsmiss, som nästintill blir söt sâ dum dens effekt är.
One summer afternoon Mrs Oedipa Maas came home from a Tupperware party whose hostess had […]
Blir: En sommareftermiddag kom mrs Oidipa Maas hem från ett party i Tupperware vars värdinna möjligen hade …
Strunt samma vilken översättare, strunt samma vilken roman, men dumt blir det - mer kan ni läsa hos Thente själv, som gör en glasklar kommentar över vilket meningsfel det lilla felet - att inte översätta Tupperware-party till Tupperware-party - innebär.
Hursom fick det mig att tänka pâ en rolig översättarmiss jag alldeles nyligen läst. I den franska översättningen av Den ljuva giftkokerskan - Arto Paassilinna ägnar delar av huvudpersonsbefolkningen mycken tid ât att dricka öl ur ölaskar. För att översätta översättningen - och därmed anknyta till inläggets rubrik.
En ölburk blir till boîte de bière blir till ölask och jag funderar pâ vad översättaren sett framför sig att finländare dricker öl ur - det är nämligen inte en gâng canette blir till boîte men genom hela romanen.
Och precis när jag skulle till att skriva detta inlägg inser jag att jag bara antar att finländskans burk verkligen är en burk - nâgon finska kan jag ju inte - kanske dricker de verkligen ur askar - men det tror jag väl inte - hursom nâgot som gav översättaren lust till att översätta till boîte, alltsâ liknande burk.
Att vi pâ svenska dricker ur en burk, när vi dricker bâde Coca Cola, Sprite och öl, är ju även det lite märkligt i sig.
Mer roligheter men ocksâ tragiska trâkigheter angâende översättningar till franskan fâr det bli en annan kväll.
One summer afternoon Mrs Oedipa Maas came home from a Tupperware party whose hostess had […]
Blir: En sommareftermiddag kom mrs Oidipa Maas hem från ett party i Tupperware vars värdinna möjligen hade …
Strunt samma vilken översättare, strunt samma vilken roman, men dumt blir det - mer kan ni läsa hos Thente själv, som gör en glasklar kommentar över vilket meningsfel det lilla felet - att inte översätta Tupperware-party till Tupperware-party - innebär.
Hursom fick det mig att tänka pâ en rolig översättarmiss jag alldeles nyligen läst. I den franska översättningen av Den ljuva giftkokerskan - Arto Paassilinna ägnar delar av huvudpersonsbefolkningen mycken tid ât att dricka öl ur ölaskar. För att översätta översättningen - och därmed anknyta till inläggets rubrik.
En ölburk blir till boîte de bière blir till ölask och jag funderar pâ vad översättaren sett framför sig att finländare dricker öl ur - det är nämligen inte en gâng canette blir till boîte men genom hela romanen.
Och precis när jag skulle till att skriva detta inlägg inser jag att jag bara antar att finländskans burk verkligen är en burk - nâgon finska kan jag ju inte - kanske dricker de verkligen ur askar - men det tror jag väl inte - hursom nâgot som gav översättaren lust till att översätta till boîte, alltsâ liknande burk.
Att vi pâ svenska dricker ur en burk, när vi dricker bâde Coca Cola, Sprite och öl, är ju även det lite märkligt i sig.
Mer roligheter men ocksâ tragiska trâkigheter angâende översättningar till franskan fâr det bli en annan kväll.
vendredi 20 août 2010
Fosterland 2
Alltsâ, jag var nog trött.
"Sâ fosterlandet är -- Frankrike? Som i fosterförälder eller landet som fostrat dig?" skrev Charlie i sin kommentar till mitt inlägg
"Fostrat OCH fosterförälder, kanske?", svarade jag glatt tillbaka.
Det är först nu som jag förstâr frâgan. Och mitt misstag. Jag använde fosterland endast som i fosterförälder, alltsâ som fostrat, att tyckte därför det var självklart att det var Frankrike jag hade i âtanke, hade alltsâ i den dâ skrivandets stund av bâde inlägg och kommentar inte ett ögonblick i tanken pâ att man faktiskt talar om fosterland vad gäller Sverige - och tog mao kommentaren bokstavligen - fosterförälder OCH -land, ett land som fostrat mig likt en förälder och ett land - men inte som alternativ till Sverige utan ett nytt.
Sâ kan det gâ. Och ursäkta korkbollssvar.
Frâgan som kvarstâr: Vad gör dâ en förälder jämfört med en fosterförälder?
"Sâ fosterlandet är -- Frankrike? Som i fosterförälder eller landet som fostrat dig?" skrev Charlie i sin kommentar till mitt inlägg
"Fostrat OCH fosterförälder, kanske?", svarade jag glatt tillbaka.
Det är först nu som jag förstâr frâgan. Och mitt misstag. Jag använde fosterland endast som i fosterförälder, alltsâ som fostrat, att tyckte därför det var självklart att det var Frankrike jag hade i âtanke, hade alltsâ i den dâ skrivandets stund av bâde inlägg och kommentar inte ett ögonblick i tanken pâ att man faktiskt talar om fosterland vad gäller Sverige - och tog mao kommentaren bokstavligen - fosterförälder OCH -land, ett land som fostrat mig likt en förälder och ett land - men inte som alternativ till Sverige utan ett nytt.
Sâ kan det gâ. Och ursäkta korkbollssvar.
Frâgan som kvarstâr: Vad gör dâ en förälder jämfört med en fosterförälder?
jeudi 19 août 2010
Finlandssvenska och uppbrända penningar
Aj, vad det är vackert för örat, finlandssvenska. Bättre sent än aldrig, säg, men nu har jag lyssnat klart pâ Monika Fagerholms sommar - och är motiverad att ta mig igenom hennes Amerikanska flicka, en av dessa böcker som blivit stâende och endast stâende i hyllan, väl tillbaka pâ hemmaplan.
Hennes observationer vad gäller faderns tidsfixering, i bemärkelsen att vilja fästa tiden, fânga tiden, sâ väl lyssningsvärda. Det sjunger inom mig, med hennes finlandssvenska sâng: Nio noll noll, vaknar. Nio och trettio, kaffe. Nio och fyrtiofem: arbete. Tio och tjugofem: paus. Tio och trettiofem...
Även hon, liksom Birgitta Stenberg, finfin musiksmak. För vad fin Den Olydige Ballongen är, med Alice Babs. Verkligen. Sâ kristallklar pâ nâge vis.
Förmodligen var det den gemensamma musiksmaken som igen fick mig att tänka pâ Stenbergs kommentarer runt Gudrun Schyman.
Och som fick mig att säga ut i intet:
"Tu as entendu cette histoire de Gudrun Schyman, une femme politicienne suédoise, tellement à gauche que presque communiste, qui vient de brûler...".
"Quoi"? Säger maken och tittar upp, märkbart irriterad över att ha blivit störd i läsningen. "Om jag hört om le rugbyman suédoise, communiste som gjort vad?!".
Hennes observationer vad gäller faderns tidsfixering, i bemärkelsen att vilja fästa tiden, fânga tiden, sâ väl lyssningsvärda. Det sjunger inom mig, med hennes finlandssvenska sâng: Nio noll noll, vaknar. Nio och trettio, kaffe. Nio och fyrtiofem: arbete. Tio och tjugofem: paus. Tio och trettiofem...
Även hon, liksom Birgitta Stenberg, finfin musiksmak. För vad fin Den Olydige Ballongen är, med Alice Babs. Verkligen. Sâ kristallklar pâ nâge vis.
Förmodligen var det den gemensamma musiksmaken som igen fick mig att tänka pâ Stenbergs kommentarer runt Gudrun Schyman.
Och som fick mig att säga ut i intet:
"Tu as entendu cette histoire de Gudrun Schyman, une femme politicienne suédoise, tellement à gauche que presque communiste, qui vient de brûler...".
"Quoi"? Säger maken och tittar upp, märkbart irriterad över att ha blivit störd i läsningen. "Om jag hört om le rugbyman suédoise, communiste som gjort vad?!".
Inscription à :
Articles (Atom)