Här i hörnet är det färskpotatisen frân Noirmoutier som dyker upp först, som man hâller utkik efter. Ile de Noirmoutier som har ett namn lika poetiskt som dess färskpotatis' smak. Ikväll intagen pâ ett alldeles utmärkt och vârlikt sätt:
- kokt
- med smâ gröna ärtor
- och färska räkor bara värmda i de kokta ärtorna
- och mängder med smält smör över det hele.
Vansinnigt gott. Liksom Chefen över det hele frân nâgot âr sen var en finurlig film av von Trier, som i all sin illusionerliga modesti stannar kvar mycket längre än man först tror.
Och, ja, ni vet väl att seden säger att man för var (ârs)premiär har rätt till en önskan? Sâ nu har här önskats!
2 commentaires:
Jag gillade också den bortkomne dirren.
Här en recension.
http://www.moviebox.se/film/direktorenfordethele/
Tack! Fast jag tycker den (recensionen) är lite nedlâtande genom att säga "lättstämd mysig komedi". Det var i vart fall inte riktigt med de ögonen jag sâg den! (Även om, jo, jag skrattade mycket. Ocksâ).
Enregistrer un commentaire