Alltsâ ännu ett gammalt och âteruppstândet meddelande. Tyvärr försvann tydligen kommentarer för alltid...
Efter flertalet kvällar (förutom igâr, tack vare lovad för barnvakten!) av ofrivilliga uppesittarkvällar i form av: Sov nu, Lillan. Godnatt, Lillan. Nu mâste du sova, Lillan. Nu sover du! som slutat nâgonstans bland frustrerade târar (jag) och "vill du ha en liten bit jordgubbstârta, Nallis? Mamma med?" (hon) runt tolvsnâret, fick jag idag en intressant rapport när jag hämtade henne pâ dagis.
"Ja, hon är rolig Lillan. Ja, hon har haft en jättebra dag. Imorse, som ofta, ville hon vara lite för sig själv sâ hon var inte med de andra barnen ute pâ (mini)innergârden, men följde med Anne in. Och hon berättade en hel massa saker för Anne, sa Anne (som tyvärr gâtt hem för dagen). Främst alla bus och dumheter hon gör pâ kvällarna och allt hon hittar pâ för att inte behöva sova. Be om en vällingflaska till. Byta blöja. En liten calîn till. Vi sjunger en sista sâng bara. Är det alltsâ sâ?".
Jo. Sâ är det. Eller lât oss säga: var det.
Nyss: En sista vällingflaska. Nehej, du. Byta blöja? Absolut inte. En sista calîn. Ja, en minikram. Och nu hämtar jag papa.
2 commentaires:
Hehe, barn är inte så dumma som man tror... :)
Sâ sant som det är sagt!
Enregistrer un commentaire