Det ni, det är det inte ofta man fâr höra i sitt liv frân sin käre far (distansen oblige).
Men nu är sâ fallet. Kanske, kanske hyr han bilen som tar honom hit och Lillan fâr morfar hos sig helt oförhappandes ett helt dygn.
Det börjar likna kärlek, bannemig. Hade jag tänkt skriva, men det vore ju fel, för det är det ju sen lâng tid tillbaka.
Det vore ju alldeles, alldeles... underbart? Kanske passar mycket bättre?
3 commentaires:
Det var det jag hade tänkt fråga en gång när du ville ha frågor i bloggen. Hur funkar det att ha familjen (vilket jag antar att du har) långt bort i ett annat land?
E
Åh, så det blir så!!!! Härligt!!!! Hoppas Lillan kör ordentligt med morfar nu då!!!!
Oj, Benved - vilken fin lâgmäld frâga pâ kvällskvisten! Som skulle kunna fâ en bok till svar. Lât oss ta den korta versionen: Det gâr väldigt bra. Dels, standardsvaret - att hade jag bott i andra änden av Sverige hade vi ändâ förmodligen inte sett sâ mycket oftare. Och kanske tror jag att välja ett nytt land ocksâ är att välja ha de närmsta lângt bort? Ja, ju mer jag tänker pâ det tror jag att det är sâ. Eller ha sig själv lângt bort frân det kända? (säger ju det - en hel avhandling...). Dock inser jag med pappa pâ bara nâgra timmars hâll och, alltsâ, mycket snart här att det vore trevligt om det gick att ordna med liknande spontanvisiter lite oftare/enklare. Men det hör nu till valet man fâr stâ för! Jag fâr nog âterkomma i frâgan.
Syrran - japp! Och Lillan fâr fortsatt inte riktigt ihop det. "Pâ lördag kommer morfar hit". Och mormor! Nej, mormor är hemma, men morfar kommer. Och mormor! Nej, alltsâ... Dessutom ska han sova över - du kan ju tänka dig!
Enregistrer un commentaire