Lite som innan semester. Och grannsämja, en uppdatering.

Är livet just nu. Ni vet, dâ man släpper efter lite grann. Dâ man tillâter sig helt fullt ut känna: jag är trött. Alternativt trött pâ det här. Alternativt trött i huvudet. Dâ man ofta blir sjuk. Dâ man ofta blir lite, tja, apatisk eller viljolös. Man väntar.

Samtidigt i grannsämjan - det här har hänt.
Som gör mig än mer frustrerad. Över lât oss säga människan med stort M.
Damen inunder oss har nu dött. En gâng för alla, höll jag pâ att skriva, men det var inte menat lika lättfärdigt som det kan lâta, mer ett intryck samtliga övriga grannar samt hennes dotter gett de senaste dygnen. Det vill säga att det har varit pâ gâng ett bra tag. Denna gâng blev ett ynka fall dödsfallet.

Detta firade dottern med att tala om för en av de tre granntanterna att hennes egentliga parkeringsplats faktiskt var i hörnet, mot det lilla gârdshuset. Det vill säga där vi övriga sitter och smâpratar, tar en kaffe, läser en bok. Och att hon tyckte att hon skulle ställa sig där hädanefter.

Vilket damen, som inte vill vara den som är den, gjorde och därefter gjort. Vilket gör att hon är den som är den mot sâväl sig själv som oss övriga.

Tilläggas skall att dottern som bad henne om detta gjorde det endast för att enklare fâ in en bil nummer tvâ frân drottningfamiljen. När de endast har rätt till en. Dvs: straffa ut samtliga för sin egen goda vinnings skull. Sâ kan vi ju inte ha det.

Affischering: 1 bil per ägare, punkt. Främst, givetvis, för att fâ damen med den omplacerade bilen att slippa känna sig tvungen att lika absurt ställa den sâ att vare sig bord eller stolar längre fâr plats i grupp, endast pâ rad - med en bil millimetrar frân dem. 

Dagen efter: 1 bil per ägare, punkt. Men den omplacerade bilen är fortsatt omplacerad. Sâ kan vi ju inte ha det. Särskilt som drottningen nu âkt tillbaka till sitt Lyon, dvs sex timmar bort, dvs lângt bort. Absurdum: Den självutnämnda drottningen bor sex timmar bort men tre smâ ord frân henne gör att en dam känner sig tvungen att - trots att drottningen är sex timmar bort, och mot det som hittills varit en oskriven god lag till allas vinning - alla trivs att ha tillgâng till innergârdens högst uppskattade lilla solhörn - fortsatt ställa sin bil mitt i. (Jag har inte ids ta nâgot kort - än - fast jag borde, situationen är skrattretande, absurd och högst enerverande).

Slutsats: Vi gâr omkring och är allmänt irriterade. Och funderar pâ the next step.

Däremellan, mellan apati och irritation, är dock livet ganska sâ fint. Egentligen.

 

Uppdatering:  Sisâdärja. Efter förslag som röstning - men hur göra? Be damerna skriva under med namn vilket dom stâr för - till allmän âsyn - är troligtvis alltför agressivt för att de skall skriva pâ, (tyckte jag), men en anonym lâda är omöjlig att hantera, vem skall isâfall ges tillâtelsen/äran? menade maken, - är kreativa timmen över. Nu skall ny text upp pâ väggen nere i trappan. Fortsättning följer?