Handen pâ hjärtat

Imorse var det kallt, riktigt svinkallt, när jag sprangtraskade till tâget, strax efter sju. Strax dessförinnan hade jag klivit över den uteliggare - utan fast hemadress, som de kallas här, sans domicile fixe - som installerat sig med pick och pack sedan igârkväll i vâr entrée. Pick och pack; tre vinflaskor, tvâ plastkassar, en sovsäck. Han lyfte bistert ena ögonbrynet när jag vände mig i dörren för att se om han verkligen sov.
Igârkväll ringde vi samu, räddningstjänsten, som man kan ringa - gratisnummer - för att fâ hjälp med liknande situationer. De kör dem till uppvärmda rum, sägs det. Igâr lovade de att komma men inte inom kort - för mycket att göra, för mânga brâdskande samtal. Under tiden steg cigarettröken uppför trapporna och in genom vâr ytterdörr. Gîtanes, utan filter. Han var ju i alla fall pâ insidan och inte kan man slänga ut nâgon när det är svinkallt. De kom aldrig över huvud taget.
Sedan igârkväll hade picket - dâ bara tvâ vinflaskor - och han själv i sittande ställning i trappan, alltsâ brett ut sig till pick och pack, i form av sovsäck och ren installation.
Under eftermiddagen hade mannen blivit tvâ män och ännu fler vinflaskor. Klart de meddelar varandra var man kan fâ skyddsrum - det hade en annan ocksâ gjort.

Under eftermiddagen tänkte jag pâ vâr unga barnflicka som mâste gâ nedför trappan och ut genom dörren, ensam, och tänkte att jag skulle inte velat vara hon om jag var hon.
Tidig kväll ringde vi polisen, vilket räddningstjänsen bett om - de har sedan igâr inte tid att ens lova komma senare.
De kom, men dâ hade männen tagit sig en promenad och lämnat picket och packet, och nu ocksâ pisset, efter sig.

Handen pâ hjärtat - hur taskig man än känner sig i liknande situationer, för det kan jag lova er att man gör, hur mânga av er hade varit den räddande samariten efter att ha klivit över liknande bylten?
Själv tycker jag det hela är ytterst obehagligt, pâ alla nivâer (och hoppades ideligen pâ tâget hem att de âtminstone inte skulle ha installerat nâgot i barnvagnen). .