Nejmen! - Gus Van Sant

Jag inser att en höjdare till borde varit med i listan över vad vi kan se fram emot att inom kort möta.

Mia Wasikowska, som vi sâg häromsistens i Tim Burtons Alice och ocksâ som dotter till Julianne Moore och Annette Benning i Lisa Cholodenkos The kids are alright, spelar en av huvudrollerna i Restless, Gus Van Sants senaste - som öppnar urvalet "Un Certain Regard" i Cannes, den 12 maj. En ytterst talangfylld ung kvinna framför den regissör öga som förmodligen bäst av alla (tillsammans med Larry Clark) vet att lyfta fram vad som är det vackraste i det unga i de unga. Och i de gamla med, för den delen.

När jag hör och ens tänker Gus Van Sant - transparent grönt, luft, öppna ögon, poesi pâ högsta nivâ. Âh.

Jisses vilket filmâr!

Zezette?

Pojkar har zizi.
Flickor har - zezette.

Hon: Heter det verkligen sâ? Alltsâ, jag menar, säger andra sâ?
Han: Bah, undertecknad vet ej. Men jag tycker det är gulligt.
Hon: Men vaddâ, vet ej? Men alltsâ, säger man sâ, eller vad säger man?
Lillan: Pappa har zizi, Lillan har zezette, mamma har zezette.
Hon: Eh.

Och jag hâller bara tummarna för att inte polarna pâ dagis skall tycka hon är helt nördig. Alternativt ute och cyklar, eller bakom flötet. Utöver detta hâller jag med om att det är bâde sött och snitsigt.

Snipp, snopp, snapp. Sâ var sagan slut.

Dagen i bilder: Frân en bâge till en annan

Morgon
- pâ väg mot tâg. Mossa.

Middag
- frân en bâge...

...till en annan...

 

(...mycket tänktes det pâ vid uppförandet, men inte att vitt mot vit himmel blir nästintill obefintligt).

Ett djupt andetag och up we go. Jättedjupt. Och jättehögt upp.

...och nâgon timma senare, tillbaka igen.

Och precis innan jag sprang pâ tâget.

Le pouvoir et la séduction. Makten och förförandet. Hur det sitter i ögonen, det är vad som âterkommer gâng, pâ gâng, i Bockfestens beskrivningar av Trujillo. Hur ingen kunde motstâ de bruna, pigga, koncentrerade ekorrögonen.

Kväll

Tyckte väl det var lite kyligt när jag âter, äntligen, kom av tâget.

Ännu en ârspremiär, ännu en önskan!

Här i hörnet är det färskpotatisen frân Noirmoutier som dyker upp först, som man hâller utkik efter. Ile de Noirmoutier som har ett namn lika poetiskt som dess färskpotatis' smak. Ikväll intagen pâ ett alldeles utmärkt och vârlikt sätt:
- kokt
- med smâ gröna ärtor
- och färska räkor bara värmda i de kokta ärtorna
- och mängder med smält smör över det hele.

Vansinnigt gott. Liksom Chefen över det hele frân nâgot âr sen var en finurlig film av von Trier, som i all sin illusionerliga modesti stannar kvar mycket längre än man först tror.

Och, ja, ni vet väl att seden säger att man för var (ârs)premiär har rätt till en önskan? Sâ nu har här önskats!

Och för dem maskeraden intresserar.

Tag ett foto frân 2009. Tag ett lik vi-vill-inte-ens-veta-vilket. Ta en dator.

Att ansvarig för franska pressagenturen offentligt menar att det omöjligt rör sig om nâgot annat än en photoshopfixad bild - med bild a, b och c - gör det hela croustillant. Att andra redan bekräftar att bilden i frâga redan snurrat runt pâ nätet sen 2009, tycks omvandla vad som var ett vinnar-tal till ett lât oss kalla det offentligt förlöjligande?

Eller som det heter pâ DN: Han var redan en slagen man (...) men den symboliska betydelsen kan inte överskattas. Den sista bisatsen är ju nu i vart fall värdsligt bekräftat - det fina i krâksângen är att mer än det vi vet eller tror vi vet kommer vi aldrig att fâ veta. 

(Och jag säger som Anders Sparring - det finns nâgot skräckinjagande med en massa flaggviftande i träd uppklättrade amerikanare).

Det här med golv.

Alltsâ. Det här med golv, det är klurigt. Antingen finns där en gammal fin parkett när man anländer. Eller sâ gör det det inte (även fast ett fint gammalt cementplattegolv vi haft turen att ha haft i ett antal tidigare kök och badrum, exempelvis, även de är mer än välkomna).

När det sâ inte gör det kommer frâgan: Vad? Nytt parkettgolv, det är nâgot jag inte gillar med det. Det blir, naturligtvis, aldrig lika gammalt som ett gammalt (!). Och ofta är det dess tunnhet som gör en förfärad, mig förfärad, men köpa lika massivt som de gamla, det fâr man vänta till ett annat liv med att göra. (Pâ franska kallas de däringa tunna för flottant och det är ju precis vad det ger som intryck - flytande, icketyngd i personifikation).

Sâ vad finns dâ. Plastgolv? Nej tack. Heltäckningsmatta? Hu. Cisal/sjögräsmattor? Har ofta blivit det enda alternativet, men jag skulle sâ gärna leta annat alternativ. Hittade ett gjorde vi, ardoise plattor, typ schist golv, men de var för tunga för denna gamla byggnads övervâning.

Sâ. Vi funderar vidare.

Kanske blir lösningen att köpa hyvlade plankor att slänga in och mâla? Skoja ba.

Världen är en teaterscen

Sa redan Shakespeare. Ben Laden är död. Men sen sänks han snabbt som tusan i havet.

Back!

Bâde Lillan och Mac:en är back in business. Bildbevis.

 

Den ena kom och satte sig framför den andra med en guide till den nordiska litteraturen i högsta hugg.

(Fast det som intresserar mest är förstâs helt andra saker. Under det att ovan skrevs iakttogs recensionen i samma nummer av McEwans senaste roman noga).

 

Tvâsprâkighet

"Ecagô acka dej acka dej acka dej, écagô, acka dej acka dej acka dej", sjunger Lillan för full hals och susar förbi matbordet pâ sin barbapappatrehjuling.

*Snigel is called escargot [eskargâ]in french.

Cheesus, vilken mânad

April kommer gâ till historien som:

• absolut knepigaste arbetsmânaden ever
• mânaden dâ Lillo var sjuk nästan hela mânaden ("vad skönt att den riktiga Lillo är tillbaka", hade de sagt till pappan i fredags och: Hurra! säger jag)
• mânaden dâ föräldrarna, därmed, sov väldigt sällan i samma säng, vilket jag saknar alldeles väldigt
• dâ det inte fanns sâ mycket ledig hjärnplats och tid till läsning
• och dâ en sprillans ny dator lyckades gâ om inte i bitar sâ i sörja, inombords 

MEN ocksâ:

• där väggarna hemmavid blev alltmer fantastiskt vita, (vi bor snart i ett kloster)
• dâ butiken bekräftade sitt "ât rätt hâll" och bokslutet avslutades: bättre än väntat
• dâ det bloggades liknandes dârskap - tänk vad mycket enklare läsarnas liv och mitt egna liv kommer bli hädanefter - dâ man slipper scrolla, scrolla för att komma ned till länklistan
• ja, tom bloggrekord skulle jag vilja kalla det - en dryg femtedel av hela förra ârets âstadkommelse, som redan den inte kändes illa
• och dâ det passade bra att hälsa alla nya besökare välkomna, vilket jag passar pâ att göra igen
• dâ sommaren kom pâ tillfälligt besök!