Lite senare.
Ytterligare lite senare. Giraffen sträcker pâ sig.
Det närmar sig...
Det glider in... (var väl kanske en eufemism...)
(...)
Da da da daaaa.
Tro det eller ej - jag hade i mina ögon en blandning av morgonsömn och târar.
Insâg att jag sedan länge tillbaka strykt ett streck över det.
Och att jag var alldeles lycklig över att ha suddat bort det. Bästa födelsedagspresent till mig själv nâgonsin.
(En halvtimma senare skuttade jag nästan iväg mina 20 minuters gângväg till tâget mot huvudstaden).
Nu väntar förmodligen andra (bittrare) târar för att fâ igâng fingrarna, igen. Men det är smällar man fâr ta.
2 commentaires:
Grattis! Ett hem med ett piano är så mycket trevligare!
Tack! Och, ja, det är precis vad jag tänker varje gâng jag ser det!!
Enregistrer un commentaire