Tack Charlie. Jag tänkte nâgonstans tanken själv igâr när jag tryckte pâ "publicera" för inlägget nedan att punkt fyra nog borde utvecklats först. Dvs - Sverige-punkten.
Detta var alltsâ inte tänkt som ett rent "mot Sverige" inlägg - dem börjar jag dessutom tröttna pâ själv - och Charlie har helt rätt att pâminna om att det blev ramaskri även i Frankrike mot Dati för inte särskilt längesen. MEN jag ser en stor skillnad. Här sitter inte "feministerna" och säger att det är "sorgligt" att "folk" numera prioriterar jobbet. De var de som tog henne i försvar.
Anledningen till att jag skrev "istället för att säga att Sverige är ett modernt land, och jämlikt"', vilket vi normalt är väldigt mâna om att stoltsera med och basunera ut vs resten av världen, skriker vi här ut motsatsen - var snarare pga besvikelse.
Missförstâ mig rätt: jag är stolt över vâr jämlikhet - utan den vore jag dessutom inte den jag är. Det jag blir besviken över är att den ofta inte räcker längre än till just "jämlikhetsskit" som jag slarvigt skrev. Dvs: ord.
När det väl kommer till kritan är vi ofta - och ofta just svenska kvinnor - taskigare mot vâra kvinnor än man är i andra länder. Mindre klarsprâk och istället pikar. "Jomen vi är stolta över dig, ocksâ".
I klarsprâk: om vi är sâ himla mycket FÖR jämlikhet, varför finner man den här mot-Birgitta-debatten precis överallt. Där hon mâste förklara att hon visst tänkt pâ barnen, att hon har lösningnar, att mannen är med pâ projektet etc etc etc. In pâ minsta privatlivsdetalj. DET är jag emot.
Hm. Var jag lite klarare sâ?
11 commentaires:
Jo, och jag håller med om att det finns en slags "helighet" kring bebistiden i Sverige. Det där med att det är sorgligt, är ju bara... sorgligt.
Men, är det verkligen feministerna (förutom Belinda då) som är emot? Jag har inte sett någon mer. T ex Isobel HK, Karin Olsson mfl har väl gptt ut väldigt starkt för Birgitta Olsson. Jag tycker det snarare verkar vara samma gamla drakar av Elise Claesson klass.Typ Eva Sternberg (men hon verkar ju vara rena skämtet).
I USA fanns samma debatt kring Sarah Palin som gick tillbaka till guvernörsjobbet när hennes pojke med Downs Syndrom var två veckor. Feminsterna, som avskydde henne för allt hon stod för, kunde inte kritisera det. Men hennes egna led, family values falangen, hade svårt med det.
Möjligt att jag slarvat igenom läsningen - jag blir sâ irriterad efter 3 artiklar sâ sen orkar jag inte. Om det är sâ, sâ är det ju bara toppenbra!
Nu har jag läst artikeln och de kvinnorna var väl snarare positiva? Förutom den där ont i magen retoriken som är otroligt tröttsam. Om man känner behov av at tycka synd om barn som man inte känner kan man väl tanka på barn i Haiti eller Darfur. Inte den promille mest priviligerade barn där barn till ministrrar eller näringslivschefer ingår.
Men det är ju precis DET jag ville ât. Dvs, man är "postiv" och "jämställd", men "tycker ändâ synd om barnen", dvs om man hârddrar det sâ är man mao inte alls "positiv" och "jämställd" utan tycker förmodligen att hon gjort allra, allra bäst om hon istället tackat nej. Jag tycker den inställningen är värre än den rent negativa - som inte ger sig ut för annat än att vara emot.
Jo, jag förstår vad du menar. Men som sagt jag har bara hört Belinda Olsson samt ett helt gäng uttalat antifeminister säga så.
Nej, Sverige är int ealtid så jämställt, det är väl därför feminismen fortfarande behövs :)
Läser du Elin Grelsson? En ung, skarp, feministisk hjärna! http://elingrelsson.se/
Vad som är skrämmande är ju att hela samhället är uppbyggt, numer, för att vara jämställt och att allt finns för kvinnor att ta för sig. Dvs - kvinnorna är numer själva främsta hindret för kvinnor. Där tror jag vi som land är unikt!
Men är inte det underliga i alltsammans hur somliga fruntimmer (för det är ju mest fruntimmer) helt oblygt i pressen ger sig på andra kvinnors livsval?
Som om det angick dem?
Hela denna privatlivssmet i media, jag står inte ut med den. Och den där Sternberg eller vad hon hette verkade ju mest intresserad av att skriva om SIG SJÄLV och SINA GRAVIDITETER och sina spädbarnserfarenheter och vad det nu var. Har det i dagspressen att göra? undrar
Vän av ordning
(Jag menar alltså att så länge socialen inte behöver kopplas in i en familjs liv så ska den få göra precis som den vill utan att någon annan ska röra en fena.)
Kunde inte hâlla med mer. Utan att nâgon annan ska röra en fena eller borde fâ en rad skriven pâ "offentlig plats".
Jag med, håller med alltså. Det blir rena skvallerpressen på nyhets och debattsidorna.
Här i USA är det etter värre, alla dessa politikers otrogenhetsaffärer, först skandal och mediacirkus. Sedan kommer bestsellerböckerna, från frun, älskarinnan, medarbetaren...
Hon Sternberg verkar vara ett...original, kan man säga om man inte vill vara för elak. Har ni kollat hennes blogg? Lite fascinerande att Kvinnor kan rörelsens grundare inte tycker att kvnnor ska lämna hemmet överhuvudtaget.
Haha - det borde vara ett inlägg i sig...! "Kvinnor kan precis allt sâ länge de stannar inom hemmets lugna ramar (och lagar gröt till barnen, varför inte serverad med bröstmjölk direkt ur)".
PS. Här var ju en klassiker lângt innan min tid när Ségolène Royal bjöd in Paris Match till BB...
Enregistrer un commentaire