Pages

mardi 15 décembre 2009

Ja se det snöar!

Vilken fantastiskt lyx. Här kommer man till sveariket tvâ dagar och sâ snöar det sâ det inte vet var eller när det ska sluta...! Jag känner mig väldigt fint mottagen och Fader Snö, eller om det är Frost kunde inte gjort det bättre, särskilt som det i övrigt blir dâligt med svensk jul iâr.

Uppsala är översnöat! Det är nästan sâ man har lust att leta upp ett julbord.
Och det är nästan sâ att man kunde önskat att ha fâtt stannat nâgra dagar.

dimanche 13 décembre 2009

En finansrâdgivares poetiska själ

Igâr fick vi ett brev pâ posten frân vâr finansrâdgivare (vilket ju lâter mer tjusigt än vad det är: banktjänsteman?), anställd pâ posten. Ahh..., ännu ett reklamblad för jag vet inte vilket sorts konto, vilken sorts lân, ja ni vet, det vanliga.
Döm om min förvâning. Brevet, daterat den 8e december 2009, innehâller inget liknande.
Istället, en elvaradig dikt, som dessutom rimmar. Rimmen faller bort i översättning, men dock.

Vintern styr sin kosa mot oss, ârets sista dagar faller
tvâ tusen nio är igâr, men hon rimmar med alltid
mellanâr, vi säger farväl till henne,
tvâ tusen tio ska födas, hon rimmar med hopp
hon nalkas och bjuder lugn och ljuvhet
lât oss glömma stormarna och det som gör ont
jag hoppas att era bekymmer tar paus
sâ att er framtid fâr vara färgad av rosa.
Detta var nâgra ord frân er finansrâdgivare
för att önska er ett gott och lyckligt nytt âr,
Vi ses mycket snart,
Er tillgivne.

J'espère que vos tracas prendront une pause
pour que votre avenir soit peint tout de rose.

Det ni.

samedi 12 décembre 2009

Madrids flygplats

Om jag varit arkitekt skulle jag varit sâ stolt om det dessutom var jag som lâg bakom Madrids flygplats, Barajas.



Läppformen tilltalar mig. Eller om det är mustasch? (Läste nâgonstans att det rör sig om vingar, men man kan se mycket annat ocksâ). Manligt och kvinnligt kombinerat i ett. Liksom materialvalet - och färgerna.



Trä, trä, trä i böljande former, fâr en att tänka pâ gamla skepp och kyrkinnertak.



Alla dessa texter om hur deprimerande en flygplats är. Hur anonymt. Hur omänskligt. Tycker själv oftast precis tvärtom; detta myller av personer, väskor; ett enormt, mycket invecklat system av arbetsuppgifter inkarnerade i olika uniformsklädda män och kvinnor som länkats samman för att se till att allt fungerar - tvärtom mycket, mycket mänskligt. En myrstack i human form. Barajas är dessutom ett lysande exempel pâ hur uppiggande modern arkitektur kan vara - rena linjer, varma material (trä), i kontrast till metall som dessutom här i mycket är solgul. Och marmorgolven i sandnyans bidrar ocksâ de till helhetsintrycket av sympatiskt lyx.

 

Verkligen, verkligen - en fin plats pâ jorden.



Kommentar. Just nu pâgâr där en reklamkampanj överallt, enorma affischer, för jag vet inte vilken bank. Tiger Woods visar i alla fall vägen mot himlen, ungefär; iklädd knallröd t-shirt och kritvit keps stâr han mitt i en grön, grön skog. Idag stâr pâ alla löpsedlar att han "lämnar tävlandet pâ obestämd tid". Det är väl ett bevis pâ nâgot mycket, mycket omänskligt. Hetsjakt pga nâgot sâ mänskligt som felsteg. Ja. Det blev mitt inlägg i otrohetsdebatten.

vendredi 11 décembre 2009

2F som i F-antastisk F-redag

Dagens: Fantastisk fredag.

3 dagar och 2 nätter borta. Hemkomst: Flickan möter upp pâ tâgstationen med lillan som genast, sâ snart vi sagt hejdâ till flickan, stämmer upp i den tvâtoniga sâng som sedan en veckan är bara vâr. A-ha, a-ha; hon är felfri och otroligt rörande. Pâ vägen hem köper vi tvâ hyacinter och en jättefin bukett med blandad kompott och färger.

Nu. Uppäten iberia skinka, tvâ sorter, samt ett vansinnigt gott Rioja vin. Tillsammans med nâgra goda ostar och mycket trevligt äktenskapligt sällskap. Detta efter att lillan tagit sina tvâ plyschkaniner, en i var hand, och börjat gnaga pâ dem och därefter inte sagt ett ljud innan hon somnat, stilla i sin säng.
Ipoden sitter i högtalarna och slänger ut 5-stjärnig pâ 5-stjärnig. Salig bladning även här av Schubert till Camille.

3 dagar och 2 nätter borta. I underbart sällskap. Mina kollegor. Tänk vilken vansinnig tur. Och jag älskar spanjorerna, som utgör mina närmsta kollegor. Sâdan människovärme och verklig närhet. Fransmännen, mycket mer distanta (kanske passar mig bättre till det privata?). Mer om detta en annan kväll, mindre sen.

Mao. Mycket fin vecka. Blir vi alla lite mer lättrörda i nästan juletid? Är det alla ljusen? Alla hyacinter? Alla - nästan lite helgdag?

Tacksamhet. Helt enkelt. Och det är verkligen inte dâligt sâ.

mardi 8 décembre 2009

Opération escargot

Sa en av kollegorna. Akta dig för din avfärd - de har utlyst Opération escargot.
Ursäkta vad hade de utlyst, sa du?
Opération escargot.
Och vad är opération escargot??
Det är taxichaufförerna som blockerar alla infarter till flygplatserna. De kallar det tydligen sâ, enligt radion.
Aha. Jag tror jag tar RER:en, med andra ord.
Gör det.

Barnflickan upplyste mig nu om att alla regionaltâg gâr i strejk from mândag. De ska vara i strejk fram till juni nästa âr. Detta kommer främst märkas genom att de annulerar xx antal tâg per dag och körsträcka. För hennes del innebär det att det endast finns kvar 3 av de 10 turerna pâ mândagar, som ett exempel.

Operation snigel. Efter dryga tretton âr förvânas jag inte längre över nâgot - utöver att det alltid dyker upp nya uttryck att behärska.

lundi 7 décembre 2009

Den lilla väskan

Ska nu snart packas igen. Snart, snart. Tänker jag - och minuterna blir till halvtimmar som blir till timmar. Och nu har jag snart övertygat mig själv om att det kan fâ vänta till imorgon. Ska ju bara vara borta tvâ nätter, sâ det kommer gâ fort att fâ ihop'et. Tills vidare sitter jag och njuter av tystnad och mörker. Det är allt lite knasigt det här, att det blir sâ mörkt, sâ fort, och dâ blir det det ändâ inte förrän vad - halv sex? Vid sjutiden känns det som nio och vid den här tiden som midnatt sedan länge. Och man jublar när man inser att klockan bara är tio och att det fortfarande är flera timmar kvar innan sömn. Att man fortsatt kan hata det sâ , att behöva lägga sig. Det gâr inte över. Gör allt för att lura till sig nâgra minuter, nâgon timma. Den lilla väskan fâr vänta lite till. Âker ju inte förrän imorgon, lunch.

Har ägnat övriga kvällen ât att fundera över tidsrespekt i en berättelse. Vad som händer och inte händer när man lägger in en tidsbrytning. Ska jag eller inte? För en ellips är en sak. En tidsbrytning en helt annan. En liten mening som säger att man redan vet hur det mycket senare kommer bli, innan man tillbaka igen, och vidare i dâtiden. Effekterna kan vara väldigt olika. Man kan vilja lägga dit brytningen för att fâ till suspenseffekt. Men det kan falla platt. Man kan vilja lägga dit det pga en önskan om transparens. Vilket kan hjälpa läsaren att läsa resten med "rätta" ögon. Det enda som är säkert är att effekt blir det, pâ gott och ofta pâ ont, och att man ska fundera mycket pâ om det är värt det innan man gör det - förmodligen först försöka sig pâ allt annat.
För hur det är sâ sätter man läsaren i följande omöjliga situation: plötsligt fâr du veta vad du gör och vem du är om tio âr. Vilket leder till följdfrâgor att ta med i beräkningen. Om vi plötsligt visste det - skulle vi njuta mer av de tio âren? Eller skulle de istället trâka ut oss, göra oss otâliga och oförlâtandes inför nutiden (som med ens blivit transformerad till dâtid), dâ vi hellre igen skulle vilja ha en "blank", därmed spännande, framtid framför oss? Skulle vi se det som värdefull, "gratis" tid, eller istället som helt onödig och bortkastad? För att den inte ska kännas som det senare krävs att man har en jäklans massa intressant att fylla berättelsen med, fram tills dess.
Kronologisk berättelse har mao sina fördelar. Varje ny dag, en ny upptäckt. Bara det = suspens. Hm.

Pepparkaksos...

Eftersom jag inte är den mest piffiga när det gäller bakning etc, och dâ jag är övertygad om att jag inte är den enda i den situationen, tänkte jag att jag mâste dela med mig av följande.
För att i dessa adventstider uppnâ pepparkaksdoft utan att behöva greja med komplicerad pepparkaksdeg - och det hela pâ ca 30 min, all inclusive - här kommer ett topprecept jag fick förra âret av min mycket piffigare syster.

Pepparkaksmuffins.
100 g smör, halvsmält
2,5 dl farinsocker - för Frankrikeboende - belgiska specialiteten, finns i alla bättre välsorterade mataffärer, typ Monoprix, i sockerhyllorna: Cassonade
2 ägg
1,5 del gräddfil el. filmjölk - för Frankrikeboende, yoghurt brassé fungerar perfekt
1 msk kanel - jag rekommenderar dock dubbelt
1 tsk nejlikor - jag rekommenderar dock dubbelt - har du bara hela, men har en "ost-kvarn" (??), släng ned dem däri, det fungerar utmärkt...
1 tsk ingefära - jag rekommenderar dock dubbelt

1 tsk bikarbonat el. 2 tsk bakpulver

Sätt ugnen pâ 200°. Blanda smör + socker poröst (enklaste med elvisp). Tillsätt ett ägg i taget. Rör ner fil/yoghurt och sist i mjölet blandat med kryddor och bikarbonat/bakpulver.
In i mitten av ugnen 10-15 min (kolla vid 10, bättre för lite än för mycket).
Detta blir ca 12-15 muffins.

Det luktar sedan lovely precis överallt hela kvällen och de fungerar utmärkt att frysas in och tas ut en och en för daglig frukosti in i micron en halv minut el liknande... intages med ett glas iskall mjölk... (vad är det som gör att man dricker mjölk till bâde detta och lussekatter och att det är sâ fruktulöst gott, vilket man aldrig dricker annars? mysko!!).  Detta plus en stor kaffe och du är i garanterat adventsmood och lite lagom helig frân start.

Är alltmer övertygad om att kanel/ingefära/kryddnejlikor har gudomliga effekter pâ precis varje del av människokroppen...

dimanche 6 décembre 2009

Konsertips, Paris

De som kan - 29 januari spelar Laura Veirs pâ CAFE DE LA DANSE (5 passage Louis-Philippe, 75011 Paris). Konsertpriset bra mycket vettigare än Kevin: 19,80€ endast och här vet jag vad jag talar om: se det som ett kap!

För de som inte kan ta sig dit sâ ta âtminstone en tur in pâ hennes websida, länkad ovan.
July Flame - ny skiva släpps i Januari. Vilket - vackert - skivomslag!!

Laura, Laura - en geolog som sadlade om och blev folksinger/writer; naturen och kosmos är där hela tiden. I alla bemärkelser. Världens mest nakna uppenbarelse - konserterna blir möten.

Och för de som inte kan ta sig dit, uppmaning nummer tvâ: se till att komma över hennes 2 första album, absolut stunning.

Tack för infon, Jorun!

Det hade man väl aldrig kunnat tro? En favoritröst blir till musik.
Kevin Costner goes country! http://www.kevincostnermodernwest.com/
Och inte nog med detta: han ska spela live i Luxemburg och Jorun har möjligheten att gâ och spana.
Jag blir bâde nyfiken och avis... Country och Kevin, det känns ju faktiskt som en riktigt lovande kombination. Mao - nu blir det till att spärra upp falkögonen. Kommer han till L-burg för spelning, jamen dâ kan han ju ocksâ komma till en biograf nära dig, eller liknande. Paris, till exempel?

Uppdatering:
Han kommer! Men den 22 februari, precis dagen dâ vi kommer âter frân vâr Spanientur sâ det blir tyvärr inget med det. Grrr. Om ngn annan skulle tycka det var roligt - och pâ La Cigale, bra konsertsal dessutom: http://concertlive.fnacspectacles.com/place-spectacle/manifestation/Pop-rock-Folk-KEVIN-COSTNER---MODERN-WEST-CIKEV.htm. Dock lite dyrt i min smak för "otestat": 51-73 euros.

Bokcirkelurum

A.M.O. bjuder upp till dans i form av bokcirkel pâ kafé efter ett antal funderingar runt nätcirkel, och hade jag vart Umebo hade jag nog hoppat pâ om inte sâ för att försöka och se vad det kan ge. Hon har nog helt rätt i att prova pâ en cirkel med verkligt möte - idén nätcirkel är trevlig, men frâgan är vad det verkligen kan ge. Var och en argumenterar runt boken i frâga och sen...? Inte vet jag. Kanske är det dock inte lättare i "verkliga livet" - men om inte annat sâ kan man ju ta en kaffe tillsammans! (fast här är jag i ärlighetens namn lite hypocrite; jag är värdelösast bland värdelösa när liknande idéer verkligen blir verklighet - och kommer aldrig iväg... Gruppmöten och -diskussioner har aldrig varit min starka sida, men det är aldrig för sent att ändra sig!) Idén är bâde god och kul tycker jag, sâ jag hoppas det blir nâgot av det!