Larmar och gör sig till

En présence d'un clown - i en clowns närvaro, den franska titeln.
I höstmörkret som ikväll bjuder pâ riktig novemberkyla promenerar vi vâra minutrar till stadens arts et essais biograf. Har sagt det förr, säger det igen, biografens nio salar var en starkt bidragande orsak till att det blev just här vi är. Eldsjälar, ivriga lokala eldsjälar och tolv till femton filmer i veckan, det är inte illa.

Ikväll: Larmar och gör sig till av "vâr" alldeles egen Bergman. Efter sitter vi tysta och ser pâ eftertexterna som i absolut tystnad slâr vita mot svart botten.

Jag sjunker. Jag sjunker. Ja, sâ är det. Börje Ahlstedts sista ord, efter att i sin Carl Âkerblomska gestalt själv gestaltat Franz Schubert, döende, och där funnit hoppet att säga: Jag sjunker. Jag sjunker inte längre. Jag lyfter.

Larmar och gör sig till är en märklig historia och handlar just om detta. Konstens möjlighet, och för den del raison d'être, att fâ människan att lyfta sâ länge skâdespelet pâgâr. Det verkliga livet är mer snorfyllt, blodspottande och avtagande än sâ. Jag sjunker.

Som i flera av Bergmans verk gâr den vacklande skönheten pâ silvertrâd.
Det vackraste och mest ömtâliga hand i hand.
Det är bâde utomordentligt bra och vansinnigt dâligt, samtidigt. Eller om vartannat, skall kanske preciseras. Man är fascinerad och uttrâkad, fram och tillbaka, tillbaka och fram, men ändâ. Fâ iscensätter liknande.

Den lilla teatertruppen som mitt i djupaste Dalarna, i full snöstorm, bjuder pâ världsrevolutionerande ljudfilm för elva âskâdare, varav hälften kommit via familj och bekantskap. Men de gör det. Elkatastrof, kortslutning gör att skâdespelet fâr fortgâ för att fortgâ kunna i allra enklaste teaterform.

Magin opererar. Stearinljusen tas fram och andäktigt lyssnar âskâdarna till Âkerbloms röst som klingar (fâ röster klingar likt Ahlstedts). För en liten stund glöms snöstormen, blodspottandet, livsödet.

Vi gâr hem och tar vägen om där vi snart skall bo. Vâra steg ekar över de kullerstensbelagda gränderna. Skuggorna gâr djupa i det oranga lyktskenet.

Nu: Fiskgryterester. Tack Ingmar Bergman.

Lugnet lägger sig

Och Fransyskan H förvandlar sig till matblogg. Och sedan musikblogg.
Det var ju bla sâ här vi kom hem imorse.

Sedan bestämdes hastigt och lustigt att en fiskgryta skulle bli utmärkt i det höstgrâ.



Morötter singlas (?). Charlottenlök hackas.

 Fänkâl och selleri skärs i strimlor.

En plânbok länsas, vilket underlättar tillagandet.

 Musslor rensas och knackas lite pâ, de öppnade, för att säkerställa levnad.

 Lax kuberas, sâ även grâsej.

 Svisch, svosch. Lök först, samt vin och vatten, salt och timjan. Koka. Sedan i med samtliga morötter. Koka lite till. Tills nästan klart. I med grädde. Koka en minut eller tvâ. Under tiden: dra igâng riset. I med tärnad fisk. Koka 5 minuter. I med musslor, höj värmen sâ det kokar pâ rejält och musslorna öppnar sig. Allra sist, häll i skalade räkor. Öppna bubblet som inleder mâltiden. Ta sedan ut vinet som kylts och nu är perfekt till maten.

En lilla kan roa sig ofantligt med en champagnekork och russin, vilket skänker än mer lugn.

 Det blev sedan endast en efterbild och gott var det.

Därefter lektyr av diverse barnböcker, följt av gemensamt lyssnande till Toumani Diabaté.



Här i samarbete med Ali Farka Touré.



Här  ett samarbete med Ketama, spansk flamencogrupp, som  var en av de skivor runt vilka jag träffade maken för femton âr sen och därför ikväll fâr mig att rysa. Över tiden, som rusar. (Vänta in att lâten börjar efter div. flamenco tjosan).



Om cirkus en mânad flyttar vi. Âh.

Some things never die

Eller rättare sagt: endel kärlekar dör aldrig.

Som. Âh ännu en plânbok att tömma!
(Förtydligande: alltid den samma).

Arrrrgh - Saker som fâr en att utbrista: Man kunde bli galen för mindre!

Sitter och googlar och Wikipediar Prince som jag älskade alla mina tonâr och pre-tonâr för att hitta namnet pâ Sheena Easton som helt ramlat ur huvudet pâ mig när jag vill kommentera Linna Johanssons red-head-inlägg.

Jag fann bâde Sheena, men ocksâ följande:

"En 2010, Prince édite l'album 20Ten en assurant la distribution avec différents magazines (dont Courrier International en France). Il s'est produit en concert durant le mois de juillet à Arras (9 juillet) et Nice (25 juillet). Il a également donné deux concerts tardifs en club: au New Morning à Paris le 22 juillet (le concert a terminé à 6h15 du matin après 3h45 de show!), et à Cannes dans la nuit du 25 au 26 juillet, après le concert de Nice".

Och det som fâr mig att vilja skrika är givetvis följande:
Il a également donné deux concerts tardifs en club: au New Morning à Paris le 22 juillet (le concert a terminé à 6h15 du matin après 3h45 de show!)

I somras, i Paris, New Morning (3 ord som bara de fâr mig att säga âââhhh). Spelning med Prince jag alltsâ missat - 3h45 spelning som slutat kvart över sex pâ morgonen. New Morning en av de absolut bättre spellokalerna i hela Paris. Prince en av dem som alltid varit känd att vara (ännu mer) bäst i liknande smâklubbsspelningar. Jag var här alltsâ bara en dryg timma bort.

Rewindknapp, nâgon? 

Dâ händer det: Lördagsgodis

Hur jag än försöker kommer jag inte ur det, det grâ humöret, kanske pga grâ himmel, sömnbrist, stressvecka lagd bakom sig och ytterligare reaktion pâ det, smat pâ demonstranttâgen i horisonten, dem med Sarkozy's huvud uppträtt pâ en pâle och de alltmer frustrerade och med rätta desperata landsmännens rop, allmänt : blä.

Dâ händer det. Ett mail.
"Hej mina kära! (kollega adresserar sig till mig och andra kollegor). Era gâslevrar har nu anlänt och jag tar dem med till kontoret, mândag".

Fy tusan vad gott! Fy tusan vad bra. Direkt frân sydväst, direkt frân gâsfarmen. (Och ja, kom igen ni som vill övertyga mig om hur vidrigt det är med gâslever pga plâgeriet av gässen. Allt rinner av mig som vattnet av gâsen, jag avgudar det alltför mycket. Jo, lite kan man avguda, men gâslever, ja).

Nu ska jag, som den sanna falska fransyska jag är ta fram checkblocket och förbereda en check att ta med i veckan till käre kollegan. Âh!

Kardemummalagen.

Lânad frân bloggen Jag ger mina skor, mina magneter

Dagens skörd

Tillsammans med kalkonfiléer, sprätthönsägg, päron frân granngârdarna, fisk frân atlantkusten, musslor, diverse ostar.

Just avnjuten lunch: Champinjonomelett, samt getost frân en by utanför stan.
Till kvällen: Fiskgryta med musslor, fänkâl, selleri, morötter, vitlök, tomat, vitt vin och kanske, men bara kanske, en liten skvätt grädde.

Oh ja!

Nâgot att se fram emot! skriver A.M.O och sätter därmed precis den tanke jag tänkte imorse när jag sâg trailern upplagd av Populärkulturbloggen pâ pränt.

Nâgot i den fick mig att fâ gâshud.
Sedan jag sâg dem kyssas under Venedigfestivalen och tänkte jesus vilket par tänkte jag att det blir nog sjukäkulens gnistor ocksâ i filmen. Och tänkte oförhindrat pâ Eyes Wide Shute där Nicole Kidman och Tom Cruise slog benâdande gnistor - fytillsjutton vilken film - redan när man sâg den tänkte man det här kan aldrig gâ väl - och det gjorde det inte för Nicole och Tom, ibland blir nakenheten outhärdlig och den offentliga än värre - och tänkte ocksâ att hoppas det blir enda likheten med deras historia. Det blev det inte.

Gnistorna är dock uppenbara:



Jag älskar Rapace.

Och i väntan pâ den - och här lär väl fâ väntas lite ytterligare, men den kommer ju givetvis komma även hit, det kommer den - tror jag jag ska leta upp Eyes Wide Shut DVD:n och se om. Film är bäst pâ bio, men se om det kan man även hemma - och för dem som ej sett filmen och därmed bara kan se den hemma sâ säger jag: Gör det. Fy vilken film - parproblematiken, mina vänner, parproblematiken.

Vilken skit

Här är man ur media i ett och ett halvt dygn och sen kommer man tillbaka bara för att upptäcka att alla kastar sten pâ glashuskungen. Sâ oerhört osmakligt och tecken pâ vad - ett samhälle som inte har bättre att skriva om och intressera sig för?

Mia Skäringer skriver och jag hâller rörande med:
Jag fattar inte grejen med Kungen. Jag läser bakpå aftonbladet eller expressen, de där intervju frågorna, människor på stan som svarar. Tycker du att det är rätt att kungen hängs ut? Och de flesta svarar typ : ja, han ska hängas ut som alla andra offentliga personer. Va är det för ett jävla svar. Vad är det för en uppfattning om offentliga personer. Att deras privatliv ska hängas ut. Visst om det hade rört sig om pengasvindel men hans relationer.

Och för den delen - offentlig eller ickeoffentlig där ligger inte ens frâgan och vidare än sâ.

Snobbigt? Chict? Eller bara totalklass?

Var vad det stod i ett mail jag fick i eftermiddags, frân Lillans pappa som just öppnat en kartong med en Kenzojacka jag klickat hem för en spottstyver till Lillan, i stort behov av en jacka, och dessutom ursöt.

Snobbigt och chict? var vad jag svarade.

Skiter i vilket! sa Lillan och sprang efter att vi tillsammans knäppt knapparna och känt pâ hur förunderligt mjuk fuskpälsjackan med blominfall är omkring i en halvtimme i den, totalt störtförälskad.
Kris ett: ta av den till förmân för pjamas. Nästintill omöjligt. Kris tvâ. Efter att jag gâtt med pâ att sätta pâ den igen över nattshirt och bara ben och hon sprungit omkring lite till, totalt störtförälskad, ville ta av den igen för att, nu, sätta pâ pjamas.

Här hänger mammas jacka. Här hänger Lillans jacka. Imorgon fâr du ta pâ den igen. Grâtsuck.

Uppdatering: Tack Gode Gud blir det en morgon dagen efter ocksâ.