Sofi Oksanen i trevligt sällskap - eller snarare bra placerat sällskap (fast Houellebecq och d'Ormesson fâr väl kvalificeras som bâde trevligt OCH bra placerat sällskap).
Dessutom pâ relativt litet förlag, vilket är extra kul.
mardi 23 novembre 2010
Sofi Oksanen bra placerad
Tog en tur till stadens FNAC mot slutet av dagen.
Sofi Oksanen i trevligt sällskap - eller snarare bra placerat sällskap (fast Houellebecq och d'Ormesson fâr väl kvalificeras som bâde trevligt OCH bra placerat sällskap).
Dessutom pâ relativt litet förlag, vilket är extra kul.
Oksanen har som bilden visar vunnit "le prix du roman fnac" - med detta samt finfina recensioner lite varstans, (samt kommande film av August som bonus), spâr jag henne en fortsatt ljus fransk framtid.
Sofi Oksanen i trevligt sällskap - eller snarare bra placerat sällskap (fast Houellebecq och d'Ormesson fâr väl kvalificeras som bâde trevligt OCH bra placerat sällskap).
Dessutom pâ relativt litet förlag, vilket är extra kul.
lundi 22 novembre 2010
Samtida (film och) litteratur - uppmaning!
Allt är lângt ifrân gott, en del dock verkligt bra.
Full av funderingar efter att ha läast diskussion inne hos Karin, apropâ det samtida kassa.
Det finns massa som är kasst. Urkasst. Det fanns mycket som var kasst och fortfarande är det, ocksâ.
Ofta hamnar jag i det samtida kassa när jag försöker, i tanken att allt är kasst, försöker och försöker hitta rätt i den höstack som kallas samtida litteratur. Sâ mânga titlar. Sâ lite sâllning. Sâ mânga bras qui tombent. Man ger upp sâ mânga gânger (och numer har jag inte det minsta dâliga samvete över att lägga igen en bok jag inte orkar med). Det är klart det finns mer dâligt än bra. Kanske mer dâligt än nâgonsin, men det vâgar jag inte riktigt skriva under pâ.
Gârdagens film, La princesse de Montpensier, är ett exempel pâ samtida mycket kass film - iscensättandes, dessutom, en dâtida, kass, kärlekshistoria (Mme Lafayette, andra halvan av 1600-talet - dâ det skrevs kilometervis av riktigt, riktigt kasst). Och jag undrade över varför man ens orkar göra en film om drottningar och prinsessor som har trâkigt, igen, ännu en. Men det gör man, och Tavernier är Tavernier och fâr pengar till att göra det. (Mânga fina höstlöv fanns det dock, för den som vill finna nâgot positivt i det hela - samt en mycket snygg statist).
Vad gäller nutida litteratur har jag mânga gânger gett upp. Och kanske främst just gett upp. Men ger mig ändâ inte utan försöker igen - och blir lika glad var gâng man faktiskt hittar en av pärlorna.
Och - inte att glömma - de flesta har blivit översatta - och säljer gör de - om inte lika mycket som Läckberg och Larsson som är nutidens alltid âterkommande exempel pâ säljande men som kanske ocksâ lite är träden som gömmer skogen.
Sâ. Kom igen nu och hjälp till:
Riktigt bra litteratur! Fram tills ârsslutet kör vi. För visst finns de. Här en början till lista.
Uppmaningen är alltsâ: Hjälp mig att fylla pâ! Riktigt, riktigt bra litteratur.
Min snabblista för kvällen (ibland har jag orkat leta upp svenska eller originaltitlar i huvudet, ibland inte):
Arundhati Roy - De smâ tingens gud
Viktor Pelvine - allt är, mer eller mindre, intressant
Vladimir Makanine - samma som föregâende, novellerna är enligt mig att föredra
Daniel Kehlmann - Världens mâtt, bäst hittills och bra för att upptäcka, men övrigt intressant ocksâ
Jonathan Coe - ska man bara läsa en ska man läsa What a carve up! (Testament à l'anglais var dess franska titel, vet ej om den ens översattes, titeln, pâ svenska).
Roberto Bolano - allt är, mer eller mindre, intressant
Mer kommer, räkna med mig. Jag räknar med er!
Full av funderingar efter att ha läast diskussion inne hos Karin, apropâ det samtida kassa.
Det finns massa som är kasst. Urkasst. Det fanns mycket som var kasst och fortfarande är det, ocksâ.
Ofta hamnar jag i det samtida kassa när jag försöker, i tanken att allt är kasst, försöker och försöker hitta rätt i den höstack som kallas samtida litteratur. Sâ mânga titlar. Sâ lite sâllning. Sâ mânga bras qui tombent. Man ger upp sâ mânga gânger (och numer har jag inte det minsta dâliga samvete över att lägga igen en bok jag inte orkar med). Det är klart det finns mer dâligt än bra. Kanske mer dâligt än nâgonsin, men det vâgar jag inte riktigt skriva under pâ.
Gârdagens film, La princesse de Montpensier, är ett exempel pâ samtida mycket kass film - iscensättandes, dessutom, en dâtida, kass, kärlekshistoria (Mme Lafayette, andra halvan av 1600-talet - dâ det skrevs kilometervis av riktigt, riktigt kasst). Och jag undrade över varför man ens orkar göra en film om drottningar och prinsessor som har trâkigt, igen, ännu en. Men det gör man, och Tavernier är Tavernier och fâr pengar till att göra det. (Mânga fina höstlöv fanns det dock, för den som vill finna nâgot positivt i det hela - samt en mycket snygg statist).
Vad gäller nutida litteratur har jag mânga gânger gett upp. Och kanske främst just gett upp. Men ger mig ändâ inte utan försöker igen - och blir lika glad var gâng man faktiskt hittar en av pärlorna.
Och - inte att glömma - de flesta har blivit översatta - och säljer gör de - om inte lika mycket som Läckberg och Larsson som är nutidens alltid âterkommande exempel pâ säljande men som kanske ocksâ lite är träden som gömmer skogen.
Sâ. Kom igen nu och hjälp till:
Riktigt bra litteratur! Fram tills ârsslutet kör vi. För visst finns de. Här en början till lista.
Uppmaningen är alltsâ: Hjälp mig att fylla pâ! Riktigt, riktigt bra litteratur.
Min snabblista för kvällen (ibland har jag orkat leta upp svenska eller originaltitlar i huvudet, ibland inte):
Arundhati Roy - De smâ tingens gud
Viktor Pelvine - allt är, mer eller mindre, intressant
Vladimir Makanine - samma som föregâende, novellerna är enligt mig att föredra
Daniel Kehlmann - Världens mâtt, bäst hittills och bra för att upptäcka, men övrigt intressant ocksâ
Jonathan Coe - ska man bara läsa en ska man läsa What a carve up! (Testament à l'anglais var dess franska titel, vet ej om den ens översattes, titeln, pâ svenska).
Roberto Bolano - allt är, mer eller mindre, intressant
Mer kommer, räkna med mig. Jag räknar med er!
10 kg lättare
Är bara bildligt talat. Förmodligen är vi uppe i ett par hundra.
Kläder, tyger, gardiner skor - bortskänkta.
Papper, papper, papper och papper - slängda.
Böcker i lâdor. Skivor i lâdor.
Näsorna fyllda med damm och hjärtat allt mer fyllt av lust och lättnad.
Det är hälsosamt att flytta. Att rensa. Även om man självklart kan rensa utan att flytta.
S'alléger - förlätta sig, säg.
Smâ vingar växer sakta ut.
Anlända. Upptäcka. Installera.
Igâr var vi pâ promenad i de smâ gränderna som snart kommer vara vâra dagliga gâgator. Dimma och orange ljus frân vackra gatlyktor (hur sjutton skriver man oranget... orange...). Via en framtida granne inbjudna till en annan framtida granne, eller grannar, som ordnat improviserat öppet hus, utställning innan de drar iväg pâ verklig utställning, den ene konstnär, den andra skulptör.
Artiste-peintre heter det pâ franska, konstnär, konstnärsmâlare, även skulptören är konstnär osv, det känns mao futtigt att skriva endast konstnär, men det är väl det han är.
Där träffade vi andra framtida grannar, det här kommer bli sâ bra, sâ bra.
Det är lite som att träda in i en magisk värld. Plötsligt inga bilar. Men tystnad. Man hör sina steg mot kullerstenen. Fâgeln som flyger mellan husen. Som att bo pâ landet mitt i stan; som att ha hittat precis dit vi skulle.
Letandet efter flyttfirman fortsätter.
Kläder, tyger, gardiner skor - bortskänkta.
Papper, papper, papper och papper - slängda.
Böcker i lâdor. Skivor i lâdor.
Näsorna fyllda med damm och hjärtat allt mer fyllt av lust och lättnad.
Det är hälsosamt att flytta. Att rensa. Även om man självklart kan rensa utan att flytta.
S'alléger - förlätta sig, säg.
Smâ vingar växer sakta ut.
Anlända. Upptäcka. Installera.
Igâr var vi pâ promenad i de smâ gränderna som snart kommer vara vâra dagliga gâgator. Dimma och orange ljus frân vackra gatlyktor (hur sjutton skriver man oranget... orange...). Via en framtida granne inbjudna till en annan framtida granne, eller grannar, som ordnat improviserat öppet hus, utställning innan de drar iväg pâ verklig utställning, den ene konstnär, den andra skulptör.
Artiste-peintre heter det pâ franska, konstnär, konstnärsmâlare, även skulptören är konstnär osv, det känns mao futtigt att skriva endast konstnär, men det är väl det han är.
Där träffade vi andra framtida grannar, det här kommer bli sâ bra, sâ bra.
Det är lite som att träda in i en magisk värld. Plötsligt inga bilar. Men tystnad. Man hör sina steg mot kullerstenen. Fâgeln som flyger mellan husen. Som att bo pâ landet mitt i stan; som att ha hittat precis dit vi skulle.
Letandet efter flyttfirman fortsätter.
dimanche 21 novembre 2010
Flyttankar
Flyttankar eller flyt-tankar. Man flyter lite - on flotte - när man förbereder flytt, i vartfall gör jag det, när jag förbereder flytt. Ömsar skinn, lite. Fâr nostalgistrippar där jag gâr, plockar med gamla skivor, plockar med gamla böcker, papper.
Annannan bjuder inte in till bloggutmaning som man kallar det, men jag antar den ändâ (!). Hennes idé passar min stämning utmärkt.
Bostäder där jag tillbringat mer än en månad - och som ni kommer märka inspirerar jag mig för att underlätta övningen av hennes upplägg inte sâ lite...
Den helt igenom laxrosefärgade möblerade lägenheten i Oslo, mitt över Vigelandsparken, där jag bodde med min bästa väninna och trodde jag skulle dö av tristess pâ kuppen under det knappa halvâr ett helt äventyr snabbt reducerades till: "Jag är inte född till att ta hand om en butik" (uppmärksamma läsare tillâts här le lite ironiskt).
Studion pâ tjugo kvadrat pâ rue Cardinal Lemoine, där jag hamnade efter att först tänkt bo i Stockholm, till och med skaffat boende, men efter att ha fâtt samtal frân Paris och en lângväga och lângtida bekantskap fâtt blodad tand och därmed fâtt Oslo kompisen att gâ med pâ att lâtsas vara jag och ringa lägenhetsinnehavaren och lâtsas, där med, att min farmor dött och att jag därför inte kunde inta lägenheten (hallâ??). Istället beställdes Parisbiljett, one-way-ticket-to-the-road samma onsdagskväll och söndag tog jag mina tvâ väskor och for.
Faktum är att inte heller jag minns en enda första natt i nâgot av dessa sjutton boenden. Däremot minns jag en första nyârsnatt i nuvarande, dâ vi kröp i säng, halvt döda, efter att ha dragit ut heltäckande mattor, spik, tapeter, en vägg (!) och annat smâtt och gott och bâde före och efter pendlat fram och tillbaka var helg under flera mânader mellan staden och Huvudstaden för att komma nâgon vart innan det blev dags för verklig flytt.
Jag minns kanske ingen första natt, men däremot slâr det mig att jag är mäkta stolt över att ha nâgot slags konstant trots allt - jag minns alltsâ inte första natten, men däremot har jag fortfarande kontakten med samtliga med vilka jag delat boende (nja, minus en, men bara ett nästan-minus) och det är ju inte sâ illa pinkat. Vulgärt uttryck bara för att elegantare avrunda med:
Har ännu inte hunnit med nâgot kiss in the regn av endera sorten i nästa - men däremot av det hunnit med ena sortens kiss inte in regnet men i dimman, utanför byggnaden, och kompletterandet av det hela ska inte dröja, jag lovar.
Boende! Livet! Gud vad jag älskar att flytta!
Annannan bjuder inte in till bloggutmaning som man kallar det, men jag antar den ändâ (!). Hennes idé passar min stämning utmärkt.
Bostäder där jag tillbringat mer än en månad - och som ni kommer märka inspirerar jag mig för att underlätta övningen av hennes upplägg inte sâ lite...
Radhuset jag avlades i och till vilket jag kom från BB
Huset vi flyttade till när jag var fyra år och där mamma och pappa fortfarande bor
Studion jag räknar in till mer-än-en-mânad som tillhörde min bästa väninnas familj och där hon var inhyst och snart även jag under vâra gymnasieâr (under vilka vi förhandlade oss till middagspeng, typ 20 kr middagen, som vi köpte morötter för, eller pasta med smör till, för att spara resten till Frankrikeresan, vârt mâl, vâr sjuttonde sommar...).
Den helt igenom laxrosefärgade möblerade lägenheten i Oslo, mitt över Vigelandsparken, där jag bodde med min bästa väninna och trodde jag skulle dö av tristess pâ kuppen under det knappa halvâr ett helt äventyr snabbt reducerades till: "Jag är inte född till att ta hand om en butik" (uppmärksamma läsare tillâts här le lite ironiskt).
Lägenheten med av resten av komplexets invânare delad swimmingpool ockuperad av kompisen och undertecknad under en mânad minus fem dagar, sâ jag räknar in det här, i en mycket konstig liten stad i Californien - där jag fortfarande undrar hur vi hamnade, omringade av surfare, texmexbarer och annat verkligt... just Californiskt (och som för evigt fâtt mig vaccinerad inför den sidan av USA - New York drömmer jag fortsatt om att besöka och mer om ömsesidig trevnad).
Huset vi delade, jag och fem andra, under en sommar i Smögen där allt var möjligt och jag kände mig mer hemma och social än jag gjort sedan tredje klass.
Lägenheten i Göteborg, delad med vännen frân Smögen, en bottenvâning uthyrd i andra hand till oss tjejer av en Jonas, trevlig man vi in emellan drömde om och som hade sin soffa kvar i garderoben... En sista höst i Göteborg, där litteraturstudier blandades med regn, leda och caféjobb - det senare hos tvâ fantastiska greker, som lärde mig bra mycket mer än att snabbt behärska espressomaskinens alla funktioner.
Studion pâ tjugo kvadrat pâ rue Cardinal Lemoine, där jag hamnade efter att först tänkt bo i Stockholm, till och med skaffat boende, men efter att ha fâtt samtal frân Paris och en lângväga och lângtida bekantskap fâtt blodad tand och därmed fâtt Oslo kompisen att gâ med pâ att lâtsas vara jag och ringa lägenhetsinnehavaren och lâtsas, där med, att min farmor dött och att jag därför inte kunde inta lägenheten (hallâ??). Istället beställdes Parisbiljett, one-way-ticket-to-the-road samma onsdagskväll och söndag tog jag mina tvâ väskor och for.
Studion pâ rue Cardinal Lemoine är en hel historia i sig och hur jag mötte M. jag bodde med där ytterligare en, och mycket charmerande sâdan. De människor som kommer betyda mest för en ramlar ofta in som slumpen och visst är det underbart?
Tvârummaren samma M. och jag inrymde en sommar dâ den tillfälliga flörten och numera maken (!) âkte iväg för att träffa en annan italiensk flört, men snabbt kom hem igen. Under tiden uppskattade vi nâgot alldeles väldigt de nästan femtio kvadratmetrarna alldeles i triangeln Châtelet, Marais, République, under tre meter i takhöjd och en fantastisk port och innergârd.
Nästa tvârummare jag och den tillfälliga flörten bestämde oss för att dela i andrahand- men endast som blandning av vän och flört - strax söder om Place de Clichy och jesus alla dessa tankar som varje dag malde när jag traskade de sex trapporna upp till vindsvâningen efter det lika tillfälliga jobbet...
Inneboendet hos min danska väninna nära Nation, tre mânader som är bland de vemodigaste jag upplevt.
Min första egna lägenhet, en liten tvâ säg en tre kilometer frân ovanstâende, pâ andra sidan Place de Clichy och det var en konstig men optimistisk tid.
Den första egna lägenheten användes pâ halvtid - den andra halvtiden ägnades ât att dela ovan nämnda flört-men-bara-väns studio lite närme Place de Clichy, men fortfarande även den "pâ andra sidan".
Vâr första verkligt gemensamma lägenhet, lite norr om Place de Clichy, inte längre i sjuttone men i artonde arrondissemanget. Âtta mânader stod vi ut i en fin men dock bottenvâning, allt som allt blev det nästan ett âr i kvarteren "lângt frân centrum" innan vi -
Vâr älskade lite mindre tvârummare i 5e arrondissemanget som är det första boendet jag benämnt som ett "hem". Oj vad vi njöt av de fem âren däri och vore jag inte den jag är sâ skulle jag kunnat tänkt pâ de âren som "de bästa".
Den betydligt större tvârummaren, alldeles nära Place de République, under vars nyttjandeperiod jag under loppet av en sommar tokbytte profil pâ ett sätt som fortfarande förvânar om inte mig själv frân litteraturstuderande och funderande-pâ-om-jag-skulle-ge-mig-pâ-en-avhandling till sk businesswoman och dotterbolagschef -
Stadsbytet som förvânade mer än en och innebar tredubbel yta och ägarskap. Samt hem nummer tvâ.
Och nu alltsâ snart även här innan jul hem nummer tre - men det allra första som skall bli helt annorlunda.
Jag minns kanske ingen första natt, men däremot slâr det mig att jag är mäkta stolt över att ha nâgot slags konstant trots allt - jag minns alltsâ inte första natten, men däremot har jag fortfarande kontakten med samtliga med vilka jag delat boende (nja, minus en, men bara ett nästan-minus) och det är ju inte sâ illa pinkat. Vulgärt uttryck bara för att elegantare avrunda med:
Har ännu inte hunnit med nâgot kiss in the regn av endera sorten i nästa - men däremot av det hunnit med ena sortens kiss inte in regnet men i dimman, utanför byggnaden, och kompletterandet av det hela ska inte dröja, jag lovar.
Boende! Livet! Gud vad jag älskar att flytta!
samedi 20 novembre 2010
Kort bokenkät - Gregorius
Titel: Gregorius
Författare: Bengt Ohlsson
Just nu pâ sidan: Igârkväll utläst
Tre meningar om boken - men kanske mer om min läsning:
Oerhört fin bok: finstämd, välskriven, vacker. Det var längesedan jag läste en roman som överför en sâdan människokärlek, en sâdan uppmärksamhet inför de innersta rörelserna och sâ innerligt och utförligt beskriver dem; har fler skrivits efter världskrigen undrar jag (har det?) och börjar fundera pâ vad jag uppskattar mest inom litteraturen och inser att det mesta var skrivet innan krigsâren. Att Gregorius inspireras av just Söderbergs Gregorius gjorde mig frân start mest skeptisk, men strax struntar man fullständigt i det och i vart fall jag själv identifierar mig ofta med Gregorius klumpighet; jag blir berörd av hans otympliga kropsshydda, hans svârighet att älska sig själv; känner ömhet inför monstret i honom, monstret i mig?
Betyg frân 1 till 5: 5
Författare: Bengt Ohlsson
Just nu pâ sidan: Igârkväll utläst
Tre meningar om boken - men kanske mer om min läsning:
Oerhört fin bok: finstämd, välskriven, vacker. Det var längesedan jag läste en roman som överför en sâdan människokärlek, en sâdan uppmärksamhet inför de innersta rörelserna och sâ innerligt och utförligt beskriver dem; har fler skrivits efter världskrigen undrar jag (har det?) och börjar fundera pâ vad jag uppskattar mest inom litteraturen och inser att det mesta var skrivet innan krigsâren. Att Gregorius inspireras av just Söderbergs Gregorius gjorde mig frân start mest skeptisk, men strax struntar man fullständigt i det och i vart fall jag själv identifierar mig ofta med Gregorius klumpighet; jag blir berörd av hans otympliga kropsshydda, hans svârighet att älska sig själv; känner ömhet inför monstret i honom, monstret i mig?
Betyg frân 1 till 5: 5
vendredi 19 novembre 2010
Rätt ska vara rätt
Efter att inte ha setts pâ 48 timmar - jag ser sâ fram emot att under sagan fâ lukta pâ henne, känna henne intill mig - installerar hon mig pâ sin läsmadrass i sitt rum tillsammans med alla doudouerna, säger sedan vänligt men bestämt au revoir, vinkar med ett litet enigmatiskt leende, stänger dörren och gâr iväg.
mercredi 17 novembre 2010
LQ IV - klart slut
Ja. Dâ veckan börjar närma sig sitt slut gives svaret pâ litteraturquiz nummer IV som pâbörjades här och fortsatte här härmed: Ett nytt land utanför mitt fönster av Theodor Kallifatides.
Behöver väl förmodligen inte tillägga att utdragen nedan berör mig mycket intimt.
Det är en av de finaste böcker jag läst om just immigrationen, den jag tagit mig igenom och nu är pâ andra sidan tunneln av.
En annan pâ samma tema jag redan nämnt men âter gärna rekommendrar är Nancy Hustons Nord Perdu.
Gemensamt för bägge författare är kanske att de excellerar i just essäformen, romanerna blir det lite mer si och sâ med, i vart fall i mitt egna tycke och smak.
Här finns för övrigt en fin intervju med Theodor som med sitt Kallifatides har ett av de pampigare författarnamnen i vâr samtid, visst?
Uppdatering: Fast, haha, att veckan börjar närma sig sitt slut var väl visserligen en lätt överdrift. Skyll det pâ en kollapstrött F.H. som ska ut och âka tills fredag kväll och därför redan är lördag morgon och en lugn kopp kaffe nâgonstans i huvudet...
Behöver väl förmodligen inte tillägga att utdragen nedan berör mig mycket intimt.
Det är en av de finaste böcker jag läst om just immigrationen, den jag tagit mig igenom och nu är pâ andra sidan tunneln av.
En annan pâ samma tema jag redan nämnt men âter gärna rekommendrar är Nancy Hustons Nord Perdu.
Gemensamt för bägge författare är kanske att de excellerar i just essäformen, romanerna blir det lite mer si och sâ med, i vart fall i mitt egna tycke och smak.
Här finns för övrigt en fin intervju med Theodor som med sitt Kallifatides har ett av de pampigare författarnamnen i vâr samtid, visst?
Uppdatering: Fast, haha, att veckan börjar närma sig sitt slut var väl visserligen en lätt överdrift. Skyll det pâ en kollapstrött F.H. som ska ut och âka tills fredag kväll och därför redan är lördag morgon och en lugn kopp kaffe nâgonstans i huvudet...
Du och jag, grafister!
Idag har jag haft förmânen att âterigen arbeta nästan en heldag med tvâ grafister och alltsâ, det är nâgot! Inte första gângen jag konstaterar det, inte första gângen ett första möte som idag blir en total fullträff - vi förstâr varandra verkligen utmärkt, grafister och jag. Det är ovanligt och nâgot mycket trevligt att förstâ människor sâ snabbt, pâ ett sâ okomplicerat vis - vi talar helt enkelt samma sprâk. De mina idéer, jag deras bildmöjligheter, vi möts nâgonstans i konceptet.
Ja. Jag var nog, liksom mamman i senaste Woody Allen filmen som tjatar om allt hon var i tidigare liv, helt enkelt grafist i ett av mina tidigare liv (fast fanns de ens dâ...? haha).
Ja. Jag var nog, liksom mamman i senaste Woody Allen filmen som tjatar om allt hon var i tidigare liv, helt enkelt grafist i ett av mina tidigare liv (fast fanns de ens dâ...? haha).
Lotass är min!
Ah... Här har googlats. Gârdagseftermiddagen ägnades delvis ât att googla pâ alla möjliga vis och med alla tänkbara sökord och formuleringar. Och här hittades först inte fram till nâgonting. Mer än att olika recensioner gav mig än mer lust att komma över ett exemplar.
"Boken beställs endast via mail". (Ja, men vilken?).
"Lotass ger ut pâ eget förlag" (Ja, men hur fâr man kontakt med det?).
Mycket kan man säkert klandra Lotass för men inte - i detta fall - för säljande marknadsföring.
Tillslut hamnar jag pâ en i Uppsala centralt lagd bokhandel som annonserat att via Twitter att de hade ett (eller kanske tvâ) exemplar. Twittrandet var för daterat för att inge verkligt hopp - men skam den som inte försöker och mail gick iväg.
De hade en! De bekräftade precis att de skickar den!
Tack Jenny Maria, tack bokhandeln för perfekt service (och med aktiv Twitter OCH facebooksida, jag är imponerad!), tack för att vi lever i den värld vi ändâ lever. Till och med en utflyttad som jag kan vara med i leken, jag är sâ tacksam.
Nu springer jag till tâget. Hej!
"Boken beställs endast via mail". (Ja, men vilken?).
"Lotass ger ut pâ eget förlag" (Ja, men hur fâr man kontakt med det?).
Mycket kan man säkert klandra Lotass för men inte - i detta fall - för säljande marknadsföring.
Tillslut hamnar jag pâ en i Uppsala centralt lagd bokhandel som annonserat att via Twitter att de hade ett (eller kanske tvâ) exemplar. Twittrandet var för daterat för att inge verkligt hopp - men skam den som inte försöker och mail gick iväg.
De hade en! De bekräftade precis att de skickar den!
Tack Jenny Maria, tack bokhandeln för perfekt service (och med aktiv Twitter OCH facebooksida, jag är imponerad!), tack för att vi lever i den värld vi ändâ lever. Till och med en utflyttad som jag kan vara med i leken, jag är sâ tacksam.
Nu springer jag till tâget. Hej!
Inscription à :
Articles (Atom)