Flyttankar

Flyttankar eller flyt-tankar. Man flyter lite - on flotte - när man förbereder flytt, i vartfall gör jag det, när jag förbereder flytt. Ömsar skinn, lite. Fâr nostalgistrippar där jag gâr, plockar med gamla skivor, plockar med gamla böcker, papper.

Annannan bjuder inte in till bloggutmaning som man kallar det, men jag antar den ändâ (!). Hennes idé passar min stämning utmärkt.


Bostäder där jag tillbringat mer än en månad - och som ni kommer märka inspirerar jag mig för att underlätta övningen av hennes upplägg inte sâ lite...

Radhuset jag avlades i och till vilket jag kom från BB

Huset vi flyttade till när jag var fyra år och där mamma och pappa fortfarande bor

Studion jag räknar in till mer-än-en-mânad som tillhörde min bästa väninnas familj och där hon var inhyst och snart även jag under vâra gymnasieâr (under vilka vi förhandlade oss till middagspeng, typ 20 kr middagen, som vi köpte morötter för, eller pasta med smör till, för att spara resten till Frankrikeresan, vârt mâl, vâr sjuttonde sommar...). 

Den helt igenom laxrosefärgade möblerade lägenheten i Oslo, mitt över Vigelandsparken, där jag bodde med min bästa väninna och trodde jag skulle dö av tristess pâ kuppen under det knappa halvâr ett helt äventyr snabbt reducerades till: "Jag är inte född till att ta hand om en butik" (uppmärksamma läsare tillâts här le lite ironiskt).

Lägenheten med av resten av komplexets invânare delad swimmingpool ockuperad av kompisen och undertecknad under en mânad minus fem dagar, sâ jag räknar in det här, i en mycket konstig liten stad i Californien - där jag fortfarande undrar hur vi hamnade, omringade av surfare, texmexbarer och annat verkligt... just Californiskt (och som för evigt fâtt mig vaccinerad inför den sidan av USA - New York drömmer jag fortsatt om att besöka och mer om ömsesidig trevnad).

Huset vi delade, jag och fem andra, under en sommar i Smögen där allt var möjligt och jag kände mig mer hemma och social än jag gjort sedan tredje klass.

Lägenheten i Göteborg, delad med vännen frân Smögen, en bottenvâning uthyrd i andra hand till oss tjejer av en Jonas, trevlig man vi in emellan drömde om och som hade sin soffa kvar i garderoben... En sista höst i Göteborg, där litteraturstudier blandades med regn, leda och caféjobb - det senare hos tvâ fantastiska greker, som lärde mig bra mycket mer än att snabbt behärska espressomaskinens alla funktioner. 

Studion pâ tjugo kvadrat pâ rue Cardinal Lemoine, där jag hamnade efter att först tänkt bo i Stockholm, till och med skaffat boende, men efter att ha fâtt samtal frân Paris och en lângväga och lângtida bekantskap fâtt blodad tand och därmed fâtt Oslo kompisen att gâ med pâ att lâtsas vara jag och ringa lägenhetsinnehavaren och lâtsas, där med, att min farmor dött och att jag därför inte kunde inta lägenheten (hallâ??). Istället beställdes Parisbiljett, one-way-ticket-to-the-road samma onsdagskväll och söndag tog jag mina tvâ väskor och for.

Studion pâ rue Cardinal Lemoine är en hel historia i sig och hur jag mötte M. jag bodde med där ytterligare en, och mycket charmerande sâdan. De människor som kommer betyda mest för en ramlar ofta in som slumpen och visst är det underbart?

Tvârummaren samma M. och jag inrymde en sommar dâ den tillfälliga flörten och numera maken (!) âkte iväg för att träffa en annan italiensk flört, men snabbt kom hem igen. Under tiden uppskattade vi nâgot alldeles väldigt de nästan femtio kvadratmetrarna alldeles i triangeln Châtelet, Marais, République, under tre meter i takhöjd och en fantastisk port och innergârd.

Nästa tvârummare jag och den tillfälliga flörten bestämde oss för att dela i andrahand- men endast som blandning av vän och flört - strax söder om Place de Clichy och jesus alla dessa tankar som varje dag malde när jag traskade de sex trapporna upp till vindsvâningen efter det lika tillfälliga jobbet...

Inneboendet hos min danska väninna nära Nation, tre mânader som är bland de vemodigaste jag upplevt. 

Min första egna lägenhet, en liten tvâ säg en tre kilometer frân ovanstâende, pâ andra sidan Place de Clichy och det var en konstig men optimistisk tid. 

Den första egna lägenheten användes pâ halvtid - den andra halvtiden ägnades ât att dela ovan nämnda flört-men-bara-väns studio lite närme Place de Clichy, men fortfarande även den "pâ andra sidan".

Vâr första verkligt gemensamma lägenhet, lite norr om Place de Clichy, inte längre i sjuttone men i artonde arrondissemanget. Âtta mânader stod vi ut i en fin men dock bottenvâning, allt som allt blev det nästan ett âr i kvarteren "lângt frân centrum" innan vi - 

Vâr älskade lite mindre tvârummare i 5e arrondissemanget som är det första boendet jag benämnt som ett "hem". Oj vad vi njöt av de fem âren däri och vore jag inte den jag är sâ skulle jag kunnat tänkt pâ de âren som "de bästa".

Den betydligt större tvârummaren, alldeles nära Place de République, under vars nyttjandeperiod jag under loppet av en sommar tokbytte profil pâ ett sätt som fortfarande förvânar om inte mig själv frân litteraturstuderande och funderande-pâ-om-jag-skulle-ge-mig-pâ-en-avhandling till sk businesswoman och dotterbolagschef - 

Stadsbytet som förvânade mer än en och innebar tredubbel yta och ägarskap. Samt hem nummer tvâ.

Och nu alltsâ snart även här innan jul hem nummer tre - men det allra första som skall bli helt annorlunda.  

Faktum är att inte heller jag minns en enda första natt i nâgot av dessa sjutton boenden. Däremot minns jag en första nyârsnatt i nuvarande, dâ vi kröp i säng, halvt döda, efter att ha dragit ut heltäckande mattor, spik, tapeter, en vägg (!) och annat smâtt och gott och bâde före och efter pendlat fram och tillbaka var helg under flera mânader mellan staden och Huvudstaden för att komma nâgon vart innan det blev dags för verklig flytt.

Jag minns kanske ingen första natt, men däremot slâr det mig att jag är mäkta stolt över att ha nâgot slags konstant trots allt - jag minns alltsâ inte första natten, men däremot har jag fortfarande kontakten med samtliga med vilka jag delat boende (nja, minus en, men bara ett nästan-minus) och det är ju inte sâ illa pinkat. Vulgärt uttryck bara för att elegantare avrunda med:

Har ännu inte hunnit med nâgot kiss in the regn av endera sorten i nästa - men däremot av det hunnit med ena sortens kiss inte in regnet men i dimman, utanför byggnaden, och kompletterandet av det hela ska inte dröja, jag lovar.

Boende! Livet! Gud vad jag älskar att flytta!