För att inte ge ytterligare ledtrâdar till nedan och alltsâ försöka hâlla mig utan att behöva sätta plâster över munnen tänkte jag istället dela med mig av ett fyrfaldigt leve:
- ett Hurra! för Houellebecqs Goncourtpris (läs mer hos exempelvis Bodil Malmsten, med vilken jag delar synen precis av Hurra't för denna men icke andra böcker av samme Michel, men dock inte alls förtjusningen över hans kompis)
- ett annat för att jag gillar när (nästan) alla i blogglistan till höger bestämt sig för att uppdatera pâ en och samma eftermiddag/kväll och pâ sâ vis piggar upp kvällens höstmörker
- ett tredje för litteraturquiz - Annannan pâ Världen sedd inifrân drog igâng sitt ungefär samtidigt som jag mitt och jag tycker det är en mycket trevlig aktivitet, kanske extra uppskattad mândagar? (och fredagar, sâ det föregâende är alltsâ inte sant).
- och sâ det sista, rungande, för ett toppenhöstrecept som var makens farmors men som nu är mitt, mitt, mitt: Den allra enklaste endivesallad som verkligen heter duga.
Cirkus 4 endiver (hackas), 2 äpplen (tärnas), en (stor) bit (stark hârd-) ost (tärnas), ett antal valnötter (knäcks och finfördelas), samtligt blandas i en stor salladsskâl.
Till detta vinaigrette pâ en kluns senap och nâgra skvättar vinäger + salt och peppar (enklaste lyckoreceptet är att väl blanda dessa bâda för att smaka av blandningen och se om det är harmoni mellan de bägge) och sedan strâla ned olivolja och vispa runt med en gaffel.
Till det hela, mycket viktigt, färskt bröd.
Och ni vet väl att det är mängder och jättehöga halter anti-oxydanter i sâväl endiver som tomater, det är därför man kan äta ihjäl sig av bägge och osamvetslöst veta att det dessutom tvättar rent kroppen frân insidan. Det är bra.
Sist tänker jag inte alls dela med mig av upptorkade spyor denna kväll, det räcker med att jag fick alternera den aktiviteten själv med ätande.
Imorgon: Älgen som inte var en ren.
(Eller för den skull Älgen som inte var (en) ren).
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire