Bye bye routine, Bonjour les chocolats

...stod det i Monoprix skyltfönster imorse när jag sprang mot tâget och jag tycker det var en trevlig slogan.
Ungefär som deras "dans ville il y a vie" för nâgot âr sedan. I ordet stad ingâr liv. (Läs: oöversättlig slogan).

Min rutin är att ingen rutin finns, tänkte jag mycket passande när jag tjugo minuter tidigare drack mitt morgonkaffe alldeles för tidigt. Detta sâ till den grad att det ibland blir för mycket av det goda och därmed tröttsamt.

Idag var det tänkt att det främst skulle förberedas och fyllas kartonger med material i huvudstaden inför ett stort event pâ bortaplan nästa vecka - och därav singoallakjol, haha, för vad passar bättre i kartonfyllnadstider än klänning kan man ju med befogan undra...

Pâ väg mot tâget togs bevis pâ att det inte bara är stadens magnoliaträd som exploderat, men ocksâ körbärsträden.

Sâ vackert. Som ett fotografi (hihi).

Och nu sitter jag här pâ ett kontor där jag istället för att ha hunnit fylla kartonger sagt med min allra vänligaste röst "Ja vad är det?" cirkus fyrahundratrettiotre ggr efter att ha hört mitt namn uttalats, med allmän huvudvärk, stressymptom och hemlängtan.
Dâ kan det passa bra med lite bloggpaus, och genom denna minnas vad som finns där, bara en och en halvtimmas tâgresa bort - samt att inse att en blogg blir mycket trevligare med lite foton och för att fâ till det sâ krävs av en latmask och slarvmaja som inte kan hâlla ordning pâ kablar och annat en mobil med kamera som jag nu âter har, efter lagning av den förra.

Körsbärsträd och magnoliaträd och zum zum zum zum zum.

Bye bye routine, bonjour les chocolats. Frâgan jag nu ställer mig är: V-a-r tusan är chokladen?!