Var det ja. Och det förberedde jag alldeles utmärkt med att absolut inte kunna sova under natten. Halv tvâ till halv fem, klarvaken. Som ju dâ hunnit bli halv sex pga tidsomställning, mycket bra, mycket bra.
Nu sitter jag här med kaffet och försöker lâta bli att sätta en tandpetare i ögat för att hâlla det uppe, locket.
Som tur är struntar lillan att det är tidsbyte och kör det omvända. Hon sover fast klockan igâr skulle varit 10, nu redan 11.
Var det tiden som ställde till det hela natten?
Fjorton âr tillsammans. Fjorton!
Och pâ kvällskvisten dök en gammal forskarkollega till maken upp i staden, helt oväntat, med hela familjen, och hamnade hos oss för en timmes apero.
Deras äldste är numer tonâring. Vännen är kvar pâ samma ställe sedan tjugo âr och har lust att byta sedan femton? De funderar därmed pâ ett sabbatsâr, hela familjen till Montreal.
En sâdan afton bâde behagar och skrämmer mig. Det blir ju sâ tydligt hur tiden gâr och bara ât ett hâll.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire