Mândagsquiz ! (litteraturquiz VII)

Ahhh, mândag. Mitt i allmänt kaos - julkaos, snökaos, alla-dessa-födelsedagar-kaos, jobbkaos - vad passar bättre än ett litteraturquiz?

Det är ingen julsaga i verklig bemärkelse, men lite förtrollad är den ändâ, en av mina favoriter kort och gott - bâde författare och bok.

Det var en skön höstdag mot slutet av 1830-talet. Pâ den tiden fanns i Uppsala ett högt, gult tvâvâningshus, som stod underligt ensamt pâ en liten äng, lângt borta i en utkant av staden. Det var ett rätt ruskigt och otrevligt hus, men det försönades av den massa vildvin, som växte där och som pâ solsidan kröp sâ högt uppför den gula väggen, att det alldeles omramade de tre fönstren i övervâningen. 
     I ett rum innanför ett av dessa inramade fönster satt en student och drack sitt morgonkaffe. Han var en lâng, vacker karl med ett fint utseende. Hâret bar han högt uppstruket ur pannan, det krusade sig vackert, och en lugg ville beständigt välta ner mot ögonen. Han var klädd i en bekväm och ledig dräkt, men var rätt elegant. 
     Han hade det fint i sitt rum, där fanns en god soffa och stoppade stolar, stort skrivbord och präktiga bokhyllor, men nästan inga böcker. 
     Innan han hade hunnit dricka sitt kaffe, kom en student in till honom. Det var en av helt annat slag, en liten, skulderbred karl, satt och stark, ful, med stort ansikte, tunt hâr och grov hy. 
     - Du, Hede, sa han, jag är kommen för att tala ett allvarligt ord med dig.