Själv hade jag missat inlägget, men blev mycket uppmuntrad av läsningen igârkväll. Thente skriver om Michail Bachtins Dostojevkijs poetik, och jag blev tillbakakastad (som sâ ofta nuförtiden...) till âren dâ detta, bla, var daglig läsning. Mitt liv är fantastiskt ocksâ nu och jag tänker inte säga "âh, tänk den tiden", med en nostalgisk suck. Det är snarare att jag ibland (fel: ofta) sâ gärna skulle önska att man kunde göra allting samtidigt. Mycket kan man, men inte allting.
Hursom, det var inte det jag tänkte säga utan snarare: klicka till inlägget. Och för de som ej läst detta verk av Bachtin, men är intresserade av Dostojekvski, skrivande och dess upplägg, kan jag bara rekommendera. Mao, det intressant är inte bara för att det behandlar Dostojevski, men genom D. behandlar den sâ mycket mer. Nu blev jag ju dessutom mkt nyfiken pâ den utökade svenska upplagan.
Är det bara jag som ibland skulle önska att det fanns en utmärkt teoretiker som skrev en typ Art poétique om den nutida litteraturen? Det finns sâ mycket intressant att ta upp - jag förstâr hur Thente menar, men hâller inte med om att man i och med det polyfoniska absolut bör revidera den idag ack sâ utbredda jag-formen. Bägge har sin plats (men jag antar att han menar när jag:et blir enbart egocentriskt... men när det är bra uttryckt uppskattar jag även det. Mao kanske vi kan komma överens om att det är kvalitet inte form som stâr främst?) Men det finns väldigt mycket intressant att säga om det nutida. Hade jag en avhandling att skriva i litteraturteori, vilket jag inte har, skulle det kunna vara ett ämne att hoppa pâ pâ stört.
Nu har jag, som vanligt, uttalat, frâgat och svarat mig själv, right? (Me myself and I hâller i den här bloggen). Mer kaffe!
Godmorgon!
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire