Ibland gâr livet undan

Galopp, galopp, galopp.
Lördag: annons pâ nätet, fantastiskt boende.
Söndag: Kan det vara här...? eller här...? kanske här...?
Mândag:
09.00: telefonsamtal för att omedelbart besöka det fantastiska boendet.
10.00: möte med direktrisen pâ Lillans framtida dagis. Mini-dagis heter det tom och jag kom därifrân târögd*.
12.00: besök av boendet. Sâ var det klart: kan vi fâ det sâ flyttar vi. Självklart.
14.00: men du... fâr man in pianot genom halvtrappan...?
18.00: besök nummer 2 av boendet - och däremellan halvt besök dâ vi gick tillbaka och pratade med en av invânarna. De enda tvivlen - pianot genom öppningen, etc, borta. Invânarna, de övriga 3, är väldigt, väldigt trevliga.
19.00: mail och diverse papper scannade och översända till mäklaren.
Tisdag:
05h: väckning för tâg mot flyg.
14.00: telefonsamtal: ägarna har accepterat - möte bokat för att skriva pâ det formella "köpelöftet".
Onsdag:
I kaffepausen, avbokning av de som skulle göra om vârt badrum här, det behövs ej längre.
Efter midnatt, hemkomst frân utlandet.

Idag. Hemkomst frân banken för att se hur vi ska sno ihop det hela. Huvudvärk. Det är just nu för mycket som rör sig för att inte ha det, men detta kommer bli sâ bra, sâ bra.

För att âterknyta till tidigare funderingar: vi hann precis komma fram till att vi aldrig nâgonsin ska bo pâ landet. Att vi är rörande överens om att vi precis mitt i mitten mâr bäst.

Precis dâ dyker detta upp. I mittens mittersta mitt och dessutom toppenvackert. Nästan för bra för att vara sant. Mer om samtligt senare för nu mâste här jobbas. Ocksâ.

*inte alls av ângest men tvärtom: detta kommer bli sâ bra och jag känner mig sâ vansinnigt tacksam. 20 barn max, 4-6 vuxna; nära samarbete med en barnläkare, fantastisk styrning... och väldigt flexibelt pâ alla sätt. Fyra minuters gângväg frân nutida och framtida boende. Är nu lika otâlig som Lillan att fâ komma tillbaka.