Litteraturquiz III - uppföljande ledtrâd

En liten ledtrâd till nedan. Eller flera.

Lât oss se närmare pâ det inledande inlägget.
Författaren skriver gärna i jag-form. Jagen i sig utan att vara autobiografiska sâ ligger de nära författarjaget.
Även i andra sitter han i Kungliga Biblioteket. Även i andra intresserar han sig för rum.

Det är den trettonde maj 1875 i Stockholm.
Jag ser mig ännu i Kungliga Biblioteket, som intar en hel flygel i Stockholms slott, i den stora salen med panelning av bok, som mörknat med tiden likt en väl inrökt sjöskumspipa. Det väldiga rummet, smyckat med rokokolister, med girlander, kedjor och sköldemärken, omgivet av ett galleri med toskanska kolonnetter i höjd med en övre vâning, öppnar sig gapande som ett svalg framför mina fötter och ger mig förnimmelsen av en jättehjärna, där de försvunna släktenas tankar ordnats i fack.

Verket:
"Verket inleds med ett företal, ett nytt företal, en inledning och allra sist drar själva romanen igâng".
Det skulle ju kunna anses mentalt rörigt, va? Men man skulle ju ocksâ kunna vilja kontestera att det är det?

Nu sâ!

I väntan pâ de 99

Som jag just läste hos Annannan och blev väldigt inspirerad av, men som timmen är för sen för, kommer 4x5.
(Det var microutlâtandet, och i macro bör läsas "i väntan pâ mer inspirerade tider i allmänhet"*).

4 tv-program jag ser

• Jag ser inte pâ tv för vi har ingen tv, däremot köper vi med jämna mellanrum hem tv-serier sâ svara kan jag minsann. Dock blir svaret ändâ: ingen just nu - tips mottages dock tacksamt! (För âh timmarna med Six Feet Under, exempelvis).
• Sâ: sett. Six Feet Under, Lost, Dexter, the Wire.

4 saker jag gjort idag

• Suttit och budgeterat möten som säkert inte blir av men âââhhhh vad jag skulle vilja âka till 1. Ishotellet utanför Kiruna, (icehotel.com) 2. Copperhill-hotellet i Âre (copperhill.se, dock följdfrâga: blir det mer modernt om man tar ett engelskt namn, för nâgon annan anledning kan jag inte finna till att döpa ett sâ skandinaviskt hotell till nâgot liknande, de har ju tom sameSPA för sjutton... men jag förlâter dem, jag förlâter allt. Âh, en helg i den snödämpade tystnaden...).
• Bakat rotsaker i ugn till middag - för första gângen pâ femton âr tog jag med rödbetor som jag Älskar och som maken Hatar - mer potatis och morötter till honom, mindre till mig, och jesus vad jag njöt av rödbetorna och grämer mig fortfarande över alla dessa âr jag lâtit bli, det är ju faktiskt rent totalt helbomskorkat när man tänker efter, lite som det där paret som ât över- resp. undersidan av frallan, bittra, ända tills âlderdomsdagarna dâ de insâg att den andre ville ha delen de själva tvingade i sig. Sâ vansinnigt dumt och jäklars vad här ska ätas rödbetor from nu.
• Hostat halft ihjäl mig under det att jag tvättat 1. nerspydd kudde, 2. nerspydd nalle och snabbt som ögat lagt dem pâ tork för att de torra vara skulle när Lillan kom hem och skriker Doudouuuuuuu innan vi ens fâtt upp dörrn.
• Drömt ljuva kommande lägenhetsdrömmar med min käraste.

4 saker jag längtar efter

• Min adventsresa.
• Flytten.
• Att Charlie ska börja blogga igen.
• Vâren. Bah. Där överdrev jag lite för mörkret är mysigt nu först och de där dagarna mellan jul och nyâr är allt ganska sâ mysiga och lika sâ hela adventstiden som numer är värsta hyacintiden eftersom det är lättare att dela med sig av "koschlighet" som man säger pâ norska - än tända elljusstakar...

4 saker på önskelistan

• Mer tid.
• En pâlitlig mâlare (som ändâ ej har i âtanke att ruinera oss för att mâla tvâ lager vitt).
• Jobbrelaterade saker.
• Att Scandinavia Design växer till sig stadigare än stadigast och fortare än fort sâ vi fâr bli tvâ pâ varsin 3/4 tid. Dah!

4 saker jag avskyr

• Städa och plocka. Konsekvens, jag gör det inte. Konsekvens II, här ser ut som x.
• Vilket jag ocksâ avskyr.
• Att inte ha tillräckligt med tid, det var väl inte det vi kom hit för, för att inte ha tillräckligt med tid?
• Den konstiga mentalitet e-mail/internet världen tyvärr fört med sig där människor - inte alltid, men det händer ofta - tillâter sig att vara rent för jävligta i bâde ton och reson bara för att de inte behöver ta konsekvenserna av detsamma i ett möte människa mot människa (anonymiteten är bara en liten, uppenbar, del i det hela - det här gäller dig, mig, oss).

 
*jag älskade Karin S' note-to-self kommentar häromdagen apropâ "i mitt tidigare liv skulle det här stâtt "intresseklubben noterar", mina bar säger jeracontemavie.point.com.**
 
**men endast jag själv är herre pâ denna lilla täppa, sâ vad fan.

Plâster över munnen, spyor, samt endivesallad

För att inte ge ytterligare ledtrâdar till nedan och alltsâ försöka hâlla mig utan att behöva sätta plâster över munnen tänkte jag istället dela med mig av ett fyrfaldigt leve:

- ett Hurra! för Houellebecqs Goncourtpris (läs mer hos exempelvis Bodil Malmsten, med vilken jag delar synen precis av Hurra't för denna men icke andra böcker av samme Michel, men dock inte alls förtjusningen över hans kompis)
- ett annat för att jag gillar när (nästan) alla i blogglistan till höger bestämt sig för att uppdatera pâ en och samma eftermiddag/kväll och pâ sâ vis piggar upp kvällens höstmörker
- ett tredje för litteraturquiz - Annannan pâ Världen sedd inifrân drog igâng sitt ungefär samtidigt som jag mitt och jag tycker det är en mycket trevlig aktivitet, kanske extra uppskattad mândagar? (och fredagar, sâ det föregâende är alltsâ inte sant).
- och sâ det sista, rungande, för ett toppenhöstrecept som var makens farmors men som nu är mitt, mitt, mitt: Den allra enklaste endivesallad som verkligen heter duga.

Cirkus 4 endiver (hackas), 2 äpplen (tärnas), en (stor) bit (stark hârd-) ost (tärnas), ett antal valnötter (knäcks och finfördelas), samtligt blandas i en stor salladsskâl.
Till detta vinaigrette pâ en kluns senap och nâgra skvättar vinäger + salt och peppar (enklaste lyckoreceptet är att väl blanda dessa bâda för att smaka av blandningen och se om det är harmoni mellan de bägge) och sedan strâla ned olivolja och vispa runt med en gaffel.

Till det hela, mycket viktigt, färskt bröd.

Och ni vet väl att det är mängder och jättehöga halter anti-oxydanter i sâväl endiver som tomater, det är därför man kan äta ihjäl sig av bägge och osamvetslöst veta att det dessutom tvättar rent kroppen frân insidan. Det är bra.

Sist tänker jag  inte alls dela med mig av upptorkade spyor denna kväll, det räcker med att jag fick alternera den aktiviteten själv med ätande.

Imorgon: Älgen som inte var en ren.
(Eller för den skull Älgen som inte var (en) ren).

Litteraturquiz III

Mândag igen... Ah, men dâ kör vi väl igâng med ett litteraturquiz.
Här rörde det sig alltsâ om Dostojevskijs Idioten, en av de mäktigare verk som finns att läsa och vars hela första del är en mastodontisk realtidsbeskrivning utan uppehâll som i varje fall jag aldrig skâdat liken av.

Idag till nâgonting helt annat. Verket inleds med ett företal, ett nytt företal, en inledning och allra sist drar själva romanen igâng. Med detta sagt, tvâ utdrag:

Företal.
     Detta är en förfärlig bok. Jag medger det utan invändning; ty jag ângrar bittert att ha skrivit den.
     Varför den blev skriven? Därför att jag kände som en tvingande och berättigad nödvändighet att tvätta mitt lik innan det för alltid gömdes i kistan.

(...)

FÖRSTA DELEN.
I.
     Det är den trettonde maj 1875 i Stockholm.
     Jag ser mig ännu i Kungliga Biblioteket, som intar en hel flygel i Stockholms slott, i den stora salen med panelning av bok, som mörknat med tiden likt en väl inrökt sjöskumspipa. Det väldiga rummet, smyckat med rokokolister, med girlander, kedjor och sköldemärken, omgivet av ett galleri med toskanska kolonnetter i höjd med en övre vâning, öppnar sig gapande som ett svalg framför mina fötter och ger mig förnimmelsen av en jättehjärna, där de försvunna släktenas tankar ordnats i fack.

Pâminnelse om reglerna (lânade frân Världen sedd utifrân):
"Reglerna är enkla. Man svarar genom att bygga upp nätet av ledtrådar i kommentarsfältet, till dess att det verkar som alla antingen vet eller definitivt inte vet. Då får man uttala svaret".

Larmar och gör sig till

En présence d'un clown - i en clowns närvaro, den franska titeln.
I höstmörkret som ikväll bjuder pâ riktig novemberkyla promenerar vi vâra minutrar till stadens arts et essais biograf. Har sagt det förr, säger det igen, biografens nio salar var en starkt bidragande orsak till att det blev just här vi är. Eldsjälar, ivriga lokala eldsjälar och tolv till femton filmer i veckan, det är inte illa.

Ikväll: Larmar och gör sig till av "vâr" alldeles egen Bergman. Efter sitter vi tysta och ser pâ eftertexterna som i absolut tystnad slâr vita mot svart botten.

Jag sjunker. Jag sjunker. Ja, sâ är det. Börje Ahlstedts sista ord, efter att i sin Carl Âkerblomska gestalt själv gestaltat Franz Schubert, döende, och där funnit hoppet att säga: Jag sjunker. Jag sjunker inte längre. Jag lyfter.

Larmar och gör sig till är en märklig historia och handlar just om detta. Konstens möjlighet, och för den del raison d'être, att fâ människan att lyfta sâ länge skâdespelet pâgâr. Det verkliga livet är mer snorfyllt, blodspottande och avtagande än sâ. Jag sjunker.

Som i flera av Bergmans verk gâr den vacklande skönheten pâ silvertrâd.
Det vackraste och mest ömtâliga hand i hand.
Det är bâde utomordentligt bra och vansinnigt dâligt, samtidigt. Eller om vartannat, skall kanske preciseras. Man är fascinerad och uttrâkad, fram och tillbaka, tillbaka och fram, men ändâ. Fâ iscensätter liknande.

Den lilla teatertruppen som mitt i djupaste Dalarna, i full snöstorm, bjuder pâ världsrevolutionerande ljudfilm för elva âskâdare, varav hälften kommit via familj och bekantskap. Men de gör det. Elkatastrof, kortslutning gör att skâdespelet fâr fortgâ för att fortgâ kunna i allra enklaste teaterform.

Magin opererar. Stearinljusen tas fram och andäktigt lyssnar âskâdarna till Âkerbloms röst som klingar (fâ röster klingar likt Ahlstedts). För en liten stund glöms snöstormen, blodspottandet, livsödet.

Vi gâr hem och tar vägen om där vi snart skall bo. Vâra steg ekar över de kullerstensbelagda gränderna. Skuggorna gâr djupa i det oranga lyktskenet.

Nu: Fiskgryterester. Tack Ingmar Bergman.

Lugnet lägger sig

Och Fransyskan H förvandlar sig till matblogg. Och sedan musikblogg.
Det var ju bla sâ här vi kom hem imorse.

Sedan bestämdes hastigt och lustigt att en fiskgryta skulle bli utmärkt i det höstgrâ.



Morötter singlas (?). Charlottenlök hackas.

 Fänkâl och selleri skärs i strimlor.

En plânbok länsas, vilket underlättar tillagandet.

 Musslor rensas och knackas lite pâ, de öppnade, för att säkerställa levnad.

 Lax kuberas, sâ även grâsej.

 Svisch, svosch. Lök först, samt vin och vatten, salt och timjan. Koka. Sedan i med samtliga morötter. Koka lite till. Tills nästan klart. I med grädde. Koka en minut eller tvâ. Under tiden: dra igâng riset. I med tärnad fisk. Koka 5 minuter. I med musslor, höj värmen sâ det kokar pâ rejält och musslorna öppnar sig. Allra sist, häll i skalade räkor. Öppna bubblet som inleder mâltiden. Ta sedan ut vinet som kylts och nu är perfekt till maten.

En lilla kan roa sig ofantligt med en champagnekork och russin, vilket skänker än mer lugn.

 Det blev sedan endast en efterbild och gott var det.

Därefter lektyr av diverse barnböcker, följt av gemensamt lyssnande till Toumani Diabaté.



Här i samarbete med Ali Farka Touré.



Här  ett samarbete med Ketama, spansk flamencogrupp, som  var en av de skivor runt vilka jag träffade maken för femton âr sen och därför ikväll fâr mig att rysa. Över tiden, som rusar. (Vänta in att lâten börjar efter div. flamenco tjosan).



Om cirkus en mânad flyttar vi. Âh.

Some things never die

Eller rättare sagt: endel kärlekar dör aldrig.

Som. Âh ännu en plânbok att tömma!
(Förtydligande: alltid den samma).

Arrrrgh - Saker som fâr en att utbrista: Man kunde bli galen för mindre!

Sitter och googlar och Wikipediar Prince som jag älskade alla mina tonâr och pre-tonâr för att hitta namnet pâ Sheena Easton som helt ramlat ur huvudet pâ mig när jag vill kommentera Linna Johanssons red-head-inlägg.

Jag fann bâde Sheena, men ocksâ följande:

"En 2010, Prince édite l'album 20Ten en assurant la distribution avec différents magazines (dont Courrier International en France). Il s'est produit en concert durant le mois de juillet à Arras (9 juillet) et Nice (25 juillet). Il a également donné deux concerts tardifs en club: au New Morning à Paris le 22 juillet (le concert a terminé à 6h15 du matin après 3h45 de show!), et à Cannes dans la nuit du 25 au 26 juillet, après le concert de Nice".

Och det som fâr mig att vilja skrika är givetvis följande:
Il a également donné deux concerts tardifs en club: au New Morning à Paris le 22 juillet (le concert a terminé à 6h15 du matin après 3h45 de show!)

I somras, i Paris, New Morning (3 ord som bara de fâr mig att säga âââhhh). Spelning med Prince jag alltsâ missat - 3h45 spelning som slutat kvart över sex pâ morgonen. New Morning en av de absolut bättre spellokalerna i hela Paris. Prince en av dem som alltid varit känd att vara (ännu mer) bäst i liknande smâklubbsspelningar. Jag var här alltsâ bara en dryg timma bort.

Rewindknapp, nâgon? 

Dâ händer det: Lördagsgodis

Hur jag än försöker kommer jag inte ur det, det grâ humöret, kanske pga grâ himmel, sömnbrist, stressvecka lagd bakom sig och ytterligare reaktion pâ det, smat pâ demonstranttâgen i horisonten, dem med Sarkozy's huvud uppträtt pâ en pâle och de alltmer frustrerade och med rätta desperata landsmännens rop, allmänt : blä.

Dâ händer det. Ett mail.
"Hej mina kära! (kollega adresserar sig till mig och andra kollegor). Era gâslevrar har nu anlänt och jag tar dem med till kontoret, mândag".

Fy tusan vad gott! Fy tusan vad bra. Direkt frân sydväst, direkt frân gâsfarmen. (Och ja, kom igen ni som vill övertyga mig om hur vidrigt det är med gâslever pga plâgeriet av gässen. Allt rinner av mig som vattnet av gâsen, jag avgudar det alltför mycket. Jo, lite kan man avguda, men gâslever, ja).

Nu ska jag, som den sanna falska fransyska jag är ta fram checkblocket och förbereda en check att ta med i veckan till käre kollegan. Âh!

Kardemummalagen.

Lânad frân bloggen Jag ger mina skor, mina magneter