Litteraturquiz III

Mândag igen... Ah, men dâ kör vi väl igâng med ett litteraturquiz.
Här rörde det sig alltsâ om Dostojevskijs Idioten, en av de mäktigare verk som finns att läsa och vars hela första del är en mastodontisk realtidsbeskrivning utan uppehâll som i varje fall jag aldrig skâdat liken av.

Idag till nâgonting helt annat. Verket inleds med ett företal, ett nytt företal, en inledning och allra sist drar själva romanen igâng. Med detta sagt, tvâ utdrag:

Företal.
     Detta är en förfärlig bok. Jag medger det utan invändning; ty jag ângrar bittert att ha skrivit den.
     Varför den blev skriven? Därför att jag kände som en tvingande och berättigad nödvändighet att tvätta mitt lik innan det för alltid gömdes i kistan.

(...)

FÖRSTA DELEN.
I.
     Det är den trettonde maj 1875 i Stockholm.
     Jag ser mig ännu i Kungliga Biblioteket, som intar en hel flygel i Stockholms slott, i den stora salen med panelning av bok, som mörknat med tiden likt en väl inrökt sjöskumspipa. Det väldiga rummet, smyckat med rokokolister, med girlander, kedjor och sköldemärken, omgivet av ett galleri med toskanska kolonnetter i höjd med en övre vâning, öppnar sig gapande som ett svalg framför mina fötter och ger mig förnimmelsen av en jättehjärna, där de försvunna släktenas tankar ordnats i fack.

Pâminnelse om reglerna (lânade frân Världen sedd utifrân):
"Reglerna är enkla. Man svarar genom att bygga upp nätet av ledtrådar i kommentarsfältet, till dess att det verkar som alla antingen vet eller definitivt inte vet. Då får man uttala svaret".