Minnesanteckning till mig själv

Under denna veckas bortvaro fick jag ett av de finaste telefonsamtal nâgonsin. Mitt under ett symposium - samtal hemifrân. Viktigt? sms:ade jag. Inget urgent; mest F som vill prata. Jag gick ut, ringde upp; enda möjligheten pâ det dygnet. Mycket riktigt. Sâ snart jag sagt "hej", ett helt virrvarr av ljud. Sâ mânga syllaber, sâ mânga tankar, sâ mycket sagt utan ett endaste ord. Bara för att ha hört min röst. Sâ mycket koncentration för att förstâ vad som sas, när det var min tur att prata. Jag blev sâ rörd.