Jag är fortsatt terrasserad, skulle man kunna kalla det, om man tyckte lite fransksvenska vore roligt. Ikullkastad? Till marken nedslagen?
(Ungefär sâ ser för den delen min värld ut ganska ofta. Ordletandes, alltsâ, inte ikullkastad. Lâter er ta del i mailkorrespondans mellan äkta makar, befinnande sig cirkus 500 m frân varandra, frân gârdagen - en i sjuksäng, en i butik):
Hon: "Jag glömde tala om för dig : rejäla tänder! Jag tror jag funnit förklaringen (i vart fall delvis) till din dotters feber. Alldeles förut när jag bytte pâ henne sâ jag en början till tvâ "tänder intill kinderna" (minns inte det franska ordet för dessa pâ franska). Hon växer!
Han: Molaires!
Hon: Ja just det! Och vad kommer ordet ifrân förresten? (hjälper mig att minnas det). Mole som i mou alltsâ mjuk? haha.
Han: Mysterium. Man säger molaire och pré-molaire för dem som sitter alldeles framför.
Hon (fem minuter senare): Tur att du har mig!
Molaire
Nature : adjektiv. feminint.
Uttal: mo-lê-r'
Etymologi : frân Latinets molaris, de mola, meule de moulin - kvarnsten (voy. ).
Dents molaires, ou, substantivement, les molaires: tänder som används till att mala näringsämnen och som ocksâ kallas mâchelières, tuggtänder.
Han (i ett parallelt mail): Hur skulle du pâ engelska säga "prisförfrâgan för en annan modell"?)
I väntan pâ kryare tider delger jag er dessutom tvâ citat frân Fame som vi, alltsâ, hâller pâ att ta oss igenom och faktum är att man skulle kunna skriva en hel uppsats om serien. Âttitalets ideal, vilken tro pâ människan, pâ värdesättningar, pâ godheten, att arbete lönar sig - idag skulle serien (förmodligen och tyvärr) vara omöjlig. Bara detta att mot bred publik sätta artistlivet först och högst. Att visa att det faktiskt visst är arbete som lönar sig, arbetet med sig själv, egenvärdet av detta: dvs humansism pâ högsta nivâ (annat det än "du bör välja en bred linje, som öppnar alla dörrar, humanistisk linje, sprâk etc, det tar dig ingen vart osv osv).
Och ömheten med vilken de alla är filmade. Bara det mycket sevärt.
Älskade Shorofsky som liten - älskar Shorofsky nu med. Och jag är glad att jag förstâr varför jag älskade honom. Torr humor inkarnerad. Intellektuell rigör. Och likasâ kärleksfull hârdhet.
Eminienta dansläraren Lydia Grant, kollega: Tror du att er ensemble har musikstycket klart och färdigövat till i eftermiddag, min grupp skulle behöva lyssna till det för att förbereda sig inför koreografin...
Shorofsky: Nej.
Lydia Grant: ?
Shorofsky: Du önskar att musikstycket vore färdigövat tills i eftermiddag, jag önskar att de kunde servera corned beef i matsalen; vi har alla vâra besvikelser att leva med här i livet.
Bruno Martelli (ytterst begâvad pianoelev vars diskussioner - modernt vs "gammalt", dvs klassisk musik - med Shorofsky alltid är intressanta): Varför är du alltid sâ hârd mot mig? Ja, faktiskt hârdare än mot nâgon annan.
Shorofsky: Jag är hârd mot dig eftersom du behöver det, därför att du är lat och annars inte gör ditt yttersta för att bli ännu bättre vilket vi bägge vet att du kan. Hârdare än mot de andra därför att du har talangen att kunna komma längre än de. Och jag kommer fortsätta vara hârd mot dig ända tills du börjar att vara riktigt krävande mot dig själv alldeles pâ egen hand. Dâ kommer jag sluta ögonblickligen eftersom det dâ inte längre behövs.
Danny Amatullo (blivande stâ upp komiker) till Leroy Johnson (danselev, inkarnerandes "street smart" i ordets bokstavliga betydelse: intuitiv intelligens?) när de observerar Shorofsky som stâr och samtalar med en gammal flickvän som sökt upp honom, fyrtio âr efter kärlekshistorien:
- Tror du Shorofsky och hon den där... ja du vet... gör det?
- Man... The man is old, he ayn't dead!
Lovely.
Vet inte om det är febern som gör det men jag är i ett mycket märkligt tillstând. De röda trâdarna är mer fjärran än nâgonsin
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire