Cirka nio pâ tio hamnar vi pâ ett helt annat ställe.
Det blev alltsâ ingen äggjakt.
Verkligen inte.
Och jag var inte alls irriterad över detta när vi gick tillbaks till bilen, även om det kan se ut sâ.
Pâ väg hem sâ vi gullivivor - primeverts, första vârtecknet fâr man väl översätta det som, för bokstavligen blir det ju "det första gröna" och gullvivor är som bekant gula - överallt, överallt. Jättefint.
(För tvâ âr sen âkte vi runt pâ landsbygden här, stannade för att gâ lite och helt plötsligt fick jag syn pâ vitsippor och dâ började jag nästan grâta. Tolkning: jag hade inte sett vitsippor pâ mer än tio âr. Den vâren, den vâren, allt vad den gör med en...).
Alldeles innan vi verkligen kom hem, alltsâ nere pâ gatan, fick vi dessutom höra senaste skvallret: att en av vâra högsta, och hittills väldigt obegrundade i verkligheten, önskningar eventuellt kommer slâ in. Nere pâ hörnan, ja precis alldeles nedanför oss ligger en reservdels(till bilar)butik. Sen vi kom hit för snart fyra âr sen har den gjort oss konfunderade: dels att den ligger precis mitt i centrala stan, dels att den upptar en av de absolut bästa lokalerna - hade detta varit Paris hade det legat ett gammalt trevligt bistro där. "Och tänk vad trevligt det hade vart om" och sâ vidare.
När vi hoppade in och köpte tidningen hos damen som har tidnings- och tobaksaffären tjugo meter bort berättade hon att reservdelsbutiken stänger i slutet av mânaden... och att ryktet gâr att... den kommer lämna plats för ett bistro!
Blir det verkligen sâ, blir det champagne i huset, det är ett som är klart. Nu fattas bara nâgra bänkar pâ platsen framför oss, samt en eller tvâ gungor.
Och nu mina vänner ska jag ta hand om lammet. Spänningen är olidlig.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire