Bästa DAGEN(S)

KLÄDSEL: Klänning, svarta ballerinaskor, en liten tröja, underkläder och strumpbyxor.
HÄNDELSE:
Hon: Men... Vad är klockan?
Han: Kvart över tio.
Hon: Och lillan?
Han: Sover hon med.
LÂT: "It's a kind of magic", med Queen, som dânade ut genom bilhögtalarna för att dränka lillans önskan om att stanna pâ stört, hon tystande pâ tre röda, och magiken kunde âter infinna sig där vi âkte omkring i de allra närmsta omgivningarna och drömde om hur det skulle vara att ha ett hus där alldeles i utkanten som liknar rena rama landet (och som vanligt ramlade vi pâ typ en herrgârd där det stod skrivet "till salu" med svart tuschpenna pâ ett litet plakat... tillsammans med ett mobilnummer... pâ den enorma grinden som omringar parken; nu mâste jag ju ringa igen, även om jag ju vet att det till 138% är en omöjlighet...).
PLANER: Igâr skrev jag "att bli bättre pâ picknicka", idag picknickade vi. Hm... Vad behövs tas itu med mer? Fortsätta att hitta fler sätt att njuta av detta underbara väder i all sin enkelhet, till att börja med.
SAKNAD: Nada.
DUMMASTE: Att höra stressade föräldrar generat kläcka ur sig saker som "ja, hans t-shirt är inte av det renaste..." till mig av alla människor, när lillan kommer och knackar pâ hans t-shirtbröst - jag som ju sâ uppenbart är medveten om att ungar sölar ner sig pâ fem röda och därför bara kan tänka en blandning av "stackars dig", "ja, du min vän mâste ju tycka lillan är en dynghög", samt jisses vad endel stackars människor mâste leva i för värld. Den är inte min.
SJUKA: Träningsvärken sitter där den sitter, kan vi väl kalla det. Snart fâr jag ta en tur till för att fylla pâ, hehe.
DROG: Rosévin och tillhörande lilla (eller rättare sagt: rejäla) baguettebit med rillettes pâ (rillettes är inget för vegetarianer, typ kött och fett i en röra, men sjusablar sâ gott!), serverad pâ den mest bedârande uteservering. Lât mig utveckla. Mânga uteserveringar är jättehärliga, mysiga, fantastiska, och särskilt, givetvis, i solsken. Denna är bedârande. Fem minuters bilväg frân stadscentrum hamnar man ute pâ landet, där man kan ta en liten vad man nu ska kalla det... bât... är ett stort namn för typ en brygga i plât (!) som körs över en liten â tack vare en man som drar i en vajer som är spänd frân ena sidan till den andra (ett av alla dessa ord som säkert finns men som inte finns i mig). Dâ hamnar man pâ Île Saint Aubin, vem vet kanske är det sankta Albins ö om man vill roa sig med att översätta dâ -l i mânga fall blev -u under tidig medeltid och svenskan ibland bevarat den ursprungliga latinska formen (sânt där jag roar mig med ganska ofta att fundera över... pâ ett mycket lat vis - sâ kan man nog inte säga?! - dâ jag inte orkar gâ och titta efter om det alls kan vara sâ eller om Albin är sâ fornordiskt det bara kan vara). Hursom. Îlse Saint Aubin är ett naturreservat, där bara fâglar och ett litet antal kor fâr övernatta. Det finns grusvägar lite runt om, sâ man kan cykla eller gâ runt. Och precis när man kommer av den lilla eh färjan sâ finns ett gammalt hus, med en uteservering som heter duga. Ett gammalt par har den och den är endast öppen under den fina ârstiden. Det är ett av de där gamla paren som knappt finns kvar, som jobbar jättemycket för nästan ingenting och är oerhört generösa mot sina kunder. Menyn är väldigt reduit - nedragen - som man säger. Typ: Rosévin, vitt vin, öl pâ flaska, coca cola pâ flaska, perrier, orangina samt limonade pâ flaska. Och, som sagt, baguetteskivor med rillettes pa. Ett glas kallt rosévin kostar 1€50. En literflaska 10. En rejäl skiva baguette med rillettes 1€. Där är knökfullt och man känner sig mitt i en Renoirtavla där man sitter; alla känner sig som medverkandes i en Renoirtavla... Det ökar pâ den väldigt speciella stämning som infaller mot slutet pâ dagen. Rosévin och boulespelande gossar i strâhatt. Samt lillan. Som gärna var pâ borden, under borden, helst i sällskap av pappa.

Kom pappa sâ gâr vi en tur.

Jag sa KOM pappa sâ gâr vi en tur... Mycket vanlig syn, mycket vanlig syn...

Detta var ârets premiär pâ Îls Saint Aubin och traditionen säger att man fâr önska sig nâgot (traditionen säger förmodligen ursprungligen att man fâr önska sig nâgot när man gör det för allra första gângen, men vi har utvidgat den till ocksâ ârets första; amen, annars blir det ju inte sâ roligt, hein?)
ROLIGASTE: Att se lilla Lillan - ja, igen, lillan - klättra.

Här ägnades en dryg halvtimma, outtröttlig.

Hon fryser inte om ögonen, är ett roligt uttryck för - den ungen är dâ inte rädd för nâgot! (ialla fall inte än, skall tilläggas). Perspektivet blir lite snedvridet och pappan ser längre ut än han är, lât oss precisera att hennes fötter skulle trampa strax ovanför hans huvud om det var han och inte ett trägolv som var under henne...

FAVORIT: Mina tvâ närmsta medmänniskor.
KÖP: Förutom ovan nämnda rosévin och tillhörande baguette: Biltvätten! Gud vad jag älskar att ramla pâ när man är ute och kör lite pâ känn en automatisk biltvätt. 3 euros och swisch, swosch, swasch, sâ är bilen kanske inte perfekt, men det struntar jag blankt i - tack vare dessa är vâr bil âtminstone mindre smutsig. Hur skulle den annars sett ut...
HUMÖR: Fantastiskt nöjd. Och otroligt tacksam.

Nighty knighty. Obs! Lillans näsblessyrer är helt självförvâllade, saker som händer när man envist ska gâ runt en hel ö. En premiär, hjärtat - le: du fâr ju önska dig nâgot. Hehe.
I bakgrunden de spârvagnsspâr som för var arbetsdag blir lite fullständigare, samt, pâ den blâ hörnan, den lokal som just nu hâller pâ att tömmas pâ bilreservsdelar och snart, kanske mycket snart, skall rymma ett brasserie. H-o-p-p-a-s!