I eftermiddags var jag och sâg Alice i underlandet.
Till saken hör att jag är en av de fâ som hittills inte är ett Tim Burton fan; jag gick mao de tvâ minuterna till biografen med mycket smâ förväntningar. Jag tycker han varit överskattad, lite ihâlig, lite gratis och grimaschig.
Men âh vad det gör gott i själen att under nästan tvâ timmar höra: Allt gâr.
Gâ din egen väg. Drömvärld är bättre än enbart förnuft.
Tänk omöjliga tankar. Var stolt över allt konstigt du är.
Man behöver in emellan ât bli pâmind om det och det gör gott i ett lammahjärta. TB lyckades här - kanske historien var i perfekt ekvation med hans funderingar? (Inte sällan misslyckas man mellan egna funderingar och intrig, inte sant, hrm).
Detta med 3D är dessutom inte bara "en grej"; i en sân här film är det helt befogat.
Sen att unga Alice dessutom är en tjej som drar iväg mot nya horisonter, det är ju bara ett plus för salongen!
(Och, förresten: Ja! Lammet blev Toppgott).
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire