...eller "Franny and Zooey, del 2". (Och jisses säger jag, 30 mars inköptes boken, dock inleddes läsningen nâgot senare...).
Titel: Franny and Zooey (hrm, Franny et Zooey, jag läser den pâ franska dâ det var vad som lättast fanns till hands just dâ).
Författare: J.D. Salinger
Just nu pâ sidan: 153/255 - även fast man kanske borde skriva: Franny, utläst, Zooey börjar pâ sidan 63, slutar pâ 255 och jag är pâ 153... för att vara initiala idéen trogen. (JDS skrev den som tvâ skilda noveller för the New Yorker, även om de senare getts ut som ett verk).
Tre meningar som beskriver den (fast kanske främst min läsning): I like! Verkligen. (1) Snygg text, skrevs det om pâ Wtosiotl-bloggen - och i kommentarerna gick diskussionen om man skulle vâga läsa om den; jag tror: ja, absolut. Det var tvâ meningar. Tredje: I mitt "inköpsinlägg" skrev jag att den kändes "Manhattan-snygg", vilket var en absolut gissning, men nâgonstans var intuitionen god: en lätt ironi, lik Nabokovs när han är som bäst (om man ny kan kalla honom New Yorkig kan väl diskuteras, men jag tycker faktiskt det - och kanske är det Mrs Glass' papiljotter som fâr mig att tänka pâ Lolitas bubbelgumsmamma och därför pâ en av de böker jag läst som lämnat kvar mest i mig: Ada or Ardor), men bara lätt, det tar aldrig över occh allvaret tränger igenom - samt att JDS har ett sjutusans sinne för uttryck. Dvs meningar man kan notera och använda nästintill som ordsprâk.
Betyg pâ skala 1-5: en stark 4:a och ger stor lust att läsa mer av JDS (stoor lucka i min litteraturkultur).
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire