Den goda är - för visst ska man alltid ta den goda först? - att påskriften för vårt lägenhetsköp försenas en månad pga en omyndig arvtagare bland alla de barnbarn som säljer deras morfars/farfars vackra taklägenhet ("själv skulle herr D. aldrig sålt så länge han levde", sa mäklaren, och vi nickade högtidligt (och ytterst tacksamma för att herr D. aldrig behövt sälja och att vi nu snart kommer få förvalta det arvtagarna är ointresserade av)), och pga vilken dossiern tydligen måste skrivas på också av en domare eller inte vet jag hur det var, men alltså en underskrift ytterligare förutom alla de våra. Mycket frustrerande, jovisst, för helst skulle vi flyttat igår, men god nyhet ändå då det ger oss en månad till att sälja vår utan dubbla kostnader vilket, så klart, är väldigt välkommet.
(Vi önskar, önskar, önskar alltså att det kommer en hel hoper köplystna besökare under veckan, igår var där tre. Är så glad och nöjd över att få sitta här ute i vildmarken medan ett helt liv pågår därnere).
Den dåliga är, och här skäms jag ju nästan, att det är mulet, idag med. Det är ju egentligen ingen dålig bara en sämre vilket ju i sin tur nästintill förvandlar den till en god för en icke dålig nyhet kan ju egentligen bara vara det. Håll tummarna med mig för att Lillan glömmer bort min existens, njuter av sina morföräldrars som bara önskar att få ta hennes lilla hand och hitta på både det ena och det andra.
Så kan jag få återgå till mina böcker. Det känns som sommarlov från för. Lyx!
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire