Flickan som lekte med elden!

Hej!

Ikväll har vi varit och sett film, samtidigt som det var trettioâtta grader utanför salen och, säg, tjugoâtta inne i den.

Hursom. Flickan som lekte med elden, eller del tvâ av Milleniumfilmerna. De som ej läst böckerna vet jag inte vad de fâr för behâllning av filmerna; själv mâste jag jublande utbrista: Heja! vad jag gillar Lisbeth Salander (och, ocksâ, att Mikael Blomkvist gillar Salander, samt att S. Larsson inte är en Stina Larsson men faktiskt en man som fâtt ur sig en sâdan kvinna, men det är ju en helt annan frâga).

Den rättfärdige justitieuppbâdaren, eller hur skulle man kunna kalla henne? En av utomstâende sedd som socialt och affektivt handikappad, men ocksâ fylld av behovet att skipa rättmätig rättvisa, kosta vad det kosta vill?

Hursom: Lisbeth gör mig gott. Sen kan man fâ klanka ned hur mycket man vill pâ Stig Larsson, det struntar jag fullkomligt i! Och jag antar att jag har nâgot konstigt inom mig som behöver en Lisbeth (haha).

Dessutom, dessutom!, är ju Naomi Rapace helt förtjusande snygg, och bara det är ju underhâllning.
(Mellan oss: En dag hoppas jag dock fâ se tv-serien - och kan fram till den dagen hoppas att det är färre elipser i den än i filmen, för lite frustrerad är man, självklart, men hursom - och ngn som ej läst böckerna ser nog främst en rätt banal kriminalfilm).

Samt att det är fint att fâ höra svenska, se vackra Stockholm, tycka att valet av denna blâ-grâ-skala rakt igenom inte är sâ dumt - men allt detta är ju kanske en extrabonus endast förunnat (i vart fall med samma gourmandise) en utlandsboende.

Ah, vad skönt det ska komma ut i friska luften! Dörren öppnas: värmen slâr mot en.

Därefter: grön drink hos senegalesen. Han vägrar tala om vad det är i den gröna, vad som skapar det illgröna, men sjutusan sâ gott det är. Det slinker ned en de dagar livet varit grâare, alternativt mer jublande, alternativt mer tröttsamt, än vanligt, alternativt dâ det erbjudit nâgot speciellt att fira.

Som ikväll.

Vi har i övrigt haft en vän som en gâng var en nära vän till min man pâ besök och som sökte upp oss för ett tredagarsbesök; det visade sig att han separerar frân sin fru och därmed behövde knyta an till det som var förr och, hej!, vi är tvâ, sa jag, och jag har njutit av hans närvaro i fulla drag. Vi talade om ett vernissage, ett av hans vernissage, och kom fram till att det var -99; pâ den tiden vi bodde rue Monge, pâ den tiden jag var under tjugofem, pâ den tiden ditten och pâ den tiden datten, och oj vad det kan göra gott, inte bara Salander, haha, med lite nostalgi.

Tillsammans sâg vi alla fyra, lillan nummer 4, Spanien slâ Tyskland som i en handvändning igârkväll. Nu är det dags att attackera sista natten innan helgen innan det bara är en vecka kvar tills jag ska ha sommarlov, pâ riktigt, känns det som, första pâ âââr, och just precis detta är ocksâ anledning till välbefinnande. (För övrigt kommer jag heja pâ Spanien av hela mitt hjärta i finalen - och ni? hur gör ni?)

Med detta säger jag ett modest men ärligt: Godnatt!