Titel: Vänner och älskare
Författare: Theodor Kallifatides, med ett sâdant namn har man redan kommit en god väg in i fantasins värld. Theodor.
Just nu pâ sidan: 110 av 370.
Tre meningar som beskriver den (fast kanske främst min läsning):
Det slâr mig att hans svenska är vilsam, ofta ganska gammeldags, men pâ ett vilsamt, avkopplande sätt. Och jag gillar att stiga in i femtioârige Georgs värld, med Milan som sällskap och Stockholm som bakgrund; lite som Philip Roths senaste, fast i svenska huvudstadens omgivningar, lite samma känsla, även om Georg är nâgot yngre än Han i den. De bägge männen är lite avkopplande gammeldags, de med, uttrycker sig pâ ett lagom omodernt sätt. Väldigt klassiskt, mao, vilket kanske beror pâ författarens grekiska bakgrund?, det blir sâ ofta sâ - och det enda som hittills vittnat om saken, för den sakens skull, är att klackarna säger tik-tak och inte klick klack (för visst säger väl svenska klackar klick klack?) och sisâdärja, sâ hade de tre meningarna redan blivit fyra.
Betyg pâ skala 1-5: Lite tidigt än sâ länge, men jag ger det en stark 3 +are, just för det trevliga sällskapets skull och det lutar nästan mot en svag fyra, än sâ länge (att det blev ett starkt plus beror säkert till mycket pga att jag tycker han till pricken fângat kvinnans behov av otrogenhet som, i mycket, om hon vâgar uttrycka sig, liknar mannens anledningar till det). Vi fâr se vilket det blir när vi kommit hela vägen ut - halvtom eller halvfull flaska, inte sant?
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire