Konrad Olsson visar pâ The things ofta bokhyllor som fâr mig att drömma. Nu lever jag med en som skulle platsa där. Saker man funderar pâ när man sätter in böcker i dessa:
"Förstâ vilken lyx att kunna placera alla pâ ett ställe, och dessutom vertikalt.".
"Vi kör pâ samma ordning som vanligt, per land (sprâk) och bokstavsordning inom detta, samt, inom franska litteraturen, helt klart majoritetsrepresenterad, ocksâ efter sekel och ordning inom dem?".
Han (igâr, strax efter midnatt): "Men du vet, det är ingen brâdska att sätta i bokstavsordning".
Hon: "Det lugnar mig. Har du tänkt pâ vad mycket som hinner fara genom ens huvud när man sätter in böckerna. Typ "âh ja, de tvâ hamnar bredvid varandra, det passar ju bra". Eller "nää, han/hon vill jag inte ska inleda det landets hylla". Osv. Samt vad trevligt det är att âterupptäcka den och den. Och: Jesus vad jag vill läsa allt nu".
Pessoa - utdrag ur Le Gardeur de troupeaux, mao fransk översättning:
Je n'ai ni ambitions ni désirs.
Être poète n'est pas une ambition que j'aie,
c'est ma manière à moi d'être seul.
Snabb översättning:
Jag har varken ambitioner eller lust.
Att vara poet är inte en av mina ambitioner,
Men sättet pâ vilket jag är ensam.
(...)
III
I gryningen stâr jag lutad ut genom fönstret,
och vet att snett ut men mitt över finns det ängar och fält,
jag läser tills mina ögon glöder
Cesario Verdes bok.
Med vilken ömhet jag tycker synd om honom! Det var en man frân landet
som gick fângad i frihet pâ stadens gator.
Men sättet pâ vilket han tittade pâ husen,
och sättet med vilket han observerade gatorna,
och som han sâg pâ saker och ting,
det var detsamma som mannen använder som ser pâ träden,
som sänker blicken ner mot vägen han följer
och lägger märke till blommorna som växer pâ ängarna...
Det är därför han levde med den stora ledsamheten,
den han aldrig riktigt erkände,
men han gick i staden som man gâr pâ landet,
och ledsen som över att krossa blommor i böcker
och att sätta andra i vas...
Pessoas poesi är fantastisk. Rak, enkel, säger det den säger - appelle un chat un chat.
1 commentaire:
Pessoa är fantastisk.
Bokhyllor, alltså. Jag har bara travat in det vi äger allt eftersom, men nu kommer det äntligen att gå att ordna. Efter språk, sedan i bokstavsordning? Tja, rimligt. Har vi aldrig kunnat tidigare - det har varit i travar och dubbla lager även här.
Och lusten att läsa. Tacksamt att flytta vid den årstid som har mest tid för just detta.
Enregistrer un commentaire