"Âh dâ veeet man att snart är det höst".
När man plötsligt hör sig själv uttala eller svara pâ frâgan: "Ska vi kanske ta och se första avsnittet av...".
Under vâren var vi fast. Först Lost. Sen Six Feet Under. Sen the Shield. 3 bevis pâ den amerikanska seriens guldâlder, innan manusförfattarstrejken, medan det fortfarande fanns ekonomin till det. En parentes?
Alla tre gânger började likadant. Avsnitt 1. Bahh. Avsnitt 2. Mhmm... Vad tror du? Mjaäaa... Avsnitt 3. Det börjar likna nâgot. Eller? Avsnitt 4, 5, 6... Fast.
Och dâ infinner sig nâgot mycket trevligt, nämligen att man har otaliga avsnitt, säsonger, DVD boxar framför sig. Som i en roman kan man för ett tag leva i en parallellvärld, kväll efter kväll.
Lost imponerade med sin absoluta rigör vad gäller intrig. Mycket lärorikt. Dock utan den bestämda charm som de följande tvâ satt inne med pâ det vis att alla avsnitt fanns tillgängliga ända fram till the bitter end. (Som vi vad gäller den förra ännu inte nâtt). Six Feet Under imponerade i sin tur med sin sensibilitet och närhet - flera gânger ställde vi oss frâgan hur sjutton de fick igenom detta... Som en mycket intim film som bara fortsätter, fortsätter, fortsätter. Och inte med de enklaste frâgor, utan artistiskt liv vs icke artist liv, förhâllande idag dâ vi lever väldigt mycket längre än tidigare och med, dessutom, allt färre moraliska spärrar, arbete man investerar sig i eller inte investerar sig i, dess bägge för och nackdelar. Död, liv, skuldkänslor. Samt kärlek, kärlek och kärlek - syskon, homo-, barn-, föräldra-. Närhet och detta ända fram till finalen som är genial - en lâng raksträcka rakt emot tystnaden. Det tog nâgon vecka innan vi hämtade oss frân att det var slut. Därefter tog det ytterligare nâgra veckor innan vi sa den där repliken. "Ska vi kanske ta och se första avsnittet av...". Dags för the Shield. Som vi var totalt övertygade att aldrig komma in i. Varför ta sig in i en värld med korrupta snutar, typ. Men det gjorde vi ju. Och upptäckte den klassiska tragedin revisited.
I förrgâr var det sâ dags igen. The Wire. Vi har ännu bara kommit till avsnitt 2, dvs "Mhmm... Vad tror du? Mjaäaa...". Ännu fler korrupta snutar, de flesta verkar dessutom totalt korkade. Men, vi har sett fenomenet tidigare - det tar sin tid, det gör det. Och man har hört sâ mycket.
Ska vi hâlla ut? Värt tiden? Nâgon som vet?
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire